Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  humlerotfjäril

Organismgrupp Fjärilar, Bastardsvärmare, rotfjärilar, glasvingar m.fl. Hepialus humuli
Humlerotfjäril Fjärilar, Bastardsvärmare, rotfjärilar, glasvingar m.fl.

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Humlerotfjäril var förr en mycket välbekant fjäril på slåtterängar. De kritvita vingöversidorna vid hanarnas pendlande flykt på stället lyste upp skymningen. Den mer diskret tecknade honan sågs mer sällan. Arten är den största av våra rotfjärilar, vilka skiljer sig från alla andra fjärilsgrupper genom sina korta trådlika antenner. Fjärilarnas båda vingpar är långsmala. Honan har gula framvingar med sparsam brun teckning och gråbruna bakvingar. Hos hanen är båda vingparen glänsande kritvita ovan och svartaktiga undertill. Vingspann hane 43-61 mm, hona 50-70 mm.
Utbredning
Länsvis förekomst för humlerotfjäril Observationer i  Sverige för humlerotfjäril
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Humlerotfjäril finns ännu kvar inom hela sitt utbredningsområde, men har minskat mycket kraftigt i individantal över hela landet. Inga fynd har dock rapporterats från Gotland under 2000-talet. Minskningen under de senaste trettio åren måste i allt högre grad tillskrivas förändringarna i markanvändningen. Under 1960-talet kunde stora svärmningar av hanar ses på gräsmarker över hela landet. Författarens erfarenhet av arten från denna tid är främst från Göteborgs skärgård. Där skedde en markant minskning från början av 1970-talet och denna var ännu inte kopplad till förändringar av livsmiljön utan berodde på predation från fiskmåsar som blivit talrikare, oräddare och upptäckt en ny födoresurs sent på dygnet då de normalt skulle ha återvänt till sina häckningsplatser. De sista tillfällena med riklig svärmning av hanar upplevde författaren i Jämtland, Frostviken 1974 och i Åsele lappmark, Dorotea, Ormsjötrakten 1985. Det kan se märkligt ut att dessa iakttagelser gjordes vid artens nordgräns. Det kan dock ha varit så att den glesa populationen av måsfåglar däruppe ännu inte förändrat sitt beteende med ett inkluderat födosökande under kvällen. Även om humlerotfjärilshanar är oerhört lättfångade byten är antalet svärmningsdygn begränsade. Humlerotfjäril är utbredd över hela landet med nordgräns i Västerbotten och Lycksele lappmark. Arten når inte upp i subalpin miljö, men upp till de nordligaste jordbruksbygderna nära övre barrskogsgränsen i norra Jämtland och de södra lappmarkerna. Arten är aldrig påträffad på Gotska sandön, men har koloniserat i stort sett alla större skärgårdsöar runt våra kuster. Om man förlitar sig på de rapporter som inkommit till Artportalen sedan 2003 ser arten ut att ha minskat mer i kustnära områden utom i södra Halland. Kusten där saknar småöar och har därför färre häckande måsfåglar. I Norge är arten utbredd till motsvarande breddgrader i Nordland som i Sverige. Märkligt nog saknas arten i stora delar av Sydnorge och på Västlandet söder om Hardangerfjorden. Den är utbredd i Oslofjordsområdet till Vestfold och på Östlandet i älvdalarna, samt särskilt rikligt i Sognfjorden och Hardangerfjorden i vilka arten når fram till kusten. Vidare finns arten i Sör-Tröndelag i yttre delen av Trondheimsfjorden där trakten väster om Bjugn har stora plana arealer med jordbruksmark. I Finland nådde utbredningen fram till 1960 bara 62°N, med främsta utbredningen på Åland, i Åbo- och Tammerforsregionerna samt från Karelska näset över nuvarande gräns mot Finland. I Finland betraktas arten som nyspridd och sällsynt utanför de ovannämnda regionerna där den redan före 1960-talet kunde uppträda lokalt mycket talrik. Idag är den nordligast funnen i södra Österbotten och norra Karelen. I Danmark är arten utbredd och allmän över hela landet utom i västra Jylland där fynden är få. Arten saknas på Bornholm. Den nordiska utbredningen är sannolikt präglad av ofullbordad spridning efter en relativt sen invandring. Människan kan ha bidragit till spridningen av arten genom förflyttning av larver i rotklumpar med jord av odlade trädgårdsväxter. I Storbritannien är arten utbredd över hela landet. I de nordligaste delarna samt på Färöarna förekommer underarten thulensis. Hos denna är vissa av hanarna lika honan på framvingarna och bakvingarna är mörkt brungrå. Sannolikt är detta en form som uppstått till följd av selektion genom predationen från måsfåglar. Den är inte lika iögonfallande under parningsflykten som de vita hanarna som dock hittas lättare av honorna. Den honliknande hanformen kan ha blivit talrikare i relativt modern tid i likhet med den s.k. industrimelanismen som gjort att helsvarta former av många nattfjärilsarter idag dominerar i förorenade områden utan ljusare lavar på stammar och grenar. Det förefaller osannolikt att arten skulle ha spridit sig till Färöarna och Shetlandsöarna utan människans hjälp eftersom den ännu inte lyckats ta sig till Bornholm. Världsutbredningen omfattar hela Europa utom Portugal och sträcker sig österut genom Ryssland och Sibirien, i söder till Kaukasus.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
A2b
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
Humlerotfjäril är utbredd i södra Sverige upp till Västerbotten. Den påträffas på mer eller mindre ogödslade slåttermarker eller andra öppna gräsmarker och dessa marker minskar starkt i areal. Orsakerna är att sådana extensivt brukade gräsmarker antingen inte längre brukas och växer igen, att de planteras med skog eller intensivbrukas. Idag ses mycket sällan individrika populationer som under exempelvis 1960-talet. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Utbredningsområdets storlek (EOO) och förekomstarean (AOO) överskrider gränsvärdena för rödlistning. Populationen minskar med mer än 5% inom 10 år. Minskningen avser kvalitén på artens habitat och antalet reproduktiva individer. Minskningstakten har uppgått till 20 (10-30) % under de senaste 10 åren. Bedömningen baseras på ett för arten lämpligt abundansindex. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). Minskningstakten för den svenska populationen bedöms vara nära gränsvärdet för Sårbar (VU). (A2b).
Ekologi
Humlerotfjäril förekommer idag främst i småskaliga mosaiklandskap med små ängar omgivna av skog. Den kan också förekomma i gles skog och buskmarker. Marken där larverna utvecklas skall helst vara väldränerad men frisk till fuktig. Den föredrar mullrik jord framför alltför sandiga jordar. Förr var den också talrik i beteshagar och på slåtterängar, men med de förändringar som skett inom jordbruket med beteshävden idag allt oftare förlagd till f.d. åkermarker och fält som omväxlande nyttjas som vall och åker med konstgödning är detta idag en mindre gynnsam miljö. Predationen från måsfåglar kan vara en modern företeelse i vårt land. Måsfåglarnas inlärning om det lönsamma med kvällsaktivitet under humlerotfjärilens svärmningsperiod kan ha spridit sig snabbt inom grupper av dessa sociala fåglar. Fiskmås har sedan 1970-talet alltmer blivit en stadsfågel som häckar på toppen av byggnader med födosök i nya omgivningar. Skrattmås var i början av 1900-talet en avsevärt ovanligare fågel. Denna måsfågel är idag också i hög grad en orädd opportunist i människoskapade miljöer. Lokala populationer av skrattmåsar har fluktuerat mycket starkt i antal och detta beror sannolikt både på födotillgång och tillgång till gynnsamma häckningsplatser. Måsfåglarnas predation i mer öppna gräsmarker kan selektivt ha förändrat urvalet miljöer där humlerotfjärilen lyckas med reproduktionen till sådana vilka måsfåglarna undviker, såsom gräsmarker omgivna av häckar, buskage och träd där de utsätter sig för en större risk att bli angripna av t.ex. duvhök eller ugglor. Humlerotfjäril svärmar bara under en kort tid före mörkrets inbrott och undviker på så vis flertalet fladdermöss som påbörjar födosöket senare på kvällen. Hanarna flyger också lågt mellan de högsta gräsvipporna vilket missgynnar fladdermössens sonar. Hanarnas sociala dans, pendlande på stället, lockar dit oparade honor. Hanen sänder också ut feromoner från doftpenslar på bakbenen. Parningsvilliga honor flyger in bland hanarna och dyker ned i gräset och slår sig till ro på ett grässtrå dit den utvalda hanen snabbt infinner sig och kopplar sina analklaffar runt honans bakkroppsspets. Hanen hänger ofta fritt under honan under parningen som normalt varar ett par timmar. Honorna är aktiva under en större del av natten och släpper sina ägg under flykten över de marker hon bedömt som lämpliga. Varje hona har direkt från kläckningen en stor äggmängd, upp till 1600 ägg. Fjärilarna intar ingen föda men lever ändå förhållandevis länge på de näringsreserver de lagrat upp under larvstadiet. I södra Sverige flyger fjärilarna under juni och längre norrut under juli. Larvutvecklingen sker helt under markytan där larven gräver gångar och äter av rötter av en stor mängd örter och gräs. Artens habitat kan inte karakteriseras efter ett urval växtarter, men oftare efter jordtypen. Den skapar också silkesinklädda gångar dit den sannolikt främst tar sin tillflykt vid skinnbyten och under övervintringen, men möjligen också då stora regnmängder skapar kortvarig översvämning. Larvutvecklingen tar i vårt land sannolikt 2-3 år. Larven övervintrar som fullväxt och förpuppar sig under försommaren i en lodrät gång som ofta är så placerad att markytan är direkt soluppvärmd, t.ex. intill stigar och jordvägar. Vid kläckningen arbetar sig puppan halvvägs upp ur marken och de tomma puppskalen kan med lätthet påträffas. Vid författarens bostad har honor av humlerotfjäril regelbundet påträffats på UV-ljus och tomma puppskal noterats på samma ytor under mer än 20 år. Trots detta har hanarnas spelflykt aldrig noterats. Möjligen uppstår hanarnas ”parningslekar” bara vid en större individtäthet med tydligare konkurrens mellan hanarna och är inte helt nödvändiga för en framgångsrik parning.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Våtmark
Våtmark
Förekommer
Viktig
Biotoper
Trädbärande gräsmark
Trädbärande gräsmark
Buskmark
Buskmark
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor)
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· egentliga växter
· egentliga växter
· tvåhjärtbladiga blomväxter
· tvåhjärtbladiga blomväxter
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Lepidoptera (fjärilar), Familj Hepialidae (rotfjärilar), Släkte Hepialus, Art Hepialus humuli (Linnaeus, 1758) - humlerotfjäril Synonymer humlerotätare, Noctua humuli Linnaeus, 1758

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier A2b
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)

Dokumentation Humlerotfjäril är utbredd i södra Sverige upp till Västerbotten. Den påträffas på mer eller mindre ogödslade slåttermarker eller andra öppna gräsmarker och dessa marker minskar starkt i areal. Orsakerna är att sådana extensivt brukade gräsmarker antingen inte längre brukas och växer igen, att de planteras med skog eller intensivbrukas. Idag ses mycket sällan individrika populationer som under exempelvis 1960-talet. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Utbredningsområdets storlek (EOO) och förekomstarean (AOO) överskrider gränsvärdena för rödlistning. Populationen minskar med mer än 5% inom 10 år. Minskningen avser kvalitén på artens habitat och antalet reproduktiva individer. Minskningstakten har uppgått till 20 (10-30) % under de senaste 10 åren. Bedömningen baseras på ett för arten lämpligt abundansindex. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). Minskningstakten för den svenska populationen bedöms vara nära gränsvärdet för Sårbar (VU). (A2b).
Humlerotfjäril var förr en mycket välbekant fjäril på slåtterängar. De kritvita vingöversidorna vid hanarnas pendlande flykt på stället lyste upp skymningen. Den mer diskret tecknade honan sågs mer sällan. Arten är den största av våra rotfjärilar, vilka skiljer sig från alla andra fjärilsgrupper genom sina korta trådlika antenner. Fjärilarnas båda vingpar är långsmala. Honan har gula framvingar med sparsam brun teckning och gråbruna bakvingar. Hos hanen är båda vingparen glänsande kritvita ovan och svartaktiga undertill. Vingspann hane 43-61 mm, hona 50-70 mm.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för humlerotfjäril

Länsvis förekomst och status för humlerotfjäril baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för humlerotfjäril

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Humlerotfjäril finns ännu kvar inom hela sitt utbredningsområde, men har minskat mycket kraftigt i individantal över hela landet. Inga fynd har dock rapporterats från Gotland under 2000-talet. Minskningen under de senaste trettio åren måste i allt högre grad tillskrivas förändringarna i markanvändningen. Under 1960-talet kunde stora svärmningar av hanar ses på gräsmarker över hela landet. Författarens erfarenhet av arten från denna tid är främst från Göteborgs skärgård. Där skedde en markant minskning från början av 1970-talet och denna var ännu inte kopplad till förändringar av livsmiljön utan berodde på predation från fiskmåsar som blivit talrikare, oräddare och upptäckt en ny födoresurs sent på dygnet då de normalt skulle ha återvänt till sina häckningsplatser. De sista tillfällena med riklig svärmning av hanar upplevde författaren i Jämtland, Frostviken 1974 och i Åsele lappmark, Dorotea, Ormsjötrakten 1985. Det kan se märkligt ut att dessa iakttagelser gjordes vid artens nordgräns. Det kan dock ha varit så att den glesa populationen av måsfåglar däruppe ännu inte förändrat sitt beteende med ett inkluderat födosökande under kvällen. Även om humlerotfjärilshanar är oerhört lättfångade byten är antalet svärmningsdygn begränsade. Humlerotfjäril är utbredd över hela landet med nordgräns i Västerbotten och Lycksele lappmark. Arten når inte upp i subalpin miljö, men upp till de nordligaste jordbruksbygderna nära övre barrskogsgränsen i norra Jämtland och de södra lappmarkerna. Arten är aldrig påträffad på Gotska sandön, men har koloniserat i stort sett alla större skärgårdsöar runt våra kuster. Om man förlitar sig på de rapporter som inkommit till Artportalen sedan 2003 ser arten ut att ha minskat mer i kustnära områden utom i södra Halland. Kusten där saknar småöar och har därför färre häckande måsfåglar. I Norge är arten utbredd till motsvarande breddgrader i Nordland som i Sverige. Märkligt nog saknas arten i stora delar av Sydnorge och på Västlandet söder om Hardangerfjorden. Den är utbredd i Oslofjordsområdet till Vestfold och på Östlandet i älvdalarna, samt särskilt rikligt i Sognfjorden och Hardangerfjorden i vilka arten når fram till kusten. Vidare finns arten i Sör-Tröndelag i yttre delen av Trondheimsfjorden där trakten väster om Bjugn har stora plana arealer med jordbruksmark. I Finland nådde utbredningen fram till 1960 bara 62°N, med främsta utbredningen på Åland, i Åbo- och Tammerforsregionerna samt från Karelska näset över nuvarande gräns mot Finland. I Finland betraktas arten som nyspridd och sällsynt utanför de ovannämnda regionerna där den redan före 1960-talet kunde uppträda lokalt mycket talrik. Idag är den nordligast funnen i södra Österbotten och norra Karelen. I Danmark är arten utbredd och allmän över hela landet utom i västra Jylland där fynden är få. Arten saknas på Bornholm. Den nordiska utbredningen är sannolikt präglad av ofullbordad spridning efter en relativt sen invandring. Människan kan ha bidragit till spridningen av arten genom förflyttning av larver i rotklumpar med jord av odlade trädgårdsväxter. I Storbritannien är arten utbredd över hela landet. I de nordligaste delarna samt på Färöarna förekommer underarten thulensis. Hos denna är vissa av hanarna lika honan på framvingarna och bakvingarna är mörkt brungrå. Sannolikt är detta en form som uppstått till följd av selektion genom predationen från måsfåglar. Den är inte lika iögonfallande under parningsflykten som de vita hanarna som dock hittas lättare av honorna. Den honliknande hanformen kan ha blivit talrikare i relativt modern tid i likhet med den s.k. industrimelanismen som gjort att helsvarta former av många nattfjärilsarter idag dominerar i förorenade områden utan ljusare lavar på stammar och grenar. Det förefaller osannolikt att arten skulle ha spridit sig till Färöarna och Shetlandsöarna utan människans hjälp eftersom den ännu inte lyckats ta sig till Bornholm. Världsutbredningen omfattar hela Europa utom Portugal och sträcker sig österut genom Ryssland och Sibirien, i söder till Kaukasus.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Hepialoidea  
  • Familj
    Hepialidae - rotfjärilar 
  • Släkte
    Hepialus  
  • Art
    Hepialus humuli(Linnaeus, 1758) - humlerotfjäril
    Synonymer
    humlerotätare
    Noctua humuli Linnaeus, 1758

Humlerotfjäril förekommer idag främst i småskaliga mosaiklandskap med små ängar omgivna av skog. Den kan också förekomma i gles skog och buskmarker. Marken där larverna utvecklas skall helst vara väldränerad men frisk till fuktig. Den föredrar mullrik jord framför alltför sandiga jordar. Förr var den också talrik i beteshagar och på slåtterängar, men med de förändringar som skett inom jordbruket med beteshävden idag allt oftare förlagd till f.d. åkermarker och fält som omväxlande nyttjas som vall och åker med konstgödning är detta idag en mindre gynnsam miljö. Predationen från måsfåglar kan vara en modern företeelse i vårt land. Måsfåglarnas inlärning om det lönsamma med kvällsaktivitet under humlerotfjärilens svärmningsperiod kan ha spridit sig snabbt inom grupper av dessa sociala fåglar. Fiskmås har sedan 1970-talet alltmer blivit en stadsfågel som häckar på toppen av byggnader med födosök i nya omgivningar. Skrattmås var i början av 1900-talet en avsevärt ovanligare fågel. Denna måsfågel är idag också i hög grad en orädd opportunist i människoskapade miljöer. Lokala populationer av skrattmåsar har fluktuerat mycket starkt i antal och detta beror sannolikt både på födotillgång och tillgång till gynnsamma häckningsplatser. Måsfåglarnas predation i mer öppna gräsmarker kan selektivt ha förändrat urvalet miljöer där humlerotfjärilen lyckas med reproduktionen till sådana vilka måsfåglarna undviker, såsom gräsmarker omgivna av häckar, buskage och träd där de utsätter sig för en större risk att bli angripna av t.ex. duvhök eller ugglor. Humlerotfjäril svärmar bara under en kort tid före mörkrets inbrott och undviker på så vis flertalet fladdermöss som påbörjar födosöket senare på kvällen. Hanarna flyger också lågt mellan de högsta gräsvipporna vilket missgynnar fladdermössens sonar. Hanarnas sociala dans, pendlande på stället, lockar dit oparade honor. Hanen sänder också ut feromoner från doftpenslar på bakbenen. Parningsvilliga honor flyger in bland hanarna och dyker ned i gräset och slår sig till ro på ett grässtrå dit den utvalda hanen snabbt infinner sig och kopplar sina analklaffar runt honans bakkroppsspets. Hanen hänger ofta fritt under honan under parningen som normalt varar ett par timmar. Honorna är aktiva under en större del av natten och släpper sina ägg under flykten över de marker hon bedömt som lämpliga. Varje hona har direkt från kläckningen en stor äggmängd, upp till 1600 ägg. Fjärilarna intar ingen föda men lever ändå förhållandevis länge på de näringsreserver de lagrat upp under larvstadiet. I södra Sverige flyger fjärilarna under juni och längre norrut under juli. Larvutvecklingen sker helt under markytan där larven gräver gångar och äter av rötter av en stor mängd örter och gräs. Artens habitat kan inte karakteriseras efter ett urval växtarter, men oftare efter jordtypen. Den skapar också silkesinklädda gångar dit den sannolikt främst tar sin tillflykt vid skinnbyten och under övervintringen, men möjligen också då stora regnmängder skapar kortvarig översvämning. Larvutvecklingen tar i vårt land sannolikt 2-3 år. Larven övervintrar som fullväxt och förpuppar sig under försommaren i en lodrät gång som ofta är så placerad att markytan är direkt soluppvärmd, t.ex. intill stigar och jordvägar. Vid kläckningen arbetar sig puppan halvvägs upp ur marken och de tomma puppskalen kan med lätthet påträffas. Vid författarens bostad har honor av humlerotfjäril regelbundet påträffats på UV-ljus och tomma puppskal noterats på samma ytor under mer än 20 år. Trots detta har hanarnas spelflykt aldrig noterats. Möjligen uppstår hanarnas ”parningslekar” bara vid en större individtäthet med tydligare konkurrens mellan hanarna och är inte helt nödvändiga för en framgångsrik parning.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Landskapstyper där arten kan förekomma: Våtmark

Biotoper som är viktiga för arten: Trädbärande gräsmark

Biotoper där arten kan förekomma: Buskmark, Öppna gräsmarker, Öppen fastmark

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· egentliga växter - Plantae (Viktig)
· tvåhjärtbladiga blomväxter - Magnoliopsida (Viktig)
Arten missgynnas av det moderna jordbruket och det allt effektivare marknyttjadet med igenplantering och igenväxning av outnyttjade gräsmarker och allt tätare trädbestånd i skogsmarker. Försvinnande småskalig mosaik av öppna och skogklädda ytor kan också vara starkt negativt. Artens starka minskning kan på sikt leda till utdöende i vissa trakter. Detta är dock mycket osäkert och bör studeras närmare. Det kan också vara så att arten kan överleva inom det mesta av utbredningsområdet med en avsevärt lägre individtäthet. Tidig slåtter har under senare år blivit allt vanligare då ensilagetekniken utnyttjas snart sagt överallt. Humlerotfjäril är sannolikt gynnad av en orörd högväxt gräsvegetation under parningsleken på de områden där den ännu har individrika populationer med större svärmningar.

Påverkan
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
  • Igenplantering (Stor negativ effekt)
Populationsutvecklingen i Sverige av humlerotfjäril bör följas noga och om den försvinner från trakter där den tidigare funnits bör detta rapporteras. Lämna helst några gräsmarker oslagna under fjärilarnas flygperiod.

Aarvik, L., Hansen, L.-O. & Kononenko, V. 2009. Norges sommerfugle - Håndbok over Norges dagsommerfugler og nattsvärmere. Norsk Entomologisk forening, Oslo.

Bengtsson, B.Å., Johansson, R. & Palmqvist, G. 2008. Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Fjärilar: Käkfjärilar - säckspinnare. Lepidoptera: Micropterigidae - Psychidae. ArtDatabanken, SLU, Uppsala.

Elmquist, H., Liljeberg, G., Top-Jensen, M. & Fibiger, M. 2011. Sveriges fjärilar - en fälthandbok över samtliga dag- och nattfjärilar. Aprilina AB, Östermarie.

Karsholt, O. & Nielsen, P.S. 1998. Revidert katalog over de danske Sommerfugle. Entomologisk Forening, Köpenhamn.

Nordström, F., Wahlgren, E. & Tullgren, A. 1935-41. Svenska fjärilar. Nordisk familjeboks förlag, Stockholm.

Nordström, F., Opheim, M. & Sotavalta, O. 1961. De fennoskandiska svärmarnas och spinnarnas utbredning. Lunds Univ. Årsskr. N. F. Avd. 2. 57 (4): 61.

Norgaard, I. & Nielsen, P.S. 1988. Fund af storsommerfugle i Danmark 1961-86. Lepidopterologisk forening.

Skinner, B. 1984. Colour identification guide to moths of British Isles. Penguin Books Ltd, Harmondsworth.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Claes U. Eliasson 2011.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Hepialoidea  
  • Familj
    Hepialidae - rotfjärilar 
  • Släkte
    Hepialus  
  • Art
    Hepialus humuli, (Linnaeus, 1758) - humlerotfjäril
    Synonymer
    humlerotätare
    Noctua humuli Linnaeus, 1758
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Claes U. Eliasson 2011.