Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  havskatt

Organismgrupp Fiskar Anarhichas lupus
Havskatt Fiskar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En havskatt är inte särskilt lik en katt, men den har kraftiga huggtänder och ett starkt bett. Från andra havskattsfiskar skiljer den sig genom sina tvärband.

Totallängd 125 cm. Kroppen är långsträckt med stort huvud och kraftiga tänder. De främre tänderna i käkarna är långa, närmast spetsiga och väl exponerade, medan de bakre är mer koniska eller rundade. Förkäksbenet har 2-3 stora, kägellika huggtänder på vardera sidan, och bakom dem finns en rad med 5-6 kortare och mer koniska tänder. Framtill i underkäken sitter 4-6 långa huggtänder motsvarande dem i överkäken, och längs käkkanten bakåt sitter två rader låga, kulformiga kindtänder. På plogbenet löper två tättsittande rader omfattande fyra grova tänder med mer kullerstensliknande form, och längs vardera gombenet sitter två rader med vardera 4-5 koniska tänder. Plogbenets tandrader når lika långt bak som gombenens. Stjärtfenan har svagt konvex bakkant. De bakre 8-10 ryggfenstrålarna är mycket korta. Analfenan börjar mitt på kroppen och är fri från stjärtfenan.
Kroppen är vanligtvis ganska enhetligt grå till mörkgrå, men färgen kan variera från relativt ljus (nästan gulaktig) till brun- eller blåaktig. Över sidorna löper omkring ett dussin mörkare grå eller svarta, oregelbundna tvärband sammansatta av små mörka prickar. Tvärbanden är starkast uppemot ryggen och fortsätter ut i ryggfenan, som annars är enfärgat grå liksom övriga fenor.
Fenstrålar och fjäll: D LXX-LXXVII, A i.45-48, P i.17-20. Bukfenor saknas. Fjäll längs sidan små, djupliggande och svåra att räkna.
Utbredning
Länsvis förekomst för havskatt Observationer i  Sverige för havskatt
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Havskatt är en vanlig art i de djupare delarna av Skagerrak och Kattegatt, och den förekommer sällsynt även i Öresund och västligaste Östersjön österut till Stralsund i nordöstra Tyskland. Dess totala utbredningsområde sträcker sig från Cape Cod i söder längs hela Nordamerikas östkust. Därifrån fortsätter det via sydöstra Grönland och vattnen runt Island över Atlanten till Brittiska öarna, Nordsjön, Skandinaviens kuster, Svalbard, Barents hav och Vita havet. Enstaka fynd har dessutom gjorts i Genuabukten i Medelhavet och i Biscayabukten.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN)
Kriterier
A2bd
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Livskraftig (LC)
  • 2000 Livskraftig (LC)
Havskatt förekommer på båda sidor av Atlanten: från USA till Grönland, samt från Island till Novaja Semlja och söderut till norra Irland och centrala Nordsjön. I svenskt närområde förekommer arter i Skagerrak, Kattegatt och sparsamt till sällsynt i Öresund. Kommersiellt fångas havskatt huvudsakligen som bifångst i bottentrålfisket. Det finns inga fångstregleringar i Europa, men i Kanada är arten skyddad efter en kraftig beståndsnedgång. Landningsdata från hela bedömningsperioden visar på ca 90% minskning i Nordsjön och Västerhavet sammanslaget. Under 1980-talet landades i snitt ca 2500 ton att jämföra med något hundratal ton i snitt under 2000-talet (från 23 till 220 ton). Sedan 1997 har fångsterna gått stadigt nedåt; under perioden 1999-2008 minskade landningarna med ca 75%. År 2008 landades 17 ton i Skagerrak och 5 ton i Kattegatt och under 2011 landades mindre än 5 ton från Västerhavet varav endast 2 ton från Kattegatt. Havskatt är en hårdbottenart och trålning är därför en mindre bra provtagningsmetod för populationsövervakning. Internationella bottentrålningar (IBTS) visar låga populationsnivåer i början av 1980-talet, en topp kring 1993 och därefter sjunkande fångster. Då arten har sin sydgräns i centrala Nordsjön är det möjligt att tillbakagången delvis är klimatrelaterad. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser antalet reproduktiva individer. Minskningstakten har uppgått till 70 (50-90) % under de senaste 40 åren. Bedömningen baseras på ett för arten lämpligt abundansindex och faktisk eller potentiell exploatering av arten. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Starkt hotad (EN) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). Minskningstakten överstiger gränsvärdet för Starkt hotad (EN) enligt A-kriteriet. (A2bd).
Ekologi
Havskatt är en marin art som företrädesvis finns över steniga bottnar från strandnära områden till 500 meters djup. I Sverige lever den kustnära på djup mellan 20 och 60 m under sommaren, men under vintern uppehåller den sig på djupare vatten (ned till 400 m). Vuxna havskatter lever av kräftdjur - inte minst eremitkräftor och hårdskaliga djur som musslor, snäckor och sjöborrar - men tar även andra bottenlevande ryggradslösa djur samt fiskar. Leken sker på ett djup av mellan 10 och 200 m; mellan november och februari i svenska vatten, sommartid i nordligare vatten. Man tror att havskatt har inre befruktning. En hona kan lägga mellan 300 och 20 000 ägg med en diameter på 6-7 mm, vilka bakas ihop till en klump av hanen. Sedan är det han som ensam vaktar äggklumpen under 2-3 månader tills äggen kläcks, och under den tiden äter han mycket lite eller ingenting. Larverna är ca 7 mm långa vid kläckningen. De är inledningsvis bottenlevande för att senare, under sommaren, genomgå ett kort, pelagiskt stadium tills de är 3-4 cm långa. De planktiska larverna äter planktiska kräftdjur.
Havskatt blir könsmogen vid 6-12 års ålder, hanarna ofta tidigare än honorna. De mäter då 50-60 cm men kan lokalt vara kortare eller längre. Livslängden kan uppgå till 22 år.
När man hanterar levande individer av såväl havskatt som släktets övriga arter bör man undvika att händer eller andra kroppsdelar hamnar inom räckhåll för munnen. Havskatt har ett mycket kraftigt bett som kan vålla ansenlig skada, och har den väl bitit till släpper den ogärna. Däremot är sannolikheten för att bli anfallen och biten av en havskatt nere i dess naturliga miljö mycket liten.
Landskapstyper
Marin miljö
Marin miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Hav
Hav
Vattenmassa
Vattenmassa
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Djurätare (karnivor)
Substrat/Föda
Vatten
Vatten
Levande djur
Levande djur
· blötdjur
· blötdjur
· havsborstmaskar
· havsborstmaskar
· kräftdjur
· kräftdjur
· strålfeniga fiskar
· strålfeniga fiskar
· tagghudingar
· tagghudingar
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Actinopterygii (strålfeniga fiskar), Ordning Perciformes (abborrartade fiskar), Familj Anarhichadidae (havskattsfiskar), Släkte Anarhichas, Art Anarhichas lupus Linnaeus, 1758 - havskatt Synonymer

Kategori Starkt hotad (EN)
Kriterier A2bd
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Livskraftig (LC)
  • 2000 Livskraftig (LC)

Dokumentation Havskatt förekommer på båda sidor av Atlanten: från USA till Grönland, samt från Island till Novaja Semlja och söderut till norra Irland och centrala Nordsjön. I svenskt närområde förekommer arter i Skagerrak, Kattegatt och sparsamt till sällsynt i Öresund. Kommersiellt fångas havskatt huvudsakligen som bifångst i bottentrålfisket. Det finns inga fångstregleringar i Europa, men i Kanada är arten skyddad efter en kraftig beståndsnedgång. Landningsdata från hela bedömningsperioden visar på ca 90% minskning i Nordsjön och Västerhavet sammanslaget. Under 1980-talet landades i snitt ca 2500 ton att jämföra med något hundratal ton i snitt under 2000-talet (från 23 till 220 ton). Sedan 1997 har fångsterna gått stadigt nedåt; under perioden 1999-2008 minskade landningarna med ca 75%. År 2008 landades 17 ton i Skagerrak och 5 ton i Kattegatt och under 2011 landades mindre än 5 ton från Västerhavet varav endast 2 ton från Kattegatt. Havskatt är en hårdbottenart och trålning är därför en mindre bra provtagningsmetod för populationsövervakning. Internationella bottentrålningar (IBTS) visar låga populationsnivåer i början av 1980-talet, en topp kring 1993 och därefter sjunkande fångster. Då arten har sin sydgräns i centrala Nordsjön är det möjligt att tillbakagången delvis är klimatrelaterad. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser antalet reproduktiva individer. Minskningstakten har uppgått till 70 (50-90) % under de senaste 40 åren. Bedömningen baseras på ett för arten lämpligt abundansindex och faktisk eller potentiell exploatering av arten. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Starkt hotad (EN) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). Minskningstakten överstiger gränsvärdet för Starkt hotad (EN) enligt A-kriteriet. (A2bd).
En havskatt är inte särskilt lik en katt, men den har kraftiga huggtänder och ett starkt bett. Från andra havskattsfiskar skiljer den sig genom sina tvärband.

Totallängd 125 cm. Kroppen är långsträckt med stort huvud och kraftiga tänder. De främre tänderna i käkarna är långa, närmast spetsiga och väl exponerade, medan de bakre är mer koniska eller rundade. Förkäksbenet har 2-3 stora, kägellika huggtänder på vardera sidan, och bakom dem finns en rad med 5-6 kortare och mer koniska tänder. Framtill i underkäken sitter 4-6 långa huggtänder motsvarande dem i överkäken, och längs käkkanten bakåt sitter två rader låga, kulformiga kindtänder. På plogbenet löper två tättsittande rader omfattande fyra grova tänder med mer kullerstensliknande form, och längs vardera gombenet sitter två rader med vardera 4-5 koniska tänder. Plogbenets tandrader når lika långt bak som gombenens. Stjärtfenan har svagt konvex bakkant. De bakre 8-10 ryggfenstrålarna är mycket korta. Analfenan börjar mitt på kroppen och är fri från stjärtfenan.
Kroppen är vanligtvis ganska enhetligt grå till mörkgrå, men färgen kan variera från relativt ljus (nästan gulaktig) till brun- eller blåaktig. Över sidorna löper omkring ett dussin mörkare grå eller svarta, oregelbundna tvärband sammansatta av små mörka prickar. Tvärbanden är starkast uppemot ryggen och fortsätter ut i ryggfenan, som annars är enfärgat grå liksom övriga fenor.
Fenstrålar och fjäll: D LXX-LXXVII, A i.45-48, P i.17-20. Bukfenor saknas. Fjäll längs sidan små, djupliggande och svåra att räkna.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för havskatt

Länsvis förekomst och status för havskatt baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för havskatt

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Havskatt är en vanlig art i de djupare delarna av Skagerrak och Kattegatt, och den förekommer sällsynt även i Öresund och västligaste Östersjön österut till Stralsund i nordöstra Tyskland. Dess totala utbredningsområde sträcker sig från Cape Cod i söder längs hela Nordamerikas östkust. Därifrån fortsätter det via sydöstra Grönland och vattnen runt Island över Atlanten till Brittiska öarna, Nordsjön, Skandinaviens kuster, Svalbard, Barents hav och Vita havet. Enstaka fynd har dessutom gjorts i Genuabukten i Medelhavet och i Biscayabukten.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Chordata - ryggsträngsdjur 
  • Understam
    Craniata - kraniedjur 
  • Infrastam
    Vertebrata - ryggradsdjur 
  • Klass
    Actinopterygii - strålfeniga fiskar 
  • Underklass
    Neopterygii - neopterygier 
  • Avdelning
    Teleostei  
  • Underavdelning
    Euteleostei  
  • Infraavdelning
    Neoteleostei  
  • Överordning
    Acanthopterygii - taggfeniga fiskar 
  • Ordning
    Perciformes - abborrartade fiskar 
  • Familj
    Anarhichadidae - havskattsfiskar 
  • Släkte
    Anarhichas  
  • Art
    Anarhichas lupusLinnaeus, 1758 - havskatt

Havskatt är en marin art som företrädesvis finns över steniga bottnar från strandnära områden till 500 meters djup. I Sverige lever den kustnära på djup mellan 20 och 60 m under sommaren, men under vintern uppehåller den sig på djupare vatten (ned till 400 m). Vuxna havskatter lever av kräftdjur - inte minst eremitkräftor och hårdskaliga djur som musslor, snäckor och sjöborrar - men tar även andra bottenlevande ryggradslösa djur samt fiskar. Leken sker på ett djup av mellan 10 och 200 m; mellan november och februari i svenska vatten, sommartid i nordligare vatten. Man tror att havskatt har inre befruktning. En hona kan lägga mellan 300 och 20 000 ägg med en diameter på 6-7 mm, vilka bakas ihop till en klump av hanen. Sedan är det han som ensam vaktar äggklumpen under 2-3 månader tills äggen kläcks, och under den tiden äter han mycket lite eller ingenting. Larverna är ca 7 mm långa vid kläckningen. De är inledningsvis bottenlevande för att senare, under sommaren, genomgå ett kort, pelagiskt stadium tills de är 3-4 cm långa. De planktiska larverna äter planktiska kräftdjur.
Havskatt blir könsmogen vid 6-12 års ålder, hanarna ofta tidigare än honorna. De mäter då 50-60 cm men kan lokalt vara kortare eller längre. Livslängden kan uppgå till 22 år.
När man hanterar levande individer av såväl havskatt som släktets övriga arter bör man undvika att händer eller andra kroppsdelar hamnar inom räckhåll för munnen. Havskatt har ett mycket kraftigt bett som kan vålla ansenlig skada, och har den väl bitit till släpper den ogärna. Däremot är sannolikheten för att bli anfallen och biten av en havskatt nere i dess naturliga miljö mycket liten.

Ekologisk grupp: Djurätare (karnivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Marin miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Hav, Vattenmassa

Substrat/Föda:
Vatten (Viktig)
Levande djur (Viktig)
· blötdjur - Mollusca (Viktig)
· havsborstmaskar - Polychaeta (Viktig)
· kräftdjur - Crustacea (Viktig)
· strålfeniga fiskar - Actinopterygii (Viktig)
· tagghudingar - Echinodermata (Viktig)


Påverkan
  • Fiske (Stor negativ effekt)
Namngivning: Anarhichas lupus Linnaeus, 1758. Systema Naturae, 10:e upplagan, 1: 247. Svensk synonym: kotlettfisk (i handeln).
Etymologi: lupus (lat.) = varg.
Uttal: [Anárikas lúpus]

Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Strålfeniga fiskar. Actinopterygii. 2012. ArtDatabanken, SLU, Uppsala.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Sven O. Kullander & Bo Delling 2012 (bearbetad av Tomas Carlberg och Ragnar Hall, ArtDatabanken).

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Chordata - ryggsträngsdjur 
  • Understam
    Craniata - kraniedjur 
  • Infrastam
    Vertebrata - ryggradsdjur 
  • Klass
    Actinopterygii - strålfeniga fiskar 
  • Underklass
    Neopterygii - neopterygier 
  • Avdelning
    Teleostei  
  • Underavdelning
    Euteleostei  
  • Infraavdelning
    Neoteleostei  
  • Överordning
    Acanthopterygii - taggfeniga fiskar 
  • Ordning
    Perciformes - abborrartade fiskar 
  • Familj
    Anarhichadidae - havskattsfiskar 
  • Släkte
    Anarhichas  
  • Art
    Anarhichas lupus, Linnaeus, 1758 - havskatt
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Sven O. Kullander & Bo Delling 2012 (bearbetad av Tomas Carlberg och Ragnar Hall, ArtDatabanken).