Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  barrskogsspinnare

Organismgrupp Fjärilar, Svärmare och spinnare m.fl. Cosmotriche lobulina
Barrskogsspinnare Fjärilar, Svärmare och spinnare m.fl.

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En karakteristisk, gråtecknad spinnare med tydlig, halvmånformig, vit diskfläck och skäckiga vingfransar. Den förekommer med två underarter i barrskogar i Norden.

Vingspann hane 30–44 mm, hona 41–51 mm. I Norden förekommer två underarter, i söder lobulina och i norr junia. Antenner gråbruna–svartbruna, hos hanen med dubbel kamtandning och hos honan med kort, dubbel kamtandning.
Underart lobulina: vingspann hane 30–40 mm, hona 41–45 mm. Kropp grå–mörkgrå. Framvingar grå, ibland svartgrå, med två ljusa tvärlinjer och tydlig, vit, halvmånformig diskfläck, mörkare mellanfält, ofta något mörkare vingribbor samt svart- och vitskäckiga vingfransar. Bakvingar enfärgat brungrå, ofta med något ljusare, diffus tvärlinje. Honan är större med kraftigare kropp än hanen och har som regel något längre framvingar med spetsigare framhörn.
Underart junia: vingspann hane 36–44 mm, hona 44–51 mm. En större underart, ofta med svartaktiga framvingar och tydligt vita tvärlinjer, framvingarna vanligen med svag, fettliknande glans. Mindre ofta förekommer en ljusare grå form tillsammans med den dominerande svarta. Underarten junia varierar som regel mer i utseendet än nominatunderarten.
Arten påminner mest om hagtornsspinnare Trichiura crataegi men skiljs lätt från denna genom den tydliga, vita diskfläcken och de svart- och vitskäckiga vingfransarna.
Ägget är relativt stort, ovalt och ljusblått. Den fullvuxna larven av underarten lobulina är drygt 40 mm lång och den hos underarten junia 50–60 mm lång. Larven har blågrå grundfärg. På ryggen finns parvisa, svarta, rutformiga fläckar omgärdade av mindre, gula och gulröda, oregelbundna fläckar, och på sidorna finns gulröda–röda fläckar. Ryggens gulfärgade fläckar är oftast lite mindre hos junia. Behåringen är svartaktig och ganska gles på ryggen och sidoryggen, på sidorna rikare, ljusare och mer ullig. På ryggen av segmenten 2 och 11 finns ganska långa, svarta hårpenslar och på segment 3 en vitgul hårpensel. Huvudet är gråaktigt med två stora diffusa gråsvarta fläckar. Puppan är kort och kraftig, 16–23 mm lång, gulgrå–gröngrå, och hos junia med huvud, mellankropp och vingslidor gråsvarta–brunsvarta. Kremastret är outvecklat och puppans bakände har mycket korta borst.
Utbredning
Länsvis förekomst för barrskogsspinnare Observationer i  Sverige för barrskogsspinnare
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Barrskogsspinnare är i Sverige lokalt utbredd över stora delar av landets barrskogsområden, men saknas väster om Vättern och når som sydligast östra Småland. Den har aldrig påträffats på Gotland och saknas förvånande nog i östra Södermanland och runt Stockholm. De två underarterna har hittats med bara några kilometers avstånd från varandra, men ännu är inga överlappande förekomster kända. I Sverige möts underarterna utmed en gränslinje som går genom norra Gästrikland, Västmanland och Hälsingland. I Norge finns spridda förekomster i de sydöstra och södra delarna, och arten är sannolikt mer utbredd än vad som är känt i nuläget. Underarten lobulina har bara påträffats i landets sydligaste del. I Finland finns arten över stora delar av landet men saknas i ett stort område runt Helsingfors, och underarten junia har inte påträffats inom ett större område i mellersta Finland. De två underarterna möts i Satakunda och i Södra Tavastland. I Finland bedöms underarten lobulina ha gått tillbaka mycket kraftigt under senare tid.
Världsutbredningen sträcker sig från Central­europa (i Alperna upp till barrskogsgränsen), nordvästra Europas barrskogsbälte, norra Balkans bergsområden och vidare österut genom tajgan i Sibirien till Mongoliet, norra Kina och Japan. Underarten junia finns bara i norra Fennoskandien samt på västra Kolahalvön. I den norra delen av europeiska kontinenten anses arten sedan 1940-talet ha gått tillbaka på många håll. Det finns totalt åtta underarter varav de flesta i östra Palearktis.
Inga tecken finns på att arten skulle vara nyinvandrad i Sverige. Inga påtagliga förändringar bedöms finnas i artens utbredningsområde under hela perioden före 1969 jämfört med perioden efter 1969. Inte heller framträder några nämnvärda skillnader i utbredningsområdet vid jämförelse med perioden 1990-2014 som inte skulle kunna förklaras med otillräcklig undersökningsaktivitet. Fjärilen har inga migratoriska uppträdanden och påträffas så gott som uteslutande bara på sina egentliga habitat.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
B1b(ii,iii)c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Livskraftig (LC)
Barrskogsspinnare hör hemma i den svenska taigan i äldre barrskogar från Småland upp till de fjällnära barrskogarna i Norrbotten. Underarten lobulina förekommer upp till Mellansverige och förekommer i talldominerade barrskogar eller i mer rena tallskogar, gärna på torrare jordar. Underarten junia förekommer från Mellansverige och norrut i barrblandskogar, gärna äldre lavrika barrskogar. De båda underarterna förekommer inte tillsammans någonstans i landet. Båda underarterna har minskat kraftigt över hela utbredningsområdet och det storskaliga trakthyggesbruket kan förklara huvuddelen av artens minskningar. Möjligen finns även andra faktorer som samspelar med de negativa effekterna av skogsbruket. Den ökade fragmenteringen av artens kvarvarande habitat kan väntas förstärka minskningen. Inga tecken på att minskningen upphör finns för närvarande. Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 600 (128-800) km². Förekomstarean (AOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser förekomstarea och kvalitén på artens habitat. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för utbredningsområde ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B1b(ii,iii)c(iv)).
Ekologi
Barrskogsspinnare hör hemma i de boreala barrskogarna. Underart lobulina förekommer i varma barrskogar, ofta i talldominerade bestånd på lättare, ofta sandiga eller klippiga marker. Underart junia är främst knuten till äldre grandominerade barrskogar på frisk mark, ofta av typen blåbärsgranskogar, men den påträffas även i skogar på lättare jordar. Arten förekommer mer eller mindre lokalt, och i synnerhet junia syns nästan aldrig utanför sina barrskogshabitat. Båda underarterna har sin egentliga hemvist i trädkronorna. Underarten lobulina kan ibland uppträda ganska talrikt medan junia som regel uppträder fåtaligt, men ibland kan något tiotal fjärilar observeras under en natt. Hanar av junia kan i norra Norrland iakttas flyga på två till fem meters höjd i en våldsam, kastande flykt. Hanar av båda underarter flyger sent på natten, ofta från midnatt och åtminstone junia fram till gryningen under ljumma nätter. Honor flyger tidigare på kvällen, ofta två till tre timmar före hanarna och nästan aldrig efter midnatt. Hanarna lockas lätt till ljuset från kvicksilverlampor medan honor endast utgör 1 % av individerna vid dem. Båda underarterna flyger i en generation, lobulina från början till slutet av augusti med högflygningen i början av månaden, och junia normala år runt midsommar, längst i norr i månadsskiftet juni-juli. Flygperioden är i varje område kortvarig och varar, särskilt hos junia, oftast bara någon vecka. Underarten junia uppträder med tydliga vartannatårstoppar, i söder under udda år och i norr under jämna. I norra Finland och i västra delen av centrala Finland flyger den under jämna år och i östra Finland främst under udda år.
Honan lägger 70–100 ägg på de yttre delarna av kvistar eller på barr. Äggen läggs antingen enstaka eller upp till tre tillsammans, och de kläcks efter tre till fyra veckor. Äggläggningen tar tre till fem dygn, och strax efter att alla ägg har lagts dör honan. Larverna äter ingenting under de första ett till två dygnen. De lever i nordvästra Europa i första hand på tall Pinus sylvestris, och underarten junia även på gran Picea abies. De dricker även gärna vattendroppar under hela sin levnad. Larven av lobulina har en ettårig utveckling, övervintrar 4–8 mm lång och blir fullvuxen i slutet av juni eller början av juli följande sommar. Larven av junia har troligen en tvåårig utveckling och övervintrar första gången som halvvuxen och andra gången som puppa. Övervintringen sker på kvistar, och larverna har i försök visat sig klara mycket stark kyla. Förpuppningen sker i Sverige i augusti. Båda underarterna förpuppar sig i en avlång, mjuk gråaktig kokong som är rikligt försedd med larvhår. Kokongen fästs på grenar eller i barkspringor. Fullvuxna larver av junia har hittats krypande på marken i Dalarna, vilket tyder på att de ibland kan vandra iväg för att finna lämpliga förpuppningsplatser. Puppan kläcks efter tre till fyra veckor.

Habitatanspråken hos barrskogsspinnare gör att den ofta förekommer tillsammans med exempelvis flera arter barrskogsflyn i undersläkte Anomogyna som tillhör släktet Xestia (Noctuidae). Båda underarterna uppträder varje år men C. lobulina junia uppträder med tydliga vartannatårstoppar, i den södra delen under udda år och i norr jämna år. I Finland ser vartannatårsuppträdandet delvis annorlunda ut. Arten uppvisar vissa år kraftiga mellanårsfluktuationer, allra tydligast hos C. lobulina junia som kan vara mer eller mindre frånvarande under vissa år, även flygår. Exempel finns även på att slumpmässiga abiotiska faktorer som kraftig frost i maj då larverna fortfarande växer till så gott som har slagit ut lokala förekomster också på delvis regional nivå. Som regel uppträder fjärilen i enstaka eller bara måttliga antal, någon gång kan den uppträda i några tiotal individer under en natt. Fleråriga ljusundersökningar i Dalarna kom till slutsatsen att fjärilarna praktiskt taget helt undviker att lämna sina egentliga habitat för att flyga ut såväl i små trädfria gläntor som att flyga ett femton till tjugotal meter ut i gallrad ungskog (N. Hydén opubl.). Resultaten tyder på att barrskogsspinnare åtminstone i de delar av utbredningsområdet där natten är tillräckligt mörk tydligt föredrar att hålla sig inne i sitt egentliga hemområde och undviker att flyga ut över trädfriare ytor.
Landskapstyper
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Barrskog
Barrskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor)
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· gran
· gran
· tall
· tall
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Lepidoptera (fjärilar), Familj Lasiocampidae (ädelspinnare), Släkte Cosmotriche, Art Cosmotriche lobulina (Denis & Schiffermüller, 1775) - barrskogsspinnare Synonymer Phalaena (Bombyx) lobulina Denis & Schiffermüller, 1775, Cosmotriche lunigera (Esper, 1783), fjällspinnare

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier B1b(ii,iii)c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Livskraftig (LC)

Dokumentation Barrskogsspinnare hör hemma i den svenska taigan i äldre barrskogar från Småland upp till de fjällnära barrskogarna i Norrbotten. Underarten lobulina förekommer upp till Mellansverige och förekommer i talldominerade barrskogar eller i mer rena tallskogar, gärna på torrare jordar. Underarten junia förekommer från Mellansverige och norrut i barrblandskogar, gärna äldre lavrika barrskogar. De båda underarterna förekommer inte tillsammans någonstans i landet. Båda underarterna har minskat kraftigt över hela utbredningsområdet och det storskaliga trakthyggesbruket kan förklara huvuddelen av artens minskningar. Möjligen finns även andra faktorer som samspelar med de negativa effekterna av skogsbruket. Den ökade fragmenteringen av artens kvarvarande habitat kan väntas förstärka minskningen. Inga tecken på att minskningen upphör finns för närvarande. Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 600 (128-800) km². Förekomstarean (AOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser förekomstarea och kvalitén på artens habitat. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för utbredningsområde ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B1b(ii,iii)c(iv)).
En karakteristisk, gråtecknad spinnare med tydlig, halvmånformig, vit diskfläck och skäckiga vingfransar. Den förekommer med två underarter i barrskogar i Norden.

Vingspann hane 30–44 mm, hona 41–51 mm. I Norden förekommer två underarter, i söder lobulina och i norr junia. Antenner gråbruna–svartbruna, hos hanen med dubbel kamtandning och hos honan med kort, dubbel kamtandning.
Underart lobulina: vingspann hane 30–40 mm, hona 41–45 mm. Kropp grå–mörkgrå. Framvingar grå, ibland svartgrå, med två ljusa tvärlinjer och tydlig, vit, halvmånformig diskfläck, mörkare mellanfält, ofta något mörkare vingribbor samt svart- och vitskäckiga vingfransar. Bakvingar enfärgat brungrå, ofta med något ljusare, diffus tvärlinje. Honan är större med kraftigare kropp än hanen och har som regel något längre framvingar med spetsigare framhörn.
Underart junia: vingspann hane 36–44 mm, hona 44–51 mm. En större underart, ofta med svartaktiga framvingar och tydligt vita tvärlinjer, framvingarna vanligen med svag, fettliknande glans. Mindre ofta förekommer en ljusare grå form tillsammans med den dominerande svarta. Underarten junia varierar som regel mer i utseendet än nominatunderarten.
Arten påminner mest om hagtornsspinnare Trichiura crataegi men skiljs lätt från denna genom den tydliga, vita diskfläcken och de svart- och vitskäckiga vingfransarna.
Ägget är relativt stort, ovalt och ljusblått. Den fullvuxna larven av underarten lobulina är drygt 40 mm lång och den hos underarten junia 50–60 mm lång. Larven har blågrå grundfärg. På ryggen finns parvisa, svarta, rutformiga fläckar omgärdade av mindre, gula och gulröda, oregelbundna fläckar, och på sidorna finns gulröda–röda fläckar. Ryggens gulfärgade fläckar är oftast lite mindre hos junia. Behåringen är svartaktig och ganska gles på ryggen och sidoryggen, på sidorna rikare, ljusare och mer ullig. På ryggen av segmenten 2 och 11 finns ganska långa, svarta hårpenslar och på segment 3 en vitgul hårpensel. Huvudet är gråaktigt med två stora diffusa gråsvarta fläckar. Puppan är kort och kraftig, 16–23 mm lång, gulgrå–gröngrå, och hos junia med huvud, mellankropp och vingslidor gråsvarta–brunsvarta. Kremastret är outvecklat och puppans bakände har mycket korta borst.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för barrskogsspinnare

Länsvis förekomst och status för barrskogsspinnare baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för barrskogsspinnare

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Barrskogsspinnare är i Sverige lokalt utbredd över stora delar av landets barrskogsområden, men saknas väster om Vättern och når som sydligast östra Småland. Den har aldrig påträffats på Gotland och saknas förvånande nog i östra Södermanland och runt Stockholm. De två underarterna har hittats med bara några kilometers avstånd från varandra, men ännu är inga överlappande förekomster kända. I Sverige möts underarterna utmed en gränslinje som går genom norra Gästrikland, Västmanland och Hälsingland. I Norge finns spridda förekomster i de sydöstra och södra delarna, och arten är sannolikt mer utbredd än vad som är känt i nuläget. Underarten lobulina har bara påträffats i landets sydligaste del. I Finland finns arten över stora delar av landet men saknas i ett stort område runt Helsingfors, och underarten junia har inte påträffats inom ett större område i mellersta Finland. De två underarterna möts i Satakunda och i Södra Tavastland. I Finland bedöms underarten lobulina ha gått tillbaka mycket kraftigt under senare tid.
Världsutbredningen sträcker sig från Central­europa (i Alperna upp till barrskogsgränsen), nordvästra Europas barrskogsbälte, norra Balkans bergsområden och vidare österut genom tajgan i Sibirien till Mongoliet, norra Kina och Japan. Underarten junia finns bara i norra Fennoskandien samt på västra Kolahalvön. I den norra delen av europeiska kontinenten anses arten sedan 1940-talet ha gått tillbaka på många håll. Det finns totalt åtta underarter varav de flesta i östra Palearktis.
Inga tecken finns på att arten skulle vara nyinvandrad i Sverige. Inga påtagliga förändringar bedöms finnas i artens utbredningsområde under hela perioden före 1969 jämfört med perioden efter 1969. Inte heller framträder några nämnvärda skillnader i utbredningsområdet vid jämförelse med perioden 1990-2014 som inte skulle kunna förklaras med otillräcklig undersökningsaktivitet. Fjärilen har inga migratoriska uppträdanden och påträffas så gott som uteslutande bara på sina egentliga habitat.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Lasiocampoidea  
  • Familj
    Lasiocampidae - ädelspinnare 
  • Underfamilj
    Lasiocampinae  
  • Släkte
    Cosmotriche  
  • Art
    Cosmotriche lobulina(Denis & Schiffermüller, 1775) - barrskogsspinnare
    Synonymer
    Phalaena (Bombyx) lobulina Denis & Schiffermüller, 1775
    Cosmotriche lunigera (Esper, 1783)
    fjällspinnare

Barrskogsspinnare hör hemma i de boreala barrskogarna. Underart lobulina förekommer i varma barrskogar, ofta i talldominerade bestånd på lättare, ofta sandiga eller klippiga marker. Underart junia är främst knuten till äldre grandominerade barrskogar på frisk mark, ofta av typen blåbärsgranskogar, men den påträffas även i skogar på lättare jordar. Arten förekommer mer eller mindre lokalt, och i synnerhet junia syns nästan aldrig utanför sina barrskogshabitat. Båda underarterna har sin egentliga hemvist i trädkronorna. Underarten lobulina kan ibland uppträda ganska talrikt medan junia som regel uppträder fåtaligt, men ibland kan något tiotal fjärilar observeras under en natt. Hanar av junia kan i norra Norrland iakttas flyga på två till fem meters höjd i en våldsam, kastande flykt. Hanar av båda underarter flyger sent på natten, ofta från midnatt och åtminstone junia fram till gryningen under ljumma nätter. Honor flyger tidigare på kvällen, ofta två till tre timmar före hanarna och nästan aldrig efter midnatt. Hanarna lockas lätt till ljuset från kvicksilverlampor medan honor endast utgör 1 % av individerna vid dem. Båda underarterna flyger i en generation, lobulina från början till slutet av augusti med högflygningen i början av månaden, och junia normala år runt midsommar, längst i norr i månadsskiftet juni-juli. Flygperioden är i varje område kortvarig och varar, särskilt hos junia, oftast bara någon vecka. Underarten junia uppträder med tydliga vartannatårstoppar, i söder under udda år och i norr under jämna. I norra Finland och i västra delen av centrala Finland flyger den under jämna år och i östra Finland främst under udda år.
Honan lägger 70–100 ägg på de yttre delarna av kvistar eller på barr. Äggen läggs antingen enstaka eller upp till tre tillsammans, och de kläcks efter tre till fyra veckor. Äggläggningen tar tre till fem dygn, och strax efter att alla ägg har lagts dör honan. Larverna äter ingenting under de första ett till två dygnen. De lever i nordvästra Europa i första hand på tall Pinus sylvestris, och underarten junia även på gran Picea abies. De dricker även gärna vattendroppar under hela sin levnad. Larven av lobulina har en ettårig utveckling, övervintrar 4–8 mm lång och blir fullvuxen i slutet av juni eller början av juli följande sommar. Larven av junia har troligen en tvåårig utveckling och övervintrar första gången som halvvuxen och andra gången som puppa. Övervintringen sker på kvistar, och larverna har i försök visat sig klara mycket stark kyla. Förpuppningen sker i Sverige i augusti. Båda underarterna förpuppar sig i en avlång, mjuk gråaktig kokong som är rikligt försedd med larvhår. Kokongen fästs på grenar eller i barkspringor. Fullvuxna larver av junia har hittats krypande på marken i Dalarna, vilket tyder på att de ibland kan vandra iväg för att finna lämpliga förpuppningsplatser. Puppan kläcks efter tre till fyra veckor.

Habitatanspråken hos barrskogsspinnare gör att den ofta förekommer tillsammans med exempelvis flera arter barrskogsflyn i undersläkte Anomogyna som tillhör släktet Xestia (Noctuidae). Båda underarterna uppträder varje år men C. lobulina junia uppträder med tydliga vartannatårstoppar, i den södra delen under udda år och i norr jämna år. I Finland ser vartannatårsuppträdandet delvis annorlunda ut. Arten uppvisar vissa år kraftiga mellanårsfluktuationer, allra tydligast hos C. lobulina junia som kan vara mer eller mindre frånvarande under vissa år, även flygår. Exempel finns även på att slumpmässiga abiotiska faktorer som kraftig frost i maj då larverna fortfarande växer till så gott som har slagit ut lokala förekomster också på delvis regional nivå. Som regel uppträder fjärilen i enstaka eller bara måttliga antal, någon gång kan den uppträda i några tiotal individer under en natt. Fleråriga ljusundersökningar i Dalarna kom till slutsatsen att fjärilarna praktiskt taget helt undviker att lämna sina egentliga habitat för att flyga ut såväl i små trädfria gläntor som att flyga ett femton till tjugotal meter ut i gallrad ungskog (N. Hydén opubl.). Resultaten tyder på att barrskogsspinnare åtminstone i de delar av utbredningsområdet där natten är tillräckligt mörk tydligt föredrar att hålla sig inne i sitt egentliga hemområde och undviker att flyga ut över trädfriare ytor.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Barrskog

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· gran - Picea abies (Har betydelse)
· tall - Pinus sylvestris (Viktig)
De dominerande hotorsakerna för barrskogsspinnare är det storskaliga skogsbrukets avverkningar av äldre barrskogar - och det gäller över hela artens utbredningsområde. Särskilt mycket bedöms avverkningarna ha kommit att påverka förekomsterna av C. lobulina junia. Barrskogsspinnare har försvunnit från många skogsområden där den tidigare har förekommit. Barrskogsspinnare försvinner omedelbart efter kalavverkningar och det har genom undersökningar visat sig att arten är fåtalig eller helt saknas i jämnåriga yngre och gallrade barrskogsbestånd även i omedelbar anslutning till bestånd med rika förekomster (N. Hydén opubl.). Ett skäl till detta kan vara att lavpåväxten på grenar och kvistar inte är tillräcklig för att ge ägg och larver och möjligen även de fullbildade fjärilarna tillräckligt kamouflage men undersökningar som kunnat visa detta saknas. Andra orsaker till att barrskogsspinnare undviker yngre jämnåriga gallrade bestånd kan också finnas. Det tycks vara så att fjärilen har svårt att sprida sig i fragmenterade skogslandskap. Dock saknas undersökningar som kunnat klarlägga hur stor betydelse fragmenterade skogslandskap kan ha för att missgynna det genetiska utbytet mellan olika förekomster. Det förändrade klimatet med allt varmare årstider kan väntas påverka artens utbredningsområde alltmer. Sådana tillbakaträngningar kan i första hand förväntas i de södra delarna av respektive underarts utbredningsområde. Det bedöms som troligt att framförallt varmare vintrar och blötare somrar kan få till följd att arten minskar söderifrån och successivt trängs allt längre norrut. Tillbakaträngningar norrut av nordliga eller boreala fjärilsarter till följd av det förändrade klimatet är kända hos andra fjärilsarter, exempelvis i Finland.

Påverkan
  • Klimatförändringar (Viss negativ effekt)
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
Om barrskogsspinnare på längre sikt ska kunna bibehålla en livskraftig population i landet är det nödvändigt att äldre barrskogar undantas från kalavverkning i betydligt högre omfattning än idag. Och troligen är det lika nödvändigt att de undantas från rationellt skogsbruk i system som på landskapsnivå kan upprätthålla tillräcklig konnektivitet i form av spridningskorridorer mellan egentliga habitat.
Utöver områdesskyddande åtgärder som utökade skydd av arealerna äldre barrskogar i utbredningsområdet för barrskogsspinnare finns det åtskilliga frågor som behöver undersökas för att framöver möjliggöra skyddsåtgärder som med tillräcklig träffsäkerhet kan uppnå en livskraftig population av arten. Undersökningar av risken för lokala utdöenden till följd av genetisk isolering eller stokastiska utdöenden är av stor betydelse för att kunna göra säkrare bedömningar av tillståndet för arten. Dessutom föreslås systematiserade övervakningar av båda underarterna i utvalda förekomster utan habitatmässig konnektivitet i syfte att klarlägga de långsiktigare populationstrenderna inom och mellan närliggande förekomster. Skälen till detta är att arter som tidigare förekommit utbrett i mer eller mindre kontinuerliga skogslandskap kan väntas vara mer sårbara för plötsliga fragmenteringar av de vidsträckta barrskogshabitaten. Detta bedöms gälla även för flera andra fjärilsarter knutna till äldre barrskogar i den boreala tajgan. Mycket tydliga exempel på detta återfinns hos flertalet arter i undersläktet Anomogyna (Xestia) som alla är knutna till äldre barrskogar i tajgan. Det behövs också ytterligare kunskap om vilka de viktigare faktorerna är som gör att kanske framförallt C. lobulina junia tycks ha svårighet att upprätthålla varaktiga förekomster i yngre, gallrade och jämnåldriga barrskogar. Angränsande frågor till detta rör vilka avverkningsmetoder som arten kan klara långsiktigt och i vilken omfattning sådana kan utföras utan att riskera habitatens långsiktiga förekomst av barrskogsspinnare.
Namngivning: Cosmotriche lobulina ([Denis & Schiffermüller], 1775). Originalbeskrivning: Phalaena (Bombyx) lobulina. Ankündung syst. Werkes Schmett. Wienergegend: 57. Synonym: Cosmotriche lunigera (Esper, 1783). Svensk synonym: fjällspinnare. Underart: C. lobulina ssp. junia (Saarenmaa, 1982).
Etymologi: lobulina fem. av lobulinus = ung. liknande en liten flik; lobus (lat.) = flik; diminutivsuffixet -lus (lat.); suffixet -nus (lat.) = -liknande, etc.
Uttal: [Kosmótriche lobulína]

Aarvik, L., Berggren, K. & Hansen, L. O. 2000. Catalogus Lepidopterorum Norvegiae. Lepidopterologisk arbeidsgruppe Zoologisk Museum, Universitetet i Oslo, Oslo.

Artportalen. 2015. Rapportsystem för växter, djur och svampar. ArtDatabanken, SLU. [http://www.artportalen.se] [uttag 2015-02-12].

Bergmann, A. 1953. Die Großschmetterlinge Mitteldeutschlands, Vol. 3. Spinner und Schwärmer. Urania-Verlag GmbH, Jena.

De Freina, J. & Witt, T. 1987. Die Bombyces und Sphinges der Westpalearktis. Band I. Forschung & Wissenschaft Verlag GmbH, München.

Dubatolov, V. V. & Zolotuhin, V. V. 1992. A list of the Lasiocampidae from the territory of the former USSR (Lepidoptera). Atalanta 23 (3/4): 531-548.

Ebert, G. (Ed.), et al. 1997. Die Schmetterlinge Baden-Württembergs. Band 5: Nachtfalter III. Eugen Ulmer GmbH & Co., Stuttgart.

Huldén, L. (ed.). et al. 2000. Suomen suurperhosatlas. Suomen Perhostutkijain Seura, Helsinki.

Hydén, N. 2006. Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Fjärilar: Ädelspinnare-tofsspinnare. Lepidoptera: Lasiocampidae-Lymantriidae. Artdatabanken, SLU, Uppsala.

Inoue, H., Sugi, S., Kuroko, H., Moriuti, S. & Kawabe, A. 1982. Moths of Japan. Kodansha Co., Ltd., Tokyo.

Karsholt, O. & Razowski, J. (Eds.). 1996. The Lepidoptera of Europe: A Distributional Checklist. Apollo Books, Stenstrup.

Lampa, S. 1885. Förteckning över Skandinaviens och Finlands Macrolepidoptera. Central-Tryckeriet, Stockholm.

Marttila, O., Saarinen, K., Haahtela, T. & Pajari, M. 1996. Suomen Kiitäjät ja Kehrääjät - Nirkot, Villakkaat, Siilikkäät. [The Bombyces and Sphinges of Finland]. Kirjayhtymä Oy, Helsinki.

Nordström, F. 1943. Förteckning över Sveriges storfjärilar. Catalogus Insectorum Sueciae. III. Macrolepidoptera. Opusc. ent. 1943: 5-120.

Nordström, F., Kaaber, S., Opheim, M. & Sotavalta, O. 1969. De fennoskandiska och danska nattflynas utbredning (Noctuidae). CWK Gleerup, Lund.

Pro Natura - Schweizerischer Bund für Naturschutz (Hrsg.). 2000. Schmetterlinge und ihre Lebensräume. Arten, Gefärdung, Schutz. Schweiz und angrenzende Gebiete. Band 3. Pro Natura - Schweizerischer Bund für Naturschutz, Egg.

Saarenmaa, H. 1980. Onko Cosmotriche (Selenephera) lunigera (Lepidoptera, Lasiocampidae) kaksi alalajia Suomessa? Baptria 5(2): 41-44.

Saarenmaa, H. 1982. Taxonomy and ecology of Cosmotriche lunigera (Lepidoptera, Lasiocampidae) in Finland, with description of a northern subspecies. Notul. ent. 62: 97-109.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Nils Hydén 2006, 2015.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Lasiocampoidea  
  • Familj
    Lasiocampidae - ädelspinnare 
  • Underfamilj
    Lasiocampinae  
  • Släkte
    Cosmotriche  
  • Art
    Cosmotriche lobulina, (Denis & Schiffermüller, 1775) - barrskogsspinnare
    Synonymer
    Phalaena (Bombyx) lobulina Denis & Schiffermüller, 1775
    Cosmotriche lunigera (Esper, 1783)
    fjällspinnare
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Nils Hydén 2006, 2015.