Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  makrill

Organismgrupp Fiskar Scomber scombrus
Makrill Fiskar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En långsträckt, grönskimrande fisk med småfenor på stjärtspolen och mörkmarmorerad rygg, som finns längs våra kuster sommartid. Makrill är en omtyckt matfisk och Bohusläns landskapsfisk.

Gaffellängd ca 50 cm. Kropp utdraget spolformad. Huvudet är kort och trubbigt för att tillhöra en makrillfisk. Stjärtspolen är smal och har två små längsgående åsar på vardera sidan, och stjärtfenan är djupt inskuren. Tänderna är mycket små. Ögonen täcks framtill och baktill av en nästan genomskinlig fetthinna. Främre ryggfenan är kort och relativt smal, och fenstrålarnas längd minskar successivt från de främre till den sista som är mycket kort. Bakre ryggfenan är placerad mer än en fenbredd bakom den främre. Den är relativt kort och bred med konkav ytterkant. Analfenan är av samma form som bakre ryggfenan och placerad rakt under denna. Sidolinjen löper relativt rakt från huvudet till stjärtfenbasen. Simblåsa saknas.
Ryggen och översidan av huvudet är svartaktiga, ryggsidorna grön- eller blåskimrande med korta, oregelbundna svarta band. Undersidan är vitaktig.
Fenstrålar och fjäll: D1 XI-XIII, D2 12, A I.12, P 18-21, V I.5. Fjäll mycket små.
Utbredning
Länsvis förekomst för makrill Observationer i  Sverige för makrill
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Makrill finns sommartid både i Västerhavet och vid speciella betingelser även i Östersjön upp till Ålands hav, mer sporadiskt i Bottenhavet och Bottenviken. Arten har en vidsträckt utbredning som omfattar norra Atlanten från södra Norge och Island söderut till Marocko, Medelhavet och Svarta havet samt östra Nordamerikas kust.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Livskraftig (LC)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Livskraftig (LC)
  • 2005 Livskraftig (LC)
  • 2000 Livskraftig (LC)
Den europeiska makrillen är uppdelad på två bestånd. Ett sydligt bestånd som övervintrar utanför Irland och södra England varifrån de vandrar söderut till lek- och tillväxtområden utanför Nordafrika och i Medelhavet. Ett nordligt bestånd övervintrar mellan Skottland och Island varifrån under sommaren vandrar in mot lek- och uppväxtområden utanför Norges kust, i Skagerrak, Kattegatt, Öresund och västra Östersjön. ICES (2008) bedömer det totala beståndet i nordöstra Atlanten att ha full reproduktionskapacitet och en lekbiomassa (SSB) över försiktighetsnivån, men fiskeridödligheten är fortfarande alldeles för hög för att medge ett varaktigt utnyttjande. Data över lekbiomassan (1980-2008) visar att beståndet återhämtat sig från en nedgång runt 2002 och ligger nu över värdena från dataseriens början. Nivåerna under denna period är dock endast hälften av vad de beräknades till i början på 1970-talet och redan då var de betydligt lägre än under mitten av 1900-talet. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Livskraftig (LC).
Ekologi
Makrill är en stimfisk som uppehåller sig i de övre fria vattenlagren. Den saknar simblåsa och kan därför mycket snabbt förflytta sig mellan olika djup men måste hålla sig simmande hela tiden. Makrill vandrar både för lek och under näringssök. Födan utgörs av djurplankton som filtreras genom gälräfständerna, men större individer tar också småfiskar, bl.a. sillfiskar, och kan hugga på krok. Makrill övervintrar på djupt vatten (ned till 200 m) ute i Atlanten, men under våren vandrar den in till grundare vatten för att leka. Lekområdena ligger närmast i östra Skagerrak och angränsande delar av Kattegatt, där den leker under juni och juli. En hona kan producera en miljon ägg, som är 0,9-1,4 mm i diameter. Äggen är pelagiska och kläcks inom en vecka. Larven är 3,5-4 mm lång vid kläckningen. Makrill blir könsmogen vid 30-35 centimeters längd, och livslängden kan uppgå till 20 år. Efter leken följer Skagerraks makrillar ibland med strömmar ända in i Östersjön och enstaka exemplar kan påträffas så långt norrut som i Bottenviken.
Landskapstyper
Marin miljö
Marin miljö
Brackvatten
Brackvatten
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Djurätare (karnivor)
Substrat/Föda
Vatten
Vatten
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Actinopterygii (strålfeniga fiskar), Ordning Perciformes (abborrartade fiskar), Familj Scombridae (makrillfiskar), Släkte Scomber, Art Scomber scombrus Linnaeus, 1758 - makrill Synonymer

Kategori Livskraftig (LC)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Livskraftig (LC)
  • 2005 Livskraftig (LC)
  • 2000 Livskraftig (LC)

Dokumentation Den europeiska makrillen är uppdelad på två bestånd. Ett sydligt bestånd som övervintrar utanför Irland och södra England varifrån de vandrar söderut till lek- och tillväxtområden utanför Nordafrika och i Medelhavet. Ett nordligt bestånd övervintrar mellan Skottland och Island varifrån under sommaren vandrar in mot lek- och uppväxtområden utanför Norges kust, i Skagerrak, Kattegatt, Öresund och västra Östersjön. ICES (2008) bedömer det totala beståndet i nordöstra Atlanten att ha full reproduktionskapacitet och en lekbiomassa (SSB) över försiktighetsnivån, men fiskeridödligheten är fortfarande alldeles för hög för att medge ett varaktigt utnyttjande. Data över lekbiomassan (1980-2008) visar att beståndet återhämtat sig från en nedgång runt 2002 och ligger nu över värdena från dataseriens början. Nivåerna under denna period är dock endast hälften av vad de beräknades till i början på 1970-talet och redan då var de betydligt lägre än under mitten av 1900-talet. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Livskraftig (LC).
En långsträckt, grönskimrande fisk med småfenor på stjärtspolen och mörkmarmorerad rygg, som finns längs våra kuster sommartid. Makrill är en omtyckt matfisk och Bohusläns landskapsfisk.

Gaffellängd ca 50 cm. Kropp utdraget spolformad. Huvudet är kort och trubbigt för att tillhöra en makrillfisk. Stjärtspolen är smal och har två små längsgående åsar på vardera sidan, och stjärtfenan är djupt inskuren. Tänderna är mycket små. Ögonen täcks framtill och baktill av en nästan genomskinlig fetthinna. Främre ryggfenan är kort och relativt smal, och fenstrålarnas längd minskar successivt från de främre till den sista som är mycket kort. Bakre ryggfenan är placerad mer än en fenbredd bakom den främre. Den är relativt kort och bred med konkav ytterkant. Analfenan är av samma form som bakre ryggfenan och placerad rakt under denna. Sidolinjen löper relativt rakt från huvudet till stjärtfenbasen. Simblåsa saknas.
Ryggen och översidan av huvudet är svartaktiga, ryggsidorna grön- eller blåskimrande med korta, oregelbundna svarta band. Undersidan är vitaktig.
Fenstrålar och fjäll: D1 XI-XIII, D2 12, A I.12, P 18-21, V I.5. Fjäll mycket små.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för makrill

Länsvis förekomst och status för makrill baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för makrill

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Makrill finns sommartid både i Västerhavet och vid speciella betingelser även i Östersjön upp till Ålands hav, mer sporadiskt i Bottenhavet och Bottenviken. Arten har en vidsträckt utbredning som omfattar norra Atlanten från södra Norge och Island söderut till Marocko, Medelhavet och Svarta havet samt östra Nordamerikas kust.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Chordata - ryggsträngsdjur 
  • Understam
    Craniata - kraniedjur 
  • Infrastam
    Vertebrata - ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Gnathostomata - käkförsedda ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Teleostomi  
  • Ranglös
    Osteichthyes  
  • Klass
    Actinopterygii - strålfeniga fiskar 
  • Underklass
    Neopterygii - neopterygier 
  • Avdelning
    Teleostei - egentliga benfiskar 
  • Underavdelning
    Euteleostei  
  • Infraavdelning
    Neoteleostei  
  • Överordning
    Acanthopterygii - taggfeniga fiskar 
  • Ordning
    Perciformes - abborrartade fiskar 
  • Underordning
    Scombroidei - makrillika fiskar 
  • Familj
    Scombridae - makrillfiskar 
  • Släkte
    Scomber  
  • Art
    Scomber scombrusLinnaeus, 1758 - makrill

Makrill är en stimfisk som uppehåller sig i de övre fria vattenlagren. Den saknar simblåsa och kan därför mycket snabbt förflytta sig mellan olika djup men måste hålla sig simmande hela tiden. Makrill vandrar både för lek och under näringssök. Födan utgörs av djurplankton som filtreras genom gälräfständerna, men större individer tar också småfiskar, bl.a. sillfiskar, och kan hugga på krok. Makrill övervintrar på djupt vatten (ned till 200 m) ute i Atlanten, men under våren vandrar den in till grundare vatten för att leka. Lekområdena ligger närmast i östra Skagerrak och angränsande delar av Kattegatt, där den leker under juni och juli. En hona kan producera en miljon ägg, som är 0,9-1,4 mm i diameter. Äggen är pelagiska och kläcks inom en vecka. Larven är 3,5-4 mm lång vid kläckningen. Makrill blir könsmogen vid 30-35 centimeters längd, och livslängden kan uppgå till 20 år. Efter leken följer Skagerraks makrillar ibland med strömmar ända in i Östersjön och enstaka exemplar kan påträffas så långt norrut som i Bottenviken.

Ekologisk grupp: Djurätare (karnivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Marin miljö

Landskapstyper där arten kan förekomma: Brackvatten

Substrat/Föda:
Vatten (Viktig)
Namngivning: Scomber scombrus Linnaeus, 1758. Systema Naturae, 10:e upplagan, 1: 297.
Etymologi: scombros (gr.) = det antika grekiska namnet på makrill.
Uttal: [Skómber skómbrus]

Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Strålfeniga fiskar. Actinopterygii. 2012. ArtDatabanken, SLU, Uppsala.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Sven O. Kullander & Bo Delling 2012 (bearbetad av Tomas Carlberg och Ragnar Hall, ArtDatabanken).

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Chordata - ryggsträngsdjur 
  • Understam
    Craniata - kraniedjur 
  • Infrastam
    Vertebrata - ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Gnathostomata - käkförsedda ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Teleostomi  
  • Ranglös
    Osteichthyes  
  • Klass
    Actinopterygii - strålfeniga fiskar 
  • Underklass
    Neopterygii - neopterygier 
  • Avdelning
    Teleostei - egentliga benfiskar 
  • Underavdelning
    Euteleostei  
  • Infraavdelning
    Neoteleostei  
  • Överordning
    Acanthopterygii - taggfeniga fiskar 
  • Ordning
    Perciformes - abborrartade fiskar 
  • Underordning
    Scombroidei - makrillika fiskar 
  • Familj
    Scombridae - makrillfiskar 
  • Släkte
    Scomber  
  • Art
    Scomber scombrus, Linnaeus, 1758 - makrill
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Sven O. Kullander & Bo Delling 2012 (bearbetad av Tomas Carlberg och Ragnar Hall, ArtDatabanken).