Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  större snabelsvärmare

Organismgrupp Fjärilar, Svärmare och spinnare m.fl. Deilephila elpenor
Större snabelsvärmare Fjärilar, Svärmare och spinnare m.fl.

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En grön och rosaröd, medelstor svärmare som kan förväxlas med mindre snabelsvärmare. Den förekommer i södra och mellersta Sverige och ses ofta söka nektar från syrener och kaprifoler.

Vingspann hane 50–68 mm, hona 57–70 mm. Antenner rödrosa, längre ut vitare, hos hanen med täta rader av korta tvärställda cilier och hos honan smalare och utan ciliering. Könen är lika men särskiljs på antennerna som hos hanen är kraftigare och ca 8 % längre samt på honans kraftigare kropp och ibland något bredare framvingar. Mellan- och bakkroppen är på översidan olivgröna med fyra rosa­röda linjer respektive en rosaröd linje. Under­sidan av mellan- och bakkroppen är rosaröd. Framvingarna är olivgröna med två diffusa, rosaröda, snedställda fält, mörkt grårosa ytterkantsfält och bakkantens inre halva vit. Bakvingarna är kraftigt rosaröda, den inre halvan svart och med vingfransarna vita. Artens utseende varierar lite, men de gröna och rosaröda teckningarna kan vara mer eller mindre utbredda och tydliga. Arten kan knappast förväxlas med någon annan art i Nordeuropa, möjligen kan mindre individer sammanblandas med stora exemplar av mindre snabelsvärmare Deilephila porcellus. Hos D. porcellus är framvingens ytterkant något S-böjd, bakvingarna saknar den klara rosaröda färgen och inre halvan är grå istället för svart, och vingfransarna är skäckiga i vitt och rosarött och inte enfärgat vita.
Ägget är svagt ovalt, jämförelsevis stort (1,5 × 1,2 mm) och glänsande ljusgrönt. Den fullvuxna larven blir 70–80 mm lång. Larverna förekommer huvudsakligen i två färgformer: en vanligare brunsvart och mindre ofta en grön. Unga larver är grönaktiga hos båda formerna. Från tredje larvstadiet blir de flesta larver successivt mörkare och får en mörkt gråbrun färg. Samtidigt förstoras det första och andra segmentet och får en ögonfläck på var sida. Ryggen har svarta, mer eller mindre trekantiga, fläckar och över nästan hela kroppen finns en ganska fin svart vattring. På sidorna av vardera segment 4 och 5 finns en svart, vitkärnig ögonfläck. Analhornet är kort och svart, och huvudet gråbrunt. Puppan är 34–39 mm lång, ganska kraftig, matt gulbrun med svarta prickar, bakkroppssegmenten på ryggsidan med varsin gördel av korta tornar. Kremastret är böjt mot buken, plattat och mot änden spetsigt.
Utbredning
Observationer i  Sverige för större snabelsvärmare
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Större snabelsvärmare är utbredd och ganska vanlig i södra och mellersta Sverige norrut till mellersta Dalarna och utmed kusten till Ångermanland. De som regel sparsamma förekomsterna i inre delen av södra Norrland följer ofta älvdalgångarna. Fynden härifrån är få och kan troligen kopplas till tillfälliga expansioner i samband med perioder av gynnsamt klimat. I Danmark finns den över hela landet. I Norge förekommer den bara i den södra delen norrut till Mjösa i södra Hedmark, på västkusten norrut till Bergen i Hordaland. I Finland förekommer den regelbundet norrut till 63º N. I Danmark, Norge och Finland är fjärilen ganska vanlig.
Världsutbredningen sträcker sig från Iberiska halvön genom stora delar av Mellaneuropa (i Alperna upp till ca 1 500 m ö.h.) och Medelhavsområdet. Vidare finns arten i Storbritannien, Baltikum, Turkiet, Iran, Afghanistan och österut genom de tempererade delarna av Ryssland till Korea och Japan. Underarten macromera finns i Nepal, nordöstra Indien, Burma, Tibet och sydvästra Kina.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Livskraftig (LC)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Livskraftig (LC)
Ekologi
Större snabelsvärmare förekommer i många olika slags miljöer, t.ex. skogsbryn och gläntor i lövdominerade skogsmarker, ängsmarker, skogsbilvägar, kraftledningsgator, hyggesmarker, banvallar, trädgårdar, ruderatmarker och grustäkter med örtvegetation. Arten förekommer i Danmark även på hed- och mossmarker. Fjärilen är en stark flygare och besöker gärna kulturpräglade, blomrika miljöer, men den har inga kända migrerationstendenser. Fjärilen uppträder normalt enstaka eller i måttliga antal vid varje tillfälle. Den flyger i skymningen och ungefär fram till midnatt och söker ivrigt näring främst i skymningen och fram till dess att det mörknat. Honan flyger normalt lite tidigare under kvällen än hanen. Fjärilen observeras regelbundet i trädgårdar när den med ett svagt vibrerande ljud likt en kolibri skickligt hovrar i luften framför nektarrika blommor som kaprifol Lonicera caprifolium, syren Syringa vulgaris, tjärblomster Viscaria vulgaris, glimmar Silene spp., vänderot Valeriana spp., floxar Phlox spp. och såpnejlikor Saponaria spp. Fjärilen lockas emellanåt även till lockbeten. Båda könen lockas åtminstone ganska ofta till ljuset från kvicksilverlampor, honor lite mindre ofta än hanar. Parningen sker under kvällen och varar upp till ett par timmar och hanen hänger ofta fritt under honan. Arten flyger i en ganska utdragen generation, i södra Norden från andra halvan av maj till första halvan av augusti med högflygningen i juni. Längre norrut från mitten av juni till andra halvan av juli med högflygningen från midsommar till början av juli. Ibland kan en partiell andra generation uppträda i andra halvan av augusti eller början av september.
Honan lägger ca 200 ägg på värdväxtens bladundersidor. Äggläggningen pågår under flera nätter och honan sprider troligen äggen över ganska stora områden. Äggen läggs enstaka eller parvis och kläcks efter tio till tolv dagar. Larven lever främst på nattljusväxter (Onagraceae) och måror (Rubiaceae), men även på balsaminväxter (Balsaminaceae). Den lever i Norden främst på mjölke Epilobium angustifolium och gulmåra Galium verum, men även på andra måror Galium spp. liksom springkorn Impatiens noli-tangere, blekbalsamin I. parviflora, och i Finland någon gång också på missne Calla palustris. Vissa värdväxter tycks ha betydelse för hur stor andel av larverna som förblir gröna även som äldre. Yngre larver är främst nattaktiva och gömmer sig på dagen längre ned på växtstjälken eller på marken och är då mycket svåra att se. Äldre larver äter både på dagen och natten och rör sig inte mer än nödvändigt, och de kan genom att sträcka ut de första kroppssegmenten nå ganska långt med huvudet. Ibland sitter de högt uppe på växterna och föredrar då att äta blommor och frökapslar framför blad. De drar sig tillbaka längre ned på växten för att vila eller komma undan gassande sol, och de försvinner då effektivt bland fältskiktets skuggor. På glesbevuxna platser som grustäkter kan äldre larver hittas ganska lätt när de vilar orörliga med huvudena nedåt på stjälkens nedre del. Larverna hittas ibland tillsammans med de hos mindre snabelsvärmare D. porcellus. Blir larven störd intar den en skräckställning genom att dra in de främre segmenten som då svullnar då upp och förstorar ögonfläckarna. Larven är fullvuxen i augusti eller i början september och hittas då ganska ofta på vägar eller gräsmattor när den kryper för att finna en lämplig förpuppningsplats. Förpuppningen sker i förna vid markytan i en ganska stark, grovmaskig kokong. Puppan är mycket rörlig och kan före kläckningen skjuta sig ut ur kokongen med hjälp av ryggsidans torngördlar. Puppan övervintrar, ibland två gånger.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Urban miljö
Urban miljö
Våtmark
Våtmark
Havsstrand
Havsstrand
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor), Nyttjar nektar/pollen
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· blekbalsamin
· blekbalsamin
· gulmåra
· gulmåra
· missne
· missne
· mjölke
· mjölke
· måror
· måror
· springkorn
· springkorn
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Lepidoptera (fjärilar), Familj Sphingidae (svärmare), Släkte Deilephila, Art Deilephila elpenor (Linnaeus, 1758) - större snabelsvärmare Synonymer Sphinx elpenor Llinnaeus, 1758, Pergesa elpenor (Linnaeus, 1758), allmän snabelsvärmare

Kategori Livskraftig (LC)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Livskraftig (LC)
En grön och rosaröd, medelstor svärmare som kan förväxlas med mindre snabelsvärmare. Den förekommer i södra och mellersta Sverige och ses ofta söka nektar från syrener och kaprifoler.

Vingspann hane 50–68 mm, hona 57–70 mm. Antenner rödrosa, längre ut vitare, hos hanen med täta rader av korta tvärställda cilier och hos honan smalare och utan ciliering. Könen är lika men särskiljs på antennerna som hos hanen är kraftigare och ca 8 % längre samt på honans kraftigare kropp och ibland något bredare framvingar. Mellan- och bakkroppen är på översidan olivgröna med fyra rosa­röda linjer respektive en rosaröd linje. Under­sidan av mellan- och bakkroppen är rosaröd. Framvingarna är olivgröna med två diffusa, rosaröda, snedställda fält, mörkt grårosa ytterkantsfält och bakkantens inre halva vit. Bakvingarna är kraftigt rosaröda, den inre halvan svart och med vingfransarna vita. Artens utseende varierar lite, men de gröna och rosaröda teckningarna kan vara mer eller mindre utbredda och tydliga. Arten kan knappast förväxlas med någon annan art i Nordeuropa, möjligen kan mindre individer sammanblandas med stora exemplar av mindre snabelsvärmare Deilephila porcellus. Hos D. porcellus är framvingens ytterkant något S-böjd, bakvingarna saknar den klara rosaröda färgen och inre halvan är grå istället för svart, och vingfransarna är skäckiga i vitt och rosarött och inte enfärgat vita.
Ägget är svagt ovalt, jämförelsevis stort (1,5 × 1,2 mm) och glänsande ljusgrönt. Den fullvuxna larven blir 70–80 mm lång. Larverna förekommer huvudsakligen i två färgformer: en vanligare brunsvart och mindre ofta en grön. Unga larver är grönaktiga hos båda formerna. Från tredje larvstadiet blir de flesta larver successivt mörkare och får en mörkt gråbrun färg. Samtidigt förstoras det första och andra segmentet och får en ögonfläck på var sida. Ryggen har svarta, mer eller mindre trekantiga, fläckar och över nästan hela kroppen finns en ganska fin svart vattring. På sidorna av vardera segment 4 och 5 finns en svart, vitkärnig ögonfläck. Analhornet är kort och svart, och huvudet gråbrunt. Puppan är 34–39 mm lång, ganska kraftig, matt gulbrun med svarta prickar, bakkroppssegmenten på ryggsidan med varsin gördel av korta tornar. Kremastret är böjt mot buken, plattat och mot änden spetsigt.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Observationer i  Sverige för större snabelsvärmare

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Större snabelsvärmare är utbredd och ganska vanlig i södra och mellersta Sverige norrut till mellersta Dalarna och utmed kusten till Ångermanland. De som regel sparsamma förekomsterna i inre delen av södra Norrland följer ofta älvdalgångarna. Fynden härifrån är få och kan troligen kopplas till tillfälliga expansioner i samband med perioder av gynnsamt klimat. I Danmark finns den över hela landet. I Norge förekommer den bara i den södra delen norrut till Mjösa i södra Hedmark, på västkusten norrut till Bergen i Hordaland. I Finland förekommer den regelbundet norrut till 63º N. I Danmark, Norge och Finland är fjärilen ganska vanlig.
Världsutbredningen sträcker sig från Iberiska halvön genom stora delar av Mellaneuropa (i Alperna upp till ca 1 500 m ö.h.) och Medelhavsområdet. Vidare finns arten i Storbritannien, Baltikum, Turkiet, Iran, Afghanistan och österut genom de tempererade delarna av Ryssland till Korea och Japan. Underarten macromera finns i Nepal, nordöstra Indien, Burma, Tibet och sydvästra Kina.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Bombycoidea  
  • Familj
    Sphingidae - svärmare 
  • Underfamilj
    Macroglossinae  
  • Släkte
    Deilephila  
  • Art
    Deilephila elpenor(Linnaeus, 1758) - större snabelsvärmare
    Synonymer
    Sphinx elpenor Llinnaeus, 1758
    Pergesa elpenor (Linnaeus, 1758)
    allmän snabelsvärmare

Större snabelsvärmare förekommer i många olika slags miljöer, t.ex. skogsbryn och gläntor i lövdominerade skogsmarker, ängsmarker, skogsbilvägar, kraftledningsgator, hyggesmarker, banvallar, trädgårdar, ruderatmarker och grustäkter med örtvegetation. Arten förekommer i Danmark även på hed- och mossmarker. Fjärilen är en stark flygare och besöker gärna kulturpräglade, blomrika miljöer, men den har inga kända migrerationstendenser. Fjärilen uppträder normalt enstaka eller i måttliga antal vid varje tillfälle. Den flyger i skymningen och ungefär fram till midnatt och söker ivrigt näring främst i skymningen och fram till dess att det mörknat. Honan flyger normalt lite tidigare under kvällen än hanen. Fjärilen observeras regelbundet i trädgårdar när den med ett svagt vibrerande ljud likt en kolibri skickligt hovrar i luften framför nektarrika blommor som kaprifol Lonicera caprifolium, syren Syringa vulgaris, tjärblomster Viscaria vulgaris, glimmar Silene spp., vänderot Valeriana spp., floxar Phlox spp. och såpnejlikor Saponaria spp. Fjärilen lockas emellanåt även till lockbeten. Båda könen lockas åtminstone ganska ofta till ljuset från kvicksilverlampor, honor lite mindre ofta än hanar. Parningen sker under kvällen och varar upp till ett par timmar och hanen hänger ofta fritt under honan. Arten flyger i en ganska utdragen generation, i södra Norden från andra halvan av maj till första halvan av augusti med högflygningen i juni. Längre norrut från mitten av juni till andra halvan av juli med högflygningen från midsommar till början av juli. Ibland kan en partiell andra generation uppträda i andra halvan av augusti eller början av september.
Honan lägger ca 200 ägg på värdväxtens bladundersidor. Äggläggningen pågår under flera nätter och honan sprider troligen äggen över ganska stora områden. Äggen läggs enstaka eller parvis och kläcks efter tio till tolv dagar. Larven lever främst på nattljusväxter (Onagraceae) och måror (Rubiaceae), men även på balsaminväxter (Balsaminaceae). Den lever i Norden främst på mjölke Epilobium angustifolium och gulmåra Galium verum, men även på andra måror Galium spp. liksom springkorn Impatiens noli-tangere, blekbalsamin I. parviflora, och i Finland någon gång också på missne Calla palustris. Vissa värdväxter tycks ha betydelse för hur stor andel av larverna som förblir gröna även som äldre. Yngre larver är främst nattaktiva och gömmer sig på dagen längre ned på växtstjälken eller på marken och är då mycket svåra att se. Äldre larver äter både på dagen och natten och rör sig inte mer än nödvändigt, och de kan genom att sträcka ut de första kroppssegmenten nå ganska långt med huvudet. Ibland sitter de högt uppe på växterna och föredrar då att äta blommor och frökapslar framför blad. De drar sig tillbaka längre ned på växten för att vila eller komma undan gassande sol, och de försvinner då effektivt bland fältskiktets skuggor. På glesbevuxna platser som grustäkter kan äldre larver hittas ganska lätt när de vilar orörliga med huvudena nedåt på stjälkens nedre del. Larverna hittas ibland tillsammans med de hos mindre snabelsvärmare D. porcellus. Blir larven störd intar den en skräckställning genom att dra in de främre segmenten som då svullnar då upp och förstorar ögonfläckarna. Larven är fullvuxen i augusti eller i början september och hittas då ganska ofta på vägar eller gräsmattor när den kryper för att finna en lämplig förpuppningsplats. Förpuppningen sker i förna vid markytan i en ganska stark, grovmaskig kokong. Puppan är mycket rörlig och kan före kläckningen skjuta sig ut ur kokongen med hjälp av ryggsidans torngördlar. Puppan övervintrar, ibland två gånger.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor), Nyttjar nektar/pollen

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap, Urban miljö, Våtmark, Havsstrand

Landskapstyper där arten kan förekomma: Skog

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· blekbalsamin - Impatiens parviflora (Har betydelse)
· gulmåra - Galium verum (Viktig)
· missne - Calla palustris (Har betydelse)
· mjölke - Chamaenerion angustifolium (Viktig)
· måror - Galium (Har betydelse)
· springkorn - Impatiens noli-tangere (Har betydelse)
Namngivning: Deilephila elpenor (Linnaeus, 1758). Originalbeskrivning: Sphinx elpenor. Systema Naturae, 10:e upplagan, 1: 491. Synonym: Pergesa elpenor. Svensk synonym: stor snabelsvärmare.
Etymologi: elpenor (gr.) = efter Elpenor, en av Odysseus färdkamrater som förvandlades av Circe till en gris. Det lilla indragbara huvudet och den smala framkroppen på larven påminner om ett gristryne. Namnet på arten kan ha influerats av namnet på släktingen Deilephila porcellus.

Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Fjärilar: Ädelspinnare-tofsspinnare. Lepidoptera: Lasiocampidae-Lymantriidae. 2006. ArtDatabanken, SLU, Uppsala.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Nils Hydén, 2006.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Bombycoidea  
  • Familj
    Sphingidae - svärmare 
  • Underfamilj
    Macroglossinae  
  • Släkte
    Deilephila  
  • Art
    Deilephila elpenor, (Linnaeus, 1758) - större snabelsvärmare
    Synonymer
    Sphinx elpenor Llinnaeus, 1758
    Pergesa elpenor (Linnaeus, 1758)
    allmän snabelsvärmare
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Nils Hydén, 2006.