Bucculatrix artemisiella
Kalkkronmal
Fjärilar, Malar m.fl.
- Ej bedömd NE
- Ej tillämplig NA
- Livskraftig LC
- Kunskapsbrist DD
- Nära hotad NT
- Sårbar VU
- Starkt hotad EN
- Akut hotad CR
- Nationellt utdöd RE
Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Lepidoptera (fjärilar), Familj Bucculatricidae (kronmalar), Släkte Bucculatrix, Art Bucculatrix artemisiella Herrich-Schäffer, 1855 - kalkkronmal Synonymer kalkögonlappmal
Kriterier B2b(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
-
2010 Nära hotad (NT)
Dokumentation Kalkkronmal har en mycket begränsad utbredning i Sverige. Den är bara känd från alvar- och sandområden på Öland och Gotland, där den lokalt kan vara ganska talrik. Arten påträffas på kalkrik eller kalkpåverkad sandmark med fältmalört. Den finns fläckvis också på alvarmark, där värdväxten fältmalört (Artemisia campestris) växer i sprickor på ett tunt lager kalkmorän. Kalkkronmal föredrar områden med någon störning så att det finns småytor med mer eller mindre blottad sand eller grus. Igenväxning, exploatering (bebyggelse, vägdragning, etc.) och kraftigt överbete, eventuellt i kombination med gödsling, kan spoliera förekomster av kalkkronmal. Antalet lokalområden i landet skattas till 40 (20-250). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 6000 (6000-8750) km² och förekomstarean (AOO) till 160 (80-1000) km². -2010. En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Nära hotad (NT). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2b(iii)).
Vingspann 4,5–7 mm. Arten är mycket variabel. Huvudet hos ljusa exemplar är blekt grågult, hos mörka dunkelt rostbrunt. Första antennsegmentet är vitaktigt till smutsbrunt och antennsträngen enfärgat brunaktig. Framvingen har vit grundfärg. Hos ljusa individer syns en mörk bakkantsfläck samt svaga brungrå teckningar i form av två diffusa längsstreck (ett i vingvecket och ett längs bakkanten), ett kort streck längs radialribban, en snedskugga vid framkanten där fransarna börjar och, hos vissa exemplar, en eller två mörkbruna punkter i spetsområdet. Hos mörka former är dessa teckningar kraftiga och dessutom åtföljda av flera mörka områden, så att det ljusa nästan har försvunnit. Hos de flesta individer kan man skönja ett mer eller mindre tydligt, vitaktigt, svagt böjt rotstreck ovanför vingvecket. Bakvingen är ljusare eller mörkare brungrå. Arten kan knappast särskiljas från sandkronmal Bucculatrix ratisbonensis på det yttre utseendet; hos B. ratisbonensis finns dock vanligen en liten svart prick ovanför vingens bakhörn, medan denna prick hos kalkkronmal B. artemisiella är otydlig och brun. Genitalierna uppvisar däremot tydliga skillnader.
Larven är smutsgrön med brunt huvud samt mörkare gröna rygg- och sidolinjer.
Genitalier: Genitalierna liknar dem hos de andra Bucculatrix-arterna som lever på malörter Artemisia spp. Hanens socii har formen av korta haröron men saknar den tydliga söm vid spetsen som utmärker B. ratisbonensis. Genitalklaffarna är ganska regelbundet avsmalnande utåt, svagt böjda och med delvis omvikta spetsar. Honans äggläggningspapiller liknar dem hos malörtskronmal B. absinthii genom att de har sidolister och rader av skleriter, som emellertid inte är kronformiga. På åttonde segmentet finns ett par U-formiga skleriter. Antrum är ungefär tre gånger så långt som brett, jämnbrett och svängt åt höger. Signum består av en rund samling nålar ordnade i ett fiskbensmönster.
Länsvis förekomst och status för kalkkronmal baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.
Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.
I Sverige är kalkkronmal bara funnen på Öland och Gotland, där den lokalt förekommer allmänt vissa år. I Danmark har den påträffats på östra Jylland och nordöstra Själland, i provinsen Lolland-Falster-Mön samt på Bornholm. Den är också rapporterad från ett område utmed den finska sydkusten men saknas i Norge. I övrigt är arten bara känd från ett tiotal länder i centrala och östra Europa, österut till västra Ryssland.
I likhet med andra fjärilsarter som i Sverige befinner sig på nordgränsen av sitt utbredningsområde är arten mycket väderberoende. Vissa år tycks den vara borta, men kan året efter vara talrik på sina lokaler. Inom hela sitt utbredningsområde förekommer kalkkronmal numera mycket sparsamt då lämpliga habitat har minskat kraftigt.
-
RikeAnimalia - djur
-
StamArthropoda - leddjur
-
UnderstamHexapoda - insekter
-
KlassInsecta - egentliga insekter
-
OrdningLepidoptera - fjärilar
-
ÖverfamiljGracillarioidea
-
FamiljBucculatricidae - kronmalar
-
SläkteBucculatrix
-
ArtBucculatrix artemisiellaHerrich-Schäffer, 1855 - kalkkronmalSynonymerkalkögonlappmal
Kalkkronmal påträffas på alvarmarker och näringsfattiga men kalkhaltiga sandmarker med fältmalört. Fjärilen flyger i juni och åter i en andra generation från mitten av juli till mitten av augusti. Förstadierna är ofullständigt kända. Larven lever på fältmalört Artemisia campestris; den är först minerande och sedan äter den utvändigt av värdväxten (på samma sätt som hos sandkronmal B. ratisbonensis). I den första generationen gör larven en brunaktig gångmina i bladskaftet och minerar därefter ut till bladspetsen. Förpuppningen sker i början av maj i en vitaktig kokong, som vanligen fästs vid en torr stängel av värdväxten eller någon annan växt i närheten.
Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor)
Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap
Landskapstyper där arten kan förekomma: Urban miljö
Biotoper som är viktiga för arten: Öppen fastmark, Blottad mark
Substrat/Föda:Påverkan
- Igenväxning (Stor negativ effekt)
Etymologi: artemisiellus = den lilla på fältmalört; växtsläktet Artemisia; syftar på värdväxt; diminutivsuffixet -ellus (lat.).
Uttal: [Buckulátrix artemisiélla]
Bengtsson, B. Å. & Johansson, R. 2011. Bucculatrix artemisiella kalkkronmal, s. 69–70. – I: Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Fjärilar: Bronsmalar–rullvingemalar. Lepidoptera: Roeslerstammiidae–Lyonetiidae. Artdatabanken, SLU, Uppsala.
Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.
Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Bengt Å. Bengtsson 2011.
-
RikeAnimalia - djur
-
StamArthropoda - leddjur
-
UnderstamHexapoda - insekter
-
KlassInsecta - egentliga insekter
-
OrdningLepidoptera - fjärilar
-
ÖverfamiljGracillarioidea
-
FamiljBucculatricidae - kronmalar
-
SläkteBucculatrix
-
ArtBucculatrix artemisiella, Herrich-Schäffer, 1855 - kalkkronmalSynonymerkalkögonlappmal
Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.
Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Bengt Å. Bengtsson 2011.