Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  marmorerad arvmal

Organismgrupp Fjärilar, Malar m.fl. Caryocolum marmoreum
Marmorerad arvmal Fjärilar, Malar m.fl.

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Huvudet är spräckligt av mörkbruna, grå och svarta fjäll. Framvingen är oftast uppdelad i två färgfält, ett främre, som är brun- eller svartaktigt, och ett bakre, som vanligen är ljusgrått eller ljusbrunt. Gränsen mellan dessa fält är mycket ojämn med vikar och utbukt-ningar. Hos en del individer är gränsen upplöst i en längsgående rad av alternerande, stora fläckar i vitt–grått och mörkbrunt–svart. Vingspann 10–12 mm. Marmorerad alvmal kan lätt förväxlas med en del andra arter i släktet Caryoculum, t.ex. ljusbandad arvmal C. pullatella (Tengström, 1848) och också C. fraternella (Douglas, 1851), och oftast krävs det en under-sökning av genitalierna för att fastställa arten. C. marmorea är dessutom ganska variabel, men exemplar från Sverige har i allmänhet ett förhållandevis enhetligt utseende utan stora kontras-ter i framvingen.
Utbredning
Länsvis förekomst för marmorerad arvmal Observationer i  Sverige för marmorerad arvmal
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Marmorerad arvmal rapporterades för första gången i Sverige av Wallengren 1875 då han angav den från Skåne och Gotland. Fram till nutid har den också påträffats i Blekinge, Småland, Öland, Bohuslän, Södermanland och Värmland men alltid ytterst sällan och i enstaka exemplar. Under de senaste decennierna har knappast något fynd gjorts men under 2001 upptäcktes den i Värmland i socknarna Nyed och Väse. Dessa fynd avviker från de tidigare genom att ha gjorts långt från kustområden. I Danmark är den rappor-terad från samtliga provinser utom södra och nordvästra Själland. Under senare år har den påträffats i enstaka exemplar i Gedesby på Falster och Rödebyhavn på Lolland samt vid Blå-vand i västra Jylland. Från Norge finns bara fynd från tre lokaler längst ner i sydväst i Vest-Agder och Rogaland. Marmorerad arvmal är främst en västeuropeisk art och förekommer särskilt allmänt i Storbritannien. Utbredningen sträcker sig vidare ner till nordvästra Afrika och Kanarieöarna, men den förekommer också österut till Polen och Tjeckien. Den är funnen i Grekland och på Cypern och det finns även ett fynd från Canada.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Kunskapsbrist (DD)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Kunskapsbrist (DD)
  • 2005 Kunskapsbrist (DD)
  • 2000 Livskraftig (LC)
Marmorerad arvmal är funnen i Skåne, Blekinge, Småland, Öland, Gotland, Bohuslän och Södermanland, men alla fynd är gamla. Det senaste fyndet torde vara från Skåne 1960. Arten kan lätt förväxlas med andra arter i släktet Caryocolum och det är först under 1960- och -70-talen som man definitivt har utrett arterna. Därför kanske inte alla fynd är korrekt bestämda, i varje fall de äldre. Marmorerad arvmal tycks föredra kustnära trakter. Larven lever bl.a. på hönsarv (Cerastium fontanum), en växt som finns i nästan hela Sverige, samt på vårarv (C. semidecandrum). Något hot mot fjärilen kan inte anges. Faktaunderlaget bedöms vara otillräckligt för att avgöra vilken av de olika rödlistningskategorierna som är mest trolig.
Ekologi
Fjärilen påträffas på sandiga eller andra väldränerade marker i framför allt kust-trakter. Detta är särskilt tydligt i Storbritannien, där nästan alla fynd har gjorts nära kusten. Flygtiden infaller från slutet av juli fram till mitten av september. Larven lever enligt danska uppgifter på vårarv Cerastium semidecandrum och spinner ett underjordiskt rör under värd-växten. I Storbritannien är den funnen på hönsarv Cerastium fontanum. Sannolikt kan den leva också på andra arvarter.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Havsstrand
Havsstrand
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Blottad mark
Blottad mark
Öppna strandbiotoper
Öppna strandbiotoper
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor)
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· hönsarv
· hönsarv
· vårarv
· vårarv
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Lepidoptera (fjärilar), Familj Gelechiidae (stävmalar), Släkte Caryocolum, Art Caryocolum marmoreum (Haworth, 1828) - marmorerad arvmal Synonymer Caryocolum marmorea (Haworth, 1828)

Kategori Kunskapsbrist (DD)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Kunskapsbrist (DD)
  • 2005 Kunskapsbrist (DD)
  • 2000 Livskraftig (LC)

Dokumentation Marmorerad arvmal är funnen i Skåne, Blekinge, Småland, Öland, Gotland, Bohuslän och Södermanland, men alla fynd är gamla. Det senaste fyndet torde vara från Skåne 1960. Arten kan lätt förväxlas med andra arter i släktet Caryocolum och det är först under 1960- och -70-talen som man definitivt har utrett arterna. Därför kanske inte alla fynd är korrekt bestämda, i varje fall de äldre. Marmorerad arvmal tycks föredra kustnära trakter. Larven lever bl.a. på hönsarv (Cerastium fontanum), en växt som finns i nästan hela Sverige, samt på vårarv (C. semidecandrum). Något hot mot fjärilen kan inte anges. Faktaunderlaget bedöms vara otillräckligt för att avgöra vilken av de olika rödlistningskategorierna som är mest trolig.
Huvudet är spräckligt av mörkbruna, grå och svarta fjäll. Framvingen är oftast uppdelad i två färgfält, ett främre, som är brun- eller svartaktigt, och ett bakre, som vanligen är ljusgrått eller ljusbrunt. Gränsen mellan dessa fält är mycket ojämn med vikar och utbukt-ningar. Hos en del individer är gränsen upplöst i en längsgående rad av alternerande, stora fläckar i vitt–grått och mörkbrunt–svart. Vingspann 10–12 mm. Marmorerad alvmal kan lätt förväxlas med en del andra arter i släktet Caryoculum, t.ex. ljusbandad arvmal C. pullatella (Tengström, 1848) och också C. fraternella (Douglas, 1851), och oftast krävs det en under-sökning av genitalierna för att fastställa arten. C. marmorea är dessutom ganska variabel, men exemplar från Sverige har i allmänhet ett förhållandevis enhetligt utseende utan stora kontras-ter i framvingen.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för marmorerad arvmal

Länsvis förekomst och status för marmorerad arvmal baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för marmorerad arvmal

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Marmorerad arvmal rapporterades för första gången i Sverige av Wallengren 1875 då han angav den från Skåne och Gotland. Fram till nutid har den också påträffats i Blekinge, Småland, Öland, Bohuslän, Södermanland och Värmland men alltid ytterst sällan och i enstaka exemplar. Under de senaste decennierna har knappast något fynd gjorts men under 2001 upptäcktes den i Värmland i socknarna Nyed och Väse. Dessa fynd avviker från de tidigare genom att ha gjorts långt från kustområden. I Danmark är den rappor-terad från samtliga provinser utom södra och nordvästra Själland. Under senare år har den påträffats i enstaka exemplar i Gedesby på Falster och Rödebyhavn på Lolland samt vid Blå-vand i västra Jylland. Från Norge finns bara fynd från tre lokaler längst ner i sydväst i Vest-Agder och Rogaland. Marmorerad arvmal är främst en västeuropeisk art och förekommer särskilt allmänt i Storbritannien. Utbredningen sträcker sig vidare ner till nordvästra Afrika och Kanarieöarna, men den förekommer också österut till Polen och Tjeckien. Den är funnen i Grekland och på Cypern och det finns även ett fynd från Canada.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Gelechioidea  
  • Familj
    Gelechiidae - stävmalar 
  • Underfamilj
    Gelechiinae  
  • Släkte
    Caryocolum  
  • Art
    Caryocolum marmoreum(Haworth, 1828) - marmorerad arvmal
    Synonymer
    Caryocolum marmorea (Haworth, 1828)

Fjärilen påträffas på sandiga eller andra väldränerade marker i framför allt kust-trakter. Detta är särskilt tydligt i Storbritannien, där nästan alla fynd har gjorts nära kusten. Flygtiden infaller från slutet av juli fram till mitten av september. Larven lever enligt danska uppgifter på vårarv Cerastium semidecandrum och spinner ett underjordiskt rör under värd-växten. I Storbritannien är den funnen på hönsarv Cerastium fontanum. Sannolikt kan den leva också på andra arvarter.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Landskapstyper där arten kan förekomma: Havsstrand

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Öppen fastmark

Biotoper där arten kan förekomma: Blottad mark, Öppna strandbiotoper

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· hönsarv - Cerastium fontanum (Viktig)
· vårarv - Cerastium semidecandrum (Viktig)
Det är svårt att säkert ange särskilda hot för en så sällsynt och samtidigt spridd art. Rent allmänt torde en exploatering eller igenplantering av öppna grus- och sandmarker inverka menligt på C. marmorea liksom för andra arter bundna till sådant habitat.

Påverkan
  • Försurning (Viss negativ effekt)
  • Ökad näringsbelastning (Stor negativ effekt)
  • Igenplantering (Stor negativ effekt)
Inga speciella åtgärder är så vitt bekant vidtagna på de kända fyndlokalerna. Om en livskraftig population upptäcks bör det ges tillfälle att närmare studera hur arten lever i Sverige och hur den kan bevaras och gynnas.

Benander, P. 1928. Fjärilar, Lepidoptera. II. Småfjärilar, Microlepidoptera. Familjen Gelechiidae. Svensk Insektsfauna, 10. Utgiven av Entomologiska Föreningen i Stockholm. Buhl, O, m. fl. 2000. Fund av småsommerfugle fra Danmark i 1999 (Lepidoptera). Entomol. Medd. 68(4): 127.

Emmet, A.M. 1979. A Field Guide to the Smaller British Lepidoptera. The British Entomological and Natural History Society.

Huemer, P. 1988. A taxonomic revision of Caryoculum (Lepidoptera: Gelechiidae). Bulletin of the British Mu-seum (Natural History), 439–571.

Karsholt, O. & Stadel Nielsen, P. 1998. Revideret katalog over de danske Sommerfugle. Entomologisk Forening, Köpenhamn. Karsholt, O. & Razowski, J 1996. Lepidoptera of Europe. Apollo Books, Stenstrup.

Wallengren, H.D.J. 1875. Species Tortricum et Tinearum Scandinaviae. Bihang till Kungl. Svenska Vet.sk.akad. Handlingar, Band 3, N:o 5.

http://www.faunaeur.org/ (Fauna Europaeas databas på Internet).

http://www.fmnh.helsinki.fi/elainmuseo/hyonteiset/perhoset/2.htm (Finsk databas över fynd i Finland).

http://www.nhm.uio.no/norlep/index.html (Norsk databas över fynd i Norge).

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Bengt Å. Bengtsson 2008. © ArtDatabanken, SLU 2008.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Gelechioidea  
  • Familj
    Gelechiidae - stävmalar 
  • Underfamilj
    Gelechiinae  
  • Släkte
    Caryocolum  
  • Art
    Caryocolum marmoreum, (Haworth, 1828) - marmorerad arvmal
    Synonymer
    Caryocolum marmorea (Haworth, 1828)
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Bengt Å. Bengtsson 2008. © ArtDatabanken, SLU 2008.