Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  mindre buskstjärnblomsmal

Organismgrupp Fjärilar, Malar m.fl. Caryocolum huebneri
Mindre buskstjärnblomsmal Fjärilar, Malar m.fl.

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Vingspann 11-12 mm. Framvingen är vitaktig och marmorerad med ljus till mörkbruna, orangebruna och svarta vingfjäll. Bakvingen är ljusgrå. Huvudet är marmorerat med brunaktiga och vita fjäll, pannan dock vitaktig. Mindre buskstjärnblommal liknar mycket stor buskstjärnblommal Caryoculum kroesmanniella men är mindre och mer kontrastrik. En annan förväxlingsart kan vara alvarmal, Caryocolum blandelloides, men hos denna art formar de två inre mörka fläckarna en gemensam långsträckt fläck. För en mer detaljerad beskrivning av Caryocolum-arterna och hur de skiljs åt hänvisas till Elsner et al., 1999 och Huemer & Karsholt, 2010.
Utbredning
Länsvis förekomst för mindre buskstjärnblomsmal Observationer i  Sverige för mindre buskstjärnblomsmal
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Arten är i Sverige känd från Skåne, Blekinge, Småland och Öland. Den är mycket lokal och ses sällan i större antal. I Norden saknas arten i Norge och Finland och i Danmark förekommer den lokalt på södra Själland. Den är också funnen i Lettland. Förekommer i övriga Europa i de västra och centrala delarna in i västra delen av Ryssland. Utbredningen i Europa är ofullständigt känd då mindre buskstjärblommal tidigare var sammanblandad med större buskstjärnblommal.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
B2ab(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
Sällsynt i bokskogar i södra Sverige på buskstjärnblomma. Antalet lokalområden i landet skattas till 20 (5-50). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 8000 (4000-10000) km² och förekomstarean (AOO) till 80 (20-200) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2ab(iii)).
Ekologi
Fjärilen flyger från mitten av juli till slutet av augusti på mullrika lövskogsmarker, lövängar, lundar, bryn och glest trädbeklädd hagmark med buskstjärnblomma, Stellaria holostea i fältskiktet. Den sitter väl kamouflerad om dagen på grova trädstammar, helst ek, och är aktiv om natten. Larven lever på buskstjärnblomma, Stellaria holostea, i maj och juni. Den gör ett spinn kring skotten och lever på fröna.
Landskapstyper
Skog
Skog
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Lövskog
Lövskog
Trädbärande gräsmark
Trädbärande gräsmark
Ädellövskog
Ädellövskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor)
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· buskstjärnblomma
· buskstjärnblomma
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Lepidoptera (fjärilar), Familj Gelechiidae (stävmalar), Släkte Caryocolum, Art Caryocolum huebneri (Haworth, 1828) - mindre buskstjärnblomsmal Synonymer mindre buskstjärnblommal

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier B2ab(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)

Dokumentation Sällsynt i bokskogar i södra Sverige på buskstjärnblomma. Antalet lokalområden i landet skattas till 20 (5-50). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 8000 (4000-10000) km² och förekomstarean (AOO) till 80 (20-200) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2ab(iii)).
Vingspann 11-12 mm. Framvingen är vitaktig och marmorerad med ljus till mörkbruna, orangebruna och svarta vingfjäll. Bakvingen är ljusgrå. Huvudet är marmorerat med brunaktiga och vita fjäll, pannan dock vitaktig. Mindre buskstjärnblommal liknar mycket stor buskstjärnblommal Caryoculum kroesmanniella men är mindre och mer kontrastrik. En annan förväxlingsart kan vara alvarmal, Caryocolum blandelloides, men hos denna art formar de två inre mörka fläckarna en gemensam långsträckt fläck. För en mer detaljerad beskrivning av Caryocolum-arterna och hur de skiljs åt hänvisas till Elsner et al., 1999 och Huemer & Karsholt, 2010.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för mindre buskstjärnblomsmal

Länsvis förekomst och status för mindre buskstjärnblomsmal baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för mindre buskstjärnblomsmal

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Arten är i Sverige känd från Skåne, Blekinge, Småland och Öland. Den är mycket lokal och ses sällan i större antal. I Norden saknas arten i Norge och Finland och i Danmark förekommer den lokalt på södra Själland. Den är också funnen i Lettland. Förekommer i övriga Europa i de västra och centrala delarna in i västra delen av Ryssland. Utbredningen i Europa är ofullständigt känd då mindre buskstjärblommal tidigare var sammanblandad med större buskstjärnblommal.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Gelechioidea  
  • Familj
    Gelechiidae - stävmalar 
  • Underfamilj
    Gelechiinae  
  • Släkte
    Caryocolum  
  • Art
    Caryocolum huebneri(Haworth, 1828) - mindre buskstjärnblomsmal
    Synonymer
    mindre buskstjärnblommal

Fjärilen flyger från mitten av juli till slutet av augusti på mullrika lövskogsmarker, lövängar, lundar, bryn och glest trädbeklädd hagmark med buskstjärnblomma, Stellaria holostea i fältskiktet. Den sitter väl kamouflerad om dagen på grova trädstammar, helst ek, och är aktiv om natten. Larven lever på buskstjärnblomma, Stellaria holostea, i maj och juni. Den gör ett spinn kring skotten och lever på fröna.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Landskapstyper där arten kan förekomma: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Lövskog, Trädbärande gräsmark, Ädellövskog

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· buskstjärnblomma - Stellaria holostea (Viktig)
Igenväxning av lövskogar, ofta bokskog, eller avverkning och överföring till mer produktiv skogsmark. Mindre buskstjärnblommal tycks ha specifika krav på sitt habitat, och uppträder därför lokalt med stora luckor i utbredningen.

Påverkan
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
På lokaler där arten förekommer bör röjning ske vid tecken på igenväxning. Viktigt är att behålla de halvskuggiga gläntorna och brynen som gynnar värdväxten buskstjärnblomma, Stellaria holostea. Lokaler med mindre buskstjärnblommal hyser ofta andra rödlistade arter som är knuta till bryn, gläntor och gamla lövträd, vilket ytterligare understryker behovet av att bevara de kvarvarande mullrika lövskogarna från all form av exploatering. Artens lokaler bör förtecknas av respektive länsstyrelse och markägare kontaktas för att ta upp samtal med denne om lämplig skötsel av området. Det kan då röra sig om ett avpassat betestryck med påsläpp vid en tid som inte riskerar att värdväxten betas ner. I varje fall bör bete under maj-juni undvikas, eftersom larven till mindre buskstjärnblommal då befinner sig i sina sista stadier.

Aarvik, L., Berggren, K. Hansen, L. O. 2000. Catalogus Lepidopterorum Norvegiae. Lepidopterologisk Arbeidsgruppe Zoologisk Museum, Universitet i Osla, Norsk Institut for Skogsforskning, Ås.

Benander, P. 1928. Familjen Gelechiidae, s.79. Svensk Insektfauna. Rekv. nr. 31.

Elsner, G., Huemer, P. & Tokár, Z. 1999. Die Palpenmotten (Lepidoptera, Gelechidae) Mitteleuropas.

Bestimmung-Verbreitung-Flugstandort-lebeensweise der Raupen.

Huemer, P. 1988. A taxonomic revision of Caryocolum (Lepidoptera: Gelechiidae). Bulletin of the British

Museum (Natural History), Entomology series, Vol 57, No 3.

Huemer, P. & Karsholt, O. 2010. Microlepidoptera of Europe. Volume 6. Gelechiidae II (Gelechiinae:

Gnorimoschemini). Apollo Books. Stenstrup.

Karsholt, O. & Stadel Nielsen.1998. Revideret katalog over de danske Sommerfugle.

Karsholt, O. & Razowski, J. 1996. The Lepidoptera of Europe. A Distributional Checklist. Apollo Books,

Stenstrup.

Kullberg,J., Albrecht,A., Kaila, L. & Varis.V. 2001. Checklist of Finnish lepidoptera - Suomen perhosten

luettelo. Sahlbergia, 6: 45-190.

Svensson, I. 1993. Fjärilkalender. Reproline, Stockholm.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Bengt Å. Bengtsson 2011 och Göran Palmqvist, 2012.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Gelechioidea  
  • Familj
    Gelechiidae - stävmalar 
  • Underfamilj
    Gelechiinae  
  • Släkte
    Caryocolum  
  • Art
    Caryocolum huebneri, (Haworth, 1828) - mindre buskstjärnblomsmal
    Synonymer
    mindre buskstjärnblommal
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Bengt Å. Bengtsson 2011 och Göran Palmqvist, 2012.