Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  lindsvärmare

Organismgrupp Fjärilar, Svärmare och spinnare m.fl. Mimas tiliae
Lindsvärmare Fjärilar, Svärmare och spinnare m.fl.

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En omisskännlig, grön och beigetecknad svärmare med ett tydligt grönt tvärband över de flikiga framvingarna. Den förekommer lokalt i södra Norden i skogar med lind och flyger i juni.

Vingspann hane 63–75 mm, hona 71–83 mm, men mindre exemplar kan förekomma. Antenner beige med mellanbrun undersida, hos hanen med ganska lång, parvis ciliering och hos honan smalare, något kortare och utan ciliering. Kroppen är ljust gröngrå och vinglocken som regel mörkare gröna. Framvingarna är ljust rödgrå och har ett distinkt, grönt–grågrönt tvärband som är smalast på mitten och ibland uppdelat i två fläckar. Ytterkanten är ljusgrön och vid framhörnet finns en vitbeige, Z-formig fläck. Bakvingarna är beigefärgade, i den yttre delen orangegula, och de har ett tydligt, mer eller mindre diffust, mörkt tvärband, ofta som en bredare skuggning. Honan har lite större kropp, längre framvingar och ofta mindre kontrastrik vingteckning än hanen. Artens grundfärg och tydligheten i vingarnas teckning varierar. Den gröna färgen kan vara gråtonad och ibland har framvingarna en tydlig gul–röd ton. Det finns även en mindre vanlig, rödbrun form utan gröna inslag (f. brunnea). Arten kan med sin gröna färgteckning och sina flikiga vingytterkanter inte förväxlas med någon annan art i Nordeuropa.
Ägget är glänsande, blekt olivgrönt och tillplattat ovalt. Den fullvuxna larven är 65–75 mm lång. Larven är varmt gulgrön, ibland blågrön, med gula små knottror och på sidorna med sju gula tvärstreck. Det baker-sta är tydligast och når till analhornet. Tvärstrecken har ofta i övre delen en röd fläck, men ibland saknas den. Analhornet är på ovansidan ofta blått–mörkblått, på sidorna mer gul- eller purpurfärgat. Under analhornet finns en för arten karakteristisk, knotig, sköldliknande, oftast rödaktig platta. Huvudet är trekantigt med samma färg som kroppen, ibland lite mer blåaktigt, med en gulaktig tvärlinje på sidan. Teckningen utvecklas gradvis och som fullvuxen är larven mer långsmal än hos de snarlika larverna av poppelsvärmare Laothoe populi och videsvärmare Smerinthus ocellata, dessutom är huvudet tydligt mindre än de hos
dessa två. Puppan är 32–36 mm lång, slank och matt rödbrun–mörkbrun med grov yta. Kremastret är kraftigt, trekantigt och spetsigt med tornar.
Utbredning
Observationer i  Sverige för lindsvärmare
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Lindsvärmare är lokalt utbredd i södra Sverige, i öster upp till Dalälven och i väster till strax norr om Vänern. Utbredningen når inte fullt lindens eller skogsalmens utbredningsgräns i norr. Nordligast är den påträffad i Leksand. De rikaste förekomsterna finns i söder inklusive Öland där den inte sällan kan uppträda ganska talrikt. Längre norrut blir den successivt mer lokal och fåtalig. Den är aldrig påträffad på Gotland. I Danmark är den relativt talrik i öområdet öster om Stora Bält samt på södra Jylland. Nyligen har den observerats på Fyn och sedan slutet av 1930-talet har den successivt spridit sig norrut både på Själland och Jylland. På Bornholm har den påträffats bara en gång (1996). I Norge är arten utbredd bara i den sydöstra delen av landet, som nordligast ca 50 km norr om Oslo och som västligast till Kristiansand i Vest-Agder. Den uppträder lokalt och oftast fåtaligt, men på några få lokaler kan den uppträda allmänt. I Finland förekommer den lokalt i söder och når i de centrala delarna norrut till 62º N. Den varierar tydligt i antal mellan olika år och uppträder mestadels fåtaligt.
Världsutbredningen sträcker sig i väster från södra Storbritannien och Iberiska halvön österut genom stora delar av Medelhavsområdet och Mellaneuropa (i Alperna upp till 1 500 m ö.h.) till norra Turkiet och norra Iran. Vidare förekommer den i Baltikum och österut genom södra Ryssland till Tomsk och Novosibirsk.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Livskraftig (LC)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Livskraftig (LC)
Ekologi
Lindsvärmare lever i ädellöv- och blandskogar med rikligt inslag av ädellövträd samt på åkerholmar, i parker, alléer och trädgårdar med ädellövträd. Den förekommer även i städernas parker och kan upprätthålla lokala populationer i kraftigt människopåverkade miljöer där larverna ofta hittas av lekmän. I Finland finns arten även utmed sjöstränder där många alar växer. Fjärilen migrerar inte utan är lokaltrogen och påträffas främst inom eller nära sitt egentliga habitat. Fjärilen är aktiv på natten och flyger från den tidiga skymningen och ett par timmar framåt. Hanar lockas lätt till ljuset från kvicksilverlampor och kan emellanåt uppträda i något tjugotal under en kväll; honor lockas mer sällan och utgör runt 5 % av individerna vid lamporna. Fjärilen är kortlivad och lever upp till en vecka. I vila håller hanen bakkroppen tydligt uppåt, och viloställningen gör att fjärilen starkt påminner om ett löv. Nykläckta fjärilar kan ibland hittas på värdträdets stam eller i närliggande vegetation, medan äldre fjärilar som regel vilar högre upp i trädets lövverk. Parningen pågår till följande kväll. Hanen kan hänga fritt under honan och släpper sig till marken utan att flyga när parningen avbryts. Så är inte fallet hos L. populi och S. ocellata, utan hos dem vibrerar hanen med vingarna tills flygmusklerna är varma och lämnar sedan honan flygande. Arten flyger i en generation, i söder från andra halvan av maj till första halvan av juli med högflygningen i början av juni, längre norrut från början av juni till mitten av juli med högflygningen kring mitten av juni. Under mycket varma somrar har den uppträtt i en sporadisk andra generation i slutet av augusti, också i norr. Flygtiden är som regel ganska kortvarig i varje trakt.
Honan lägger 100–130 ägg på värdväxternas bladundersidor, oftast i trädkronorna. Äggen läggs enstaka eller parvis, och honan påbörjar äggläggningen samma kväll som parningen sker och den fortsätter därefter de följande kvällarna. Äggen kläcks efter 15–20 dagar. Larven lever i Norden främst på lind Tilia cordata och skogsalm Ulmus glabra. Åtminstone i Finland lever den gärna på klibbal Alnus glutinosa och gråal A. incana men har också hittats på vårtbjörk Betula pendula och glasbjörk B. pubescens. Larven lever enskilt uppe i trädkronorna och är främst nattaktiv. I likhet med bl.a. S. ocellata och L. populi håller den sig fast med de bakre bukfötterna på en bladundersida och har framkroppen inåtböjd i en s.k. sfinxställning. Under tillväxten påträffas larverna inte särskilt ofta, men kan ibland hittas på t.ex. rotskott eller låga grenar. Larven är fullvuxen i slutet av juli eller början av augusti efter fyra till fem veckors utveckling. Inför förpuppningen grumlas färgerna och larven blir gråbrun på ryggen. Den fullvuxna larven faller till marken, ofta samtidigt med lindfrukterna, varefter den vandrar till en lämplig förpuppningsplats, ibland nära foten av värdträdet, ibland lite längre bort. Förpuppningen sker i markförna, under en flat sten eller liknande i en löst spunnen håla med förna. Ibland kan puppor hittas uppe i träden under mossa eller i barkskrevor. Puppan övervintrar, ibland två gånger.
Landskapstyper
Skog
Skog
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Urban miljö
Urban miljö
Våtmark
Våtmark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor)
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· alar
· alar
· björkar
· björkar
· lindar
· lindar
· skogsalm
· skogsalm
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Lepidoptera (fjärilar), Familj Sphingidae (svärmare), Släkte Mimas, Art Mimas tiliae (Linnaeus, 1758) - lindsvärmare Synonymer Sphinx tiliae Linnaeus, 1758

Kategori Livskraftig (LC)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Livskraftig (LC)
En omisskännlig, grön och beigetecknad svärmare med ett tydligt grönt tvärband över de flikiga framvingarna. Den förekommer lokalt i södra Norden i skogar med lind och flyger i juni.

Vingspann hane 63–75 mm, hona 71–83 mm, men mindre exemplar kan förekomma. Antenner beige med mellanbrun undersida, hos hanen med ganska lång, parvis ciliering och hos honan smalare, något kortare och utan ciliering. Kroppen är ljust gröngrå och vinglocken som regel mörkare gröna. Framvingarna är ljust rödgrå och har ett distinkt, grönt–grågrönt tvärband som är smalast på mitten och ibland uppdelat i två fläckar. Ytterkanten är ljusgrön och vid framhörnet finns en vitbeige, Z-formig fläck. Bakvingarna är beigefärgade, i den yttre delen orangegula, och de har ett tydligt, mer eller mindre diffust, mörkt tvärband, ofta som en bredare skuggning. Honan har lite större kropp, längre framvingar och ofta mindre kontrastrik vingteckning än hanen. Artens grundfärg och tydligheten i vingarnas teckning varierar. Den gröna färgen kan vara gråtonad och ibland har framvingarna en tydlig gul–röd ton. Det finns även en mindre vanlig, rödbrun form utan gröna inslag (f. brunnea). Arten kan med sin gröna färgteckning och sina flikiga vingytterkanter inte förväxlas med någon annan art i Nordeuropa.
Ägget är glänsande, blekt olivgrönt och tillplattat ovalt. Den fullvuxna larven är 65–75 mm lång. Larven är varmt gulgrön, ibland blågrön, med gula små knottror och på sidorna med sju gula tvärstreck. Det baker-sta är tydligast och når till analhornet. Tvärstrecken har ofta i övre delen en röd fläck, men ibland saknas den. Analhornet är på ovansidan ofta blått–mörkblått, på sidorna mer gul- eller purpurfärgat. Under analhornet finns en för arten karakteristisk, knotig, sköldliknande, oftast rödaktig platta. Huvudet är trekantigt med samma färg som kroppen, ibland lite mer blåaktigt, med en gulaktig tvärlinje på sidan. Teckningen utvecklas gradvis och som fullvuxen är larven mer långsmal än hos de snarlika larverna av poppelsvärmare Laothoe populi och videsvärmare Smerinthus ocellata, dessutom är huvudet tydligt mindre än de hos
dessa två. Puppan är 32–36 mm lång, slank och matt rödbrun–mörkbrun med grov yta. Kremastret är kraftigt, trekantigt och spetsigt med tornar.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Observationer i  Sverige för lindsvärmare

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Lindsvärmare är lokalt utbredd i södra Sverige, i öster upp till Dalälven och i väster till strax norr om Vänern. Utbredningen når inte fullt lindens eller skogsalmens utbredningsgräns i norr. Nordligast är den påträffad i Leksand. De rikaste förekomsterna finns i söder inklusive Öland där den inte sällan kan uppträda ganska talrikt. Längre norrut blir den successivt mer lokal och fåtalig. Den är aldrig påträffad på Gotland. I Danmark är den relativt talrik i öområdet öster om Stora Bält samt på södra Jylland. Nyligen har den observerats på Fyn och sedan slutet av 1930-talet har den successivt spridit sig norrut både på Själland och Jylland. På Bornholm har den påträffats bara en gång (1996). I Norge är arten utbredd bara i den sydöstra delen av landet, som nordligast ca 50 km norr om Oslo och som västligast till Kristiansand i Vest-Agder. Den uppträder lokalt och oftast fåtaligt, men på några få lokaler kan den uppträda allmänt. I Finland förekommer den lokalt i söder och når i de centrala delarna norrut till 62º N. Den varierar tydligt i antal mellan olika år och uppträder mestadels fåtaligt.
Världsutbredningen sträcker sig i väster från södra Storbritannien och Iberiska halvön österut genom stora delar av Medelhavsområdet och Mellaneuropa (i Alperna upp till 1 500 m ö.h.) till norra Turkiet och norra Iran. Vidare förekommer den i Baltikum och österut genom södra Ryssland till Tomsk och Novosibirsk.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Bombycoidea  
  • Familj
    Sphingidae - svärmare 
  • Underfamilj
    Smerinthinae  
  • Släkte
    Mimas  
  • Art
    Mimas tiliae(Linnaeus, 1758) - lindsvärmare
    Synonymer
    Sphinx tiliae Linnaeus, 1758

Lindsvärmare lever i ädellöv- och blandskogar med rikligt inslag av ädellövträd samt på åkerholmar, i parker, alléer och trädgårdar med ädellövträd. Den förekommer även i städernas parker och kan upprätthålla lokala populationer i kraftigt människopåverkade miljöer där larverna ofta hittas av lekmän. I Finland finns arten även utmed sjöstränder där många alar växer. Fjärilen migrerar inte utan är lokaltrogen och påträffas främst inom eller nära sitt egentliga habitat. Fjärilen är aktiv på natten och flyger från den tidiga skymningen och ett par timmar framåt. Hanar lockas lätt till ljuset från kvicksilverlampor och kan emellanåt uppträda i något tjugotal under en kväll; honor lockas mer sällan och utgör runt 5 % av individerna vid lamporna. Fjärilen är kortlivad och lever upp till en vecka. I vila håller hanen bakkroppen tydligt uppåt, och viloställningen gör att fjärilen starkt påminner om ett löv. Nykläckta fjärilar kan ibland hittas på värdträdets stam eller i närliggande vegetation, medan äldre fjärilar som regel vilar högre upp i trädets lövverk. Parningen pågår till följande kväll. Hanen kan hänga fritt under honan och släpper sig till marken utan att flyga när parningen avbryts. Så är inte fallet hos L. populi och S. ocellata, utan hos dem vibrerar hanen med vingarna tills flygmusklerna är varma och lämnar sedan honan flygande. Arten flyger i en generation, i söder från andra halvan av maj till första halvan av juli med högflygningen i början av juni, längre norrut från början av juni till mitten av juli med högflygningen kring mitten av juni. Under mycket varma somrar har den uppträtt i en sporadisk andra generation i slutet av augusti, också i norr. Flygtiden är som regel ganska kortvarig i varje trakt.
Honan lägger 100–130 ägg på värdväxternas bladundersidor, oftast i trädkronorna. Äggen läggs enstaka eller parvis, och honan påbörjar äggläggningen samma kväll som parningen sker och den fortsätter därefter de följande kvällarna. Äggen kläcks efter 15–20 dagar. Larven lever i Norden främst på lind Tilia cordata och skogsalm Ulmus glabra. Åtminstone i Finland lever den gärna på klibbal Alnus glutinosa och gråal A. incana men har också hittats på vårtbjörk Betula pendula och glasbjörk B. pubescens. Larven lever enskilt uppe i trädkronorna och är främst nattaktiv. I likhet med bl.a. S. ocellata och L. populi håller den sig fast med de bakre bukfötterna på en bladundersida och har framkroppen inåtböjd i en s.k. sfinxställning. Under tillväxten påträffas larverna inte särskilt ofta, men kan ibland hittas på t.ex. rotskott eller låga grenar. Larven är fullvuxen i slutet av juli eller början av augusti efter fyra till fem veckors utveckling. Inför förpuppningen grumlas färgerna och larven blir gråbrun på ryggen. Den fullvuxna larven faller till marken, ofta samtidigt med lindfrukterna, varefter den vandrar till en lämplig förpuppningsplats, ibland nära foten av värdträdet, ibland lite längre bort. Förpuppningen sker i markförna, under en flat sten eller liknande i en löst spunnen håla med förna. Ibland kan puppor hittas uppe i träden under mossa eller i barkskrevor. Puppan övervintrar, ibland två gånger.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog, Jordbrukslandskap, Urban miljö

Landskapstyper där arten kan förekomma: Våtmark

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· alar - Alnus (Har betydelse)
· björkar - Betula (Har betydelse)
· lindar - Tilia (Viktig)
· skogsalm - Ulmus glabra (Viktig)
Namngivning: Mimas tiliae (Linnaeus, 1758). Originalbeskrivning: Sphinx tiliae. Systema Naturae, 10:e upplagan, 1: 489.
Etymologi: tiliae = lindens; Tilia (lat.) = släktet lindar, som hör till de vanligare värdväxterna.
Uttal: [Mímas tílie]

Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Fjärilar: Ädelspinnare-tofsspinnare. Lepidoptera: Lasiocampidae-Lymantriidae. 2006. ArtDatabanken, SLU, Uppsala.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Nils Hydén, 2006.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Bombycoidea  
  • Familj
    Sphingidae - svärmare 
  • Underfamilj
    Smerinthinae  
  • Släkte
    Mimas  
  • Art
    Mimas tiliae, (Linnaeus, 1758) - lindsvärmare
    Synonymer
    Sphinx tiliae Linnaeus, 1758
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Nils Hydén, 2006.