Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  gul lilariska

Organismgrupp Storsvampar, Basidiesvampar Lactarius flavidus
Gul lilariska Storsvampar, Basidiesvampar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Arten bildar medelstora fruktkroppar med gulaktig hatt och en vit saft som snabbt blir mörkviolett i kontakt med luften. Hatten blir högst 10 cm bred och har som utväxt något nedtryckt mitt och nedböjd kant. Den är klibbig i fuktigt väder, vanligen blekgul med mörkare fläckar som ibland bildar koncentriska zoner. Lamellerna är ganska täta, brett vidväxta och gräddvita. Vid skador uppstår mörkt rödvioletta fläckar. Foten är cylindrisk eller något avsmalnande neråt, av hattens färg. Smaken är bitter eller skarp. Hela svampen är tämligen bräcklig.
Utbredning
Länsvis förekomst för gul lilariska Observationer i  Sverige för gul lilariska
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
I likhet med många andra kalkbundna lövskogssvampar är gul lilariska känd från flera lokaler på Öland och i Västergötland, samt i Skåne, Västmanland, Medelpad och Jämtland. Arten är vitt spridd i Mellaneuropa.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
A3c; C2a(i)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Nära hotad (NT)
Bildar mykorrhiza med hassel och ek i ädellövskog och hässlen på kalkrik mark. Lokalt, fr.f.a. i hässlen i Mittlandet på Öland täml. allmän men i övrigt mycket sällsynt i kalktrakter i Syd- och Mellansverige. Total population i landet bedöms dock sammantaget ha minskat och fortgående att minska, huvudsakligen p.g.a. slutavverkningar av ädellövskog under 1960- och 1970-talen. Bedöms inte minska idag, men kan komma att missgynnas av EUs nya regler för miljöstöd. Nordliga fynd avser andra arter i komplexet av gula, rodnande riskor och är knutna till andra trädslag och miljöer. Antalet reproduktiva individer skattas till 10000 (2000-20000). Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (200). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (5). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (10). Antalet lokalområden i landet skattas till 200 (50-400). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 600 (184-600) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Under de kommande 50 åren förväntas minskningstakten uppgå till 15 %. Bedömningen baseras på minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). Minskningstakten för den svenska populationen bedöms vara nära gränsvärdet för Sårbar (VU). Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten rödlistas som Nära hotad (NT). (A3c; C2a(i)).
Ekologi
Svampen är en mykorrhizabildare i ädellövskog på kalkrik mark. Den uppges kunna växa med flera olika trädslag som t.ex. avenbok, ek och bok. På Öland förekommer den uteslutande i hässlen och är där tämligen allmän. I övriga Sydsverige växer den i ek/hassellundar, troligen med ek.
Landskapstyper
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Trädbärande gräsmark
Trädbärande gräsmark
Lövskog
Lövskog
Ädellövskog
Ädellövskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Mykorrhiza
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· avenbok
· avenbok
· bok
· bok
· hassel
· hassel
· skogsek
· skogsek
Mark/sediment
Mark/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Agaricomycetes, Ordning Russulales, Familj Russulaceae (kremlor och riskor), Släkte Lactarius (riskor), Art Lactarius flavidus Boud. - gul lilariska Synonymer

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier A3c; C2a(i)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Nära hotad (NT)

Dokumentation Bildar mykorrhiza med hassel och ek i ädellövskog och hässlen på kalkrik mark. Lokalt, fr.f.a. i hässlen i Mittlandet på Öland täml. allmän men i övrigt mycket sällsynt i kalktrakter i Syd- och Mellansverige. Total population i landet bedöms dock sammantaget ha minskat och fortgående att minska, huvudsakligen p.g.a. slutavverkningar av ädellövskog under 1960- och 1970-talen. Bedöms inte minska idag, men kan komma att missgynnas av EUs nya regler för miljöstöd. Nordliga fynd avser andra arter i komplexet av gula, rodnande riskor och är knutna till andra trädslag och miljöer. Antalet reproduktiva individer skattas till 10000 (2000-20000). Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (200). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (5). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (10). Antalet lokalområden i landet skattas till 200 (50-400). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 600 (184-600) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Under de kommande 50 åren förväntas minskningstakten uppgå till 15 %. Bedömningen baseras på minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). Minskningstakten för den svenska populationen bedöms vara nära gränsvärdet för Sårbar (VU). Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten rödlistas som Nära hotad (NT). (A3c; C2a(i)).
Arten bildar medelstora fruktkroppar med gulaktig hatt och en vit saft som snabbt blir mörkviolett i kontakt med luften. Hatten blir högst 10 cm bred och har som utväxt något nedtryckt mitt och nedböjd kant. Den är klibbig i fuktigt väder, vanligen blekgul med mörkare fläckar som ibland bildar koncentriska zoner. Lamellerna är ganska täta, brett vidväxta och gräddvita. Vid skador uppstår mörkt rödvioletta fläckar. Foten är cylindrisk eller något avsmalnande neråt, av hattens färg. Smaken är bitter eller skarp. Hela svampen är tämligen bräcklig.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för gul lilariska

Länsvis förekomst och status för gul lilariska baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för gul lilariska

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



I likhet med många andra kalkbundna lövskogssvampar är gul lilariska känd från flera lokaler på Öland och i Västergötland, samt i Skåne, Västmanland, Medelpad och Jämtland. Arten är vitt spridd i Mellaneuropa.
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetes, ordines incertae sedis  
  • Ordning
    Russulales  
  • Familj
    Russulaceae - kremlor och riskor 
  • Släkte
    Lactarius - riskor 
  • Art
    Lactarius flavidusBoud. - gul lilariska

Svampen är en mykorrhizabildare i ädellövskog på kalkrik mark. Den uppges kunna växa med flera olika trädslag som t.ex. avenbok, ek och bok. På Öland förekommer den uteslutande i hässlen och är där tämligen allmän. I övriga Sydsverige växer den i ek/hassellundar, troligen med ek.

Ekologisk grupp: Mykorrhiza

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Trädbärande gräsmark, Lövskog, Ädellövskog

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· avenbok - Carpinus betulus (Har betydelse)
· bok - Fagus sylvatica (Har betydelse)
· hassel - Corylus avellana (Viktig)
· skogsek - Quercus robur (Har betydelse)
Mark/sediment (Viktig)
Det främsta hotet mot arten är avverkning av de värdträd som den är beroende av. En igenväxning som leder till att lövträden successivt ersätts av barrträd innebär ett hot mot artens fortlevnad i området.

Påverkan
  • Igenväxning (Viss negativ effekt)
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
En långsiktig tillgång till värdträd säkras genom att växtplatserna undantas från avverkning. I ek/hassellundar där arten förekommer huggs spontant igenväxande granar bort. Arten gynnas sannolikt av naturvårdsinriktade skogliga åtgärder och någon form av hävd i syfte att upprätthålla en viss luckighet. Marken på växtplatsen utsätts inte för kraftiga störningar av typen dikning, markberedning eller körning med skogsfordon.
I nordliga trakter finns en närstående art som också har kallats Lactarius flavidus, eftersom något annat namn ännu inte finns. Den bildar mykorrhiza med björk och skiljer sig från L. flavidus s.str. främst genom att den inte blir lika starkt violett i skador och att mjölksaften inte blir violett alls isolerad från hattköttet. Den är funnen åtminstone i Medelpad och är även känd från Finland.

Heilmann-Clausen, J., Verbeken, A. & Vesterholt, J. 1998. The genus Lactarius. Fungi of Northern Europe vol. 2.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Stig Jacobsson & Tommy Knutsson 2001.

Namn och släktskap
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetes, ordines incertae sedis  
  • Ordning
    Russulales  
  • Familj
    Russulaceae - kremlor och riskor 
  • Släkte
    Lactarius - riskor 
  • Art
    Lactarius flavidus, Boud. - gul lilariska
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Stig Jacobsson & Tommy Knutsson 2001.