Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  svällticka

Organismgrupp Storsvampar, Basidiesvampar Skeletocutis papyracea
Svällticka Storsvampar, Basidiesvampar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Svälltickan är ettårig. Svampen bildar papperstunna resupinata fruktkroppar som är ganska små, några cm. Färska fruktkroppar har en något blågrå ton, som torra är de mera gräddfärgade. De är något hygrofana. De har 3–4 porer/mm och kanten är smal och fibrig. Svampen har två typer av hyfer, de generativa hyferna har söljor och är kristallbelagda. Sporstorleken är 4–5 x 1–2 µm, ibland syns oljedroppar i sporerna. Som färsk har svampen en aning syrlig lukt.
Utbredning
Länsvis förekomst för svällticka Observationer i  Sverige för svällticka
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Nio fynd har rapporterats i Sverige: från Uppland, Hälsingland, Västerbotten och Norrbotten. Samtliga förekomster är små. Svampen förekommer sparsamt i Finland. Den förekommer i Ryssland, Frankrike, Tyskland, Österrike, Kroatien och Jugoslavien, men är troligen förbisedd på många platser. Den förväxlas lätt med andra Skeletocutis-arter. Förmodligen är det en spridd men sällsynt art.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Kunskapsbrist (DD)
  • 2000 Nära hotad (NT)
Nedbrytare i murken barrved i barrskog. En liten oansenlig art, som förefaller vara vitt spridd men överallt sällsynt. Få fynd och liten population. Svårbestämd och därför status oklar. Missgynnas av slutavverkning av äldre barrskog, samt att uppväxande brukade skogar innehåller påtagligt mindre mängd död ved av lämplig kvalitet. Antalet reproduktiva individer skattas till 1000 (50-2000). Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (250). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (2). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (2). Antalet lokalområden i landet skattas till 250 (14-500). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 1000 (64-1000) km². Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). Antalet individer bedöms överstiga gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (D1).
Ekologi
Svälltickan är nedbrytare och orsakar vitröta på barrved. Den växer på gran och tall, men också på ädelgran (Abies) och ceder (Cedrus). Den har också blivit funnen på vedrester från en gammal lada vid Mälaren 1992.
Landskapstyper
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Barrskog
Barrskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Saprotrof/fag, detrivor
Substrat/Föda
Ved och bark
Ved och bark
· gran
· gran
· tall
· tall
Dött träd
Dött träd
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Agaricomycetes, Ordning Polyporales, Familj Polyporaceae, Släkte Skeletocutis, Art Skeletocutis papyracea A. David - svällticka Synonymer

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Kunskapsbrist (DD)
  • 2000 Nära hotad (NT)

Dokumentation Nedbrytare i murken barrved i barrskog. En liten oansenlig art, som förefaller vara vitt spridd men överallt sällsynt. Få fynd och liten population. Svårbestämd och därför status oklar. Missgynnas av slutavverkning av äldre barrskog, samt att uppväxande brukade skogar innehåller påtagligt mindre mängd död ved av lämplig kvalitet. Antalet reproduktiva individer skattas till 1000 (50-2000). Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (250). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (2). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (2). Antalet lokalområden i landet skattas till 250 (14-500). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 1000 (64-1000) km². Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). Antalet individer bedöms överstiga gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (D1).
Svälltickan är ettårig. Svampen bildar papperstunna resupinata fruktkroppar som är ganska små, några cm. Färska fruktkroppar har en något blågrå ton, som torra är de mera gräddfärgade. De är något hygrofana. De har 3–4 porer/mm och kanten är smal och fibrig. Svampen har två typer av hyfer, de generativa hyferna har söljor och är kristallbelagda. Sporstorleken är 4–5 x 1–2 µm, ibland syns oljedroppar i sporerna. Som färsk har svampen en aning syrlig lukt.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för svällticka

Länsvis förekomst och status för svällticka baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för svällticka

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Nio fynd har rapporterats i Sverige: från Uppland, Hälsingland, Västerbotten och Norrbotten. Samtliga förekomster är små. Svampen förekommer sparsamt i Finland. Den förekommer i Ryssland, Frankrike, Tyskland, Österrike, Kroatien och Jugoslavien, men är troligen förbisedd på många platser. Den förväxlas lätt med andra Skeletocutis-arter. Förmodligen är det en spridd men sällsynt art.
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetes, ordines incertae sedis  
  • Ordning
    Polyporales  
  • Familj
    Polyporaceae  
  • Släkte
    Skeletocutis  
  • Art
    Skeletocutis papyraceaA. David - svällticka

Svälltickan är nedbrytare och orsakar vitröta på barrved. Den växer på gran och tall, men också på ädelgran (Abies) och ceder (Cedrus). Den har också blivit funnen på vedrester från en gammal lada vid Mälaren 1992.

Ekologisk grupp: Saprotrof/fag, detrivor

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Barrskog

Substrat/Föda:
Ved och bark (Viktig)
· gran - Picea abies (Viktig)
· tall - Pinus sylvestris (Viktig)
Dött träd (Viktig)
Avverkning av miljöer och av grova träd där svälltickan förekommer är ett direkt hot mot artens fortlevnad. Alla skogliga åtgärder som innebär att lågor och döda eller skadade träd tas bort missgynnar arten. På sikt är minskad tillgång till lämpligt substrat och krympande areal naturskog ett hot, framförallt råder brist på grov ved som lågor i sena nedbrytningsstadier. Ytterligare fragmentering av skogslandskapet minskar artens möjligheter till spridning.

Påverkan
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
Gamla skogar som hyser arten undantas helt från skogsbruk. Befintliga vindfällen, döende träd, torrakor och lågor lämnas intakta. Ett långsiktigt tillförsäkrande om framtida tillgång till ved är en förutsättning för artens fortlevnad i området. Eventuellt kan man bidra till att grova lågor nyskapas genom att fälla eller skada träd och låta dem ligga. Markägare, brukare och myndigheter uppmärksammas på att arten är hotad. Arten kan vara förbisedd och bör eftersökas i andra områden med lämpliga miljöer.
Utländska namn – F. Paperiludekääpä.

Grosse-Brauckman, H. 1986. A Swedish Skeletocutis find: Skeletocutis David ? Windahlia 16: 65–68.

Lindgren, M. 2001. Polypore (Basidiomycetes) species richness and community structure in natural boreal forests of NW Russian Karelia and adjacent areas in Finland. Acta Botanica Fennica 170: 1–41.

Niemelä, T. 1998. The Skeletocutis subincarnata complex (Basidiomycetes), a revision. Acta Botanica Fennica 161.

Niemelä, T., Kinnunen, J., Lindgren, M., Manninen, O., Miettinen, O., Penttilä, R. & Turunen, O. 2001.

Novelties and records of poroid Basidiomycetes in Finland and adjacent Russia. Karstenia 41: 1–21.

Ryvarden, L. & Gilbertson, R. L. 1993. European Polypores, Part 2. sid. 633. Fungiflora. Oslo.

Siitonen, J., Penttilä, R. & Kotiranta, H. 2001. Coarse woody debris, polyporous fungi and saproxylic insects in old-growth spruce forest in Vodlozero National Park, Russian Karelia. Ecol. Bulletins 49: 231–242. Toresson, H-G. 1993. Svalgarn, Sveriges senaste naturreservat – ett eldorado för tickor. Jordstjärnan. 14(2): 26–30.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Anders Bohlin, Karin Bohlin & Klas Jaederfeldt 2001.

Namn och släktskap
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetes, ordines incertae sedis  
  • Ordning
    Polyporales  
  • Familj
    Polyporaceae  
  • Släkte
    Skeletocutis  
  • Art
    Skeletocutis papyracea, A. David - svällticka
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Anders Bohlin, Karin Bohlin & Klas Jaederfeldt 2001.