Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  större gaffelsvans

Organismgrupp Fjärilar, Svärmare och spinnare m.fl. Cerura vinula
Större gaffelsvans Fjärilar, Svärmare och spinnare m.fl.

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En stor, gråvit och kraftigt byggd spinnare som förekommer över i stort sett hela Norden och vars larv är mycket iögonfallande.

Vingspann hane 50–67 mm, hona 59–73 mm. Antennsträngar mörkbruna–svartaktiga med vitaktiga fjäll och dubbel, svartbrun kamtandning, hos hanen med bred kamtandning på den inre halvan och avsmalnande mot spetsen på den yttre halvan, hos honan med kort kamtandning. Mellankroppen är gråvit med svarta fläckar och bakkroppen gråvit med mörkt blågrått tvärband och gråvit behåring. Vingarna är hos hanen utom i den inre tredjedelen ljust gråvita och tunnfjälliga vilket gör dem ganska genomskinliga. Inre tvärlinjen är i form av ett grått tvärband och mellan vingribborna på yttre vinghalvan finns grå, djupt sicksackformiga tvärlinjer som hos hanen ofta är mer eller mindre försvinnande. Kostalribban och ytterkanten har flera svarta punkter. Vingribborna på framvingen är hos båda könen som regel beigegula, särskilt i den inre vinghalvan. Honan är större och har kraftigare kropp och lite bredare vingar än hanen. Vidare är hon mörkare grå med lite mer kontrastrik teckning över hela framvingen och har skiffergrå–gråbruna bakvingar. I norra Norden (i Sverige från ca 66° N och i Finland från drygt 63° N) uppträder båda könen successivt oftare i en enfärgat mörkt skiffergrå form (f. phantoma) som i stort sett saknar framvingeteckning och har gråvit–vit vingrot. Särskilt i västra Danmark uppträder arten i en form där hanen har kvarsittande vingfjäll ut till framvingens ytterkant och, likt honan, har tydliga grå, djupt sicksackformiga tvärlinjer. De yttre hangenitalierna tycks variera inom arten, och för att klarlägga vilken taxonomisk status den danska formen har fordras mer systematiska genitalieundersökningar. Linnés typdjur har visat sig tillhöra den i Norden mest utbredda formen som har svagt genomskinliga vingar (f. estonica). Arten kan möjligen förväxlas med den i södra Finland troligen nyligen etablerade hermelingaffelsvans Cerura erminea (se denna art).
Ägget är halvklotformigt, ganska stort (ca 1,7 mm i diameter) och chokladbrunt–purpurrött med en gråsvart, liten mikropyl omgiven av en gulvit ring. Den fullvuxna larven är 55–70 mm lång. Den har en lysande gräsgrön färg som är ljusare mot ryggsidan. På tredje segmentet finns en toppig pyramidformig ryggpuckel, och över ryggen finns ett stort gråsvart–mörkviolett, sadelformigt fält som är omgivet av vita kanter. Analfötterna är ombildade till två långa smala och bakåtriktade rör. Huvudet är stort och ljusbrunt med svarta sidor. Första kroppssegmentet omger huvudet med en rosaröd ring och utanför denna finns en ljusgul ring med två svarta, ögonliknande fläckar som synliggörs särskilt när larven är oroad. Puppan är kraftig, 22–30 mm lång, matt och mörkt rödbrun med svartaktig huvudända. Bakänden är rundad och saknar kremaster.
Utbredning
Observationer i  Sverige för större gaffelsvans
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Större gaffelsvans förekommer utbrett över nästan hela Sverige men saknas i den norra delen av fjällkedjan. Den har regelbundna förekomster även i norr och påträffas mestadels i måttliga antal. I Danmark finns numera de rikaste förekomsterna på västra och norra Jylland. Arten har sedan 1950 gått tillbaka tydligt i det ödanska området. Den har tidigare betraktats som vanlig på Fyn och Själland, men efter 1955 har få fynd gjorts här. I Norge är arten utbredd över stora delar av landet norrut till polcirkeln, och den är ganska vanlig i söder. I Finland är den utbredd genom nästan hela landet och är ganska vanlig. Förekomsterna varierar mellan olika år, även i den södra delen av landet.
Världsutbredningen sträcker sig från Pyrenéerna och österut genom Mellaneuropa (i Alperna upp till 2 500 m ö.h.). Den saknas över stora delar av Medelhavsområdet, men förekommer på Balkan (på Rhodos som underarten benderi). Vidare förekommer den i Turkiet, Irak (som underarten irakana) och österut från Baltikum till Sajanbergen i Sibirien. Från Bajkalsjön och österut avlöses arten av den snarlika Cerura felina.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Livskraftig (LC)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Livskraftig (LC)
Ekologi
Större gaffelsvans förekommer i många skilda miljöer på såväl torr som fuktig mark, t.ex. öppna buskrika marker, ljusa lövskogar, skogsbryn, skogsbilvägar, hyggesmarker, trädgårdar och parker. I västra Danmark förekommer den gärna på magra sandhedar och i den grå klit. Fjärilen påträffas ofta också långt ute på öppna marker och kan troligen sträcka omkring, men den har inga tydliga migratoriska tendenser. Normalt påträffas fjärilen fåtaligt men emellanåt i något dussin vid varje tillfälle. Den kan ibland hittas i vila på dagen, med frambenen långt framåtsträckta, på husväggar, stolpar, stammar eller annat. När fjärilen störs tillräckligt intar den en krumböjd kroppsställning med krökta framben och släpper sig orörlig till marken. Hanen flyger sent på natten, oftast efter midnatt, medan honan flyger tidigare på kvällen. Hanarna lockas lätt till ljuset från kvicksilverlampor och kan flyga även under kalla kvällar; honorna lockas dock mindre ofta och andelen är runt 10 % vid dem. Arten flyger i en ganska långvarig generation, i söder från månadsskiftet maj-juni till skiftet juli-augusti. Längre norrut från första halvan av maj, ibland från slutet av april, till slutet av juni med högflygningen normalt i andra halvan av maj. I norr är flygningen kortvarigare. Enstaka gånger har den i söder påträffats i en partiell andra generation från augusti till in i september.
Honan lägger 200–300 ägg på bladöversidorna, främst i trädkronorna men även på låga grenar och buskar, och de syns jämförelsevis väl. Äggen läggs två till tre tillsammans och kläcks efter två till tre veckor. Unga larver lever gärna parvis på bladöversidorna, men som större lever de enskilt. Larven lever på videväxter (Salicaceae), i Norden på t.ex. asp Populus tremula, sälg Salix caprea, grönvide S. phylicifolia, jolster S. pentandra, knäckepil S. fragilis, krypvide
S. repens, lappvide S. lapponum, gråvide S. cinerea, svartvide S. myrsinifolia, balsampoppel P. balsamifera, silverpoppel P. alba och svartpoppel P. nigra. I Sydösteuropa och södra Ryssland kan den ibland uppträda som skadegörare i bl.a. poppel- och aspbestånd. Den påträffas oftast på buskar eller rotskott i skogsbryn, utmed skogsvägar men även på enstaka buskar på öppna marker, ofta någon meter över marken. Larven solar sig gärna och sitter då ofta helt exponerat eller vilar en bit längre in på en kvist med främre och bakre delen av kroppen uppåtböjda i en båtliknande ställning. Under analöppningen har den två kraftiga taggar med vars hjälp avföringen skjuts iväg åtskilliga centimeter, troligen en anpassning för att avföringen inte ska röja dess närvaro för angripare. När larven störs tillräckligt intar den en skräckställning, drar in huvudet i den förtjockade mellankroppen, lyfter upp båda ändarna och fäller ut klarröda trådlika spröt ur bakkroppens rörformiga utskott. Ibland kan den också spruta ut en skarpt luktande vätska flera centimeter från en springa på undersidan av första segmentet. Den blir fullvuxen i augusti–september. Inför förpuppningen ger sig larven ofta ut på vandring för att finna en lämplig förpuppningsplats och växlar då färg till mörkviolett–violettbrunt. Under vandringsfasen kan den ibland hittas när den kryper omkring på vägar eller andra ytor. Förpuppningen sker närmare marken på en trädstam eller i buskar, ofta även under gräs eller annan vegetation i en mycket hård, oval, brunaktig kokong med invävd, söndergnagen bark och ved. Puppan övervintrar, inte sällan flera gånger och någon gång upp till fem år. Inför kläckningen avsöndrar fjärilen en vätska som får den hårda kokongen att mjukna. Efter ungefär en timme trycker den sig ut genom kokongväggen. Puppan kläcks under dagen.
Landskapstyper
Skog
Skog
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Urban miljö
Urban miljö
Våtmark
Våtmark
Havsstrand
Havsstrand
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor)
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· asp [trädet]
· asp [trädet]
· popplar
· popplar
· viden
· viden
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Lepidoptera (fjärilar), Familj Notodontidae (tandspinnare), Släkte Cerura, Art Cerura vinula (Linnaeus, 1758) - större gaffelsvans Synonymer Phalaena (Bombyx) vinula Linnaeus, 1758, Dicranura vinula (Linnaeus, 1758), Dicranura diura-major, Cerura minax, stor gaffelsvans, allmän gaffelsvans

Kategori Livskraftig (LC)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Livskraftig (LC)
En stor, gråvit och kraftigt byggd spinnare som förekommer över i stort sett hela Norden och vars larv är mycket iögonfallande.

Vingspann hane 50–67 mm, hona 59–73 mm. Antennsträngar mörkbruna–svartaktiga med vitaktiga fjäll och dubbel, svartbrun kamtandning, hos hanen med bred kamtandning på den inre halvan och avsmalnande mot spetsen på den yttre halvan, hos honan med kort kamtandning. Mellankroppen är gråvit med svarta fläckar och bakkroppen gråvit med mörkt blågrått tvärband och gråvit behåring. Vingarna är hos hanen utom i den inre tredjedelen ljust gråvita och tunnfjälliga vilket gör dem ganska genomskinliga. Inre tvärlinjen är i form av ett grått tvärband och mellan vingribborna på yttre vinghalvan finns grå, djupt sicksackformiga tvärlinjer som hos hanen ofta är mer eller mindre försvinnande. Kostalribban och ytterkanten har flera svarta punkter. Vingribborna på framvingen är hos båda könen som regel beigegula, särskilt i den inre vinghalvan. Honan är större och har kraftigare kropp och lite bredare vingar än hanen. Vidare är hon mörkare grå med lite mer kontrastrik teckning över hela framvingen och har skiffergrå–gråbruna bakvingar. I norra Norden (i Sverige från ca 66° N och i Finland från drygt 63° N) uppträder båda könen successivt oftare i en enfärgat mörkt skiffergrå form (f. phantoma) som i stort sett saknar framvingeteckning och har gråvit–vit vingrot. Särskilt i västra Danmark uppträder arten i en form där hanen har kvarsittande vingfjäll ut till framvingens ytterkant och, likt honan, har tydliga grå, djupt sicksackformiga tvärlinjer. De yttre hangenitalierna tycks variera inom arten, och för att klarlägga vilken taxonomisk status den danska formen har fordras mer systematiska genitalieundersökningar. Linnés typdjur har visat sig tillhöra den i Norden mest utbredda formen som har svagt genomskinliga vingar (f. estonica). Arten kan möjligen förväxlas med den i södra Finland troligen nyligen etablerade hermelingaffelsvans Cerura erminea (se denna art).
Ägget är halvklotformigt, ganska stort (ca 1,7 mm i diameter) och chokladbrunt–purpurrött med en gråsvart, liten mikropyl omgiven av en gulvit ring. Den fullvuxna larven är 55–70 mm lång. Den har en lysande gräsgrön färg som är ljusare mot ryggsidan. På tredje segmentet finns en toppig pyramidformig ryggpuckel, och över ryggen finns ett stort gråsvart–mörkviolett, sadelformigt fält som är omgivet av vita kanter. Analfötterna är ombildade till två långa smala och bakåtriktade rör. Huvudet är stort och ljusbrunt med svarta sidor. Första kroppssegmentet omger huvudet med en rosaröd ring och utanför denna finns en ljusgul ring med två svarta, ögonliknande fläckar som synliggörs särskilt när larven är oroad. Puppan är kraftig, 22–30 mm lång, matt och mörkt rödbrun med svartaktig huvudända. Bakänden är rundad och saknar kremaster.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Observationer i  Sverige för större gaffelsvans

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Större gaffelsvans förekommer utbrett över nästan hela Sverige men saknas i den norra delen av fjällkedjan. Den har regelbundna förekomster även i norr och påträffas mestadels i måttliga antal. I Danmark finns numera de rikaste förekomsterna på västra och norra Jylland. Arten har sedan 1950 gått tillbaka tydligt i det ödanska området. Den har tidigare betraktats som vanlig på Fyn och Själland, men efter 1955 har få fynd gjorts här. I Norge är arten utbredd över stora delar av landet norrut till polcirkeln, och den är ganska vanlig i söder. I Finland är den utbredd genom nästan hela landet och är ganska vanlig. Förekomsterna varierar mellan olika år, även i den södra delen av landet.
Världsutbredningen sträcker sig från Pyrenéerna och österut genom Mellaneuropa (i Alperna upp till 2 500 m ö.h.). Den saknas över stora delar av Medelhavsområdet, men förekommer på Balkan (på Rhodos som underarten benderi). Vidare förekommer den i Turkiet, Irak (som underarten irakana) och österut från Baltikum till Sajanbergen i Sibirien. Från Bajkalsjön och österut avlöses arten av den snarlika Cerura felina.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Noctuoidea  
  • Familj
    Notodontidae - tandspinnare 
  • Underfamilj
    Cerurinae - gaffelsvansar 
  • Släkte
    Cerura  
  • Art
    Cerura vinula(Linnaeus, 1758) - större gaffelsvans
    Synonymer
    Phalaena (Bombyx) vinula Linnaeus, 1758
    Dicranura vinula (Linnaeus, 1758)
    Dicranura diura-major
    Cerura minax
    stor gaffelsvans
    allmän gaffelsvans

Större gaffelsvans förekommer i många skilda miljöer på såväl torr som fuktig mark, t.ex. öppna buskrika marker, ljusa lövskogar, skogsbryn, skogsbilvägar, hyggesmarker, trädgårdar och parker. I västra Danmark förekommer den gärna på magra sandhedar och i den grå klit. Fjärilen påträffas ofta också långt ute på öppna marker och kan troligen sträcka omkring, men den har inga tydliga migratoriska tendenser. Normalt påträffas fjärilen fåtaligt men emellanåt i något dussin vid varje tillfälle. Den kan ibland hittas i vila på dagen, med frambenen långt framåtsträckta, på husväggar, stolpar, stammar eller annat. När fjärilen störs tillräckligt intar den en krumböjd kroppsställning med krökta framben och släpper sig orörlig till marken. Hanen flyger sent på natten, oftast efter midnatt, medan honan flyger tidigare på kvällen. Hanarna lockas lätt till ljuset från kvicksilverlampor och kan flyga även under kalla kvällar; honorna lockas dock mindre ofta och andelen är runt 10 % vid dem. Arten flyger i en ganska långvarig generation, i söder från månadsskiftet maj-juni till skiftet juli-augusti. Längre norrut från första halvan av maj, ibland från slutet av april, till slutet av juni med högflygningen normalt i andra halvan av maj. I norr är flygningen kortvarigare. Enstaka gånger har den i söder påträffats i en partiell andra generation från augusti till in i september.
Honan lägger 200–300 ägg på bladöversidorna, främst i trädkronorna men även på låga grenar och buskar, och de syns jämförelsevis väl. Äggen läggs två till tre tillsammans och kläcks efter två till tre veckor. Unga larver lever gärna parvis på bladöversidorna, men som större lever de enskilt. Larven lever på videväxter (Salicaceae), i Norden på t.ex. asp Populus tremula, sälg Salix caprea, grönvide S. phylicifolia, jolster S. pentandra, knäckepil S. fragilis, krypvide
S. repens, lappvide S. lapponum, gråvide S. cinerea, svartvide S. myrsinifolia, balsampoppel P. balsamifera, silverpoppel P. alba och svartpoppel P. nigra. I Sydösteuropa och södra Ryssland kan den ibland uppträda som skadegörare i bl.a. poppel- och aspbestånd. Den påträffas oftast på buskar eller rotskott i skogsbryn, utmed skogsvägar men även på enstaka buskar på öppna marker, ofta någon meter över marken. Larven solar sig gärna och sitter då ofta helt exponerat eller vilar en bit längre in på en kvist med främre och bakre delen av kroppen uppåtböjda i en båtliknande ställning. Under analöppningen har den två kraftiga taggar med vars hjälp avföringen skjuts iväg åtskilliga centimeter, troligen en anpassning för att avföringen inte ska röja dess närvaro för angripare. När larven störs tillräckligt intar den en skräckställning, drar in huvudet i den förtjockade mellankroppen, lyfter upp båda ändarna och fäller ut klarröda trådlika spröt ur bakkroppens rörformiga utskott. Ibland kan den också spruta ut en skarpt luktande vätska flera centimeter från en springa på undersidan av första segmentet. Den blir fullvuxen i augusti–september. Inför förpuppningen ger sig larven ofta ut på vandring för att finna en lämplig förpuppningsplats och växlar då färg till mörkviolett–violettbrunt. Under vandringsfasen kan den ibland hittas när den kryper omkring på vägar eller andra ytor. Förpuppningen sker närmare marken på en trädstam eller i buskar, ofta även under gräs eller annan vegetation i en mycket hård, oval, brunaktig kokong med invävd, söndergnagen bark och ved. Puppan övervintrar, inte sällan flera gånger och någon gång upp till fem år. Inför kläckningen avsöndrar fjärilen en vätska som får den hårda kokongen att mjukna. Efter ungefär en timme trycker den sig ut genom kokongväggen. Puppan kläcks under dagen.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog, Jordbrukslandskap

Landskapstyper där arten kan förekomma: Urban miljö, Våtmark, Havsstrand

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· asp [trädet] - Populus tremula (Viktig)
· popplar - Populus (Viktig)
· viden - Salix (Viktig)
Namngivning: Cerura vinula (Linnaeus, 1758). Originalbeskrivning: Phalaena (Bombyx) vinula. Systema Naturae, 10:e upplagan, 1: 499. Synonymer: Dicranura vinula, Dicranura diura-major, Cerura minax. Svenska synonymer: allmän gaffelsvans, stor gaffelsvans.
Etymologi: vinula troligen av vinum (lat.) = vin, syftar på larvens vinfärgade sadelteckning.
Uttal: [Serúra vínula]

Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Fjärilar: Ädelspinnare-tofsspinnare. Lepidoptera: Lasiocampidae-Lymantriidae. 2006. ArtDatabanken, SLU, Uppsala.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Nils Hydén, 2006.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Noctuoidea  
  • Familj
    Notodontidae - tandspinnare 
  • Underfamilj
    Cerurinae - gaffelsvansar 
  • Släkte
    Cerura  
  • Art
    Cerura vinula, (Linnaeus, 1758) - större gaffelsvans
    Synonymer
    Phalaena (Bombyx) vinula Linnaeus, 1758
    Dicranura vinula (Linnaeus, 1758)
    Dicranura diura-major
    Cerura minax
    stor gaffelsvans
    allmän gaffelsvans
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Nils Hydén, 2006.