Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  mindre påfågelsspinnare

Organismgrupp Fjärilar, Svärmare och spinnare m.fl. Saturnia pavonia
Mindre påfågelsspinnare Fjärilar, Svärmare och spinnare m.fl.

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En karakteristisk spinnare med fyra iögonfallande ögonfläckar. Flyger främst på dagen i solsken på ljunghedar och andra ljungrika marker på våren.

Vingspann hane 44–52 mm, hona 55–72 mm. Antenner hos hanen bruna med mycket bred dubbel kamtandning, hos honan ljust beigegula–gulbruna och nästan trådformiga med mycket kort kamtandning. Arten har utvecklad könsdimorfism. Hanen har brun–mörkbrun mellankropp. Framvingar gråbruna med rödgul pudring, dubbla mörkbruna tvärlinjer varav den yttre är vågig, ljus våglinje, en iögonfallande svart ögonfläck med en svart, gul och delvis röd ring samt en halvmåneformig, ljus, genomskinlig kärna, vid framhörnen med ett körsbärsrött fält, ett vitt streck och ett par svarta fläckar. Bakvingar rostgula–orange med två parallella tvärlinjer, ett mörkare band utanför tvärlinjerna samt med liknande ögonfläckar som på framvingarna. Honan är betydligt större än hanen och har kraftigare kropp och ljusgrå grundfärg. Bakkroppen hos honan har tydlig, ljusgrå tvärrandning. Båda vingparen är ljusare särskilt runt ögonfläckarna, i övrigt är vingteckningen som hos hanen. Fjärilar på myrmarker är ofta blekare och har mer tunnfjälliga vingar. I norr är de påtagligt mindre och blekare och vingarna tydligt tunnfjälliga (f. lapponica). Särskilt hanens grundfärg kan vara mörkare eller ljusare även inom samma population.
Ägget är rundat ovalt och brunaktigt med ljusa fält. Den fullvuxna larven är 55–70 mm lång. Fram till fjärde stadiet är larven svart, i tredje stadiet med orange sidolinje, och som större med klargrön grundfärg. Över varje segment finns stora, gula–orange–rosa vårtor som har ett par längre och flera korta borst, vårtorna som regel i mattsvarta tvärband. Huvudet är grönt. Larven varierar en del i färgteckningen. Puppan är kort och kraftig, 22–25 mm lång, bredast vid mitten och avsmalnande mot huvud- och bakände. Buk- och ryggsidor något plattade, bakkroppen något böjd mot buksidan, matt och mörkbrun–svartbrun. Kremastret är kort, rundat skovelformigt och i änden med längre borst.
Utbredning
Observationer i  Sverige för mindre påfågelsspinnare
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Mindre påfågelspinnare har mer eller mindre lokala förekomster över hela landet utom i Norrlandsfjällen och på Gotland. Den kan uppträda ganska talrikt i vissa områden i södra Sverige men i norr är fynden färre. I Danmark uppträder arten med lokala men ofta ganska talrika förekomster över hela landet. Arten kan variera kraftigt i antal mellan olika år. I Norge finns arten lokalt men tämligen allmänt i stora delar av landet. I de södra fjällmassiven finns den upp i fjällbjörksregionen på 1 100 m ö.h. I Finland har arten lokala förekomster över hela landet. I söder kan den vara ganska talrik, men i de nordliga delarna finns färre fynd.
Världsutbredningen sträcker sig från Storbritannien genom merparten av Centraleuropa och vidare Turkiet, Baltikum och genom Ryssland till ryska Fjärran Östern, norra Kina och Mongoliet. Utbredningen är i Medelhavsländerna oklar eftersom arten nyligen delats upp i två arter där den närstående Saturnia pavoniella ännu saknar svenskt namn.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Livskraftig (LC)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Livskraftig (LC)
Ekologi
Mindre påfågelspinnare är knuten till öppna, såväl fuktiga som torra, hedartade marker. Arten förekommer på alvarhedar och andra öppna marker med ljung, klippiga kustmarker, hyggesmarker och i norr även på mossar och kärr med vitmossor. Arten har i de nordliga delarna påträffats även på fjällhedar. I Danmark förekommer den även i skogsgläntor med älggräs. Hanarna flyger soliga eftermiddagar från ungefär kl. 13 till kl. 18. De väntar lågt i vegetationen tills de får vittring på en hona då de flyger iväg i en våldsam, kastande, snabb flykt, och de kan hitta en lockande hona på jämförelsevis långa avstånd. Normalt observeras inte många hanar under en dag, men med hjälp av en lockande hona kan fler än hundra hanar lockas fram på kort tid, även till platser där arten annars aldrig ses. När hanen närmar sig honan flyger han lugnare och nästan seglande. Parningen varar högst några timmar. Honorna flyger från strax före solnedgången och under tidig kväll och lockas sparsamt men regelbundet till ljuset från kvicksilverlampor, medan hanarna mycket sällan lockas till lampor. Fjärilen intar ingen näring och är kortlivad, hanen lever på sin höjd två eller tre dagar. Arten flyger i en generation, i Danmark och södra Sverige vanligen från mitten av april till början av juni, längre norrut från början av maj till början av juni med högflygningen i början av maj. Längst i norr flyger den från slutet av juni till början av juli. Flygningen är inom varje område ganska kortvarig.
Honan lägger upp till 200 ägg runt tunna kvistar någon bit över marken. De läggs i spiralformiga samlingar på upp till 100, och kläcks efter 10–14 dagar. De unga larverna lever sällskapligt, men från andra eller tredje larvstadiet lever de enskilt. Larverna hittas från början av juni till augusti. De lever främst på rosväxter (Rosaceae), videväxter (Salicaceae) och björkväxter (Betulaceae), i Norden gärna på vårtbjörk Betula pendula, glasbjörk B. pubescens, dvärgbjörk B. nana, sälg Salix caprea, ängsvide S. starkeana, bindvide S. aurita, grönvide S. phylicifolia, hallon Rubus idaeus och andra Rubus-arter, ljung Calluna vulgaris, blåbär Vaccinium myrtillus, odon V. uliginosum, smultron Fragaria spp., slån Prunus spinosa och tok Dasyphora fruticosa. I norr lever den också gärna på hjortron Rubus chamaemorus. I Finland har larver även påträffats på gråal Alnus incana, asp Populus tremula, ek Quercus robur, kanelros Rosa majalis, rönn Sorbus aucuparia, oxbär Cotoneaster spp., älggräs Filipendula ulmaria, daggkåpor Alchemilla spp., apel Malus domestica, kråkklöver Comarum palustre, jordgubbe F. xananassa, getapel Rhamnus cathartica och brakved Frangula alnus. Larverna sitter på kvistar eller blad från marken upp till två meters höjd. Flera larver som troligen kommer från samma äggsamling kan ofta hittas inom ett begränsat område. De yngre larverna solar sig gärna, men inte i stekande sol. När de blir större växlar de färg och håller sig mer dolda. Inför förpuppningen ger sig larven ut på vandring. Den spinner en sträv, mycket seg, päronformig kokong lågt i vegetationen. Den är först vit men ändrar senare färg till brun. Kokongens öppning är formad som en sinnrik strut med styva borst i en krans som bara tillåter passage inifrån och ut. Puppan övervintrar, ibland två och någon gång tre gånger.
Landskapstyper
Skog
Skog
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Urban miljö
Urban miljö
Våtmark
Våtmark
Havsstrand
Havsstrand
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor)
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· asp [trädet]
· asp [trädet]
· björkar
· björkar
· blåbär
· blåbär
· hallon
· hallon
· hjortron
· hjortron
· ljung
· ljung
· odon
· odon
· rönn
· rönn
· skogsek
· skogsek
· slån
· slån
· smultronsläktet
· smultronsläktet
· tok
· tok
· viden
· viden
· älggräs
· älggräs
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Lepidoptera (fjärilar), Familj Saturniidae (påfågelsspinnare), Släkte Saturnia, Art Saturnia pavonia (Linnaeus, 1758) - mindre påfågelsspinnare Synonymer Phalaena pavonia Linnaeus, 1758, liten påfågelspinnare, mindre påfågelspinnare

Kategori Livskraftig (LC)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Livskraftig (LC)
En karakteristisk spinnare med fyra iögonfallande ögonfläckar. Flyger främst på dagen i solsken på ljunghedar och andra ljungrika marker på våren.

Vingspann hane 44–52 mm, hona 55–72 mm. Antenner hos hanen bruna med mycket bred dubbel kamtandning, hos honan ljust beigegula–gulbruna och nästan trådformiga med mycket kort kamtandning. Arten har utvecklad könsdimorfism. Hanen har brun–mörkbrun mellankropp. Framvingar gråbruna med rödgul pudring, dubbla mörkbruna tvärlinjer varav den yttre är vågig, ljus våglinje, en iögonfallande svart ögonfläck med en svart, gul och delvis röd ring samt en halvmåneformig, ljus, genomskinlig kärna, vid framhörnen med ett körsbärsrött fält, ett vitt streck och ett par svarta fläckar. Bakvingar rostgula–orange med två parallella tvärlinjer, ett mörkare band utanför tvärlinjerna samt med liknande ögonfläckar som på framvingarna. Honan är betydligt större än hanen och har kraftigare kropp och ljusgrå grundfärg. Bakkroppen hos honan har tydlig, ljusgrå tvärrandning. Båda vingparen är ljusare särskilt runt ögonfläckarna, i övrigt är vingteckningen som hos hanen. Fjärilar på myrmarker är ofta blekare och har mer tunnfjälliga vingar. I norr är de påtagligt mindre och blekare och vingarna tydligt tunnfjälliga (f. lapponica). Särskilt hanens grundfärg kan vara mörkare eller ljusare även inom samma population.
Ägget är rundat ovalt och brunaktigt med ljusa fält. Den fullvuxna larven är 55–70 mm lång. Fram till fjärde stadiet är larven svart, i tredje stadiet med orange sidolinje, och som större med klargrön grundfärg. Över varje segment finns stora, gula–orange–rosa vårtor som har ett par längre och flera korta borst, vårtorna som regel i mattsvarta tvärband. Huvudet är grönt. Larven varierar en del i färgteckningen. Puppan är kort och kraftig, 22–25 mm lång, bredast vid mitten och avsmalnande mot huvud- och bakände. Buk- och ryggsidor något plattade, bakkroppen något böjd mot buksidan, matt och mörkbrun–svartbrun. Kremastret är kort, rundat skovelformigt och i änden med längre borst.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Observationer i  Sverige för mindre påfågelsspinnare

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Mindre påfågelspinnare har mer eller mindre lokala förekomster över hela landet utom i Norrlandsfjällen och på Gotland. Den kan uppträda ganska talrikt i vissa områden i södra Sverige men i norr är fynden färre. I Danmark uppträder arten med lokala men ofta ganska talrika förekomster över hela landet. Arten kan variera kraftigt i antal mellan olika år. I Norge finns arten lokalt men tämligen allmänt i stora delar av landet. I de södra fjällmassiven finns den upp i fjällbjörksregionen på 1 100 m ö.h. I Finland har arten lokala förekomster över hela landet. I söder kan den vara ganska talrik, men i de nordliga delarna finns färre fynd.
Världsutbredningen sträcker sig från Storbritannien genom merparten av Centraleuropa och vidare Turkiet, Baltikum och genom Ryssland till ryska Fjärran Östern, norra Kina och Mongoliet. Utbredningen är i Medelhavsländerna oklar eftersom arten nyligen delats upp i två arter där den närstående Saturnia pavoniella ännu saknar svenskt namn.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Bombycoidea  
  • Familj
    Saturniidae - påfågelsspinnare 
  • Underfamilj
    Saturniinae  
  • Släkte
    Saturnia  
  • Art
    Saturnia pavonia(Linnaeus, 1758) - mindre påfågelsspinnare
    Synonymer
    Phalaena pavonia Linnaeus, 1758
    liten påfågelspinnare
    mindre påfågelspinnare

Mindre påfågelspinnare är knuten till öppna, såväl fuktiga som torra, hedartade marker. Arten förekommer på alvarhedar och andra öppna marker med ljung, klippiga kustmarker, hyggesmarker och i norr även på mossar och kärr med vitmossor. Arten har i de nordliga delarna påträffats även på fjällhedar. I Danmark förekommer den även i skogsgläntor med älggräs. Hanarna flyger soliga eftermiddagar från ungefär kl. 13 till kl. 18. De väntar lågt i vegetationen tills de får vittring på en hona då de flyger iväg i en våldsam, kastande, snabb flykt, och de kan hitta en lockande hona på jämförelsevis långa avstånd. Normalt observeras inte många hanar under en dag, men med hjälp av en lockande hona kan fler än hundra hanar lockas fram på kort tid, även till platser där arten annars aldrig ses. När hanen närmar sig honan flyger han lugnare och nästan seglande. Parningen varar högst några timmar. Honorna flyger från strax före solnedgången och under tidig kväll och lockas sparsamt men regelbundet till ljuset från kvicksilverlampor, medan hanarna mycket sällan lockas till lampor. Fjärilen intar ingen näring och är kortlivad, hanen lever på sin höjd två eller tre dagar. Arten flyger i en generation, i Danmark och södra Sverige vanligen från mitten av april till början av juni, längre norrut från början av maj till början av juni med högflygningen i början av maj. Längst i norr flyger den från slutet av juni till början av juli. Flygningen är inom varje område ganska kortvarig.
Honan lägger upp till 200 ägg runt tunna kvistar någon bit över marken. De läggs i spiralformiga samlingar på upp till 100, och kläcks efter 10–14 dagar. De unga larverna lever sällskapligt, men från andra eller tredje larvstadiet lever de enskilt. Larverna hittas från början av juni till augusti. De lever främst på rosväxter (Rosaceae), videväxter (Salicaceae) och björkväxter (Betulaceae), i Norden gärna på vårtbjörk Betula pendula, glasbjörk B. pubescens, dvärgbjörk B. nana, sälg Salix caprea, ängsvide S. starkeana, bindvide S. aurita, grönvide S. phylicifolia, hallon Rubus idaeus och andra Rubus-arter, ljung Calluna vulgaris, blåbär Vaccinium myrtillus, odon V. uliginosum, smultron Fragaria spp., slån Prunus spinosa och tok Dasyphora fruticosa. I norr lever den också gärna på hjortron Rubus chamaemorus. I Finland har larver även påträffats på gråal Alnus incana, asp Populus tremula, ek Quercus robur, kanelros Rosa majalis, rönn Sorbus aucuparia, oxbär Cotoneaster spp., älggräs Filipendula ulmaria, daggkåpor Alchemilla spp., apel Malus domestica, kråkklöver Comarum palustre, jordgubbe F. xananassa, getapel Rhamnus cathartica och brakved Frangula alnus. Larverna sitter på kvistar eller blad från marken upp till två meters höjd. Flera larver som troligen kommer från samma äggsamling kan ofta hittas inom ett begränsat område. De yngre larverna solar sig gärna, men inte i stekande sol. När de blir större växlar de färg och håller sig mer dolda. Inför förpuppningen ger sig larven ut på vandring. Den spinner en sträv, mycket seg, päronformig kokong lågt i vegetationen. Den är först vit men ändrar senare färg till brun. Kokongens öppning är formad som en sinnrik strut med styva borst i en krans som bara tillåter passage inifrån och ut. Puppan övervintrar, ibland två och någon gång tre gånger.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog, Jordbrukslandskap, Urban miljö, Våtmark

Landskapstyper där arten kan förekomma: Havsstrand

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Har betydelse)
· asp [trädet] - Populus tremula (Har betydelse)
· björkar - Betula (Har betydelse)
· blåbär - Vaccinium myrtillus (Har betydelse)
· hallon - Rubus idaeus (Har betydelse)
· hjortron - Rubus chamaemorus (Har betydelse)
· ljung - Calluna vulgaris (Har betydelse)
· odon - Vaccinium uliginosum (Har betydelse)
· rönn - Sorbus aucuparia (Har betydelse)
· skogsek - Quercus robur (Har betydelse)
· slån - Prunus spinosa (Har betydelse)
· smultronsläktet - Fragaria (Har betydelse)
· tok - Dasiphora fruticosa (Har betydelse)
· viden - Salix (Har betydelse)
· älggräs - Filipendula ulmaria (Har betydelse)
Namngivning: Saturnia pavonia (Linnaeus, 1761). Originalbeskrivning: Phalaena pavonia. Fauna Suecica, 2:a upplagan, s. 291. Svensk synonym: liten påfågelspinnare.
Etymologi: pavonius (lat.) = påfågel-. Syftar på vingarnas framträdande ögonfläckar som påminner om dem hos påfågel Pavo cristatus, vilken i romersk och grekisk mytologi var Junos/Heras fågel.
Uttal: [Satúrnia pavónia]

Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Fjärilar: Ädelspinnare-tofsspinnare. Lepidoptera: Lasiocampidae-Lymantriidae. 2006. ArtDatabanken, SLU, Uppsala.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Nils Hydén, 2006.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Bombycoidea  
  • Familj
    Saturniidae - påfågelsspinnare 
  • Underfamilj
    Saturniinae  
  • Släkte
    Saturnia  
  • Art
    Saturnia pavonia, (Linnaeus, 1758) - mindre påfågelsspinnare
    Synonymer
    Phalaena pavonia Linnaeus, 1758
    liten påfågelspinnare
    mindre påfågelspinnare
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Nils Hydén, 2006.