Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  sandkronmal

Organismgrupp Fjärilar, Malar m.fl. Bucculatrix ratisbonensis
Sandkronmal Fjärilar, Malar m.fl.

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En ganska liten kronmal vars framvinge ibland har svaga teckningar men ibland tydliga längsfläckar och skuggteckningar liknande dem hos kalkkronmal. Den förekommer lokalt på sandmarker med fältmalört.

Vingspann 6,5–7,5 mm. Arten är variabel. Hjässan är ljust rostbrun eller gråbrun i mitten och ljust eller gråaktigt beigefärgad på sidor­na. Ansiktet, första antennsegmentet, ­vingtäckarna och mellankroppen är vita med ett visst grått inslag. Antennsträngen är brun med svaga, mörka ringar. Framvingen är i grunden vit eller gråvit med ett o­skarpt avgränsat, gulbrunt längsstreck i vingvecket och ovanför detta en diffus vit båge som uppåt inramas av ett svagt, kortare eller längre, gråbrunt eller grågult streck. Vid två tredjedelar från vingbasen finns ett gulaktigt eller grågult, relativt skarpt utåtböjt tvärband, som i sin spets har en svart punkt. Denna punkt kan saknas hos vissa exemplar, i synnerhet om de är slitna. Vingfransarna är gråtonade med en antydan till delningslinje av mörka fjäll. Bakvingen är brungrå. Arten kan knappast särskiljas från kalkkronmal Bucculatrix artemisiella med hjälp av yttre kännetecken, men genitalierna uppvisar tydliga skillnader.

Larven uppges vara gröngrå med vitaktiga punkter.

Genitalier: Hanens socii är kortare och bredare än hos B. artemisiella, och i spetsen finns en tydlig söm. Genitalklaffarna är dessutom något mer långsträckta och mer jämnt avsmalnande. Honans genitalier är mycket typiska genom sina mjuka äggläggningspapiller. Dessutom finns ett par runda ”öppningar” i mitten av åttonde segmentet som saknas hos B. arte­misiella. Signum består av två nätt och jämnt sammanhängande fält, som byggs upp av ca 50 glesa kammar med vardera 3-6 långa, nålformiga spetsar.
Utbredning
Länsvis förekomst för sandkronmal Observationer i  Sverige för sandkronmal
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
I Sverige förekommer sandkronmal i kustnära trakter från Bohuslän till Blekinge samt på sandområden i inre Skåne. Den förekommer dessutom mycket sällsynt på Öland (där annars kalkkronmal är mycket vanligare) samt i Östergötland och på tre lokaler i inre delen av Uppland. I Danmark förekommer arten lokalt allmänt över större delen av landet utom på nordvästra och södra Jylland. I Norge har den påträffats på några platser vid Oslofjorden samt i sydligaste delen av Hedmark. I Finland är den funnen i sydost och på Åland. I övrigt är sandkronmal bara funnen i Baltikum och östra Europa samt i Tyskland, Österrike, Italien och Belgien.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
B2ab(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
Sandögonlappmal förekommer mycket lokalt på sandiga marker med fältmalört (Artemisia campestris) i de södra delarna av landet upp till Uppland men saknas på Öland och Gotland. Förlusten av habitat är det största hotet mot arten. Antalet lokalområden i landet skattas till 50 (10-100). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 30000 (28000-40000) km² och förekomstarean (AOO) till 200 (40-400) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2ab(iii)).
Ekologi
Sandkronmal förekommer på sandmarker med fältmalört Artemisia campestris, som är larvens värdväxt. Fjärilen uppträder i två generationer med flygtid i juni respektive augusti. Förstadierna har inte studerats i Norden, men larven lever med största sannolikhet på liknande sätt som larven av kalkkronmal B. artemisiella (först minerande och sedan ätande utvändigt av värdväxten).
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Urban miljö
Urban miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Blottad mark
Blottad mark
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor)
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· fältmalört
· fältmalört
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Lepidoptera (fjärilar), Familj Bucculatricidae (kronmalar), Släkte Bucculatrix, Art Bucculatrix ratisbonensis Stainton, 1861 - sandkronmal Synonymer sandögonlappmal

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier B2ab(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)

Dokumentation Sandögonlappmal förekommer mycket lokalt på sandiga marker med fältmalört (Artemisia campestris) i de södra delarna av landet upp till Uppland men saknas på Öland och Gotland. Förlusten av habitat är det största hotet mot arten. Antalet lokalområden i landet skattas till 50 (10-100). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 30000 (28000-40000) km² och förekomstarean (AOO) till 200 (40-400) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2ab(iii)).
En ganska liten kronmal vars framvinge ibland har svaga teckningar men ibland tydliga längsfläckar och skuggteckningar liknande dem hos kalkkronmal. Den förekommer lokalt på sandmarker med fältmalört.

Vingspann 6,5–7,5 mm. Arten är variabel. Hjässan är ljust rostbrun eller gråbrun i mitten och ljust eller gråaktigt beigefärgad på sidor­na. Ansiktet, första antennsegmentet, ­vingtäckarna och mellankroppen är vita med ett visst grått inslag. Antennsträngen är brun med svaga, mörka ringar. Framvingen är i grunden vit eller gråvit med ett o­skarpt avgränsat, gulbrunt längsstreck i vingvecket och ovanför detta en diffus vit båge som uppåt inramas av ett svagt, kortare eller längre, gråbrunt eller grågult streck. Vid två tredjedelar från vingbasen finns ett gulaktigt eller grågult, relativt skarpt utåtböjt tvärband, som i sin spets har en svart punkt. Denna punkt kan saknas hos vissa exemplar, i synnerhet om de är slitna. Vingfransarna är gråtonade med en antydan till delningslinje av mörka fjäll. Bakvingen är brungrå. Arten kan knappast särskiljas från kalkkronmal Bucculatrix artemisiella med hjälp av yttre kännetecken, men genitalierna uppvisar tydliga skillnader.

Larven uppges vara gröngrå med vitaktiga punkter.

Genitalier: Hanens socii är kortare och bredare än hos B. artemisiella, och i spetsen finns en tydlig söm. Genitalklaffarna är dessutom något mer långsträckta och mer jämnt avsmalnande. Honans genitalier är mycket typiska genom sina mjuka äggläggningspapiller. Dessutom finns ett par runda ”öppningar” i mitten av åttonde segmentet som saknas hos B. arte­misiella. Signum består av två nätt och jämnt sammanhängande fält, som byggs upp av ca 50 glesa kammar med vardera 3-6 långa, nålformiga spetsar.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för sandkronmal

Länsvis förekomst och status för sandkronmal baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för sandkronmal

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



I Sverige förekommer sandkronmal i kustnära trakter från Bohuslän till Blekinge samt på sandområden i inre Skåne. Den förekommer dessutom mycket sällsynt på Öland (där annars kalkkronmal är mycket vanligare) samt i Östergötland och på tre lokaler i inre delen av Uppland. I Danmark förekommer arten lokalt allmänt över större delen av landet utom på nordvästra och södra Jylland. I Norge har den påträffats på några platser vid Oslofjorden samt i sydligaste delen av Hedmark. I Finland är den funnen i sydost och på Åland. I övrigt är sandkronmal bara funnen i Baltikum och östra Europa samt i Tyskland, Österrike, Italien och Belgien.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Gracillarioidea  
  • Familj
    Bucculatricidae - kronmalar 
  • Släkte
    Bucculatrix  
  • Art
    Bucculatrix ratisbonensisStainton, 1861 - sandkronmal
    Synonymer
    sandögonlappmal

Sandkronmal förekommer på sandmarker med fältmalört Artemisia campestris, som är larvens värdväxt. Fjärilen uppträder i två generationer med flygtid i juni respektive augusti. Förstadierna har inte studerats i Norden, men larven lever med största sannolikhet på liknande sätt som larven av kalkkronmal B. artemisiella (först minerande och sedan ätande utvändigt av värdväxten).

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Landskapstyper där arten kan förekomma: Urban miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Öppen fastmark, Blottad mark

Biotoper där arten kan förekomma: Öppna gräsmarker

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· fältmalört - Artemisia campestris (Viktig)
Igenväxning, exploatering (bebyggelse, vägdragning, etc.) och extremt överbete kan ödelägga populationer av sandkronmal. Gödsling av betesmarker hämmar förekomsten av fältmalört och då också sandkronmal. Likaså kan kvävenedfallet från luften på lång sikt försämra habitatet inom områden, där marken inte lätt kan buffra nedfallet.

Påverkan
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
Förekomster av sandkronmal bör meddelas berörda länsstyrelser och också matas in på Artportalen. En inventering av arten vore önskvärd, och då kunde man samtidigt söka efter andra insektsarter med ungefär samma habitatkrav. Lokaler med synnerligen goda populationer av sandkronmal bör skötas så att arten gynnas. Detta är också fördelaktigt för många insekter bundna till detta habitat. Magra marker där arten finns bör inte gödslas.
Namngivning: Bucculatrix ratisbonesis Stainton, 1861. Entomologist’s Weekly Intelligencer 9: 157. Svensk synonym: sandögonlappmal.

Etymologi: ratisbonensis = från Ratisbon; Ratisbon (lat.) = Regensburg; typmaterialet härstammade uppenbarligen från Regensburg; suffixet -ensis (lat.).

Uttal: [Buckulátrix ratisbonénsis]

Bengtsson, B. Å. & Johansson, R. 2011. Bucculatrix ratisbonensis sandkronmal, s. 70–71. – I: Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Fjärilar: Bronsmalar–rullvingemalar. Lepidoptera: Roeslerstammiidae–Lyonetiidae. Artdatabanken, SLU, Uppsala.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Bengt Å. Bengtsson 2011.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Gracillarioidea  
  • Familj
    Bucculatricidae - kronmalar 
  • Släkte
    Bucculatrix  
  • Art
    Bucculatrix ratisbonensis, Stainton, 1861 - sandkronmal
    Synonymer
    sandögonlappmal
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Bengt Å. Bengtsson 2011.