Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  skrovellav

Organismgrupp Lavar Lobaria scrobiculata
Skrovellav Lavar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Skrovellav är en bladlav med upp till 20 cm stor bål som har runda och stora lober. I torrt tillstånd är laven gulgrå till grå men den blir blågrå i fuktigt tillstånd. Ytan är matt och ojämnt bucklig med nätformiga rynkor eller åsar och saknar oftast hår på ovansidan av loberna. På ytan finns spridda soral. Undersidan är ljusbrunt filthårig med ljusa och nakna fläckar och saknar tydliga åsar. Märgen reagerar vanligen Pd+ orange (men sällsynt Pd-). Den har cyanobakterier (blågrönalger). Apothecier är mycket sällsynta. Skrovellav kan vara lik den allmännare lunglav Lobaria pulmonaria som dock är grön i fuktigt tillstånd, något glänsande och har kantiga och djupt inskurna lober. Den likaså rödlistade mycket ovanliga hårig skrovellav Lobaria hallii är synnerligen lik skrovellav och finns ibland på samma växtplatser. Denna har dock en blågrå bål som är svagt bucklig med få till talrika korta ljusa hår, särskilt mot kanten (syns bäst med lupp), har tydliga åsar på lobundersidorna och märgen reagerar alltid Pd-.
Utbredning
Länsvis förekomst för skrovellav Observationer i  Sverige för skrovellav
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Skrovellav förekommer från Skåne till Torne Lappmark. De största kvarvarande populationerna finns sannolikt i fjällnära skog. I södra och mellersta Sverige har den under de senaste 100 åren blivit mycket sällsynt och bara små populationer kvar. Nästan alla gamla fynd i södra och mellersta Sverige är på block och bergväggar men bara något enstaka modernt fynd är gjort på dessa substrat. Skrovellav förekommer även i Danmark (rödlistad), Norge, Finland (rödlistad) och Island (rödlistad). Totalutbredningen omfattar stora delar av Europa, Nordamerika, Asien, Australien och Nya Zeeland.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
A2bc+3bc+4bc
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Nära hotad (NT)
Spridd men sällsynt över stora delar av landet. Växer på gamla lövträd och på klippor i gamla skogar och kräver, åtminstone periodvis, hög luftfuktighet. Arten har i Sydsverige minskat genom en kombination av luftföroreningar och skogsbruk och i norra Sverige genom slutavverkningar. Endast små populationer finns numera kvar söder om Dalälven. De största kvarvarande populationerna finns sannolikt i fjällnära skog. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Antalet lokalområden i landet skattas till 4000 (1800-9000). Utbredningsområdets storlek (EOO) och förekomstarean (AOO) överskrider gränsvärdena för rödlistning. En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser utbredningsområde, förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Minskningstakten har uppgått till 25 (20-40) % under de senaste 50 åren. Under de kommande 50 åren förväntas minskningstakten uppgå till 15 (10-25) %. Under en tidsperiod om 50 år, som sträcker sig både bakåt och framåt i tiden, så bedöms minskningstakten uppgå till 25 (20-40) %. Bedömningen baseras på ett för arten lämpligt abundansindex och minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). Minskningstakten för den svenska populationen bedöms vara nära gränsvärdet för Sårbar (VU). (A2bc+3bc+4bc).
Ekologi
Laven påträffas främst i fuktiga skogstyper, t.ex. i högörtsgranskogar med ytligt markvatten, skyddade bergbranter, granklädda klyftor och bäckraviner, myrkanter, sumpskogar och höglägesskogar. Skrovellav växer vanligen på stammar av gamla lövträd eller på mossiga block och klippor. Den förekommer nästan alltid på platser med lång kontinuitet av gamla lövträd och konstant hög och jämn luftfuktighet, t.ex. nära vattendrag. En typisk växtplats är ovansidan av en snett lutande, grov lövträdsstam i halvöppna skogsmiljöer. I södra Sverige växer den ofta vid basen av mossbelupna grova lövträd, t.ex. lönn, ek, asp, ask och sälg. I Norrland förekommer den huvudsakligen på sälg och rönn men finns även på asp och björk, samt vid vattenfall även på gran. I fjälltrakterna är den vanligast på block och bergväggar. Även i Stockholms skärgård är den hittad på block och bergväggar. Ofta ses den på gamla vårdträd vid fäbodar eller små skogstorp. Den följs nästan alltid av andra ovanliga eller rödlistade arter.
Landskapstyper
Skog
Skog
Våtmark
Våtmark
Skog
Skog
Fjäll
Fjäll
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Fjäll
Fjäll
Förekommer
Viktig
Biotoper
Löv-/barrblandskog
Löv-/barrblandskog
Barrskog
Barrskog
Lövskog
Lövskog
Triviallövskog
Triviallövskog
Ädellövskog
Ädellövskog
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Exploaterad miljö
Exploaterad miljö
Vattendrag
Vattendrag
Myrbiotoper
Myrbiotoper
Blottad mark
Blottad mark
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Triviallövskog
Triviallövskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Ved och bark
Ved och bark
· ask
· ask
· asp
· asp
· björkar
· björkar
· gran
· gran
· rönn
· rönn
· skogsek
· skogsek
· skogslönn
· skogslönn
· sälg
· sälg
Levande träd
Levande träd
Berg/hårdbotten
Berg/hårdbotten
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· mossor
· mossor
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Lecanoromycetes, Ordning Peltigerales, Familj Lobariaceae, Släkte Lobaria (lunglavar), Art Lobaria scrobiculata (Scop.) DC. - skrovellav Synonymer Lichen verrucosus Huds., Lobaria verrucosa (Huds.) Hoffm., Lobarina scrobiculata (Scop.) Nyl. ex Cromb., Lichen scrobiculatus Scop.

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier A2bc+3bc+4bc
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Nära hotad (NT)

Dokumentation Spridd men sällsynt över stora delar av landet. Växer på gamla lövträd och på klippor i gamla skogar och kräver, åtminstone periodvis, hög luftfuktighet. Arten har i Sydsverige minskat genom en kombination av luftföroreningar och skogsbruk och i norra Sverige genom slutavverkningar. Endast små populationer finns numera kvar söder om Dalälven. De största kvarvarande populationerna finns sannolikt i fjällnära skog. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Antalet lokalområden i landet skattas till 4000 (1800-9000). Utbredningsområdets storlek (EOO) och förekomstarean (AOO) överskrider gränsvärdena för rödlistning. En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser utbredningsområde, förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Minskningstakten har uppgått till 25 (20-40) % under de senaste 50 åren. Under de kommande 50 åren förväntas minskningstakten uppgå till 15 (10-25) %. Under en tidsperiod om 50 år, som sträcker sig både bakåt och framåt i tiden, så bedöms minskningstakten uppgå till 25 (20-40) %. Bedömningen baseras på ett för arten lämpligt abundansindex och minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). Minskningstakten för den svenska populationen bedöms vara nära gränsvärdet för Sårbar (VU). (A2bc+3bc+4bc).
Konventioner Typisk art i 8210 Kalkbranter (Alpin region (ALP) och Boreal region (BOR)), Typisk art i 9010 Taiga (Alpin region (ALP) och Boreal region (BOR)), Typisk art i 9040 Fjällbjörkskog (Alpin region (ALP)), Typisk art i 6530 Lövängar (Boreal region (BOR) och Kontinental region (CON)), Typisk art i 9020 Nordlig ädellövskog (Boreal region (BOR) och Kontinental region (CON)), Typisk art i 9070 Trädklädd betesmark (Boreal region (BOR) och Kontinental region (CON)), Typisk art i 9160 Näringsrik ekskog (Boreal region (BOR) och Kontinental region (CON)), Typisk art i 9180 Ädellövskog i branter (Boreal region (BOR) och Kontinental region (CON)), Typisk art i 9190 Näringsfattig ekskog (Boreal region (BOR) och Kontinental region (CON)), Skogsstyrelsens signalart
Skrovellav är en bladlav med upp till 20 cm stor bål som har runda och stora lober. I torrt tillstånd är laven gulgrå till grå men den blir blågrå i fuktigt tillstånd. Ytan är matt och ojämnt bucklig med nätformiga rynkor eller åsar och saknar oftast hår på ovansidan av loberna. På ytan finns spridda soral. Undersidan är ljusbrunt filthårig med ljusa och nakna fläckar och saknar tydliga åsar. Märgen reagerar vanligen Pd+ orange (men sällsynt Pd-). Den har cyanobakterier (blågrönalger). Apothecier är mycket sällsynta. Skrovellav kan vara lik den allmännare lunglav Lobaria pulmonaria som dock är grön i fuktigt tillstånd, något glänsande och har kantiga och djupt inskurna lober. Den likaså rödlistade mycket ovanliga hårig skrovellav Lobaria hallii är synnerligen lik skrovellav och finns ibland på samma växtplatser. Denna har dock en blågrå bål som är svagt bucklig med få till talrika korta ljusa hår, särskilt mot kanten (syns bäst med lupp), har tydliga åsar på lobundersidorna och märgen reagerar alltid Pd-.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för skrovellav

Länsvis förekomst och status för skrovellav baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för skrovellav

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Skrovellav förekommer från Skåne till Torne Lappmark. De största kvarvarande populationerna finns sannolikt i fjällnära skog. I södra och mellersta Sverige har den under de senaste 100 åren blivit mycket sällsynt och bara små populationer kvar. Nästan alla gamla fynd i södra och mellersta Sverige är på block och bergväggar men bara något enstaka modernt fynd är gjort på dessa substrat. Skrovellav förekommer även i Danmark (rödlistad), Norge, Finland (rödlistad) och Island (rödlistad). Totalutbredningen omfattar stora delar av Europa, Nordamerika, Asien, Australien och Nya Zeeland.
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Ascomycota - sporsäcksvampar 
  • Understam
    Pezizomycotina  
  • Klass
    Lecanoromycetes  
  • Underklass
    Lecanoromycetidae  
  • Ordning
    Peltigerales  
  • Underordning
    Peltigerineae  
  • Familj
    Lobariaceae  
  • Släkte
    Lobaria - lunglavar 
  • Art
    Lobaria scrobiculata(Scop.) DC. - skrovellav
    Synonymer
    Lichen verrucosus Huds.
    Lobaria verrucosa (Huds.) Hoffm.
    Lobarina scrobiculata (Scop.) Nyl. ex Cromb.
    Lichen scrobiculatus Scop.

Laven påträffas främst i fuktiga skogstyper, t.ex. i högörtsgranskogar med ytligt markvatten, skyddade bergbranter, granklädda klyftor och bäckraviner, myrkanter, sumpskogar och höglägesskogar. Skrovellav växer vanligen på stammar av gamla lövträd eller på mossiga block och klippor. Den förekommer nästan alltid på platser med lång kontinuitet av gamla lövträd och konstant hög och jämn luftfuktighet, t.ex. nära vattendrag. En typisk växtplats är ovansidan av en snett lutande, grov lövträdsstam i halvöppna skogsmiljöer. I södra Sverige växer den ofta vid basen av mossbelupna grova lövträd, t.ex. lönn, ek, asp, ask och sälg. I Norrland förekommer den huvudsakligen på sälg och rönn men finns även på asp och björk, samt vid vattenfall även på gran. I fjälltrakterna är den vanligast på block och bergväggar. Även i Stockholms skärgård är den hittad på block och bergväggar. Ofta ses den på gamla vårdträd vid fäbodar eller små skogstorp. Den följs nästan alltid av andra ovanliga eller rödlistade arter.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog, Våtmark, Skog

Landskapstyper där arten kan förekomma: Fjäll, Jordbrukslandskap, Fjäll

Biotoper som är viktiga för arten: Löv-/barrblandskog, Barrskog

Biotoper där arten kan förekomma: Lövskog, Triviallövskog, Ädellövskog, Människoskapad miljö på land, Exploaterad miljö, Vattendrag, Myrbiotoper, Blottad mark, Öppen fastmark, Triviallövskog

Substrat/Föda:
Ved och bark (Viktig)
· ask - Fraxinus excelsior (Har betydelse)
· asp - Populus tremula (Viktig)
· björkar - Betula (Har betydelse)
· gran - Picea abies (Har betydelse)
· rönn - Sorbus aucuparia (Har betydelse)
· skogsek - Quercus robur (Har betydelse)
· skogslönn - Acer platanoides (Har betydelse)
· sälg - Salix caprea (Viktig)
Levande träd (Viktig)
Berg/hårdbotten (Har betydelse)
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· mossor - Bryophyta s.lat. (Har betydelse)
En kombination av luftföroreningar och skogsbruk är sannolikt förklaringen till att arten minskat dramatiskt i södra och mellersta Sverige. I norra Sverige är slutavverkning av kontinuitetsskog det största hotet. Däremot finns den kvar i fjällbarrskogen. Avverkning i sådan skog medför ett starkt hot.

Påverkan
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
Lavens fortsatta förekomst bör säkerställas genom att lokaler med äldre skog skyddas.
Skrovellav är Jämtlands landskapslav. Utländska namn – NO: Skrubbenever, DK: Bredfliget lungelav, FI: Kalliokeuhkojäkälä.

Arvidsson, L. 2005. Skrovellav. I: Arvidsson, L. & Hultengren, S. (red.), Svenska landskapslavar. Naturcentrum, Stenungsund.

Nitare, J. 2000. Signalarter. Indikatorer på skyddsvärd skog. Skogsstyrelsen, Jönköping.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Göran Thor 2001. © ArtDatabanken, SLU 2005.

Namn och släktskap
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Ascomycota - sporsäcksvampar 
  • Understam
    Pezizomycotina  
  • Klass
    Lecanoromycetes  
  • Underklass
    Lecanoromycetidae  
  • Ordning
    Peltigerales  
  • Underordning
    Peltigerineae  
  • Familj
    Lobariaceae  
  • Släkte
    Lobaria - lunglavar 
  • Art
    Lobaria scrobiculata, (Scop.) DC. - skrovellav
    Synonymer
    Lichen verrucosus Huds.
    Lobaria verrucosa (Huds.) Hoffm.
    Lobarina scrobiculata (Scop.) Nyl. ex Cromb.
    Lichen scrobiculatus Scop.
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Göran Thor 2001. © ArtDatabanken, SLU 2005.