Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  sydlig kantmusseron

Organismgrupp Storsvampar, Basidiesvampar Tricholoma sejunctum s. str.
Sydlig kantmusseron Storsvampar, Basidiesvampar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Hatten är 5–12 cm, ofta med oregelbundet vågig kant, gul eller gröngul men mörk i mitten av talrika, inväxta svarta fibrer. Den gula färgen kan blekna ur fläckvis på äldre exemplar. Lamellerna är ganska täta, vita eller ibland något gultonade. Foten är cylindrisk eller något förtjockad mot basen, något flockig, ca 1 cm tjock och vit eller kring mitten gulaktig. Smaken är mild eller nästan mild och lukten är svag.
Utbredning
Länsvis förekomst för sydlig kantmusseron Observationer i  Sverige för sydlig kantmusseron
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Sydlig kantmusseron är känd från omkring 40 lokaler. Den förekommer i södra och mellersta Sverige inom ekregionen, men saknas till synes inom stora områden och tycks endast förekomma i kalktrakter, som t.ex. på Öland. Förutom på Öland finns fynd även i Skåne, på Gotland, i Bohuslän, i Västergötland och i Östergötland. I Skåne har även ett fynd gjorts i bokskog. Arten bör eftersökas även i de ekrika landskapen i Mälardalen. Den är tämligen sällsynt i Danmark, där den är rödlistad (sårbar), men veterligen inte känd från de övriga nordiska länderna. Huvudutbredningen omfattar södra och mellersta Europa.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
C1+2a(i)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Nära hotad (NT)
Bildar mykorrhiza med ek i luckig ädellövskog, främst ekhagar och ek/ask/lind-bestånd på kalkrik mark. Population liten och med få mycel på varje lokal, en forgående minskning på nationell nivå bedöms pågå, huvudsakligen p.g.a. igenväxning med gran i ädellövskog. Omfattningen är svår att bedöma. Kan missgynnas eller gynnas av EUs regler för miljöstöd beroende på utförande. Antalet reproduktiva individer skattas till 5000 (480-10000). Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (125). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (4). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (10). Antalet lokalområden i landet skattas till 125 (12-250). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 500 (48-1000) km². Populationen minskar med mer än 5% inom 50 (= 3 generationer) år. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten rödlistas som Nära hotad (NT). (C1+2a(i)).
Ekologi
Svampen är en lövskogsart som åtminstone hos oss förefaller vara knuten till ek som den bildar mykorrhiza med. Den växer på näringsrik och kalkhaltig mark, företrädesvis på halvöppen mark som t.ex. i beteshagar och parker med ek, på Öland även under lite grövre ekar i lågskogar av hassel på torrbackar. På de lokaler den förekommer kan den växa ganska rikligt i stora häxringar.
Landskapstyper
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Lövskog
Lövskog
Ädellövskog
Ädellövskog
Trädbärande gräsmark
Trädbärande gräsmark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Mykorrhiza
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· skogsek
· skogsek
Mark/sediment
Mark/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Agaricomycetes, Ordning Agaricales, Familj Tricholomataceae, Släkte Tricholoma (musseroner), Art Tricholoma sejunctum s. str. (Sowerby:Fr.) Quél. - sydlig kantmusseron Synonymer Agaricus sejunctus Sowerby:Fr.

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier C1+2a(i)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Nära hotad (NT)

Dokumentation Bildar mykorrhiza med ek i luckig ädellövskog, främst ekhagar och ek/ask/lind-bestånd på kalkrik mark. Population liten och med få mycel på varje lokal, en forgående minskning på nationell nivå bedöms pågå, huvudsakligen p.g.a. igenväxning med gran i ädellövskog. Omfattningen är svår att bedöma. Kan missgynnas eller gynnas av EUs regler för miljöstöd beroende på utförande. Antalet reproduktiva individer skattas till 5000 (480-10000). Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (125). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (4). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (10). Antalet lokalområden i landet skattas till 125 (12-250). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 500 (48-1000) km². Populationen minskar med mer än 5% inom 50 (= 3 generationer) år. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten rödlistas som Nära hotad (NT). (C1+2a(i)).
Hatten är 5–12 cm, ofta med oregelbundet vågig kant, gul eller gröngul men mörk i mitten av talrika, inväxta svarta fibrer. Den gula färgen kan blekna ur fläckvis på äldre exemplar. Lamellerna är ganska täta, vita eller ibland något gultonade. Foten är cylindrisk eller något förtjockad mot basen, något flockig, ca 1 cm tjock och vit eller kring mitten gulaktig. Smaken är mild eller nästan mild och lukten är svag.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för sydlig kantmusseron

Länsvis förekomst och status för sydlig kantmusseron baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för sydlig kantmusseron

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Sydlig kantmusseron är känd från omkring 40 lokaler. Den förekommer i södra och mellersta Sverige inom ekregionen, men saknas till synes inom stora områden och tycks endast förekomma i kalktrakter, som t.ex. på Öland. Förutom på Öland finns fynd även i Skåne, på Gotland, i Bohuslän, i Västergötland och i Östergötland. I Skåne har även ett fynd gjorts i bokskog. Arten bör eftersökas även i de ekrika landskapen i Mälardalen. Den är tämligen sällsynt i Danmark, där den är rödlistad (sårbar), men veterligen inte känd från de övriga nordiska länderna. Huvudutbredningen omfattar södra och mellersta Europa.
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetidae  
  • Ordning
    Agaricales  
  • Familj
    Tricholomataceae  
  • Släkte
    Tricholoma - musseroner 
  • Art
    Tricholoma sejunctum s. str.(Sowerby:Fr.) Quél. - sydlig kantmusseron
    Synonymer
    Agaricus sejunctus Sowerby:Fr.

Svampen är en lövskogsart som åtminstone hos oss förefaller vara knuten till ek som den bildar mykorrhiza med. Den växer på näringsrik och kalkhaltig mark, företrädesvis på halvöppen mark som t.ex. i beteshagar och parker med ek, på Öland även under lite grövre ekar i lågskogar av hassel på torrbackar. På de lokaler den förekommer kan den växa ganska rikligt i stora häxringar.

Ekologisk grupp: Mykorrhiza

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Lövskog, Ädellövskog

Biotoper där arten kan förekomma: Trädbärande gräsmark

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· skogsek - Quercus robur (Viktig)
Mark/sediment (Viktig)
Det viktigaste hotet är minskad tillgång på lämplig biotop på grund av ändrad markanvändning, t.ex. upphörande bete med åtföljande igenväxning av mosaikartade ädellövsmiljöer eller överföring från lövskog till granskog.

Påverkan
  • Igenväxning (Viss negativ effekt)
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
Ekhagar och lövlundar med ek bör bevaras i oförändrat skick, t.ex. genom fortsatt extensiv betesdrift. Stödformer för extensivt skogsbete i lövmiljöer bör utvecklas. Plantering av gran får inte ske och även inträngande granar i eklundar huggs bort. Kända växtplatser bör inte utsättas för kraftiga störningar genom dikning, markberedning eller körskador.
I många svenska svampböcker beskrivs en svamp som kallas kantmusseron (Tricholoma sejunctum). Kantmusseronen har då givits ett vidare begrepp men i första hand avses en art som växer i sandig tallskog. Den är vanligare och mer spridd än sydlig kantmusseron i lövskog. Numera har man kommit underfund med att arterna är väl skilda (mest mikroskopiskt) och tallskogsarten har fått namnet Tricholoma arvernense Bon.

Bon, M. 1994. Svampar. En fälthandbok. s. 156-157. Bonnier Alba.

Riva, A. 1988. Tricholoma (Fr.)Staude. Fungi Europaei, Pl. 37.

Vesterholt, J. & Knudsen, H. 1990. Truede storsvampe i Danmark – en rödliste. Svampekunskapens Fremme i samarbete med Skov- og Naturstyrelsen, Sorborg.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Stig Jacobsson & Tommy Knutsson 2001.

Namn och släktskap
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetidae  
  • Ordning
    Agaricales  
  • Familj
    Tricholomataceae  
  • Släkte
    Tricholoma - musseroner 
  • Art
    Tricholoma sejunctum s. str., (Sowerby:Fr.) Quél. - sydlig kantmusseron
    Synonymer
    Agaricus sejunctus Sowerby:Fr.
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Stig Jacobsson & Tommy Knutsson 2001.