Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  sexfläckig bastardsvärmare

Organismgrupp Fjärilar, Bastardsvärmare, rotfjärilar, glasvingar m.fl. Zygaena filipendulae
Sexfläckig bastardsvärmare Fjärilar, Bastardsvärmare, rotfjärilar, glasvingar m.fl.

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Sexfläckig bastardsvärmare har metalliskt blåsvart framvinge med sex runda till ovala röda fläckar, vilket skiljer den från alla andra bastardsvärmare som har färre fläckar. Bakvingarna är röda med blåsvart smal ytterkant och frans. Kropp, ben och antenner är täckta med svart behåring och blåsvarta fjäll likt övriga bastardsvärmararter. Vingspann 28–39 mm. Larven är gröngul–smutsgul med svarta fläckar längs sidorygglinjen och på sidorna. Förpuppningen sker i en väl synlig, tvåfärgad gul/ljusgul, pergamentartad, spetsigt spolformad kokong.
Utbredning
Länsvis förekomst för sexfläckig bastardsvärmare Observationer i  Sverige för sexfläckig bastardsvärmare
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
I Sverige är arten utbredd främst i Götaland och södra Svealand. De nordligaste lokalerna finns i södra Norrland i Värmland, Dalarna, och Hälsingland. Arten tycks vara försvunnen från flera tidigare lokaler i nordliga delar av utbredningsområdet. I Götaland är den fortfarande lokalt allmän och en av de vanligaste bastardsvärmarna, t.ex. på Kullaberg där arten har ökat sedan 1950-talet. I andra områden, t.ex. i Stenbrohults socken söder om Växjö, där studier av bastardsvärmare bedrivits under senare tid, är det den ovanligaste bastardsvärmararten. Sexfläckig bastardsvärmare förekommer i Danmark, Norge och södra Finland. I Norge är det den vanligaste bastardsvärmaren och den nordligaste kända förekomsten finns i Nordlands fylke i höjd med polcirkeln. Eftersom arten tidigare ansetts utbredd och relativt vanlig i stora delar av Norden är dess aktuella status relativt dåligt känd. Den anses dock ha minskat på många håll i Västeuropa och är i Danmark rödlistad som Missgynnad. Utbredningen sträcker sig över större delen av Europa och omfattar vidare delar av Nordafrika, Syrien, Kaukasus och nordliga Iran.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
A2b
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Livskraftig (LC)
Sexfläckig bastardsvärmare lever på olika ärtväxter (Fabaceae), främst käringtand, är knuten till det öppna småskaligt brukade kulturlandskapet helst på solvarma torrängsavsnitt på sandjordar. Ungefär fram till 1990-talet var den fortfarande utbredd och lokalt allmän i stora delar av södra - mellersta Sverige upp till Dalarnas och Gävleborgs län. Arten förekommer fortfarande här och var på kulturmarker samt är ännu allmän på Öland och Gotland. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Utbredningsområdets storlek (EOO) och förekomstarean (AOO) överskrider gränsvärdena för rödlistning. En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat (igenväxning), antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Minskningstakten har uppgått till 20 (10-50) % under de senaste 10 åren. Bedömningen baseras på ett för arten lämpligt abundansindex. Extrema fluktuationer förekommer i antalet fullvuxna individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). Minskningstakten för den svenska populationen bedöms vara nära gränsvärdet för Sårbar (VU). (A2b).
Ekologi
Sexfläckig bastardsvärmare lever på öppna blomrika ängs- och hagmarker, vägrenar och skogskanter. Larven lever främst på käringtand Lotus corniculatus och undantagsvis på andra ärtväxter. Under gynnsamma förhållanden kan lokala populationer bli mycket stora och bestå av flera tusen individer. Liksom andra bastardsvärmararter är individerna ofta stationära och kan studeras då de besöker blommor av t.ex. åkervädd. Förflyttningar på över 100 meter är ovanligt. Under mycket varma dagar har fjärilen observerats i områden på upp till 10 km från närmsta population. Arten gynnas särskilt då en lämplig gräsmark undantas från skötsel som slåtter och bete under flera vegetationsperioder och kräver att värdväxten förekommer rikligt på flera närliggande lokaler. Fjärilen flyger i juli och övervintrar som larv. Larven övervintrar som liten och förpuppningen sker i en kokong som sitter på några decimeters höjd exponerat i vegetationen i mitten av juni. Många bastardsvärmare kan övervintra flera gånger i larvstadiet vilket sannolikt gäller även sexfläckig bastardsvärmare.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Urban miljö
Urban miljö
Skog
Skog
Havsstrand
Havsstrand
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Buskmark
Buskmark
Exploaterad miljö
Exploaterad miljö
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor), Nyttjar nektar/pollen
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· klövrar
· klövrar
· käringtand
· käringtand
· käringtänder
· käringtänder
· ärtväxter
· ärtväxter
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Lepidoptera (fjärilar), Familj Zygaenidae (bastardsvärmare), Släkte Zygaena, Art Zygaena filipendulae (Linnaeus, 1758) - sexfläckig bastardsvärmare Synonymer allmän bastardsvärmare, Sphinx filipendulae Linnaeus, 1758

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier A2b
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Livskraftig (LC)

Dokumentation Sexfläckig bastardsvärmare lever på olika ärtväxter (Fabaceae), främst käringtand, är knuten till det öppna småskaligt brukade kulturlandskapet helst på solvarma torrängsavsnitt på sandjordar. Ungefär fram till 1990-talet var den fortfarande utbredd och lokalt allmän i stora delar av södra - mellersta Sverige upp till Dalarnas och Gävleborgs län. Arten förekommer fortfarande här och var på kulturmarker samt är ännu allmän på Öland och Gotland. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Utbredningsområdets storlek (EOO) och förekomstarean (AOO) överskrider gränsvärdena för rödlistning. En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat (igenväxning), antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Minskningstakten har uppgått till 20 (10-50) % under de senaste 10 åren. Bedömningen baseras på ett för arten lämpligt abundansindex. Extrema fluktuationer förekommer i antalet fullvuxna individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). Minskningstakten för den svenska populationen bedöms vara nära gränsvärdet för Sårbar (VU). (A2b).
Konventioner Typisk art i 6210 Kalkgräsmarker (Boreal region (BOR) och Kontinental region (CON)), Typisk art i 6230 Stagg-gräsmarker (Boreal region (BOR) och Kontinental region (CON)), Typisk art i 6270 Silikatgräsmarker (Boreal region (BOR) och Kontinental region (CON)), Typisk art i 6510 Slåtterängar i låglandet (Boreal region (BOR) och Kontinental region (CON)), Typisk art i 6530 Lövängar (Boreal region (BOR) och Kontinental region (CON)), Typisk art i 9070 Trädklädd betesmark (Boreal region (BOR) och Kontinental region (CON))
Sexfläckig bastardsvärmare har metalliskt blåsvart framvinge med sex runda till ovala röda fläckar, vilket skiljer den från alla andra bastardsvärmare som har färre fläckar. Bakvingarna är röda med blåsvart smal ytterkant och frans. Kropp, ben och antenner är täckta med svart behåring och blåsvarta fjäll likt övriga bastardsvärmararter. Vingspann 28–39 mm. Larven är gröngul–smutsgul med svarta fläckar längs sidorygglinjen och på sidorna. Förpuppningen sker i en väl synlig, tvåfärgad gul/ljusgul, pergamentartad, spetsigt spolformad kokong.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för sexfläckig bastardsvärmare

Länsvis förekomst och status för sexfläckig bastardsvärmare baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för sexfläckig bastardsvärmare

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



I Sverige är arten utbredd främst i Götaland och södra Svealand. De nordligaste lokalerna finns i södra Norrland i Värmland, Dalarna, och Hälsingland. Arten tycks vara försvunnen från flera tidigare lokaler i nordliga delar av utbredningsområdet. I Götaland är den fortfarande lokalt allmän och en av de vanligaste bastardsvärmarna, t.ex. på Kullaberg där arten har ökat sedan 1950-talet. I andra områden, t.ex. i Stenbrohults socken söder om Växjö, där studier av bastardsvärmare bedrivits under senare tid, är det den ovanligaste bastardsvärmararten. Sexfläckig bastardsvärmare förekommer i Danmark, Norge och södra Finland. I Norge är det den vanligaste bastardsvärmaren och den nordligaste kända förekomsten finns i Nordlands fylke i höjd med polcirkeln. Eftersom arten tidigare ansetts utbredd och relativt vanlig i stora delar av Norden är dess aktuella status relativt dåligt känd. Den anses dock ha minskat på många håll i Västeuropa och är i Danmark rödlistad som Missgynnad. Utbredningen sträcker sig över större delen av Europa och omfattar vidare delar av Nordafrika, Syrien, Kaukasus och nordliga Iran.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Zygaenoidea  
  • Familj
    Zygaenidae - bastardsvärmare 
  • Underfamilj
    Zygaeninae  
  • Släkte
    Zygaena  
  • Art
    Zygaena filipendulae(Linnaeus, 1758) - sexfläckig bastardsvärmare
    Synonymer
    allmän bastardsvärmare
    Sphinx filipendulae Linnaeus, 1758

Sexfläckig bastardsvärmare lever på öppna blomrika ängs- och hagmarker, vägrenar och skogskanter. Larven lever främst på käringtand Lotus corniculatus och undantagsvis på andra ärtväxter. Under gynnsamma förhållanden kan lokala populationer bli mycket stora och bestå av flera tusen individer. Liksom andra bastardsvärmararter är individerna ofta stationära och kan studeras då de besöker blommor av t.ex. åkervädd. Förflyttningar på över 100 meter är ovanligt. Under mycket varma dagar har fjärilen observerats i områden på upp till 10 km från närmsta population. Arten gynnas särskilt då en lämplig gräsmark undantas från skötsel som slåtter och bete under flera vegetationsperioder och kräver att värdväxten förekommer rikligt på flera närliggande lokaler. Fjärilen flyger i juli och övervintrar som larv. Larven övervintrar som liten och förpuppningen sker i en kokong som sitter på några decimeters höjd exponerat i vegetationen i mitten av juni. Många bastardsvärmare kan övervintra flera gånger i larvstadiet vilket sannolikt gäller även sexfläckig bastardsvärmare.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor), Nyttjar nektar/pollen

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Landskapstyper där arten kan förekomma: Urban miljö, Skog, Havsstrand

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Öppen fastmark

Biotoper där arten kan förekomma: Människoskapad miljö på land, Buskmark, Exploaterad miljö

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· klövrar - Trifolium (Har betydelse)
· käringtand - Lotus corniculatus (Viktig)
· käringtänder - Lotus (Viktig)
· ärtväxter - Fabaceae (Viktig)
Arten har drabbats hårt av övergödning och ogräsbekämpning på odlingsmark, dels för att näringsväxten minskat i landskapet, dels troligen för att mikroklimatet på tidigare torrängar försämrats p.g.a. den högvuxna, gödslade vegetationen. Arten är känslig för intensivt bete och tidig slåtter slår sannolikt ut vuxna larver. Speciellt vid slåtter och ensilering i plast kring midsommar drabbas pupporna som då sitter fastspunna på grässtrån och växtstjälkar. Slåtter av gräsmarker och vägkanter med moderna slåtterkrossar som mal sönder vegetationen kan slå ut lokala populationer. Såväl hårt bete som igenväxning medför att värdväxterna minskar eller skuggas ut, vilket leder till att arten missgynnas. Livskraftiga populationer av sexfläckig bastardsvärmare är beroende av relativt vidsträckta ängsmarksarealer och kantzoner mot åkermark och skog där värdväxten förekommer rikligt.

Påverkan
  • Ökad näringsbelastning (Stor negativ effekt)
  • Intensifierat jordbruk (Viss negativ effekt)
  • Igenplantering (Stor negativ effekt)
  • Bekämpningsmedel (Viss negativ effekt)
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
Populationsutvecklingen hos arten måste följas upp bättre för att dokumentera om minskningen av arten fortsätter. Arten (liksom andra bastardsvärmare) bedöms ha potential som god indikator på marker med en i övrigt hög artrikedom. Populationsstorleken kan uppskattas genom linjetaxering (slinginventering) där antalet individer observeras på en lokal i varmt och soligt väder under högsommaren. För noggrannare populationsuppskattning på en lokal kan fångst–återfångst-metoden tillämpas.

Bourn, N.A.D. (Unpubl.). The ecology, conservation and population genetics of three species of Zygaenid moths, Zygaena lonicerae, Zygaena purpuralis and Zygaena filipendulae in North west Scotland.

Doctors thesis 1995, Faculty of Biological Science at the University of Aberdeen.

Crispin, M. J., & S. Warrington. 1997. Aspects of the population ecology of Zygaena filipendulae (Linnaeus) (Lepidoptera: Zygaenidae). Entomologist’s Gazette 48: 97–105.

Dennis, R.L. 2005. Pupal mortality in a metapopulation of Zygaena filipendulae (Linnaeus, 1758) (Lepidoptera: Zygaenidae, Zygaeninae): heterogeneity for season, between and within local populations. Entomologists Gazette 56: 25–31.

Franzén, M. & Ranius, T. 2004. Habitat associations and occupancy patterns of burnet moths (Zygaenidae) in semi-natural pastures in Sweden. Entomologica Fennica 15: 91–101.

Karsholt O. & Razowski, J. 1996. The Lepidoptera of Europe – a distributional checklist. Apollo books, Stenstrup.

Kreusel, B. 1999. Dispersionsdynamik von widderchen zwischen verinselten kalkmagerrasen in sueddeutschland unter besonderer beruecksichtigung von naturschutzaspekten. Natur und Landschaft 74: 255–265.

Leverton, R. 2002. Evidence of dispersal in the Six-spot burnet Zygaena filipendulae (L.) (Lep.: Zygaenidae).

Entomologists Record and Journal of variation 114: 192.

Lüttmann, J. 1987. Verteilung von widderchenpopulationen (Procris statices L., Zygaena filipendulae L., Zygaena meliloti Esp.) in einem lebensraummosaik. Verh. Ges. für Ökol 15: 359–364.

Menéndez, R., Gutiérrez, D. & Thomas, C.D. 2002. Migration and Allee effects in the six-spot burnet moth Zygaena filipendulae. Ecological Entomology 27: 317–325.

Mikkola, K. 1979. Vanishing and declining species of finnish Lepidoptera. Notulae Ent. 59: 1–9.

Schmidt-Loske, K. 1993. Spatial distribution of and habitat use by Zygaena filipendulae (Linnaeus, 1758) (Lepidoptera, Zygaenidae) in a suburban nature reserve. Pages 165–175 in W. G. Tremewan, W.

Wipking, and C. M. Naumann editors. Proceedings of the 5th international symposium on the biology of the Zygaenidae (Insecta, Lepidoptera). Koeltz scientific books, Königstein.

Svensson, I., Elmquist, H., Gustafsson, B., Hellberg, H., Imby, L. & Palmqvist, G. 1994. Catalogus Lepidopterorum Sueciae. Entomologiska Föreningen, Stockholm.

Tremewan, W. 2003. A new record of Zygaena filipendulae (Linnaeus, 1758) (Lepidoptera: Zygaenidae) from north of the Arctic Circle. Entomologists Gazette 54.

Tremewan, W.G. 1996a. A further record of Zygaena filipendulae (Linnaeus, 1758) (Lepidoptera: Zygaenidae) feeding on Lotus uliginosus Schkuhr and the occurrence of the form chrysanthemi (Borkhausen, 1789) at Lizard Point, Cornwall. Entomologist’s Gazette 47: 244.

Tremewan, W.G. 1996b. Genetics of British Zygaena Fabricius, 1775 (Lepidoptera: Zygaenidae): II. The black form of Zygaena filipendulae (Linnaeus, 1758). Entomologist’s Gazette 47: 21–25.

Tremewan, W.G. 1998. Notes on the biology and phenology of Zygaena filipendulae (Linnaeus, 1758) and Z.

trifolii (Esper, 1783) (Lepidoptera: Zygaenidae) in Cornwall. Entomologist’s Gazette 49: 91–97.

Tremewan, W.G. 1999. Genetics of British Zygaena Fabricius, 1775 (Lepidoptera: Zygaenidae). VI. The confluent form of Zygaena filipendulae (Linnaeus, 1758). Entomologist’s Gazette 50: 17–27.

Zarzycki, K., & J.S. Dabrowski. 1986. Food plants of burnets (Zygaena F., Lepidopt., Zygaenidae) and the dying-out of these moths in the Pienny Mts. (Poland). Acta Societatis Botanicorum Poloniae 55: 343–360.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Markus Franzén 2007. © ArtDatabanken, SLU 2008.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Zygaenoidea  
  • Familj
    Zygaenidae - bastardsvärmare 
  • Underfamilj
    Zygaeninae  
  • Släkte
    Zygaena  
  • Art
    Zygaena filipendulae, (Linnaeus, 1758) - sexfläckig bastardsvärmare
    Synonymer
    allmän bastardsvärmare
    Sphinx filipendulae Linnaeus, 1758
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Markus Franzén 2007. © ArtDatabanken, SLU 2008.