Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  havsmus

Organismgrupp Fiskar Chimaera monstrosa
Havsmus Fiskar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Totallängd 150 cm, varav två tredjedelar utgörs av svanspartiet. Honan blir större än hanen. Skiljer sig markant från alla andra broskfiskarter i Sverige, särskilt genom gällocket som täcker den enda yttre gälöppningen strax framför bröstfenbasen. Havsmus är påfallande långsträckt, har ett kraftigt huvud och är starkt avsmalnande bakåt. Ögonen är stora och placerade högt upp på huvudet. Munnen sitter på huvudets undersida och är relativt liten. I överkäken sitter två par stora, skärande tandplattor, i underkäken finns ett par. Näsöppningarna strax framför munnen är påfallande stora, och de är sammanbundna med munvinkeln genom en övertäckt kanal. Sidolinjekanalerna och sidolinjeporerna på huvudet är starkt markerade, liksom en tydlig sidolinje längs mitten av kroppssidan. Första ryggfenan är lång, smal och trekantig. Den är framtill försedd med en kraftig gifttagg som når en aning utöver fenan i övrigt, och vars yttre del är fri från den mjuka delen av fenan. Ryggfentaggen är trekantig i genomskärning, och dess yttre hälft eller något mer är sågtandad längs bakkanterna. Andra ryggfenan är kort och bred, börjar strax bakom den första och sträcker sig nästan fram till övre stjärtfenan. Stjärtfenan är delad i en undre och en övre fena av ett trådsmalt filament (en svans) som avslutar kroppen. Bröstfenorna är långa och mot ytterkanten breda med ett smalt, spetsigt främre hörn. Bukfenorna är trekantiga. Analfenan är mycket kort, smal och skild från stjärtfenan av ett kort mellanrum.
Hanen har måttligt långa mixipterygier med kluven spets. Könsmogna hanar har dessutom ett kort, klubbliknande utskott med vassa hudtänder i pannan.
Sidorna och ryggen har en teckning bestående av ljusbruna fläckar som ofta bildar ett horisontellt orienterat mönster. Sidorna är också silverskimrande, mot buken vitaktiga. Undersidan är gräddvit. Fenorna är gråaktiga; rygg-, anal- och stjärtfenorna har delvis svarta kanter.
Den gulbruna äggkapseln är avlång och spolformig med ett smalt kantmembran. Äggkammardelen är utvidgad men avlång, resten mycket smal, och kapseln avslutas med en kort tråd. Längden på äggkapseln varierar mellan 122 och 200 mm, bredden är som mest ca 30 mm.
Utbredning
Länsvis förekomst för havsmus Observationer i  Sverige för havsmus
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
I Skagerrak är havsmus allmän i de djupare delarna. I Kattegatt är den ovanlig men funnen i Skälderviken och vid Anholt i Danmark. I Öresund finns ett enda fynd från området mellan Landskrona och Ven. Arten har stor utbredning i norra Atlanten; från Barents hav söderut längs norska kusten till Skagerrak, från södra Island österut till Färöarna, Shetlandsöarna och norra Nordsjön, från Skottland söderut längs Irlands kuster till södra England och därifrån vidare till Biscayabukten samt från Bretagne söderut till Spanien, norra Marocko, Azorerna och Madeira. I Medelhavet finns havsmus österut längs norra kusten till Turkiet och längs södra kusten till Algeriet. Arten saknas i större delen av Nordsjön och Engelska kanalen.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN)
Kriterier
B1ab(iii,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Ej bedömd (NE)
Havsmus förekommer i nordöstra Atlanten, från Marocko till Barents hav samt runt Island, och i Medelhavet. Arten lever under större delen av året på stort djup (normalt 300-500 m), under sommarhalvåret företar den näringsvandringar som kan föra den upp till 40 m djup, och ibland ännu grundare. Regelbundet påträffas arten längs kontinentalbranten samt i de djupare delarna av Norska havet och Skagerrak. Artens uppträdande i Skagerrak är dåligt dokumenterat och populationsstorleken helt okänd. Det finns få uppgifter om fångst av havsmus i loggboksdata. Arten fångades tidigare som bifångst vid bottentrålning efter bl.a. räka, ett fiske som har ökat både i Sverige och Norge. Införandet av obligatorisk rist vid riktat räk- och kräftfiske från 2013-02-01 bör ha minskat bifångsterna. Broskfiskar är generellt känsliga för klämskador, då de saknar revben som skyddar de inre organen, och det är oklart om havsmus kan överleva om man sätter tillbaka den efter fångst. Artens biologi med sen könsmognad och låg fekunditet/små ungkullar gör arten känslig för fiske. Arten fångades i provfisken 1946-1947 men fångas numera inte alls vilket tyder på en kraftig beståndsminskning under 1900-talet (Hagberg m.fl.). Det svenska beståndet bedöms ha minskat med >30% de senaste tre generationerna och förväntas minska i minst samma omfattning även i framtiden.Internationellt förväntas arten minska med >20% de kommande 3 generationerna. Arten klassas som Nära hotad NT globalt (2007). Antalet reproduktiva individer skattas till 2001. Antalet lokalområden i landet skattas till 1. Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 2000 km² och förekomstarean (AOO) till 1700 km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat och antalet reproduktiva individer. Minskningstakten har uppgått till 30 (30-50) % under de senaste 60 åren. Under en tidsperiod om 60 år, som sträcker sig både bakåt och framåt i tiden, så bedöms minskningstakten uppgå till 30 %. Bedömningen baseras på ett för arten lämpligt abundansindex, minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet och faktisk eller potentiell exploatering av arten. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). Det skattade värdet för utbredningsområde ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att antalet lokalområden är extremt få och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B1ab(iii,v)). Global rödlistningskategori: NT (2001).
Ekologi
Havsmus förekommer uteslutande i marin miljö. Den lever frisimmande nära bottnen på djupt vatten; särskilt över mjukbottnar och framför allt vid de övre delarna av kontinentalsluttningen på 300-500 (ibland ned till 1 000) meters djup. I nordliga vatten förflyttar den sig vintertid upp till 10-100 meters djup.
Dykare har observerat att havsmusen även kan vara nattaktiv, och den simmar med vingslagsliknande rörelser av de stora, breda bröstfenorna. Födan utgörs av bottenlevande djur, t.ex. kräftdjur, musslor och tagghudingar, vilka troligen lokaliseras med hjälp av synen och de lorenzinska ampullerna.
Ryggtaggen innehåller ett gift, och man bör undvika att sticka sig på den. Sticket är mycket smärtsamt och ger upphov till svullnad, hudrodnad och temporär förlust av känseln kring sårområdet. Stick bör omgående behandlas och kräver läkarvård. Havsmusen använder troligen inte taggen vid jakt utan endast som självförsvar.
Havsmus är ovipar (äggläggande). Parningsbeteendet har inte kunnat observeras, men förmodligen hakar hanen fast i honan med taggarna på pannutskottet, främre utskotten på vardera bäckengördeln och mixipterygierna. Sperma överförs från mixipterygiet in i honans urogenitalöppning och lagras förmodligen en längre tid i äggledaren, så att befruktningen sker i takt med att äggen kapslas in. En hona kan ha upp till 100 ägg per äggledare, men troligen utvecklas inte alla. Äggkapslar, med ett ägg i varje, släpps under hela året men huvudsakligen nära kusten under vår och sommar. En kapsel från varje äggledare släpps vid varje tillfälle. Hur länge äggen utvecklas inne i honan är okänt, men äggkapslarna förmodas ligga flera månader innan de kläcks. Ungarna är 10-11 cm långa vid kläckningen och fullt utvecklade.
Havsmus växer långsamt och kan bli minst 40 år gammal, vilket man kunnat konstatera genom att räkna årsringar i gifttaggen.
Landskapstyper
Marin miljö
Marin miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Hav
Hav
Vattenmassa
Vattenmassa
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Djurätare (karnivor)
Substrat/Föda
Vatten
Vatten
Levande djur
Levande djur
· blötdjur
· blötdjur
· havsborstmaskar
· havsborstmaskar
· kräftdjur
· kräftdjur
· strålfeniga fiskar
· strålfeniga fiskar
· tagghudingar
· tagghudingar
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Chondrichthyes (broskfiskar), Ordning Chimaeriformes (havsmusartade fiskar), Familj Chimaeridae (havsmusfiskar), Släkte Chimaera, Art Chimaera monstrosa Linnaeus, 1758 - havsmus Synonymer Havmus, Havmus, Seekatze, Rabbitfish

Kategori Starkt hotad (EN)
Kriterier B1ab(iii,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Ej bedömd (NE)

Dokumentation Havsmus förekommer i nordöstra Atlanten, från Marocko till Barents hav samt runt Island, och i Medelhavet. Arten lever under större delen av året på stort djup (normalt 300-500 m), under sommarhalvåret företar den näringsvandringar som kan föra den upp till 40 m djup, och ibland ännu grundare. Regelbundet påträffas arten längs kontinentalbranten samt i de djupare delarna av Norska havet och Skagerrak. Artens uppträdande i Skagerrak är dåligt dokumenterat och populationsstorleken helt okänd. Det finns få uppgifter om fångst av havsmus i loggboksdata. Arten fångades tidigare som bifångst vid bottentrålning efter bl.a. räka, ett fiske som har ökat både i Sverige och Norge. Införandet av obligatorisk rist vid riktat räk- och kräftfiske från 2013-02-01 bör ha minskat bifångsterna. Broskfiskar är generellt känsliga för klämskador, då de saknar revben som skyddar de inre organen, och det är oklart om havsmus kan överleva om man sätter tillbaka den efter fångst. Artens biologi med sen könsmognad och låg fekunditet/små ungkullar gör arten känslig för fiske. Arten fångades i provfisken 1946-1947 men fångas numera inte alls vilket tyder på en kraftig beståndsminskning under 1900-talet (Hagberg m.fl.). Det svenska beståndet bedöms ha minskat med >30% de senaste tre generationerna och förväntas minska i minst samma omfattning även i framtiden.Internationellt förväntas arten minska med >20% de kommande 3 generationerna. Arten klassas som Nära hotad NT globalt (2007). Antalet reproduktiva individer skattas till 2001. Antalet lokalområden i landet skattas till 1. Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 2000 km² och förekomstarean (AOO) till 1700 km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat och antalet reproduktiva individer. Minskningstakten har uppgått till 30 (30-50) % under de senaste 60 åren. Under en tidsperiod om 60 år, som sträcker sig både bakåt och framåt i tiden, så bedöms minskningstakten uppgå till 30 %. Bedömningen baseras på ett för arten lämpligt abundansindex, minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet och faktisk eller potentiell exploatering av arten. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). Det skattade värdet för utbredningsområde ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att antalet lokalområden är extremt få och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B1ab(iii,v)). Global rödlistningskategori: NT (2001).
Global rödlistning NT (2007)
Totallängd 150 cm, varav två tredjedelar utgörs av svanspartiet. Honan blir större än hanen. Skiljer sig markant från alla andra broskfiskarter i Sverige, särskilt genom gällocket som täcker den enda yttre gälöppningen strax framför bröstfenbasen. Havsmus är påfallande långsträckt, har ett kraftigt huvud och är starkt avsmalnande bakåt. Ögonen är stora och placerade högt upp på huvudet. Munnen sitter på huvudets undersida och är relativt liten. I överkäken sitter två par stora, skärande tandplattor, i underkäken finns ett par. Näsöppningarna strax framför munnen är påfallande stora, och de är sammanbundna med munvinkeln genom en övertäckt kanal. Sidolinjekanalerna och sidolinjeporerna på huvudet är starkt markerade, liksom en tydlig sidolinje längs mitten av kroppssidan. Första ryggfenan är lång, smal och trekantig. Den är framtill försedd med en kraftig gifttagg som når en aning utöver fenan i övrigt, och vars yttre del är fri från den mjuka delen av fenan. Ryggfentaggen är trekantig i genomskärning, och dess yttre hälft eller något mer är sågtandad längs bakkanterna. Andra ryggfenan är kort och bred, börjar strax bakom den första och sträcker sig nästan fram till övre stjärtfenan. Stjärtfenan är delad i en undre och en övre fena av ett trådsmalt filament (en svans) som avslutar kroppen. Bröstfenorna är långa och mot ytterkanten breda med ett smalt, spetsigt främre hörn. Bukfenorna är trekantiga. Analfenan är mycket kort, smal och skild från stjärtfenan av ett kort mellanrum.
Hanen har måttligt långa mixipterygier med kluven spets. Könsmogna hanar har dessutom ett kort, klubbliknande utskott med vassa hudtänder i pannan.
Sidorna och ryggen har en teckning bestående av ljusbruna fläckar som ofta bildar ett horisontellt orienterat mönster. Sidorna är också silverskimrande, mot buken vitaktiga. Undersidan är gräddvit. Fenorna är gråaktiga; rygg-, anal- och stjärtfenorna har delvis svarta kanter.
Den gulbruna äggkapseln är avlång och spolformig med ett smalt kantmembran. Äggkammardelen är utvidgad men avlång, resten mycket smal, och kapseln avslutas med en kort tråd. Längden på äggkapseln varierar mellan 122 och 200 mm, bredden är som mest ca 30 mm.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för havsmus

Länsvis förekomst och status för havsmus baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för havsmus

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



I Skagerrak är havsmus allmän i de djupare delarna. I Kattegatt är den ovanlig men funnen i Skälderviken och vid Anholt i Danmark. I Öresund finns ett enda fynd från området mellan Landskrona och Ven. Arten har stor utbredning i norra Atlanten; från Barents hav söderut längs norska kusten till Skagerrak, från södra Island österut till Färöarna, Shetlandsöarna och norra Nordsjön, från Skottland söderut längs Irlands kuster till södra England och därifrån vidare till Biscayabukten samt från Bretagne söderut till Spanien, norra Marocko, Azorerna och Madeira. I Medelhavet finns havsmus österut längs norra kusten till Turkiet och längs södra kusten till Algeriet. Arten saknas i större delen av Nordsjön och Engelska kanalen.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Chordata - ryggsträngsdjur 
  • Understam
    Craniata - kraniedjur 
  • Infrastam
    Vertebrata - ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Gnathostomata - käkförsedda ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Chondrichthyomorphi  
  • Klass
    Chondrichthyes - broskfiskar 
  • Underklass
    Holocephali - helhuvudfiskar 
  • Överordning
    Holocephalimorpha  
  • Ordning
    Chimaeriformes - havsmusartade fiskar 
  • Underordning
    Chimaeroidei  
  • Familj
    Chimaeridae - havsmusfiskar 
  • Släkte
    Chimaera  
  • Art
    Chimaera monstrosaLinnaeus, 1758 - havsmus
    Synonymer
    Havmus
    Havmus
    Seekatze
    Rabbitfish

Havsmus förekommer uteslutande i marin miljö. Den lever frisimmande nära bottnen på djupt vatten; särskilt över mjukbottnar och framför allt vid de övre delarna av kontinentalsluttningen på 300-500 (ibland ned till 1 000) meters djup. I nordliga vatten förflyttar den sig vintertid upp till 10-100 meters djup.
Dykare har observerat att havsmusen även kan vara nattaktiv, och den simmar med vingslagsliknande rörelser av de stora, breda bröstfenorna. Födan utgörs av bottenlevande djur, t.ex. kräftdjur, musslor och tagghudingar, vilka troligen lokaliseras med hjälp av synen och de lorenzinska ampullerna.
Ryggtaggen innehåller ett gift, och man bör undvika att sticka sig på den. Sticket är mycket smärtsamt och ger upphov till svullnad, hudrodnad och temporär förlust av känseln kring sårområdet. Stick bör omgående behandlas och kräver läkarvård. Havsmusen använder troligen inte taggen vid jakt utan endast som självförsvar.
Havsmus är ovipar (äggläggande). Parningsbeteendet har inte kunnat observeras, men förmodligen hakar hanen fast i honan med taggarna på pannutskottet, främre utskotten på vardera bäckengördeln och mixipterygierna. Sperma överförs från mixipterygiet in i honans urogenitalöppning och lagras förmodligen en längre tid i äggledaren, så att befruktningen sker i takt med att äggen kapslas in. En hona kan ha upp till 100 ägg per äggledare, men troligen utvecklas inte alla. Äggkapslar, med ett ägg i varje, släpps under hela året men huvudsakligen nära kusten under vår och sommar. En kapsel från varje äggledare släpps vid varje tillfälle. Hur länge äggen utvecklas inne i honan är okänt, men äggkapslarna förmodas ligga flera månader innan de kläcks. Ungarna är 10-11 cm långa vid kläckningen och fullt utvecklade.
Havsmus växer långsamt och kan bli minst 40 år gammal, vilket man kunnat konstatera genom att räkna årsringar i gifttaggen.

Ekologisk grupp: Djurätare (karnivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Marin miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Hav, Vattenmassa

Substrat/Föda:
Vatten (Viktig)
Levande djur (Viktig)
· blötdjur - Mollusca (Viktig)
· havsborstmaskar - Polychaeta (Viktig)
· kräftdjur - Crustacea (Viktig)
· strålfeniga fiskar - Actinopterygii (Viktig)
· tagghudingar - Echinodermata (Viktig)
Havsmus är en vanlig bifångst i samband med räktrålning i Skagerrak. Tidigare tog man inte hand om fångad havsmus, men på senare år har intresset för djuphavslevande broskfiskar ökat i Europa. Av oljan som finns i levern tillverkar man idag kosttillskott för mänsklig konsumtion – förr användes den främst som smörjmedel. I likhet med andra djupt levande broskfiskar är havsmusen en art som växer långsamt, blir könsmogen sent och föder få ungar. Den är därmed känslig för överfiske.

Påverkan
  • Fiske (Stor negativ effekt)
Eftersom havsmusen lever på stora djup fångas den ofta som bifångst vid trålning efter räka. Då ett tråldrag kan vara upp till 12 timmar är risken mycket stor för skador. Eftersom havsmusen saknar revben är den extra känsliga för klämskador. Fångade, levande exemplar bör återutsättas, men det är oklart huruvida dessa överlever. Fiskeriverket arbetar med att ta fram förvaltningsplaner för hotade arter vilket även inkluderar havsmus.
Namngivning: Chimaera monstrosa Linnaeus, 1758. Systema Naturae, 10:e upplagan, 1: 236.
Etymologi: monstrosa = monstruös eller mirakelrik; monstrum (lat.) = monster, äv. mirakel, järtecken, gudomligt förebud; suffixet -osus (lat.). Syftar på att fisken genom sin märkliga form sågs som en gudomlig varning.
Uttal: [Chiméra monstrósa]

Namn på andra språk Norska: Hågylling, havmus, Danska: Havmus, Finska: Sillikuningas, Engelska: Rabbit fish, Ratfish.

Calis, E., Jackson, E., Nolan, C.P. & Jeal, F. 2002. ”An insight into the life history of the rabbitfish Chimaera monstrosa with implications for future resource management”, abstracts from NAFO symposium regarding Elasmobranch fisheries: managing for sustainable use and biodiversity conservation, Spain september 2002.

Curry-Lindahl, K. 1985. Våra fiskar. Norstedt & Söner, Stockholm.

Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Lansettfiskar-broskfiskar. Branchiostomatidae-Chondrichthyes. 2011. ArtDatabanken, SLU, Uppsala.

Stenberg, C. 2002. En studie av situationen för hajar, rockor och havsmusfiskar ur ett svenskt perspektiv. Intern rapport Fiskeriverket.

Whitehead, P.J.P., Bauchot, M.-L., Hureau, J.-C., Nielsen, J. & Tortonese, E. (red.) 1989. Fishes of the North-eastern Atlantic and the Mediterranean. Volume 1. Unesco.

http://fishbase.org/search.cfm

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Sven O. Kullander & Bo Delling 2011 (Kännetecken, Ekologi och Utbredning). Charlott Stenberg 2005 (naturvårdsinformation).

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Chordata - ryggsträngsdjur 
  • Understam
    Craniata - kraniedjur 
  • Infrastam
    Vertebrata - ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Gnathostomata - käkförsedda ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Chondrichthyomorphi  
  • Klass
    Chondrichthyes - broskfiskar 
  • Underklass
    Holocephali - helhuvudfiskar 
  • Överordning
    Holocephalimorpha  
  • Ordning
    Chimaeriformes - havsmusartade fiskar 
  • Underordning
    Chimaeroidei  
  • Familj
    Chimaeridae - havsmusfiskar 
  • Släkte
    Chimaera  
  • Art
    Chimaera monstrosa, Linnaeus, 1758 - havsmus
    Synonymer
    Havmus
    Havmus
    Seekatze
    Rabbitfish
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Sven O. Kullander & Bo Delling 2011 (Kännetecken, Ekologi och Utbredning). Charlott Stenberg 2005 (naturvårdsinformation).