Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  birkelånga

Organismgrupp Fiskar Molva dypterygia
Birkelånga Fiskar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En mycket långsträckt lakfisk med kort skäggtöm på hakan, relativt stora ögon och slank stjärtspole.

Totallängd 155 cm, vanligen 100 cm. Kropp mycket långsträckt och förhållandevis låg; högst vid främre ryggfenans bas och gradvis avsmalnande bakåt till strax framför andra ryggfenans bas, därefter mer markant sjunkande mot den smala, utdragna stjärtspolen. Rygglinjen är svagt konvex eller rak från stjärtspolen fram till främre ryggfenans bas, där den svänger i en rak linje mot nosspetsen. Huvudet och främre delen av kroppen är ungefär lika breda som höga och successivt avsmalnande mot stjärtspolen. Munnen är stor och framåtriktad. Mellankäksbenet når ögats mitt, och överkäken når något framför underkäken. En liten, tunn skäggtöm som är kortare än ögondiametern sitter på hakspetsen. Ögondiametern motsvarar (ibland drygt) halva noslängden. Stjärtfenan har rak eller svagt konvex bakkant. Den främre ryggfenan är relativt kort och smal. Den bakre ryggfenan är ännu något kortare, börjar omedelbart bakom den främre och fortsätter bakåt nästan till stjärtfenbasen. Den breda, korta analfenan börjar strax bakom kroppens mitt och avslutas nära stjärtfenbasen. Bröstfenorna är korta och rundade eller tillspetsade med avrundad spets. Bukfenorna är något längre än bröstfenorna och har glesa, kraftiga fenstrålar. Fjällen är små och tunna, nätt och jämnt skönjbara. Sidolinjen är högt belägen framtill på sidan, varefter den svänger nedåt i en utdragen, mjuk båge och fortsätter utmed kroppssidan till stjärtspolens slut (oregelbunden på stjärtspolen).
Ryggen och sidorna är mörkt rödbruna, buken gråvit. Bukfenorna är ljusa, övriga fenor mörka som ryggen. Rygg- och analfenan, ibland även stjärtfenan, mörknar utåt mot de kontrasterande, vita kanterna. Mindre exemplar har en ljusare grundfärg med stora, mörkt rödbruna fläckar eller fält längs rygg och sidor.
Fenstrålar och fjäll: D1 12-14, D2 72-85, A 70-80, P 20-22, V 5-6. Fjällen är mycket små och svåra att räkna.
Utbredning
Länsvis förekomst för birkelånga Observationer i  Sverige för birkelånga
Svensk förekomst
Regelbunden förekomst, ej reproducerande
Birkelånga är ovanlig i Skagerrak och angränsande delar av Kattegatt. Den hör snarare hemma i nordöstra Atlanten utanför Norge, Skottland och Irland samt kring Island, Färöarna, och Shetlandsöarna.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Ej tillämplig (NA)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Ej tillämplig (NA)
  • 2005 Ej tillämplig (NA)
  • 2000 Ej bedömd (NE)
Birkelånga är en djupvattensart (200-1000 m) med närmaste reproduktionsområden utanför västra Norge. Arten uppträder regelbundet i Skagerrak och norra Kattegatt.
Ekologi
Birkelånga är en marin art som uppehåller sig såväl över hårda som mjuka bottnar - främst längs kontinentalsluttningarna - på 60 till 1 500 meters djup. Vuxna individer håller sig vanligtvis på 200-500 meters djup, medan yngre individer går grundare. Arten förekommer ofta tillsammans med långa. Födan utgörs huvudsakligen av fiskar. Leken sker på 600-1 000 meters djup under april-maj. Birkelånga växer långsamt, mindre än 10 cm om året, och den blir könsmogen vid en ålder av 5-6 år. Livslängden kan uppgå till 20 år.
Landskapstyper
Marin miljö
Marin miljö
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Djurätare (karnivor)
Substrat/Föda
Vatten
Vatten
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Actinopterygii (strålfeniga fiskar), Ordning Gadiformes (torskartade fiskar), Familj Lotidae (lakfiskar), Släkte Molva, Art Molva dypterygia (Pennant, 1784) - birkelånga Synonymer Gadus dypterygius Pennant, 1784

Kategori Ej tillämplig (NA)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Ej tillämplig (NA)
  • 2005 Ej tillämplig (NA)
  • 2000 Ej bedömd (NE)

Dokumentation Birkelånga är en djupvattensart (200-1000 m) med närmaste reproduktionsområden utanför västra Norge. Arten uppträder regelbundet i Skagerrak och norra Kattegatt.
En mycket långsträckt lakfisk med kort skäggtöm på hakan, relativt stora ögon och slank stjärtspole.

Totallängd 155 cm, vanligen 100 cm. Kropp mycket långsträckt och förhållandevis låg; högst vid främre ryggfenans bas och gradvis avsmalnande bakåt till strax framför andra ryggfenans bas, därefter mer markant sjunkande mot den smala, utdragna stjärtspolen. Rygglinjen är svagt konvex eller rak från stjärtspolen fram till främre ryggfenans bas, där den svänger i en rak linje mot nosspetsen. Huvudet och främre delen av kroppen är ungefär lika breda som höga och successivt avsmalnande mot stjärtspolen. Munnen är stor och framåtriktad. Mellankäksbenet når ögats mitt, och överkäken når något framför underkäken. En liten, tunn skäggtöm som är kortare än ögondiametern sitter på hakspetsen. Ögondiametern motsvarar (ibland drygt) halva noslängden. Stjärtfenan har rak eller svagt konvex bakkant. Den främre ryggfenan är relativt kort och smal. Den bakre ryggfenan är ännu något kortare, börjar omedelbart bakom den främre och fortsätter bakåt nästan till stjärtfenbasen. Den breda, korta analfenan börjar strax bakom kroppens mitt och avslutas nära stjärtfenbasen. Bröstfenorna är korta och rundade eller tillspetsade med avrundad spets. Bukfenorna är något längre än bröstfenorna och har glesa, kraftiga fenstrålar. Fjällen är små och tunna, nätt och jämnt skönjbara. Sidolinjen är högt belägen framtill på sidan, varefter den svänger nedåt i en utdragen, mjuk båge och fortsätter utmed kroppssidan till stjärtspolens slut (oregelbunden på stjärtspolen).
Ryggen och sidorna är mörkt rödbruna, buken gråvit. Bukfenorna är ljusa, övriga fenor mörka som ryggen. Rygg- och analfenan, ibland även stjärtfenan, mörknar utåt mot de kontrasterande, vita kanterna. Mindre exemplar har en ljusare grundfärg med stora, mörkt rödbruna fläckar eller fält längs rygg och sidor.
Fenstrålar och fjäll: D1 12-14, D2 72-85, A 70-80, P 20-22, V 5-6. Fjällen är mycket små och svåra att räkna.

Svensk förekomst Regelbunden förekomst, ej reproducerande
Länsvis förekomst för birkelånga

Länsvis förekomst och status för birkelånga baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för birkelånga

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Birkelånga är ovanlig i Skagerrak och angränsande delar av Kattegatt. Den hör snarare hemma i nordöstra Atlanten utanför Norge, Skottland och Irland samt kring Island, Färöarna, och Shetlandsöarna.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Chordata - ryggsträngsdjur 
  • Understam
    Craniata - kraniedjur 
  • Infrastam
    Vertebrata - ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Gnathostomata - käkförsedda ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Teleostomi  
  • Ranglös
    Osteichthyes  
  • Klass
    Actinopterygii - strålfeniga fiskar 
  • Underklass
    Neopterygii - neopterygier 
  • Avdelning
    Teleostei - egentliga benfiskar 
  • Underavdelning
    Euteleostei  
  • Infraavdelning
    Neoteleostei  
  • Överordning
    Paracanthopterygii  
  • Ordning
    Gadiformes - torskartade fiskar 
  • Familj
    Lotidae - lakfiskar 
  • Släkte
    Molva  
  • Art
    Molva dypterygia(Pennant, 1784) - birkelånga
    Synonymer
    Gadus dypterygius Pennant, 1784

Birkelånga är en marin art som uppehåller sig såväl över hårda som mjuka bottnar - främst längs kontinentalsluttningarna - på 60 till 1 500 meters djup. Vuxna individer håller sig vanligtvis på 200-500 meters djup, medan yngre individer går grundare. Arten förekommer ofta tillsammans med långa. Födan utgörs huvudsakligen av fiskar. Leken sker på 600-1 000 meters djup under april-maj. Birkelånga växer långsamt, mindre än 10 cm om året, och den blir könsmogen vid en ålder av 5-6 år. Livslängden kan uppgå till 20 år.

Ekologisk grupp: Djurätare (karnivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Marin miljö

Substrat/Föda:
Vatten (Viktig)
Namngivning: Molva dypterygia (Pennant, 1784). Originalbeskrivning: Gadus Dypterygius. Arctic Zoology 2: LXXVI. Svensk synonym: blålånga.
Etymologi: dypterygia = tvåfenad; di- (gr.) = två-; pteryx (gr.) = fjäder, vinge, fena; suffixet -ios (gr.). Syftar på de två ryggfenorna.
Uttal: [Mólva dypterýgia]

Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Strålfeniga fiskar. Actinopterygii. 2012. ArtDatabanken, SLU, Uppsala.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Sven O. Kullander & Bo Delling 2012 (bearbetad av Tomas Carlberg och Ragnar Hall, ArtDatabanken).

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Chordata - ryggsträngsdjur 
  • Understam
    Craniata - kraniedjur 
  • Infrastam
    Vertebrata - ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Gnathostomata - käkförsedda ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Teleostomi  
  • Ranglös
    Osteichthyes  
  • Klass
    Actinopterygii - strålfeniga fiskar 
  • Underklass
    Neopterygii - neopterygier 
  • Avdelning
    Teleostei - egentliga benfiskar 
  • Underavdelning
    Euteleostei  
  • Infraavdelning
    Neoteleostei  
  • Överordning
    Paracanthopterygii  
  • Ordning
    Gadiformes - torskartade fiskar 
  • Familj
    Lotidae - lakfiskar 
  • Släkte
    Molva  
  • Art
    Molva dypterygia, (Pennant, 1784) - birkelånga
    Synonymer
    Gadus dypterygius Pennant, 1784
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Sven O. Kullander & Bo Delling 2012 (bearbetad av Tomas Carlberg och Ragnar Hall, ArtDatabanken).