Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  klorocka

Organismgrupp Fiskar Amblyraja radiata
Klorocka Fiskar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En allmänt förekommande rocka i svenska vatten. Den har påfallande sträv översida med kraftiga, spetsiga och klolika taggar på ryggen. Ryggtaggarna är räfflade och inte knöliga vid basen som hos knaggrocka.

Totallängd 100 cm (i Sverige omkring 60 cm). Kroppsskivan är rombisk hos vuxna, mer avrundad hos unga individer. Bröstfenorna har avrundade främre och bakre hörn. Nosen är kort och trubbig. Ryggfenorna sitter vanligen tätt efter varandra. Vuxna hanar har långa, breda mixipterygier som når ungefär till svansens mitt.
Översidan är påfallande sträv av de många bakåtriktade hudtänderna och de mindre taggar som finns spridda över hela skivan och svansen. Alla taggar är räfflade utom vid spetsen. Taggarna på bröstfenorna och längs svansens sidor har stjärnformig bas, medan de längs mitten av ryggen har oval bas. Vissa taggar är påfallande stora; en rad av 3-4 sådana löper längs ögats innerkant bakåt till innerkanten av varje spruthål, två är belägna på vardera skuldran och en jämn mittrad bestående av 13-17 (någon gång ännu fler) förstorade taggar löper från nacken till första ryggfenan. På individer med åtskilda ryggfenor finns ibland en tagg mellan dem. På nosen, mellan ögonen, i skulderområdet, på ryggfenorna och på svansen finns mindre taggar, ibland också på andra ställen. Undersidan är slät med undantag för några hudtänder på nosen. Tänderna, som har runda baser, sitter i 36-46 rader i varje käke. Hos honor och unga hanar har tänderna låga spetsar som slits ned tills de är nästan släta i de äldre, främre raderna. Vuxna hanar har något vassare tänder som också sitter glesare.
Könsmogna honor utvecklar fler småtaggar mellan de förstorade taggarna, medan hanarna tappar de flesta stora taggarna på bröstfenorna, utom längs framkanten.
Översidan är gråbrun, ibland med otydliga mörkare fläckar. Ofta finns också svarta fläckar i rosettmönster samt vita fläckar bakom ögat och baktill på skivan. Unga individer är mer utpräglat fläckiga än äldre. Undersidan är vit med enstaka små, mörka fläckar.
Äggkapseln är avlång; flat på ena sidan, konvex på den andra, och med ett långt spröt i varje hörn. Storleken är mycket varierande, 34-89 mm lång och 23-68 mm bred, förmodligen beroende på moderfiskens storlek.
Isrocka Amblyraja hyperborea, som finns i kallare delar av Nordatlanten och angränsande delar av Norra ishavet, närmast vid nordnorska kusten, har 25-32 istället för 13-17 stora taggar från nacken till första ryggfenan. Dessutom har vuxna individer stora mörka områden på buksidan.
Utbredning
Länsvis förekomst för klorocka Observationer i  Sverige för klorocka
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
I Sverige är klorocka allmän i Skagerrak, och den förekommer även i Kattegatt. Den är mycket sällsynt i Öresund och i sydvästra Östersjön, där den har påträffats i Kielbukten. I östra Nordatlanten finns den även söderut till Engelska kanalen och i Nordsjön (utom sydöstra delen) samt längs Norges, Färöarnas, Shetlandsöarnas och Islands kuster. Längs västra Atlantkusten finns arten från Grönlands kust söderut till South Carolina. Den finns också i Barents hav och Vita havet, inklusive kusten vid Svalbard och Jan Mayen.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN)
Kriterier
A2b
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Livskraftig (LC)
  • 2005 Livskraftig (LC)
  • 2000 Livskraftig (LC)
Klorocka förekommer på båda sidorna av Atlanten. Från USA till Grönland, runt Island samt från de Brittiska öarna norrut till Barents hav och Spetsbergen. I svenska farvatten förekommer klorocka i Skagerrak, Kattegatt och Öresund, dessutom tillfälligt i sydvästra Östersjön, och det är den vanligaste rockarten i Sverige. Arten är inte föremål för något riktat fiske, men fångas som bifångst i blandfisken. Det är svårt att analysera fångstdata då rockor oftast landas som rocka sp. Fångsterna av rocka i svenska vatten har varierat mellan 1 och 20 ton under den senaste 20-årsperioden, det fångas antagligen mer än så som bifångst. Provtrålningsdata (IBTS) visar att populationsutvecklingen skiljer sig mellan olika områden. I Öresund där det råder trålningsförbud visar materialet på en svag ökning sedan början av 1990-talet. I Nordsjön syns en tydlig minskning i trålundersökningarna (IBTS), från 12 till 1 fångad klorocka/timme under de senaste 20 åren. ICES bedömer klorocka som överfiskad (2012) och i råden för 2013 och 2014 föreslås en minkning av landningarna med minst 36%. Klorocka klassas som Sårbar VU globalt och som Livskraftig LC i nordöstra Atlanten (2009). Antalet reproduktiva individer skattas till 4001. Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 15000 km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser antalet reproduktiva individer. Minskningstakten har uppgått till 70 (60-80) % under de senaste 30 åren. Bedömningen baseras på ett för arten lämpligt abundansindex. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Starkt hotad (EN) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). Minskningstakten överstiger gränsvärdet för Starkt hotad (EN) enligt A-kriteriet. (A2b).
Ekologi
Klorocka förekommer huvudsakligen i marina miljöer, men den kan också påträffas i utsötat vatten vid flodmynningar. Den är bottenlevande och uppehåller sig i kustnära vatten från 20 till ca 1 000 meters djup i den norra delen av utbredningsområdet (huvudsakligen 50-100 m). Arten är vanlig överallt inom utbredningsområdet och finns på alla typer av bottnar. Den vandrar inte i någon större utsträckning. Födan utgörs av alla sorters bottenlevande djur; huvudsakligen kräftdjur, havsborstmaskar och strålfeniga fiskar.
Fortplantningen sker under hela året. Honans båda ovarier är funktionella, men möjligtvis är det högra mer produktivt. Man har hittat mellan två och 88 ägg åt gången under utveckling. Det är oklart hur länge det dröjer efter befruktningen innan honan lägger äggen. Äggkapslarna läggs på grunda, sandiga eller dyiga bottnar, huvudsakligen mellan februari och juni. En undersökning visade att nästan en femtedel av de äggkapslar som påträffades var angripna av något slags djur - möjligen snäckor - som gjort hål i dem. Ungarna är fullt utvecklade och omkring tio centimeter långa vid kläckningen. Könsmognaden inträffar när djuren är elva år gamla och 40-90 cm långa beroende på lokala betingelser, och de kan uppnå minst 16 års ålder.
Landskapstyper
Marin miljö
Marin miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Hav
Hav
Vattenmassa
Vattenmassa
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Djurätare (karnivor)
Substrat/Föda
Vatten
Vatten
Levande djur
Levande djur
· blötdjur
· blötdjur
· havsborstmaskar
· havsborstmaskar
· kräftdjur
· kräftdjur
· strålfeniga fiskar
· strålfeniga fiskar
· tagghudingar
· tagghudingar
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Chondrichthyes (broskfiskar), Ordning Rajiformes (äggrockeartade rockor), Familj Rajidae (äggrockor), Släkte Amblyraja (trubbnosrockor), Art Amblyraja radiata (Donovan, 1808) - klorocka Synonymer Raja radiata Donovan, 1808, Taerbe, kloskate, Sternrochen, Starry Ray

Kategori Starkt hotad (EN)
Kriterier A2b
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Livskraftig (LC)
  • 2005 Livskraftig (LC)
  • 2000 Livskraftig (LC)

Dokumentation Klorocka förekommer på båda sidorna av Atlanten. Från USA till Grönland, runt Island samt från de Brittiska öarna norrut till Barents hav och Spetsbergen. I svenska farvatten förekommer klorocka i Skagerrak, Kattegatt och Öresund, dessutom tillfälligt i sydvästra Östersjön, och det är den vanligaste rockarten i Sverige. Arten är inte föremål för något riktat fiske, men fångas som bifångst i blandfisken. Det är svårt att analysera fångstdata då rockor oftast landas som rocka sp. Fångsterna av rocka i svenska vatten har varierat mellan 1 och 20 ton under den senaste 20-årsperioden, det fångas antagligen mer än så som bifångst. Provtrålningsdata (IBTS) visar att populationsutvecklingen skiljer sig mellan olika områden. I Öresund där det råder trålningsförbud visar materialet på en svag ökning sedan början av 1990-talet. I Nordsjön syns en tydlig minskning i trålundersökningarna (IBTS), från 12 till 1 fångad klorocka/timme under de senaste 20 åren. ICES bedömer klorocka som överfiskad (2012) och i råden för 2013 och 2014 föreslås en minkning av landningarna med minst 36%. Klorocka klassas som Sårbar VU globalt och som Livskraftig LC i nordöstra Atlanten (2009). Antalet reproduktiva individer skattas till 4001. Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 15000 km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser antalet reproduktiva individer. Minskningstakten har uppgått till 70 (60-80) % under de senaste 30 åren. Bedömningen baseras på ett för arten lämpligt abundansindex. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Starkt hotad (EN) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). Minskningstakten överstiger gränsvärdet för Starkt hotad (EN) enligt A-kriteriet. (A2b).
En allmänt förekommande rocka i svenska vatten. Den har påfallande sträv översida med kraftiga, spetsiga och klolika taggar på ryggen. Ryggtaggarna är räfflade och inte knöliga vid basen som hos knaggrocka.

Totallängd 100 cm (i Sverige omkring 60 cm). Kroppsskivan är rombisk hos vuxna, mer avrundad hos unga individer. Bröstfenorna har avrundade främre och bakre hörn. Nosen är kort och trubbig. Ryggfenorna sitter vanligen tätt efter varandra. Vuxna hanar har långa, breda mixipterygier som når ungefär till svansens mitt.
Översidan är påfallande sträv av de många bakåtriktade hudtänderna och de mindre taggar som finns spridda över hela skivan och svansen. Alla taggar är räfflade utom vid spetsen. Taggarna på bröstfenorna och längs svansens sidor har stjärnformig bas, medan de längs mitten av ryggen har oval bas. Vissa taggar är påfallande stora; en rad av 3-4 sådana löper längs ögats innerkant bakåt till innerkanten av varje spruthål, två är belägna på vardera skuldran och en jämn mittrad bestående av 13-17 (någon gång ännu fler) förstorade taggar löper från nacken till första ryggfenan. På individer med åtskilda ryggfenor finns ibland en tagg mellan dem. På nosen, mellan ögonen, i skulderområdet, på ryggfenorna och på svansen finns mindre taggar, ibland också på andra ställen. Undersidan är slät med undantag för några hudtänder på nosen. Tänderna, som har runda baser, sitter i 36-46 rader i varje käke. Hos honor och unga hanar har tänderna låga spetsar som slits ned tills de är nästan släta i de äldre, främre raderna. Vuxna hanar har något vassare tänder som också sitter glesare.
Könsmogna honor utvecklar fler småtaggar mellan de förstorade taggarna, medan hanarna tappar de flesta stora taggarna på bröstfenorna, utom längs framkanten.
Översidan är gråbrun, ibland med otydliga mörkare fläckar. Ofta finns också svarta fläckar i rosettmönster samt vita fläckar bakom ögat och baktill på skivan. Unga individer är mer utpräglat fläckiga än äldre. Undersidan är vit med enstaka små, mörka fläckar.
Äggkapseln är avlång; flat på ena sidan, konvex på den andra, och med ett långt spröt i varje hörn. Storleken är mycket varierande, 34-89 mm lång och 23-68 mm bred, förmodligen beroende på moderfiskens storlek.
Isrocka Amblyraja hyperborea, som finns i kallare delar av Nordatlanten och angränsande delar av Norra ishavet, närmast vid nordnorska kusten, har 25-32 istället för 13-17 stora taggar från nacken till första ryggfenan. Dessutom har vuxna individer stora mörka områden på buksidan.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för klorocka

Länsvis förekomst och status för klorocka baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för klorocka

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



I Sverige är klorocka allmän i Skagerrak, och den förekommer även i Kattegatt. Den är mycket sällsynt i Öresund och i sydvästra Östersjön, där den har påträffats i Kielbukten. I östra Nordatlanten finns den även söderut till Engelska kanalen och i Nordsjön (utom sydöstra delen) samt längs Norges, Färöarnas, Shetlandsöarnas och Islands kuster. Längs västra Atlantkusten finns arten från Grönlands kust söderut till South Carolina. Den finns också i Barents hav och Vita havet, inklusive kusten vid Svalbard och Jan Mayen.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Chordata - ryggsträngsdjur 
  • Understam
    Craniata - kraniedjur 
  • Infrastam
    Vertebrata - ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Gnathostomata - käkförsedda ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Chondrichthyomorphi  
  • Klass
    Chondrichthyes - broskfiskar 
  • Underklass
    Elasmobranchii - hajartade fiskar 
  • Infraklass
    Euselachii  
  • Avdelning
    Neoselachii - hajar och rockor 
  • Underavdelning
    Batoidea - rockor 
  • Ordning
    Rajiformes - äggrockeartade rockor 
  • Familj
    Rajidae - äggrockor 
  • Släkte
    Amblyraja - trubbnosrockor 
  • Art
    Amblyraja radiata(Donovan, 1808) - klorocka
    Synonymer
    Raja radiata Donovan, 1808
    Taerbe
    kloskate
    Sternrochen
    Starry Ray

Klorocka förekommer huvudsakligen i marina miljöer, men den kan också påträffas i utsötat vatten vid flodmynningar. Den är bottenlevande och uppehåller sig i kustnära vatten från 20 till ca 1 000 meters djup i den norra delen av utbredningsområdet (huvudsakligen 50-100 m). Arten är vanlig överallt inom utbredningsområdet och finns på alla typer av bottnar. Den vandrar inte i någon större utsträckning. Födan utgörs av alla sorters bottenlevande djur; huvudsakligen kräftdjur, havsborstmaskar och strålfeniga fiskar.
Fortplantningen sker under hela året. Honans båda ovarier är funktionella, men möjligtvis är det högra mer produktivt. Man har hittat mellan två och 88 ägg åt gången under utveckling. Det är oklart hur länge det dröjer efter befruktningen innan honan lägger äggen. Äggkapslarna läggs på grunda, sandiga eller dyiga bottnar, huvudsakligen mellan februari och juni. En undersökning visade att nästan en femtedel av de äggkapslar som påträffades var angripna av något slags djur - möjligen snäckor - som gjort hål i dem. Ungarna är fullt utvecklade och omkring tio centimeter långa vid kläckningen. Könsmognaden inträffar när djuren är elva år gamla och 40-90 cm långa beroende på lokala betingelser, och de kan uppnå minst 16 års ålder.

Ekologisk grupp: Djurätare (karnivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Marin miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Hav, Vattenmassa

Substrat/Föda:
Vatten (Viktig)
Levande djur (Har betydelse)
· blötdjur - Mollusca (Viktig)
· havsborstmaskar - Polychaeta (Viktig)
· kräftdjur - Crustacea (Viktig)
· strålfeniga fiskar - Actinopterygii (Viktig)
· tagghudingar - Echinodermata (Viktig)


Påverkan
  • Fiske (Stor negativ effekt)
Namngivning: Amblyraja radiata (Donovan, 1808). Originalbeskrivning: Raja radiata. The natural history of British fishes, 5: 2 onumrerade sidor.
Etymologi: radiata = försedd med sporrar; radius (lat.) = antikens latinska benämning på tuppens sporre och stingrockans tagg; suffixet -atus (lat.). Syftar på de påfallande kraftiga, spetsiga taggarna längs ryggens och svansens mitt.
Uttal: [Amblyrája radiáta]

Namn på andra språk Engelska: Starry Ray.

Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Lansettfiskar-broskfiskar. Branchiostomatidae-Chondrichthyes. 2011. ArtDatabanken, SLU, Uppsala.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Sven O. Kullander & Bo Delling 2011.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Chordata - ryggsträngsdjur 
  • Understam
    Craniata - kraniedjur 
  • Infrastam
    Vertebrata - ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Gnathostomata - käkförsedda ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Chondrichthyomorphi  
  • Klass
    Chondrichthyes - broskfiskar 
  • Underklass
    Elasmobranchii - hajartade fiskar 
  • Infraklass
    Euselachii  
  • Avdelning
    Neoselachii - hajar och rockor 
  • Underavdelning
    Batoidea - rockor 
  • Ordning
    Rajiformes - äggrockeartade rockor 
  • Familj
    Rajidae - äggrockor 
  • Släkte
    Amblyraja - trubbnosrockor 
  • Art
    Amblyraja radiata, (Donovan, 1808) - klorocka
    Synonymer
    Raja radiata Donovan, 1808
    Taerbe
    kloskate
    Sternrochen
    Starry Ray
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Sven O. Kullander & Bo Delling 2011.