Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  blåkäxa

Organismgrupp Fiskar Etmopterus spinax
Blåkäxa Fiskar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Sveriges och Europas minsta hajart. Den blir som regel mindre än en halvmeter lång och är brunaktig med gröna ögon och mörk buk med lysorgan.

Totallängd 60 cm, vanligen mindre än 45 cm. En liten, långsträckt haj med små, korta fenor. Nosen är bred och tvär men ser spetsig ut i profil. Ögonen är stora och har grön pupill. Gälspringorna är små och jämnstora med spruthålet. Munnen är bred och rak, och det finns tydliga läppfåror intill mungiporna. Tänderna är markant olika i över- och underkäken. I överkäken är de upprättstående med smal spets och smala sidospetsar. I underkäken är de däremot stora, breda och överlappande med ett slätt, rundat blad och med spetsen riktad åt sidan. Fenorna är korta och smala. Båda ryggfenorna har en kraftig tagg vid basens framkant. Den bakre ryggfenan är tydligt större än den främre. Analfena saknas. Bröstfenorna är små, ungefär jämnstora med främre ryggfenan. Stjärtfenan är kort, med kort undre lob och tvär avslutning. Hudtänderna är små, och längs kroppssidorna har de långa, böjda kronor. Ryggen och kroppssidorna skimrar i brunt och - i viss belysning - violett, medan undersidan är markant mörkare, gråsvart eller svart. Över större delen av buken sitter också mycket små och mycket talrika lysorgan.
Utbredning
Länsvis förekomst för blåkäxa Observationer i  Sverige för blåkäxa
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
I Sverige finns blåkäxa huvudsakligen i de djupare delarna av Skagerrak, där den kan påträffas längs Bohuskusten söderut till Gullmarsfjorden. Arten finns även längs norska kusten, och från Island förekommer den söderut till Västafrikas kust samt i hela Medelhavet.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
A2bd
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Livskraftig (LC)
Blåkäxa är en huvudsakligen ostatlantisk art med bekräftade förekomster från ekvatorn till Island och norra Norge samt i Medelhavet. Blåkäxan är en djuphavsart som vanligen hittas på 200-500 m djup, men fynd finns i djupintervallet 70-2000 m. I Sverige finns blåkäxa främst i de djupare delarna av Skagerrak, men arten har även hittas i djupare områden vid Bohuskusten, främst i Gullmaren och Kosterfjorden. Enstaka exemplar fångas vid sportfiske på Bratten och på djupt vatten vid gränsen mot Norge (10-gradarn). Populationsstorleken är okänd. Blåkäxa fångas liksom havsmus som bifångst vid bottentrålning efter bl.a. räka. Bifångsterna kan förväntas minska i och med införandet av obligatorisk rist i riktat räk- och kräftfiske sedan 2013-02-01. Blåkäxa fångades i provfisken 1946-1947 men inte under senare år vilket tyder på en långsiktig kraftig beståndsminskning. Beståndet bedöms ha minskat med >30% de senaste tre generationerna. Listad som Livskraftig LC globalt och som Nära hotad NT i nordöstra Atlanten (2009). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 3500 km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser antalet reproduktiva individer. Minskningstakten har uppgått till 30 % under de senaste 20 åren. Under de kommande 20 åren förväntas minskningstakten uppgå till 20 (10-30) %. Bedömningen baseras på ett för arten lämpligt abundansindex och faktisk eller potentiell exploatering av arten. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). Minskningstakten överstiger gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt A-kriteriet. (A2bd).
Ekologi
Blåkäxa är en marin art som uppehåller sig på eller över mjukbottnar på ett djup av 70 till 2 490 meter (vanligen 200-500 m). Artens biologi är ofullständigt känd. Förmodligen lever den i grupper eller stim åtminstone tidvis, eftersom man ofta fångar många individer i samma tråldrag. Blåkäxa är den enda svenska broskfisk som har lysorgan. Speciella ljusceller kan alstra ljus som fungerar som motbelysning, vilket tjänar som kamouflage och skydd mot rovfiskar. Dessutom använder blåkäxa förmodligen ljuspulser för att kommunicera.
Födan består av kräftdjur, mindre fiskar, bläckfiskar och andra blötdjur samt maskar. Arten är vivipar och blir könsmogen vid en längd av 33-36 cm. Ungarna är mellan 12 och 14 cm långa vid födseln, och antalet per kull varierar från 6 till 20. Havstulpanen Anelasma squalicola (ett kräftdjur) kan sätta sig fast på blåkäxan, vanligen parvis vid främre ryggfentaggen.
Landskapstyper
Marin miljö
Marin miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Hav
Hav
Vattenmassa
Vattenmassa
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Djurätare (karnivor)
Substrat/Föda
Vatten
Vatten
Levande djur
Levande djur
· bläckfiskar
· bläckfiskar
· havsborstmaskar
· havsborstmaskar
· kräftdjur
· kräftdjur
· musslor
· musslor
· nordhavsräka
· nordhavsräka
· strålfeniga fiskar
· strålfeniga fiskar
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Chondrichthyes (broskfiskar), Ordning Squaliformes (pigghajartade hajar), Familj Etmopteridae (lanternhajar), Släkte Etmopterus, Art Etmopterus spinax (Linnaeus, 1758) - blåkäxa Synonymer Sorthaj, svarthå, Schwarzer Dornhai, Velvet Belly, Squalus spinax Linnaeus, 1758

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier A2bd
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Livskraftig (LC)

Dokumentation Blåkäxa är en huvudsakligen ostatlantisk art med bekräftade förekomster från ekvatorn till Island och norra Norge samt i Medelhavet. Blåkäxan är en djuphavsart som vanligen hittas på 200-500 m djup, men fynd finns i djupintervallet 70-2000 m. I Sverige finns blåkäxa främst i de djupare delarna av Skagerrak, men arten har även hittas i djupare områden vid Bohuskusten, främst i Gullmaren och Kosterfjorden. Enstaka exemplar fångas vid sportfiske på Bratten och på djupt vatten vid gränsen mot Norge (10-gradarn). Populationsstorleken är okänd. Blåkäxa fångas liksom havsmus som bifångst vid bottentrålning efter bl.a. räka. Bifångsterna kan förväntas minska i och med införandet av obligatorisk rist i riktat räk- och kräftfiske sedan 2013-02-01. Blåkäxa fångades i provfisken 1946-1947 men inte under senare år vilket tyder på en långsiktig kraftig beståndsminskning. Beståndet bedöms ha minskat med >30% de senaste tre generationerna. Listad som Livskraftig LC globalt och som Nära hotad NT i nordöstra Atlanten (2009). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 3500 km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser antalet reproduktiva individer. Minskningstakten har uppgått till 30 % under de senaste 20 åren. Under de kommande 20 åren förväntas minskningstakten uppgå till 20 (10-30) %. Bedömningen baseras på ett för arten lämpligt abundansindex och faktisk eller potentiell exploatering av arten. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). Minskningstakten överstiger gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt A-kriteriet. (A2bd).
Sveriges och Europas minsta hajart. Den blir som regel mindre än en halvmeter lång och är brunaktig med gröna ögon och mörk buk med lysorgan.

Totallängd 60 cm, vanligen mindre än 45 cm. En liten, långsträckt haj med små, korta fenor. Nosen är bred och tvär men ser spetsig ut i profil. Ögonen är stora och har grön pupill. Gälspringorna är små och jämnstora med spruthålet. Munnen är bred och rak, och det finns tydliga läppfåror intill mungiporna. Tänderna är markant olika i över- och underkäken. I överkäken är de upprättstående med smal spets och smala sidospetsar. I underkäken är de däremot stora, breda och överlappande med ett slätt, rundat blad och med spetsen riktad åt sidan. Fenorna är korta och smala. Båda ryggfenorna har en kraftig tagg vid basens framkant. Den bakre ryggfenan är tydligt större än den främre. Analfena saknas. Bröstfenorna är små, ungefär jämnstora med främre ryggfenan. Stjärtfenan är kort, med kort undre lob och tvär avslutning. Hudtänderna är små, och längs kroppssidorna har de långa, böjda kronor. Ryggen och kroppssidorna skimrar i brunt och - i viss belysning - violett, medan undersidan är markant mörkare, gråsvart eller svart. Över större delen av buken sitter också mycket små och mycket talrika lysorgan.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för blåkäxa

Länsvis förekomst och status för blåkäxa baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för blåkäxa

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



I Sverige finns blåkäxa huvudsakligen i de djupare delarna av Skagerrak, där den kan påträffas längs Bohuskusten söderut till Gullmarsfjorden. Arten finns även längs norska kusten, och från Island förekommer den söderut till Västafrikas kust samt i hela Medelhavet.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Chordata - ryggsträngsdjur 
  • Understam
    Craniata - kraniedjur 
  • Infrastam
    Vertebrata - ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Gnathostomata - käkförsedda ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Chondrichthyomorphi  
  • Klass
    Chondrichthyes - broskfiskar 
  • Underklass
    Elasmobranchii - hajartade fiskar 
  • Infraklass
    Euselachii  
  • Avdelning
    Neoselachii - hajar och rockor 
  • Underavdelning
    Selachii - hajar 
  • Överordning
    Squalomorphi  
  • Ordning
    Squaliformes - pigghajartade hajar 
  • Familj
    Etmopteridae - lanternhajar 
  • Släkte
    Etmopterus  
  • Art
    Etmopterus spinax(Linnaeus, 1758) - blåkäxa
    Synonymer
    Sorthaj
    svarthå
    Schwarzer Dornhai
    Velvet Belly
    Squalus spinax Linnaeus, 1758

Blåkäxa är en marin art som uppehåller sig på eller över mjukbottnar på ett djup av 70 till 2 490 meter (vanligen 200-500 m). Artens biologi är ofullständigt känd. Förmodligen lever den i grupper eller stim åtminstone tidvis, eftersom man ofta fångar många individer i samma tråldrag. Blåkäxa är den enda svenska broskfisk som har lysorgan. Speciella ljusceller kan alstra ljus som fungerar som motbelysning, vilket tjänar som kamouflage och skydd mot rovfiskar. Dessutom använder blåkäxa förmodligen ljuspulser för att kommunicera.
Födan består av kräftdjur, mindre fiskar, bläckfiskar och andra blötdjur samt maskar. Arten är vivipar och blir könsmogen vid en längd av 33-36 cm. Ungarna är mellan 12 och 14 cm långa vid födseln, och antalet per kull varierar från 6 till 20. Havstulpanen Anelasma squalicola (ett kräftdjur) kan sätta sig fast på blåkäxan, vanligen parvis vid främre ryggfentaggen.

Ekologisk grupp: Djurätare (karnivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Marin miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Hav, Vattenmassa

Substrat/Föda:
Vatten (Viktig)
Levande djur (Viktig)
· bläckfiskar - Cephalopoda (Har betydelse)
· havsborstmaskar - Polychaeta (Har betydelse)
· kräftdjur - Crustacea (Viktig)
· musslor - Bivalvia (Har betydelse)
· nordhavsräka - Pandalus borealis (Viktig)
· strålfeniga fiskar - Actinopterygii (Viktig)
Som alla broskfiskar är denna art känslig för överfiske. Blåkäxan hör till de arter som fångats i ökande omfattning under senare år, mycket beroende på att djuphavstrålningen har ökat. I Sverige fångas den främst som bifångst vid trålning efter räka, men landas troligtvis inte. Blåkäxan används främst för fiskmjölsproduktion, men den kan även torkas och saltas för mänsklig konsumtion. Förr användes oljan från levern inom folkmedicinen och som smörjmedel.
Eftersom blåkäxan lever på stora djup fångas den ofta som bifångst vid trålning efter räka, som den även lever av. Då ett tråldrag kan vara upp till 12 timmar är risken mycket stor för skador. Eftersom hajar saknar revben är de extra känsliga för klämskador. Fångade, levande exemplar bör återutsättas, men det är oklart huruvida dessa överlever. EU reglerar fångsten av blåkäxan tillsammans med andra djuphavshajar genom en total tillåten fångst, TAC. Fiskeriverket kommer att ta fram förvaltningsplaner för hotade arter vilket även inkluderar blåkäxa.
Namngivning: Etmopterus spinax (Linnaeus, 1758). Originalbeskrivning: Squalus spinax. Systema Naturae, 10:e upplagan, 1: 233.
Etymologi: spinax (lat.) = taggig, efter en medeltida översättning av Aristoteles beskrivande namn akanthias (gr.) = taggig; spina (lat.) = tagg; suffixet -ax (lat.).
Uttal: [Etmópterus spínax]

Namn på andra språk Norska: Svarthå, blåmage, Danska: Sorthaj, Finska: Pikkuhai, Engelska: Velvet belly.

Curry-Lindahl, K. 1985. Våra fiskar. Norstedt & Söner, Stockholm.

Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Lansettfiskar-broskfiskar. Branchiostomatidae-Chondrichthyes. 2011. ArtDatabanken, SLU, Uppsala.

Rey, J. & Gil de Sola, L. 2004. Distribution and Biology of the Blackmouth Catshark Galeus melastomus in the Alboran Sea (Southwestern Mediterranean). e-Journal of Northwest Atlantic Fishery Science, Volume 35, article 5.

Stenberg, C. 2002. En studie av situationen för hajar, rockor och havsmusfiskar ur ett svenskt perspektiv. Intern rapport Fiskeriverket.

Whitehead, P.J.P., Bauchot, M.-L., Hureau, J.-C., Nielsen, J. & Tortonese, E. (red.) 1989. Fishes of the North-eastern Atlantic and the Mediterranean. Volume 1. Unesco.

http://fishbase.org/search.cfm

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Sven O. Kullander & Bo Delling 2011 (Kännetecken, Ekologi och Utbredning). Charlott Stenberg 2005 (naturvårdsinformation).

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Chordata - ryggsträngsdjur 
  • Understam
    Craniata - kraniedjur 
  • Infrastam
    Vertebrata - ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Gnathostomata - käkförsedda ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Chondrichthyomorphi  
  • Klass
    Chondrichthyes - broskfiskar 
  • Underklass
    Elasmobranchii - hajartade fiskar 
  • Infraklass
    Euselachii  
  • Avdelning
    Neoselachii - hajar och rockor 
  • Underavdelning
    Selachii - hajar 
  • Överordning
    Squalomorphi  
  • Ordning
    Squaliformes - pigghajartade hajar 
  • Familj
    Etmopteridae - lanternhajar 
  • Släkte
    Etmopterus  
  • Art
    Etmopterus spinax, (Linnaeus, 1758) - blåkäxa
    Synonymer
    Sorthaj
    svarthå
    Schwarzer Dornhai
    Velvet Belly
    Squalus spinax Linnaeus, 1758
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Sven O. Kullander & Bo Delling 2011 (Kännetecken, Ekologi och Utbredning). Charlott Stenberg 2005 (naturvårdsinformation).