Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  vimma

Organismgrupp Fiskar Vimba vimba
Vimma Fiskar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Den långa nosen och den mer långsträckta kroppsformen skiljer vimma från dess närmaste släktingar. Hanens praktfulla lekdräkt i svart och rött saknar motstycke bland svenska karpfiskar.

Totallängd 50 cm, vanligen 20-40 cm. Den mest långsträckta arten bland de braxenlika karpfiskarna. Kroppen är tydligt sammanpressad från sidorna. Ryggen är jämnt rundad nedåt mot huvudet, och munnen är nedåtriktad. Ryggen bakom ryggfenan kantas av en smal köl. Nosen är trubbig och påfallande lång; ungefär dubbelt så lång som ögats diameter. Ryggfenan är trekantig och placerad ungefär mitt på ryggen, aningen bakom bukfenorna. Analfenan sitter bakom stjärtfenan och är relativt bred med lång, rundad främre lob. Stjärtfenan är djupt inskuren med spetsiga lober. Bröst- och bukfenorna är korta och avrundade. Första gälbågen har vanligen 15-16 gälräfständer. Vardera svalgbenet har en rad om fem svalgbenständer.
Kroppssidorna blänker i silver eller guld, ryggen är mörkare gråbrun och buken silvrigt vit. Fenorna har basalt en röd eller orange anstrykning, utåt med dragning mot gråbrunt eller gråsvart. Under lekperioden skiftar hanen till en praktdräkt där ryggen, huvudet och kroppens sidor är blåsvarta, bjärt kontrasterande mot buken som är ljus eller rödaktig. Under leken har hanen också små lekvårtor på översidan av huvudet och på gällocken. Lekvårtor kan även förekomma hos honor.
Fenstrålar och fjäll: D iii.7-9, A iii.16-21, P i.15-17, V i.8-10. Fjäll längs sidan 53-61, mellan ryggfenan och sidolinjen 10-11 fjällrader.
Utbredning
Länsvis förekomst för vimma Observationer i  Sverige för vimma
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
I Sverige påträffas vimma lokalt i skärgårdsvatten, rinnande vatten och sjöar längs ostkusten - från Hälsingland till östra Skåne - samt i Vänern och Nordre älv. Arten finns även i södra Finland, huvudsakligen i kustvatten, men inte i vare sig Danmark eller Norge. Dessutom är vimma vitt utbredd i Central- och Östeuropa österut till Uralbergen och Kaspiska havet.
Arten förekommer fåtaligt bl.a. i sjöarna Mälaren, Vänern och Roxen. Ett tiotal ytterligare sjöar, flertalet relativt låglänta och kustnära, nämns i litteratur och provfiskedatabaser men säkra belägg saknas i de flesta fall. Några höglänta sjöar såsom Juttern och Säbysjön i Småland (ej att förväxla med Säbysjön i Uppland som också hyser vimma) lär också hysa arten. I sportfiskekretsar är vimman väl känd från bl.a. Lötån i Hälsingland, Testeboån och Gavleån i Gästrikland, Dalälven, Olandsån, Forsmarksån och Tämnarån i Uppland, Svartån i Östergötland, Alsterån i Småland och Mörrumsån i Blekinge. Världsutbredningen är till största del europeisk och koncentrerad till två huvudområden: ett nordvästligt runt egentliga Östersjön (nominatformen V. v. vimba) samt ett sydostligt i anslutning till Svarta och Kaspiska havet med tillrinnande floder såsom Donau, Volga och Ural (flera former). Möjligen rör det sig om fler än en art.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
B2b(v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Kunskapsbrist (DD)
  • 2000 Livskraftig (LC)
Vimma har en omfattande utbredning i sydöstra, östra och centrala Europa. Artens utbredningsområde sträcker sig från Kaspiska havet till Nordsjökusten samt från Turkiet i söder till Bottenviken i norr. Vimman är en i huvudsak anadrom art med belagda lekplatser i vattendrag som mynnar i Östersjön och Bottenhavet (lek belagd från Mörrumsån i söder till Lötån, Söderhamn i norr) samt i Motala ström, och i vissa av de vattendrag som mynnar i Mälaren och Vänern. Bestånden har gått ned kraftigt i stora delar Östersjöområdet under andra halvan av 1900-talet, delvis till följd av att lekplatser och yngelområden förstördes genom dammbyggen och vattenkraftsutbyggnad och delvis till följd av utsläpp och föroreningar. Tidigare har vimma t.ex. fångats i betydande antal på Stockholms ström i samband med håvfiske efter nors, arten förefaller numera vara helt borta. Vimma fångas sällan i de standardiserade provfisken som genomförs i sjöar, rinnande vatten och utmed kusterna. De uppgifter från Kustfiskelaboratoriet som finns visar att det fångas få vimmor per ansträngning och att fångsterna över tid utanför Oskarshamns kärnkraftverk är ganska stabila. Uppgifter från yrkesfiskare i Östergötlands skärgård ger inte något entydigt svar om hur beståndet förändrats. Intervjuer av sportfiskare och tjänstemän antyder att det råder stabila förhållanden i Vänern med tillrinnande åar. Under 2014 uppges arten ha uppträtt rikligt i Dalälven och Testeboån medan förekomsten var dålig i Forsmarksån. Arten har minskat i Mörrumsån samt i flera kustmynnande vattendrag i Småland. Från övriga delen av landet saknas uppgifter om beståndsförändring. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Detta baseras på en uppskattning av att det finns 500 lekfiskar per vattendrag. Antalet lokalområden i landet skattas till 30. Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 120 km². Detta är en grov uppskattning baserad på antalet vattendrag med känd lekförekomst. En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser antalet reproduktiva individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Nära hotad (NT). Det skattade värdet för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2b(v)).
Ekologi
Vimma är en stimfisk som uppehåller sig nära bottnen i sjöar och lugnt flytande åar samt i Östersjöns grunda skärgårdsvikar. Vintern tillbringas på djupare vatten. Födan är varierad och består av olika mindre, bottenlevande djur såsom märlkräftor, musslor och insektslarver, men även av fiskägg.
Sjö- och kustlevande vimma vandrar upp i mindre vattendrag för att leka; i ryska floder redan under hösten med en vilopaus under vintern.
Leken sker under perioden maj-juli, möjligen in i augusti över grunda, bevuxna stenbottnar i rinnande vatten. Hanarna inväntar honorna på lekplatsen. Honorna leker flera gånger under en period av 2-3 veckor. De lägger totalt under en säsong upp till ca 300 000 ägg som klibbar fast på växter och stenar. Leken kan vara livlig med hopp och plask. Äggen kläcks efter 3-10 dygn beroende på temperaturen. Vimma når könsmognad vid en ålder av 3-6 år och en längd av ca 25 cm. Livslängden kan uppgå till 10-15(-20) år.
Landskapstyper
Sötvatten
Sötvatten
Brackvatten
Brackvatten
Förekommer
Viktig
Biotoper
Hav
Hav
Vattendrag
Vattendrag
Vattenmassa
Vattenmassa
Sjöar
Sjöar
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Djurätare (karnivor)
Substrat/Föda
Vatten
Vatten
Levande djur
Levande djur
· blötdjur
· blötdjur
· egentliga insekter
· egentliga insekter
· kräftdjur
· kräftdjur
· strålfeniga fiskar
· strålfeniga fiskar
Mark/sediment
Mark/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Actinopterygii (strålfeniga fiskar), Ordning Cypriniformes (karpartade fiskar), Familj Cyprinidae (karpfiskar), Släkte Vimba, Art Vimba vimba (Linnaeus, 1758) - vimma Synonymer Abramis vimba (Linnaeus, 1758), Cyprinus vimba Linnaeus, 1758

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier B2b(v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Kunskapsbrist (DD)
  • 2000 Livskraftig (LC)

Dokumentation Vimma har en omfattande utbredning i sydöstra, östra och centrala Europa. Artens utbredningsområde sträcker sig från Kaspiska havet till Nordsjökusten samt från Turkiet i söder till Bottenviken i norr. Vimman är en i huvudsak anadrom art med belagda lekplatser i vattendrag som mynnar i Östersjön och Bottenhavet (lek belagd från Mörrumsån i söder till Lötån, Söderhamn i norr) samt i Motala ström, och i vissa av de vattendrag som mynnar i Mälaren och Vänern. Bestånden har gått ned kraftigt i stora delar Östersjöområdet under andra halvan av 1900-talet, delvis till följd av att lekplatser och yngelområden förstördes genom dammbyggen och vattenkraftsutbyggnad och delvis till följd av utsläpp och föroreningar. Tidigare har vimma t.ex. fångats i betydande antal på Stockholms ström i samband med håvfiske efter nors, arten förefaller numera vara helt borta. Vimma fångas sällan i de standardiserade provfisken som genomförs i sjöar, rinnande vatten och utmed kusterna. De uppgifter från Kustfiskelaboratoriet som finns visar att det fångas få vimmor per ansträngning och att fångsterna över tid utanför Oskarshamns kärnkraftverk är ganska stabila. Uppgifter från yrkesfiskare i Östergötlands skärgård ger inte något entydigt svar om hur beståndet förändrats. Intervjuer av sportfiskare och tjänstemän antyder att det råder stabila förhållanden i Vänern med tillrinnande åar. Under 2014 uppges arten ha uppträtt rikligt i Dalälven och Testeboån medan förekomsten var dålig i Forsmarksån. Arten har minskat i Mörrumsån samt i flera kustmynnande vattendrag i Småland. Från övriga delen av landet saknas uppgifter om beståndsförändring. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Detta baseras på en uppskattning av att det finns 500 lekfiskar per vattendrag. Antalet lokalområden i landet skattas till 30. Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 120 km². Detta är en grov uppskattning baserad på antalet vattendrag med känd lekförekomst. En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser antalet reproduktiva individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Nära hotad (NT). Det skattade värdet för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2b(v)).
Konventioner Bernkonventionens bilaga III
Åtgärdsprogram Under produktion
Den långa nosen och den mer långsträckta kroppsformen skiljer vimma från dess närmaste släktingar. Hanens praktfulla lekdräkt i svart och rött saknar motstycke bland svenska karpfiskar.

Totallängd 50 cm, vanligen 20-40 cm. Den mest långsträckta arten bland de braxenlika karpfiskarna. Kroppen är tydligt sammanpressad från sidorna. Ryggen är jämnt rundad nedåt mot huvudet, och munnen är nedåtriktad. Ryggen bakom ryggfenan kantas av en smal köl. Nosen är trubbig och påfallande lång; ungefär dubbelt så lång som ögats diameter. Ryggfenan är trekantig och placerad ungefär mitt på ryggen, aningen bakom bukfenorna. Analfenan sitter bakom stjärtfenan och är relativt bred med lång, rundad främre lob. Stjärtfenan är djupt inskuren med spetsiga lober. Bröst- och bukfenorna är korta och avrundade. Första gälbågen har vanligen 15-16 gälräfständer. Vardera svalgbenet har en rad om fem svalgbenständer.
Kroppssidorna blänker i silver eller guld, ryggen är mörkare gråbrun och buken silvrigt vit. Fenorna har basalt en röd eller orange anstrykning, utåt med dragning mot gråbrunt eller gråsvart. Under lekperioden skiftar hanen till en praktdräkt där ryggen, huvudet och kroppens sidor är blåsvarta, bjärt kontrasterande mot buken som är ljus eller rödaktig. Under leken har hanen också små lekvårtor på översidan av huvudet och på gällocken. Lekvårtor kan även förekomma hos honor.
Fenstrålar och fjäll: D iii.7-9, A iii.16-21, P i.15-17, V i.8-10. Fjäll längs sidan 53-61, mellan ryggfenan och sidolinjen 10-11 fjällrader.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för vimma

Länsvis förekomst och status för vimma baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för vimma

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



I Sverige påträffas vimma lokalt i skärgårdsvatten, rinnande vatten och sjöar längs ostkusten - från Hälsingland till östra Skåne - samt i Vänern och Nordre älv. Arten finns även i södra Finland, huvudsakligen i kustvatten, men inte i vare sig Danmark eller Norge. Dessutom är vimma vitt utbredd i Central- och Östeuropa österut till Uralbergen och Kaspiska havet.
Arten förekommer fåtaligt bl.a. i sjöarna Mälaren, Vänern och Roxen. Ett tiotal ytterligare sjöar, flertalet relativt låglänta och kustnära, nämns i litteratur och provfiskedatabaser men säkra belägg saknas i de flesta fall. Några höglänta sjöar såsom Juttern och Säbysjön i Småland (ej att förväxla med Säbysjön i Uppland som också hyser vimma) lär också hysa arten. I sportfiskekretsar är vimman väl känd från bl.a. Lötån i Hälsingland, Testeboån och Gavleån i Gästrikland, Dalälven, Olandsån, Forsmarksån och Tämnarån i Uppland, Svartån i Östergötland, Alsterån i Småland och Mörrumsån i Blekinge. Världsutbredningen är till största del europeisk och koncentrerad till två huvudområden: ett nordvästligt runt egentliga Östersjön (nominatformen V. v. vimba) samt ett sydostligt i anslutning till Svarta och Kaspiska havet med tillrinnande floder såsom Donau, Volga och Ural (flera former). Möjligen rör det sig om fler än en art.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Chordata - ryggsträngsdjur 
  • Understam
    Craniata - kraniedjur 
  • Infrastam
    Vertebrata - ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Gnathostomata - käkförsedda ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Teleostomi  
  • Ranglös
    Osteichthyes  
  • Klass
    Actinopterygii - strålfeniga fiskar 
  • Underklass
    Neopterygii - neopterygier 
  • Avdelning
    Teleostei - egentliga benfiskar 
  • Underavdelning
    Otocephala  
  • Överordning
    Ostariophysi - ostariofyser 
  • Ordning
    Cypriniformes - karpartade fiskar 
  • Familj
    Cyprinidae - karpfiskar 
  • Underfamilj
    Leuciscinae  
  • Släkte
    Vimba  
  • Art
    Vimba vimba(Linnaeus, 1758) - vimma
    Synonymer
    Abramis vimba (Linnaeus, 1758)
    Cyprinus vimba Linnaeus, 1758

Vimma är en stimfisk som uppehåller sig nära bottnen i sjöar och lugnt flytande åar samt i Östersjöns grunda skärgårdsvikar. Vintern tillbringas på djupare vatten. Födan är varierad och består av olika mindre, bottenlevande djur såsom märlkräftor, musslor och insektslarver, men även av fiskägg.
Sjö- och kustlevande vimma vandrar upp i mindre vattendrag för att leka; i ryska floder redan under hösten med en vilopaus under vintern.
Leken sker under perioden maj-juli, möjligen in i augusti över grunda, bevuxna stenbottnar i rinnande vatten. Hanarna inväntar honorna på lekplatsen. Honorna leker flera gånger under en period av 2-3 veckor. De lägger totalt under en säsong upp till ca 300 000 ägg som klibbar fast på växter och stenar. Leken kan vara livlig med hopp och plask. Äggen kläcks efter 3-10 dygn beroende på temperaturen. Vimma når könsmognad vid en ålder av 3-6 år och en längd av ca 25 cm. Livslängden kan uppgå till 10-15(-20) år.

Ekologisk grupp: Djurätare (karnivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Sötvatten, Brackvatten

Biotoper som är viktiga för arten: Hav, Vattendrag, Vattenmassa

Biotoper där arten kan förekomma: Sjöar

Substrat/Föda:
Vatten (Viktig)
Levande djur (Viktig)
· blötdjur - Mollusca (Har betydelse)
· egentliga insekter - Insecta (Har betydelse)
· kräftdjur - Crustacea (Har betydelse)
· strålfeniga fiskar - Actinopterygii (Har betydelse)
Mark/sediment (Viktig)
Graden av hot är okänd men vattenreglering och vattenkraftsutbyggnaden under 1900-talet har effektivt stängt av många anadroma bestånd från lekplatserna i vattendragen. Under senare delen av 1900-talet kan restaurering av strömvattenmiljöer för att gynna laxfisk eventuellt ha gynnat även bestånden av vimma. Vimman är dock en betydligt sämre vandringsfisk än laxfisk och förmår endast undantagsvis forcera vanliga laxtrappor. Dålig kunskap om artens reproduktionslokaler kan i värsta fall leda till att dessa förstörs av vattenreglering eller andra åtgärder som påverkar strömförhållandena i negativ riktning. Risken för detta är påtaglig om inte vattendraget hyser någon annan skyddsvärd art som är föremål för skydd eller biotopvård. I större floder i Litauen och Ryssland har det bildats stationära bestånd uppströms större kraftverksdammar. Dessa bestånd är i regel individfattiga och man har därför försökt förstärka dem genom utplantering av vandrande fisk. Dessa ansträngningar har inte lett till någon beståndsökning då såväl lekfisk som yngel vandrat tillbaka mot havet.

Påverkan
  • Ökad näringsbelastning (Viss negativ effekt)
  • Fiske (Viss negativ effekt)
  • Dikning/torrläggning (Stor negativ effekt)
  • Vattenreglering (Stor negativ effekt)
  • Exploatering/konstruktion (Stor negativ effekt)
I första hand behövs en mera noggrann kartläggning av vimmans utbredning och reproduktionslokaler. I ostkustvattendrag med vandringshinder nära mynningen bör man på sikt etablera fria vandringsvägar även för vimman. Detta kan enkelt åstadkommas genom att man ersätter konventionella fisktrappor med omlöp och andra typer av lätt passerbara fiskvägar. Försök i floden Odra i Polen visar att det är möjligt att återetablera arten med hjälp av utplantering. I de fall man kan belägga historisk förekomst i ett vattendrag där arten i dagsläget saknas kan det därför vara aktuellt med återutplantering. Visar det sig att uppgifterna stämmer beträffande förekomst i de högt belägna sjöarna Juttern och Säbysjön i Småland bör dessa populationers taxonomiska status utvärderas.

Åtgärdsprogram Under produktion
Namngivning: Vimba vimba (Linnaeus, 1758). Originalbeskrivning: Cyprinus Vimba. Systema Naturae, 10:e upplagan, 1: 325.
Etymologi: vimba = modifiering av artens svenska namn wimba, vilket sedermera moderniserats till vimma.
Uttal: [Vímba vímba]
Namn på andra språk. Danska: Vimme, finska: Vimpa, engelska: Zanthe (efter tyskans Zährte).

Curry-Lindahl, K. 1985. Våra fiskar. Norstedt & Söner, Stockholm.

Lelek, A. 1987. The Freshwater Fishes of Europe: Threatened Fishes of Europe. AULA-Verlag, Wiesbaden.

Danielsson, U. (red.) 2002. Fiskar, grod- och kräldjur. Djur i Sveriges natur. Bertmarks Förlag.

Kesminas, V., Virbickas, T. & Stakënas, S. 1999. The state and morphological characteristics of vimba (Vimba vimba L.) subpopulation in the middle Nemunas. Acta Zool. Lith. 9: 147–154.

Kottelat, M. 1997. European freshwater fishes. An heuristic checklist of the freshwater fishes of Europe (exclusive of former USSR), with an introduction for non-systematicts and comments on nomenclature and conservation. Biologia, Bratislava 52 (Suppl. 5): 1–271.

Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Strålfeniga fiskar. Actinopterygii. 2012. ArtDatabanken, SLU, Uppsala.

Fiskeriverkets provfiskedatabaser genom GBIF-Sweden [http://www.gbif.se/]

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Sven O. Kullander & Bo Delling 2012 (Känneteken, Levnadssätt, Utbredning, bearbetad av Tomas Carlberg och Ragnar Hall, ArtDatabanken). Bo Delling 2006. © ArtDatabanken, SLU 2006 (naturvårdsinformation).

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Chordata - ryggsträngsdjur 
  • Understam
    Craniata - kraniedjur 
  • Infrastam
    Vertebrata - ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Gnathostomata - käkförsedda ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Teleostomi  
  • Ranglös
    Osteichthyes  
  • Klass
    Actinopterygii - strålfeniga fiskar 
  • Underklass
    Neopterygii - neopterygier 
  • Avdelning
    Teleostei - egentliga benfiskar 
  • Underavdelning
    Otocephala  
  • Överordning
    Ostariophysi - ostariofyser 
  • Ordning
    Cypriniformes - karpartade fiskar 
  • Familj
    Cyprinidae - karpfiskar 
  • Underfamilj
    Leuciscinae  
  • Släkte
    Vimba  
  • Art
    Vimba vimba, (Linnaeus, 1758) - vimma
    Synonymer
    Abramis vimba (Linnaeus, 1758)
    Cyprinus vimba Linnaeus, 1758
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Sven O. Kullander & Bo Delling 2012 (Känneteken, Levnadssätt, Utbredning, bearbetad av Tomas Carlberg och Ragnar Hall, ArtDatabanken). Bo Delling 2006. © ArtDatabanken, SLU 2006 (naturvårdsinformation).