Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  liten ekkremla

Organismgrupp Storsvampar, Basidiesvampar Russula rutila
Liten ekkremla Storsvampar, Basidiesvampar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Liten ekkremla har en hatt som är 3–8 cm bred, karminröd eller orangeröd, matt eller något glänsande, slät. Foten är 3–6 cm lång och 1–2 cm tjock, vit. Smaken är skarp, lukten obetydlig. Sporpulvret är mättat gult. Sporerna är nästan klotrunda, 7,5–10 x 7–9 µm, fint isolerat vårtiga och bara svagt nätförbundna. Svampen påminner om gulröd kremla (Russula velenovskyi) men skiljer sig genom att ha gulare skivor och skarp smak.
Utbredning
Länsvis förekomst för liten ekkremla Observationer i  Sverige för liten ekkremla
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Arten är i Sverige hittills bara är funnen på Öland, på Kinnekulle i Västergötland samt på två lokaler i Skåne. Röda kremlor är dock svårbestämda och arten kan vara något förbisedd. I övriga Norden är den funnen på Lolland i Danmark samt på en lokal i sydöstra Norge. Den förekommer sällsynt i Mellaneuropa, t.ex. Frankrike och Tyskland. I Tyskland ligger de flesta lokalerna i den södra delen av landet. Arten är rödlistad i Norge, Tyskland och Storbritannien.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)
Bildar mykorrhiza med ek i ädellövskog på kalkrik mark i gamla ädellövrika parker och lundartade miljöer. Det finns ett tiotal kända fynd i landet från Skåne, Öland, Västergötland, Närke, Södermanland och Uppland. Uppenbarligen en sällsynt art i en exklusiv miljö. Total population i landet liten och med få mycel på varje lokal. Svårt att bedöma ev. populationsförändringar. Antalet reproduktiva individer skattas till 1000 (120-2000). Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (30). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (2). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (10). Antalet lokalområden i landet skattas till 50 (6-100). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 200 (24-200) km². Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). Antalet individer bedöms överstiga gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (D1).
Ekologi
På de svenska lokalerna liksom den enda norska växte svampen under ek på mycket rik mark. I södra Tyskland nämns avenbok, ek och bok som mykorrhiza-partners. Liksom hos oss tycks arten vara knuten till kalkrik mark.
Landskapstyper
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Trädbärande gräsmark
Trädbärande gräsmark
Lövskog
Lövskog
Ädellövskog
Ädellövskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Mykorrhiza
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· skogsek
· skogsek
Mark/sediment
Mark/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Agaricomycetes, Ordning Russulales, Familj Russulaceae (kremlor och riskor), Släkte Russula (kremlor), Art Russula rutila Romagn. - liten ekkremla Synonymer

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)

Dokumentation Bildar mykorrhiza med ek i ädellövskog på kalkrik mark i gamla ädellövrika parker och lundartade miljöer. Det finns ett tiotal kända fynd i landet från Skåne, Öland, Västergötland, Närke, Södermanland och Uppland. Uppenbarligen en sällsynt art i en exklusiv miljö. Total population i landet liten och med få mycel på varje lokal. Svårt att bedöma ev. populationsförändringar. Antalet reproduktiva individer skattas till 1000 (120-2000). Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (30). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (2). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (10). Antalet lokalområden i landet skattas till 50 (6-100). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 200 (24-200) km². Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). Antalet individer bedöms överstiga gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (D1).
Liten ekkremla har en hatt som är 3–8 cm bred, karminröd eller orangeröd, matt eller något glänsande, slät. Foten är 3–6 cm lång och 1–2 cm tjock, vit. Smaken är skarp, lukten obetydlig. Sporpulvret är mättat gult. Sporerna är nästan klotrunda, 7,5–10 x 7–9 µm, fint isolerat vårtiga och bara svagt nätförbundna. Svampen påminner om gulröd kremla (Russula velenovskyi) men skiljer sig genom att ha gulare skivor och skarp smak.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för liten ekkremla

Länsvis förekomst och status för liten ekkremla baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för liten ekkremla

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Arten är i Sverige hittills bara är funnen på Öland, på Kinnekulle i Västergötland samt på två lokaler i Skåne. Röda kremlor är dock svårbestämda och arten kan vara något förbisedd. I övriga Norden är den funnen på Lolland i Danmark samt på en lokal i sydöstra Norge. Den förekommer sällsynt i Mellaneuropa, t.ex. Frankrike och Tyskland. I Tyskland ligger de flesta lokalerna i den södra delen av landet. Arten är rödlistad i Norge, Tyskland och Storbritannien.
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetes, ordines incertae sedis  
  • Ordning
    Russulales  
  • Familj
    Russulaceae - kremlor och riskor 
  • Släkte
    Russula - kremlor 
  • Art
    Russula rutilaRomagn. - liten ekkremla

På de svenska lokalerna liksom den enda norska växte svampen under ek på mycket rik mark. I södra Tyskland nämns avenbok, ek och bok som mykorrhiza-partners. Liksom hos oss tycks arten vara knuten till kalkrik mark.

Ekologisk grupp: Mykorrhiza

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Trädbärande gräsmark, Lövskog, Ädellövskog

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· skogsek - Quercus robur (Viktig)
Mark/sediment (Viktig)
Det främsta hotet mot arten är avverkning av de lövträd som den är helt beroende av. Upphörande bete med åtföljande igenväxning från öppna och halvöppna miljöer till helt slutna, som innebär att eken missgynnas på bekostnad av andra lövträd, är negativt. Eftersom det är sydlig och värmekrävande art är det troligt att den behöver en viss luckighet i trädskiktet, åtminstone för nyetablering. Om igenväxningen fortskrider så att lövträden successivt ersätts av barrträd innebär det ett hot mot artens fortlevnad i området.

Påverkan
  • Försurning (Viss negativ effekt)
  • Igenväxning (Viss negativ effekt)
  • Ökad näringsbelastning (Viss negativ effekt)
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
En långsiktig tillgång till värdträd säkras genom att växtplatserna undantas från avverkning. Marken på växtplatsen utsätts inte för kraftiga störningar av typen dikning, markberedning eller körning med skogsfordon. Värdträd och lämpliga blivande värdträd sparas på artens växtplatser. Arten gynnas sannolikt av naturvårdsinriktade skogliga åtgärder i syfte att upprätthålla en viss luckighet. Arten kan vara förbisedd och bör eftersökas i andra områden med lämpliga miljöer. Dess utveckling bör övervakas genom floraväkteri. Stödformer för extensivt bete i lövskog och hagar bör utvecklas.

Einhellinger, A. 1985: Die Gattung Russula in Bayern. Hoppea, Denkschr. Regenburg. Bot. Ges. 43: 5–286.

Stridvall, L. & A. 1996: Fynd av två för Sverige nya skivlingar, Russula rutila Romagn. och Stagnicola perplexa (Orton)Redhead & Smith Jordstjärnan 17(1) 1996.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Stig Jacobsson 2002.

Namn och släktskap
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetes, ordines incertae sedis  
  • Ordning
    Russulales  
  • Familj
    Russulaceae - kremlor och riskor 
  • Släkte
    Russula - kremlor 
  • Art
    Russula rutila, Romagn. - liten ekkremla
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Stig Jacobsson 2002.