Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  gråhaj

Organismgrupp Fiskar Galeorhinus galeus
Gråhaj Fiskar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Gråhaj liknar frisimmande hajar i allmänhet men har relativt korta bröstfenor och en bred, trubbig avslutning på övre stjärtfenloben. Mycket sällsynt i Skagerrak och Kattegatt.

Totallängd knappt 200 cm, vuxna djur vanligtvis 150 cm. En slank haj med påfallande lång, konisk nos. Ögonen är stora, långsmala och försedda med en undre blinkhinna. Munnen är bågformig, och näsflikarna är rudimentära. Tänderna är likformiga i över- och underkäken samt ordnade i 32-46 respektive 31-38 rader. Tänderna är bladformiga med jämna kanter, avslutas i en spets och har korta sidospetsar på innerkanten. De 4-6 respektive 3-4 främsta tänderna i vardera käken är rakt upprättstående, övriga tänder lutar åt sidan. Främre ryggfenan är mer än dubbelt så lång som den bakre; den senare är jämnstor med analfenan. Stjärtfenans överlob har en förhållandevis bred terminal flik som sträcker sig över ungefär halva bakkanten av loben. Hudtänderna längs kroppssidorna har en väl utvecklad mittås med avslutande spets samt sidoåsar som också är försedda med spetsar. Spetsar och sidoåsar saknas dock hos mycket unga individer.
Färgen är grå eller gråbrun på översidan och övergår till vitt på undersidan. Unga individer har svarta spetsar på rygg- och stjärtfenorna samt vita bakkanter på bröstfenorna.
Utbredning
Länsvis förekomst för gråhaj Observationer i  Sverige för gråhaj
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Gråhaj påträffas mycket sällsynt i svenska vatten, huvudsakligen i Skagerrak, men den har även fångats i norra Kattegatt utanför Göteborg och 1852 i Öresund (på danska sidan). Den förekommer vid de flesta tempererade och subtropiska havskuster, dock inte i Asien. Längs kusterna av nordöstra Atlanten och Medelhavet förekommer den vid Island samt från mellersta Norge söderut till Senegal. Arten finns även utanför södra Afrika, Australien (utom nordkusten), Nya Zeeland, Sydamerika (från Peru till södra Brasilien) och Nordamerika (från British Columbia till Mexiko).
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
A2d
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Ej bedömd (NE)
Gråhaj är en globalt förekommande art med utbredning i kustnära områden i nordöstra Atlanten, Medelhavet, utanför sydvästra Afrika, längs stora delar av Sydamerikas kust, längs Nordamerikas Stillahavskust samt runt Australien och Nya Zeeland. Arten uppträder regelbundet i Nordsjön och längs norska kusten från Sörlandet till Bergen. Under 1800-talet beskrevs gråhajen som ganska sällsynt utanför Göteborgs och Bohusläns kuster under årets sista hälft. I dagsläget bedöms arten som sällsynt men av allt att döma årsviss i svenska vatten där den vandrar med pigghaj. Flertalet fynd är från Skagerrak, men arten har fångats i norra Kattegatt utanför Göteborg och vid två tillfällen (1852 och 14 juni 2010) på danska sidan av Öresund. Gråhaj fiskas i blandfisken i Engelska kanalen, Irländska sjön och norra delen av Biscayabukten. Det sker inget riktat fiske efter denna art i Sverige, men den fångades tidigare tillfälligt som bifångst vid fiske efter pigghaj. Eftersom arten är känd för att växa mycket långsamt och den fångas både i trål och garn är beståndet mycket sårbart. Arten har fiskats i stor skala i av framför allt franska fiskare, det riktade fisket har i stort sett upphört men fortfarande fångas stora mängder gråhaj i blandade fisken. Även i ett internationellt perspektiv finns mycket dåligt med data både vad avser beståndets storlek och populationstrend vilket gör att arten hamnade i kategorin Kunskapsbrist DD i nordöstra Atlanten år 2006 (IUCN). Antalet reproduktiva individer skattas till 1300 (100-2500). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 8000 km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser utbredningsområde och antalet reproduktiva individer. Minskningstakten har uppgått till 30 (10-50) % under de senaste 60 åren. Bedömningen baseras på faktisk eller potentiell exploatering av arten. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). Minskningstakten överstiger gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt A-kriteriet. (A2d). Global rödlistningskategori: VU A2bd+3d+4bd (2001).
Ekologi
Gråhaj är en aktiv och stark simmare som påträffas längs kusterna och i kustnära miljöer, ensam eller i stim. Den uppehåller sig oftast nära bottnen, från två till ca 470 meters djup, men den kan också söka föda pelagiskt och då även nära ytan. Födan består mest av strålfeniga fiskar men även ryggradslösa djur, mer sällan andra broskfiskar och kadaver. Från norra delen av utbredningsområdet vandrar arten söderut under höst och vinter.
Gråhaj är vivipar. Hanar och honor blir könsmogna när de är 120-170 respektive 130-185 centimeter långa. Gråhajar från Australien når könsmognad när de är nio år (hanar) respektive elva år (honor). Antalet ungar kan variera från sex till 52 per kull. Mindre och yngre honor föder färre ungar, men det finns också en geografisk variation, och individer från europeiska hav föder troligen som mest 20 ungar. Honan är dräktig under ett år, och ungarna är 30-40 cm långa vid födseln. Livslängden uppgår till minst 22 år.
Landskapstyper
Marin miljö
Marin miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Vattenmassa
Vattenmassa
Hav
Hav
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Djurätare (karnivor)
Substrat/Föda
Vatten
Vatten
Levande djur
Levande djur
· bläckfiskar
· bläckfiskar
· havsborstmaskar
· havsborstmaskar
· kräftdjur
· kräftdjur
· strålfeniga fiskar
· strålfeniga fiskar
· tagghudingar
· tagghudingar
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Chondrichthyes (broskfiskar), Ordning Carcharhiniformes (gråhajartade hajar), Familj Triakidae (hundhajar), Släkte Galeorhinus, Art Galeorhinus galeus (Linnaeus, 1758) - gråhaj Synonymer Gråhaj, gråhai, Hundshai, Tope, Squalus galeus Linnaeus, 1758

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier A2d
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Ej bedömd (NE)

Dokumentation Gråhaj är en globalt förekommande art med utbredning i kustnära områden i nordöstra Atlanten, Medelhavet, utanför sydvästra Afrika, längs stora delar av Sydamerikas kust, längs Nordamerikas Stillahavskust samt runt Australien och Nya Zeeland. Arten uppträder regelbundet i Nordsjön och längs norska kusten från Sörlandet till Bergen. Under 1800-talet beskrevs gråhajen som ganska sällsynt utanför Göteborgs och Bohusläns kuster under årets sista hälft. I dagsläget bedöms arten som sällsynt men av allt att döma årsviss i svenska vatten där den vandrar med pigghaj. Flertalet fynd är från Skagerrak, men arten har fångats i norra Kattegatt utanför Göteborg och vid två tillfällen (1852 och 14 juni 2010) på danska sidan av Öresund. Gråhaj fiskas i blandfisken i Engelska kanalen, Irländska sjön och norra delen av Biscayabukten. Det sker inget riktat fiske efter denna art i Sverige, men den fångades tidigare tillfälligt som bifångst vid fiske efter pigghaj. Eftersom arten är känd för att växa mycket långsamt och den fångas både i trål och garn är beståndet mycket sårbart. Arten har fiskats i stor skala i av framför allt franska fiskare, det riktade fisket har i stort sett upphört men fortfarande fångas stora mängder gråhaj i blandade fisken. Även i ett internationellt perspektiv finns mycket dåligt med data både vad avser beståndets storlek och populationstrend vilket gör att arten hamnade i kategorin Kunskapsbrist DD i nordöstra Atlanten år 2006 (IUCN). Antalet reproduktiva individer skattas till 1300 (100-2500). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 8000 km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser utbredningsområde och antalet reproduktiva individer. Minskningstakten har uppgått till 30 (10-50) % under de senaste 60 åren. Bedömningen baseras på faktisk eller potentiell exploatering av arten. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). Minskningstakten överstiger gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt A-kriteriet. (A2d). Global rödlistningskategori: VU A2bd+3d+4bd (2001).
Global rödlistning VU A2bd+3d+4bd (2006)
Gråhaj liknar frisimmande hajar i allmänhet men har relativt korta bröstfenor och en bred, trubbig avslutning på övre stjärtfenloben. Mycket sällsynt i Skagerrak och Kattegatt.

Totallängd knappt 200 cm, vuxna djur vanligtvis 150 cm. En slank haj med påfallande lång, konisk nos. Ögonen är stora, långsmala och försedda med en undre blinkhinna. Munnen är bågformig, och näsflikarna är rudimentära. Tänderna är likformiga i över- och underkäken samt ordnade i 32-46 respektive 31-38 rader. Tänderna är bladformiga med jämna kanter, avslutas i en spets och har korta sidospetsar på innerkanten. De 4-6 respektive 3-4 främsta tänderna i vardera käken är rakt upprättstående, övriga tänder lutar åt sidan. Främre ryggfenan är mer än dubbelt så lång som den bakre; den senare är jämnstor med analfenan. Stjärtfenans överlob har en förhållandevis bred terminal flik som sträcker sig över ungefär halva bakkanten av loben. Hudtänderna längs kroppssidorna har en väl utvecklad mittås med avslutande spets samt sidoåsar som också är försedda med spetsar. Spetsar och sidoåsar saknas dock hos mycket unga individer.
Färgen är grå eller gråbrun på översidan och övergår till vitt på undersidan. Unga individer har svarta spetsar på rygg- och stjärtfenorna samt vita bakkanter på bröstfenorna.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för gråhaj

Länsvis förekomst och status för gråhaj baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för gråhaj

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Gråhaj påträffas mycket sällsynt i svenska vatten, huvudsakligen i Skagerrak, men den har även fångats i norra Kattegatt utanför Göteborg och 1852 i Öresund (på danska sidan). Den förekommer vid de flesta tempererade och subtropiska havskuster, dock inte i Asien. Längs kusterna av nordöstra Atlanten och Medelhavet förekommer den vid Island samt från mellersta Norge söderut till Senegal. Arten finns även utanför södra Afrika, Australien (utom nordkusten), Nya Zeeland, Sydamerika (från Peru till södra Brasilien) och Nordamerika (från British Columbia till Mexiko).
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Chordata - ryggsträngsdjur 
  • Understam
    Craniata - kraniedjur 
  • Infrastam
    Vertebrata - ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Gnathostomata - käkförsedda ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Chondrichthyomorphi  
  • Klass
    Chondrichthyes - broskfiskar 
  • Underklass
    Elasmobranchii - hajartade fiskar 
  • Infraklass
    Euselachii  
  • Avdelning
    Neoselachii - hajar och rockor 
  • Underavdelning
    Selachii - hajar 
  • Överordning
    Galeomorphi  
  • Ordning
    Carcharhiniformes - gråhajartade hajar 
  • Familj
    Triakidae - hundhajar 
  • Släkte
    Galeorhinus  
  • Art
    Galeorhinus galeus(Linnaeus, 1758) - gråhaj
    Synonymer
    Gråhaj
    gråhai
    Hundshai
    Tope
    Squalus galeus Linnaeus, 1758

Gråhaj är en aktiv och stark simmare som påträffas längs kusterna och i kustnära miljöer, ensam eller i stim. Den uppehåller sig oftast nära bottnen, från två till ca 470 meters djup, men den kan också söka föda pelagiskt och då även nära ytan. Födan består mest av strålfeniga fiskar men även ryggradslösa djur, mer sällan andra broskfiskar och kadaver. Från norra delen av utbredningsområdet vandrar arten söderut under höst och vinter.
Gråhaj är vivipar. Hanar och honor blir könsmogna när de är 120-170 respektive 130-185 centimeter långa. Gråhajar från Australien når könsmognad när de är nio år (hanar) respektive elva år (honor). Antalet ungar kan variera från sex till 52 per kull. Mindre och yngre honor föder färre ungar, men det finns också en geografisk variation, och individer från europeiska hav föder troligen som mest 20 ungar. Honan är dräktig under ett år, och ungarna är 30-40 cm långa vid födseln. Livslängden uppgår till minst 22 år.

Ekologisk grupp: Djurätare (karnivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Marin miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Vattenmassa, Hav

Substrat/Föda:
Vatten (Viktig)
Levande djur (Viktig)
· bläckfiskar - Cephalopoda (Har betydelse)
· havsborstmaskar - Polychaeta (Har betydelse)
· kräftdjur - Crustacea (Viktig)
· strålfeniga fiskar - Actinopterygii (Viktig)
· tagghudingar - Echinodermata (Har betydelse)
Som de flesta hajar är gråhajen en art som växer långsamt, blir könsmogen sent och föder få ungar. Den är därmed känslig för överfiske. Gråhaj landas inte ofta i Sverige, antagligen på grund av att den inte förekommer så ofta i våra vatten. I Storbritannien är den en populär mat- och sportfisk. Gråhajen kan uppträda i stora stim och kallas därför ”School shark” i Australien och Nya Zeeland. Där har man länge haft ett stort fiske efter den. Gråhajen används färsk, fryst, saltad, torkad och som fiskmjöl. De torkade fenorna går till soppa (därav det amerikanska namnet ”soupfin shark”). Oljan från levern används som kosttillskott. Gråhajen är hårt exploaterad i de vatten där den förekommer. Detta har bland annat lett till att bestånden kollapsat i östra Stilla havet och Brasilien.

Påverkan
  • Fiske (Stor negativ effekt)
Eftersom det råder betydande kunskapsbrist angående artens förekomst i svenska vatten är det av intresse att alla fynd rapporteras. Antagligen är arten vanligare än vad som kommer fram från loggboksstatistiken. Garnfångade gråhajar bör återutsättas om de verkar vara i god kondition. Fiskeriverket arbetar med att ta fram förvaltningsplaner för hotade arter vilket även inkluderar gråhaj.
Namngivning: Galeorhinus galeus (Linnaeus, 1758). Originalbeskrivning: Squalus galeus Systema Naturae, 10:e upplagan, 1: 234.
Etymologi: galeus = antikens namn på en del fiskar, bl.a. en hajart. Alternativt av galeos (gr.) = vessla. Kan i så fall syfta antingen på ögonformen eller djurets snabbhet vid jakt.
Uttal: [Galeorínus gáleus]

Namn på andra språk Norska: Gråhai, Danska: Gråhaj, Finska: Harmaahai, Engelska: Tope shark, Soupfin shark, School shark.

Curry-Lindahl, K. 1985. Våra fiskar. Norstedt & Söner, Stockholm.

Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Lansettfiskar-broskfiskar. Branchiostomatidae-Chondrichthyes. 2011. ArtDatabanken, SLU, Uppsala.

Stenberg, C. 2002. En studie av situationen för hajar, rockor och havsmusfiskar ur ett svenskt persepktiv. Intern rapport Fiskeriverket.

Whitehead, P.J.P., Bauchot, M.-L., Hureau, J.-C., Nielsen, J. & Tortonese, E. (red.) 1989. Fishes of the North-eastern Atlantic and the Mediterranean. Volume 1. Unesco.

http://fishbase.org/search.cfm

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Sven O. Kullander & Bo Delling 2011 (Kännetecken, Ekologi och Utbredning). Charlott Stenberg 2005 (naturvårdsinformation).

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Chordata - ryggsträngsdjur 
  • Understam
    Craniata - kraniedjur 
  • Infrastam
    Vertebrata - ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Gnathostomata - käkförsedda ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Chondrichthyomorphi  
  • Klass
    Chondrichthyes - broskfiskar 
  • Underklass
    Elasmobranchii - hajartade fiskar 
  • Infraklass
    Euselachii  
  • Avdelning
    Neoselachii - hajar och rockor 
  • Underavdelning
    Selachii - hajar 
  • Överordning
    Galeomorphi  
  • Ordning
    Carcharhiniformes - gråhajartade hajar 
  • Familj
    Triakidae - hundhajar 
  • Släkte
    Galeorhinus  
  • Art
    Galeorhinus galeus, (Linnaeus, 1758) - gråhaj
    Synonymer
    Gråhaj
    gråhai
    Hundshai
    Tope
    Squalus galeus Linnaeus, 1758
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Sven O. Kullander & Bo Delling 2011 (Kännetecken, Ekologi och Utbredning). Charlott Stenberg 2005 (naturvårdsinformation).