Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  sjurygg

Organismgrupp Fiskar Cyclopterus lumpus
Sjurygg Fiskar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Sjurygg är en huvudsakligen marin art, som även förekommer i Östersjön. Kroppen är nästan klotrund och har sju rader benknölar. Hanen kallas stenbit och honan kvabbso.

Totallängd ca 60 cm, vanligen 50 cm, i Östersjön avsevärt mindre (15-20 cm). Hanen är mindre än honan. Kroppen är robust byggd; högst mitt för den främre, skinntäckta ryggfenan, därefter tvärt avsmalnande från andra ryggfenan mot den korta stjärtspolen. Den breda buken och den knöliga ryggåsen ger framifrån sett fisken en rundat trekantig kroppsform. Huvudet är litet, munnen bred och framåtriktad. Mellankäksbenet når bakåt till ögats framkant. Två rader av grova benknölar löper längs mitten av vardera sidan och en längs bukkanten. En sjunde rad löper längs ryggens mitt från nacken och bak över den skinntäckta första ryggfenan, varefter den delar upp sig i två rader som fortsätter ett litet stycke bakåt (ibland på ömse sidor om andra ryggfenan). Mellan raderna av grövre knölar finns dessutom mindre benknölar. Sidolinje saknas. Hanen har en tydlig urogenitalpapill.
Den främre ryggfenan är kort, rundad och helt täckt av hud så att inga fenstrålar syns. Den bakre ryggfenan och analfenan är placerade mitt emot varandra, och båda är korta med tvär eller lätt rundad ytterkant. Bröstfenorna är rundade och har en bred bas som fortsätter under huvudet. De båda bukfenorna och bäckengördeln är omvandlade till en sugskål. Stjärtfenan har konvex bakkant. Den främre ryggfenan framträder bara tydligt hos unga individer upp till 3 cm längd. Med ökande ålder och storlek förvandlas främre ryggfenan till en kraftig, knölig kam utmed ryggen. Hanen har något längre fenor än honan.
Färgen är svagt flammig och gråaktig med dragning åt grönt, blått eller brunt. Buken är ljusare. Hanen är mörkare än honan, och under leken går hans färger i rött (starkast framträdande på buken vid sugskålen), medan honans buk skiftar i turkost.
Fenstrålar och fjäll: D1 VI-VIII, D2 i.10-11, A i.9-11, P 20-21. Fjäll saknas.
Utbredning
Länsvis förekomst för sjurygg Observationer i  Sverige för sjurygg
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Sjurygg finns i hela Västerhavet och Östersjön, utom i nordligaste Bottenviken. Dess totala utbredningsområde sträcker sig från Karahavet och Vita havet ned över nordöstra Atlanten till Biscayabukten, och det omfattar även Islands och delar av Nordamerikas östkust samt Grönland.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
A2bd
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Livskraftig (LC)
  • 2000 Livskraftig (LC)
Sjurygg finns på båda sidorna av Atlanten, från USA via Kanada, Grönland och Island till de Brittiska öarna och Vita havet. I svenska vatten finns arten från Skagerrak till Bottenviken. Ett kommersiellt fiske bedrivs i Västerhavet och Öresund. Det finns idag inga fångstregleringar eller några riktade undersökningar av sjuryggsbeståndets status. Fångsterna i Skagerrak, Kattegatt, Bälten och Öresund varierade kring ett medelvärde på ca 1000 ton årligen till och med 1997, därefter har det skett en markant minskning. Provtrålningsdata (IBTS) under perioden 1996-2013 visar på ett stabilt bestånd i Skagerrak men en mycket kraftig minskning i Kattegatt (ca 90%). Arten fångas däremot allt för sällan i provtrålningar i Öresund för att någon beståndsanalys ska kunna göras. Under perioden 1954-1964 minskade fångsterna från 90 till 10 ton medan de under 2000-talet har legat runt 30-50 ton. I östra Östersjön visar provtrålningar (BITS) på ett stabilt bestånd. I västra Östersjön har arten minskat 60-70% i Arkonabassängen under perioden 1991-2010. Sammantaget ses en tydlig minskning i områden med riktat fiske medan beståndet förefaller vara stabilt inom övriga delar av utbredningsområdet. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser antalet reproduktiva individer. Minskningstakten har uppgått till 20 (10-35) % under de senaste 20 åren. Bedömningen baseras på ett för arten lämpligt abundansindex och faktisk eller potentiell exploatering av arten. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). Minskningstakten för den svenska populationen bedöms vara nära gränsvärdet för Sårbar (VU). (A2bd).
Ekologi
Sjurygg är en huvudsakligen marin art som också förekommer i Östersjöns utsötade vatten. Den uppehåller sig vid bottnen på ett djup av 20-200 meter; grundare under leken, ned till 400 meters djup från sensommaren fram till midvintern. Födan utgörs främst av maneter och kammaneter men också havsborstmaskar, kräftdjur och småfiskar. Unga individer äter mest små kräftdjur. Leken sker under perioden februari till augusti; vanligen under februari-maj på våra breddgrader, senare längre norrut. Under två veckors tid lägger honan upp till 300 000 ägg med en diameter av 2,2-2,7 mm. Hanen formar äggen till tallriksstora klumpar som klibbas fast i klippskrevor, och efter att han befruktat äggen stannar han kvar fastsugen med sin sugskål och vaktar och ventilerar dem i 60-70 dygn fram till kläckningen. Sjurygg fiskas inte minst för rommen, som saluförs under det missvisande namnet stenbitsrom (det är ju hanen som kallas stenbit och honan kvabbso). Data om ålder och tillväxt är knapphändiga, men sjurygg anses växa relativt snabbt. Vid tre års ålder har den nått en längd av 11 cm, efter fem år 26 cm. Den blir könsmogen vid en ålder av två (hanar) eller tre år (honor) eller något senare. Livslängden kan uppgå till 24 år.
Landskapstyper
Marin miljö
Marin miljö
Brackvatten
Brackvatten
Förekommer
Viktig
Biotoper
Hav
Hav
Vattenmassa
Vattenmassa
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Djurätare (karnivor)
Substrat/Föda
Vatten
Vatten
Levande djur
Levande djur
· havsborstmaskar
· havsborstmaskar
· kräftdjur
· kräftdjur
· maneter
· maneter
· strålfeniga fiskar
· strålfeniga fiskar
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Actinopterygii (strålfeniga fiskar), Ordning Scorpaeniformes (kindpansrade fiskar), Familj Cyclopteridae (sjuryggsfiskar), Släkte Cyclopterus, Art Cyclopterus lumpus Linnaeus, 1758 - sjurygg Synonymer

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier A2bd
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Livskraftig (LC)
  • 2000 Livskraftig (LC)

Dokumentation Sjurygg finns på båda sidorna av Atlanten, från USA via Kanada, Grönland och Island till de Brittiska öarna och Vita havet. I svenska vatten finns arten från Skagerrak till Bottenviken. Ett kommersiellt fiske bedrivs i Västerhavet och Öresund. Det finns idag inga fångstregleringar eller några riktade undersökningar av sjuryggsbeståndets status. Fångsterna i Skagerrak, Kattegatt, Bälten och Öresund varierade kring ett medelvärde på ca 1000 ton årligen till och med 1997, därefter har det skett en markant minskning. Provtrålningsdata (IBTS) under perioden 1996-2013 visar på ett stabilt bestånd i Skagerrak men en mycket kraftig minskning i Kattegatt (ca 90%). Arten fångas däremot allt för sällan i provtrålningar i Öresund för att någon beståndsanalys ska kunna göras. Under perioden 1954-1964 minskade fångsterna från 90 till 10 ton medan de under 2000-talet har legat runt 30-50 ton. I östra Östersjön visar provtrålningar (BITS) på ett stabilt bestånd. I västra Östersjön har arten minskat 60-70% i Arkonabassängen under perioden 1991-2010. Sammantaget ses en tydlig minskning i områden med riktat fiske medan beståndet förefaller vara stabilt inom övriga delar av utbredningsområdet. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser antalet reproduktiva individer. Minskningstakten har uppgått till 20 (10-35) % under de senaste 20 åren. Bedömningen baseras på ett för arten lämpligt abundansindex och faktisk eller potentiell exploatering av arten. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). Minskningstakten för den svenska populationen bedöms vara nära gränsvärdet för Sårbar (VU). (A2bd).
Sjurygg är en huvudsakligen marin art, som även förekommer i Östersjön. Kroppen är nästan klotrund och har sju rader benknölar. Hanen kallas stenbit och honan kvabbso.

Totallängd ca 60 cm, vanligen 50 cm, i Östersjön avsevärt mindre (15-20 cm). Hanen är mindre än honan. Kroppen är robust byggd; högst mitt för den främre, skinntäckta ryggfenan, därefter tvärt avsmalnande från andra ryggfenan mot den korta stjärtspolen. Den breda buken och den knöliga ryggåsen ger framifrån sett fisken en rundat trekantig kroppsform. Huvudet är litet, munnen bred och framåtriktad. Mellankäksbenet når bakåt till ögats framkant. Två rader av grova benknölar löper längs mitten av vardera sidan och en längs bukkanten. En sjunde rad löper längs ryggens mitt från nacken och bak över den skinntäckta första ryggfenan, varefter den delar upp sig i två rader som fortsätter ett litet stycke bakåt (ibland på ömse sidor om andra ryggfenan). Mellan raderna av grövre knölar finns dessutom mindre benknölar. Sidolinje saknas. Hanen har en tydlig urogenitalpapill.
Den främre ryggfenan är kort, rundad och helt täckt av hud så att inga fenstrålar syns. Den bakre ryggfenan och analfenan är placerade mitt emot varandra, och båda är korta med tvär eller lätt rundad ytterkant. Bröstfenorna är rundade och har en bred bas som fortsätter under huvudet. De båda bukfenorna och bäckengördeln är omvandlade till en sugskål. Stjärtfenan har konvex bakkant. Den främre ryggfenan framträder bara tydligt hos unga individer upp till 3 cm längd. Med ökande ålder och storlek förvandlas främre ryggfenan till en kraftig, knölig kam utmed ryggen. Hanen har något längre fenor än honan.
Färgen är svagt flammig och gråaktig med dragning åt grönt, blått eller brunt. Buken är ljusare. Hanen är mörkare än honan, och under leken går hans färger i rött (starkast framträdande på buken vid sugskålen), medan honans buk skiftar i turkost.
Fenstrålar och fjäll: D1 VI-VIII, D2 i.10-11, A i.9-11, P 20-21. Fjäll saknas.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för sjurygg

Länsvis förekomst och status för sjurygg baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för sjurygg

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Sjurygg finns i hela Västerhavet och Östersjön, utom i nordligaste Bottenviken. Dess totala utbredningsområde sträcker sig från Karahavet och Vita havet ned över nordöstra Atlanten till Biscayabukten, och det omfattar även Islands och delar av Nordamerikas östkust samt Grönland.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Chordata - ryggsträngsdjur 
  • Understam
    Craniata - kraniedjur 
  • Infrastam
    Vertebrata - ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Gnathostomata - käkförsedda ryggradsdjur 
  • Klass
    Actinopterygii - strålfeniga fiskar 
  • Underklass
    Neopterygii - neopterygier 
  • Avdelning
    Teleostei - egentliga benfiskar 
  • Underavdelning
    Euteleostei  
  • Infraavdelning
    Neoteleostei  
  • Överordning
    Acanthopterygii - taggfeniga fiskar 
  • Ordning
    Scorpaeniformes - kindpansrade fiskar 
  • Underordning
    Cottoidei  
  • Familj
    Cyclopteridae - sjuryggsfiskar 
  • Släkte
    Cyclopterus  
  • Art
    Cyclopterus lumpusLinnaeus, 1758 - sjurygg

Sjurygg är en huvudsakligen marin art som också förekommer i Östersjöns utsötade vatten. Den uppehåller sig vid bottnen på ett djup av 20-200 meter; grundare under leken, ned till 400 meters djup från sensommaren fram till midvintern. Födan utgörs främst av maneter och kammaneter men också havsborstmaskar, kräftdjur och småfiskar. Unga individer äter mest små kräftdjur. Leken sker under perioden februari till augusti; vanligen under februari-maj på våra breddgrader, senare längre norrut. Under två veckors tid lägger honan upp till 300 000 ägg med en diameter av 2,2-2,7 mm. Hanen formar äggen till tallriksstora klumpar som klibbas fast i klippskrevor, och efter att han befruktat äggen stannar han kvar fastsugen med sin sugskål och vaktar och ventilerar dem i 60-70 dygn fram till kläckningen. Sjurygg fiskas inte minst för rommen, som saluförs under det missvisande namnet stenbitsrom (det är ju hanen som kallas stenbit och honan kvabbso). Data om ålder och tillväxt är knapphändiga, men sjurygg anses växa relativt snabbt. Vid tre års ålder har den nått en längd av 11 cm, efter fem år 26 cm. Den blir könsmogen vid en ålder av två (hanar) eller tre år (honor) eller något senare. Livslängden kan uppgå till 24 år.

Ekologisk grupp: Djurätare (karnivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Marin miljö, Brackvatten

Biotoper som är viktiga för arten: Hav, Vattenmassa

Substrat/Föda:
Vatten (Viktig)
Levande djur (Viktig)
· havsborstmaskar - Polychaeta (Viktig)
· kräftdjur - Crustacea (Viktig)
· maneter - Scyphozoa (Viktig)
· strålfeniga fiskar - Actinopterygii (Viktig)


Påverkan
  • Fiske (Stor negativ effekt)
Namngivning: Cyclopterus lumpus Linnaeus, 1758. Systema Naturae, 10:e upplagan, 1: 260. Svenska synonymer: stenbit (hanen), kvabbso (honan).
Etymologi: lumpus = latinisering av artens engelska namn, lumpfish.
Uttal: [Syklópterus lúmpus]

Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Strålfeniga fiskar. Actinopterygii. 2012. ArtDatabanken, SLU, Uppsala.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Sven O. Kullander & Bo Delling 2012 (bearbetad av Tomas Carlberg och Ragnar Hall, ArtDatabanken).

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Chordata - ryggsträngsdjur 
  • Understam
    Craniata - kraniedjur 
  • Infrastam
    Vertebrata - ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Gnathostomata - käkförsedda ryggradsdjur 
  • Klass
    Actinopterygii - strålfeniga fiskar 
  • Underklass
    Neopterygii - neopterygier 
  • Avdelning
    Teleostei - egentliga benfiskar 
  • Underavdelning
    Euteleostei  
  • Infraavdelning
    Neoteleostei  
  • Överordning
    Acanthopterygii - taggfeniga fiskar 
  • Ordning
    Scorpaeniformes - kindpansrade fiskar 
  • Underordning
    Cottoidei  
  • Familj
    Cyclopteridae - sjuryggsfiskar 
  • Släkte
    Cyclopterus  
  • Art
    Cyclopterus lumpus, Linnaeus, 1758 - sjurygg
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Sven O. Kullander & Bo Delling 2012 (bearbetad av Tomas Carlberg och Ragnar Hall, ArtDatabanken).