Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  stinkande slemtryffel

Organismgrupp Storsvampar, Basidiesvampar Melanogaster ambiguus
Stinkande slemtryffel Storsvampar, Basidiesvampar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Den stinkande slemtryffelns fruktkroppar växer ofta flera tillsammans strax under eller ovanför markytan. Den har ett brunaktigt ytterhölje, peridium, med nyanser av oliv eller rött, och som fläckas vid beröring. I snitt är den mogna fruktkroppens innanmäte, gleba, geléartat och glänsande svart. Fruktkroppen är relativt liten, 1–5 cm, ofta avlång och knölig, fästad vid underlaget med basala bruna myceltågor. Doften är otrevlig, påminnande om vitlök, gummi, ruttnande lök eller rottryffel. De släta sporerna är bruna, 14-20 µm stora och ofta citronformade. Slemtryfflarna är fylogenetiskt nära besläktade med pluggskivlingar och soppar.
Utbredning
Länsvis förekomst för stinkande slemtryffel Observationer i  Sverige för stinkande slemtryffel
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
I Sverige är stinkande slemtryffel rapporterad från ett femtiotal platser, men förekomsten på dessa lokaler antyder att arten kan vara förbisedd, som så många andra underjordiska svampar. Den är påträffad i Skåne, på Öland och Gotland, i Västergötland, Sörmland, Uppland, Närke och Dalarna. Arten är ovanlig i stora delar av Europa, men betraktas som relativt vanlig i Spanien och i Storbritannien, bl.a. på Orkneyöarna. Den är också rapporterad från USA.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
C1+2a(i)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Nära hotad (NT)
Bildar mykorrhiza med hassel och ek, i ädellövskog och park, helst ek- och hasselblandskog samt mosaikartade hässlen. Bildar underjordiska fruktkroppar, eftersökt men sällsynt och med få mycel på varje lokal. En fortlöpande minskning på nationell nivå misstänks pågå, bland annat p.g.a. igenväxning och försämrad habitatkvalité. Omfattningen är dock svår att bedöma. Antalet reproduktiva individer skattas till 6000 (600-12000). Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (300). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (2). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (10). Antalet lokalområden i landet skattas till 300 (30-600). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 1000 (196-1000) km². Populationen minskar med mer än 5% inom 50 (= 3 generationer) år. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten rödlistas som Nära hotad (NT). (C1+2a(i)).
Ekologi
Arten är troligen ektomykorrhizabildare med en rad lövträd, bland annat ek, bok, hassel och äkta kastanj. Den växer i ädellövskog och i parker, helst ek- och hasselblandskog, på såväl sand-, kalk- som lermark och den har även hittats i rabatter. Det öländska fyndet är gjort i en betad hassellund med inslag av enstaka klen ek, på en torrbacke i varmt läge. I Sydeuropa bildar den också mykorrhiza med strandtall, Pinus pinaster. I USA har den rapporterats associerad med douglasgran, Pseudotsuga menziesii.
Landskapstyper
Skog
Skog
Urban miljö
Urban miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Trädbärande gräsmark
Trädbärande gräsmark
Lövskog
Lövskog
Ädellövskog
Ädellövskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Mykorrhiza
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· bok
· bok
· hassel
· hassel
· skogsek
· skogsek
Mark/sediment
Mark/sediment
Organogena jordar/sediment
Organogena jordar/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Agaricomycetes, Ordning Boletales, Familj Paxillaceae, Släkte Melanogaster (slemtryfflar), Art Melanogaster ambiguus (Vittad.) Tul. - stinkande slemtryffel Synonymer

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier C1+2a(i)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Nära hotad (NT)

Dokumentation Bildar mykorrhiza med hassel och ek, i ädellövskog och park, helst ek- och hasselblandskog samt mosaikartade hässlen. Bildar underjordiska fruktkroppar, eftersökt men sällsynt och med få mycel på varje lokal. En fortlöpande minskning på nationell nivå misstänks pågå, bland annat p.g.a. igenväxning och försämrad habitatkvalité. Omfattningen är dock svår att bedöma. Antalet reproduktiva individer skattas till 6000 (600-12000). Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (300). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (2). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (10). Antalet lokalområden i landet skattas till 300 (30-600). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 1000 (196-1000) km². Populationen minskar med mer än 5% inom 50 (= 3 generationer) år. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten rödlistas som Nära hotad (NT). (C1+2a(i)).
Den stinkande slemtryffelns fruktkroppar växer ofta flera tillsammans strax under eller ovanför markytan. Den har ett brunaktigt ytterhölje, peridium, med nyanser av oliv eller rött, och som fläckas vid beröring. I snitt är den mogna fruktkroppens innanmäte, gleba, geléartat och glänsande svart. Fruktkroppen är relativt liten, 1–5 cm, ofta avlång och knölig, fästad vid underlaget med basala bruna myceltågor. Doften är otrevlig, påminnande om vitlök, gummi, ruttnande lök eller rottryffel. De släta sporerna är bruna, 14-20 µm stora och ofta citronformade. Slemtryfflarna är fylogenetiskt nära besläktade med pluggskivlingar och soppar.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för stinkande slemtryffel

Länsvis förekomst och status för stinkande slemtryffel baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för stinkande slemtryffel

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



I Sverige är stinkande slemtryffel rapporterad från ett femtiotal platser, men förekomsten på dessa lokaler antyder att arten kan vara förbisedd, som så många andra underjordiska svampar. Den är påträffad i Skåne, på Öland och Gotland, i Västergötland, Sörmland, Uppland, Närke och Dalarna. Arten är ovanlig i stora delar av Europa, men betraktas som relativt vanlig i Spanien och i Storbritannien, bl.a. på Orkneyöarna. Den är också rapporterad från USA.
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetidae  
  • Ordning
    Boletales  
  • Underordning
    Boletineae  
  • Familj
    Paxillaceae  
  • Släkte
    Melanogaster - slemtryfflar 
  • Art
    Melanogaster ambiguus(Vittad.) Tul. - stinkande slemtryffel

Arten är troligen ektomykorrhizabildare med en rad lövträd, bland annat ek, bok, hassel och äkta kastanj. Den växer i ädellövskog och i parker, helst ek- och hasselblandskog, på såväl sand-, kalk- som lermark och den har även hittats i rabatter. Det öländska fyndet är gjort i en betad hassellund med inslag av enstaka klen ek, på en torrbacke i varmt läge. I Sydeuropa bildar den också mykorrhiza med strandtall, Pinus pinaster. I USA har den rapporterats associerad med douglasgran, Pseudotsuga menziesii.

Ekologisk grupp: Mykorrhiza

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Landskapstyper där arten kan förekomma: Urban miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Trädbärande gräsmark, Lövskog, Ädellövskog

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· bok - Fagus sylvatica (Har betydelse)
· hassel - Corylus avellana (Viktig)
· skogsek - Quercus robur (Viktig)
Mark/sediment (Viktig)
Organogena jordar/sediment (Viktig)
Det främsta hotet mot den stinkande slemtryffeln är avverkning av dess värdträd. Även körskador och t ex markberedning kan vara ödesdigert för artens markmycel överhuvudtaget. Upphörd extensiv hävd av mosaikartade betesmarker med hassel, enbuskar och grässvål där arten förekommer är ett hot, liksom minskad areal av ädellövskogar.

Påverkan
  • Igenväxning (Viss negativ effekt)
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
I möjligaste mån bör man undvika att avverka kända växtplatser. Om så ändå sker är det viktigt att hålla en trädkontinuitet genom att spara värdträd och lämpliga blivande värdträd där svampen lokalt växer. Marken på växtplatsen bör inte utsättas för kraftiga störningar av typen dikning, markberedning eller liknande. På lokaler där arten förekommer undviks plantering av gran, och spontant igenväxande granar huggs bort.
Det första fyndet av stinkande slemtryffel i Sverige gjordes i Skåne år 1881.

Fries, Th. M. 1909. Skandinaviens tryfflar och tryffelliknande svampar. Svensk Bot. Tidskr. 3: 223–300.

Hansen, L. & Knudsen, K. 1997. Nordic Macromycetes, vol 3. Nordsvamp, Köpenhamn.

Kers, L.E. 1981. Några anmärkningsvärda fynd av hypogeiska svampar i Sverige. Svensk Bot. Tidskr. 75: 129–140.

Montecchi, A. & Sarasini, M. 2000. Funghi Ipogei dEuropa. A M B Fondazione, Trento, Italien.

Pegler, D.N., Spooner, B.M. & Young, T.W.K. 1993. British truffles. Royal botanic gradens, Kew.

Ryman, S. & Holmåsen, I. 1984. Svampar. Interpublishing, Stockholm.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Eric Danell 2001.

Namn och släktskap
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetidae  
  • Ordning
    Boletales  
  • Underordning
    Boletineae  
  • Familj
    Paxillaceae  
  • Släkte
    Melanogaster - slemtryfflar 
  • Art
    Melanogaster ambiguus, (Vittad.) Tul. - stinkande slemtryffel
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Eric Danell 2001.