Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  mindre mårfältmätare

Organismgrupp Fjärilar, Mätare Epirrhoe hastulata
Mindre mårfältmätare Fjärilar, Mätare

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En liten mätare som är svart- och vittecknad på både fram- och bakvingar. Den är till förväxling lik dyster fältmätare E. tristata som också är mindre än övriga liknande arter. Den senare arten har oftare vita teckningar i det svarta mellanfältet på framvingen och speciellt på bakvingen, samt bredare vita våglinjer och två svarta fläckar på varje bakkroppssegment mot en ljusare bakgrund. Sorgklädd fältmätare har en generellt mörkare bakkropp utan mer framträdande svarta fläckar men med ljusa segmentgränser. Vidare är de vita fläckarna i vingfransarna färre och oregelbundet placerade på framvingen med ett tydligt längre svart parti mitt på vingen. Det allmänna intrycket är en mindre brokig fjäril än dyster fältmätare, speciellt i de sydligare delarna av utbredningsområdet. En andra generation av dyster fältmätare framstår utseendemässigt som ett mellanting mellan de två arterna och förorsakar lätt felaktig artbestämning. Vingspann 19-22 mm.
Utbredning
Länsvis förekomst för mindre mårfältmätare Observationer i  Sverige för mindre mårfältmätare
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Sorgklädd fältmätare är fläckvis utbredd över hela landet. Idag påträffas den främst på Gotland där den under vissa år kan vara tämligen allmän, senast under början av 2000-talet. I övrigt förekommer den bara mycket lokalt i kalkrikare delar av Södermanland, Uppland, på Mälaröar i Västmanland och i skogslandet i Dalarna och i Norrland främst i Härjedalen och Jämtland. I de södra fjälltrakterna når den upp i fjällbjörkzonen. Fynduppgifter har rapporterats från Skåne, Blekinge, Öland, Gotland, Östergötland, Västergötland, Södermanland, Uppland, Västmanland, Dalarna, Gästrikland, Medelpad, Härjedalen, Jämtland, Ångermanland, Västerbotten, Norrbotten, samt Åsele-, Lule- och Torne lappmarker. Utbredningen har sannolikt inte förändrats alls sedan första Catalogus 1943, trots att bara tre av tolv nya landskapsuppgifter spridda över hela Sverige lades till i det tillägg med nya landskapsfynd som gavs ut 1953. Senare nya landskapsuppgifter är främst från Norrland som varit sämre undersökt. Efter 1930-talet omnämns arten bara med sitt nuvarande namn i en av många lokala faunaförteckningar publicerade i Entomologisk Tidskrift. Denna behandlar fynd från Dalarna där arten bedöms vara mycket sällsynt. Arten är relativt svår att artbestämma och därigenom har den också varit förbisedd. Det är även tänkbart att det existerar overifierade landskapsuppgifter som kan vara felaktiga. Exempelvis upptas inte arten i en sammanställning av samtliga storfjärilar funna i Östergötland under 1990-talet. Likaså saknas fynd från Blekinge, östra Småland och Öland i Sydostentomologernas årsrapporter (1995-2009) trots att den upptas i inrapporteringslistorna (1996, 2001). Författaren har aldrig sett fynd från dessa landsdelar samt från Skåne och Västergötland i våra muséer. Att de fynd som ligger till grund för rapporterna från dessa landskap skulle kunna vara tillfällig migration kan inte uteslutas. Dock har arten ännu inte påträffats i Danmark. I Norge förekommer arten från Akershus i söder genom torrare delar av fjällområdena till Nord-Tröndelag i norr. I Västnorge förekommer den endast i det inre av fjordarna. Även i norska fjällen når den upp i fjällbjörkzonen. Den betraktas som lokal och tämligen sällsynt och fynd saknas bl.a. från det kalkfattigare fylket Hedmark mot svenska gränsen. Arten är utbredd i Finland. Den saknas i Storbritannien och betraktas i Tyskland som lokal och sällsynt. Världsutbredningen sträcker sig från Central- och Nordeuropa genom Ryssland och Sibirien till Kamtjatka.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
B2b(iii,v)c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
Sorgklädd fältmätare är en art med mycket splittrad utbredning och olika populationsutveckling. På Gotland är den i nuläget ännu livskraftig medan den i östra Uppland och Södermanland är starkt hotad. I Härjedalen, Jämtland och Tornedalen är den av allt att döma minskande p.g.a. upphörande beteshävd. Larven lever på måror. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 1200 (600-1800) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat och antalet reproduktiva individer. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger i närheten av gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2b(iii,v)c(iv)).
Ekologi
Sorgklädd fältmätare är knuten till solbelysta, kalkrika ängsmarker i en småskalig mosaik av buskmarker, skog och gärna också klippmarker. Larven uppges leva på måror Galium och Asperula spp. och livnär sig av blommor och fröämnen under senare hälften av sommaren. Svensk litteratur specificerar inte vilka måror den kan tänkas leva av. I Tyskland omnämns bl.a. färgmåra Asperula tinctoria. Denna växtarts habitatkrav och utbredning kan överensstämma med mätarens från Uppland och söderut, inklusive Gotland. Längre norrut måste det handla om andra värdväxter. Den påträffas där oftare i fuktigare miljöer längs vattendrag med översvämningspåverkade kantzoner och i fjällbjörkskogen i mosaiklandskap med myrar och kärr. Att arten ställer höga krav på livsmiljön även norrut är dock uppenbart då den överallt är lokalt förekommande. Övervintringen sker i puppstadiet. Fjärilen flyger från senare halvan av maj till mitten av juni på Gotland. Norrut från Roslagen flyger den främst från mitten av juni och fram till början av juli. Den är både dag- och nattaktiv och lätt att skrämma upp ur vegetationen även då den vilar.
Landskapstyper
Skog
Skog
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Våtmark
Våtmark
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Buskmark
Buskmark
Trädbärande gräsmark
Trädbärande gräsmark
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Öppna strandbiotoper
Öppna strandbiotoper
Myrbiotoper
Myrbiotoper
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor)
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· färgmåror
· färgmåror
· gulmåra
· gulmåra
· måror
· måror
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Lepidoptera (fjärilar), Familj Geometridae (mätare), Släkte Epirrhoe, Art Epirrhoe hastulata (Hübner, 1790) - mindre mårfältmätare Synonymer sorgklädd fältmätare

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier B2b(iii,v)c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)

Dokumentation Sorgklädd fältmätare är en art med mycket splittrad utbredning och olika populationsutveckling. På Gotland är den i nuläget ännu livskraftig medan den i östra Uppland och Södermanland är starkt hotad. I Härjedalen, Jämtland och Tornedalen är den av allt att döma minskande p.g.a. upphörande beteshävd. Larven lever på måror. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 1200 (600-1800) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat och antalet reproduktiva individer. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger i närheten av gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2b(iii,v)c(iv)).
En liten mätare som är svart- och vittecknad på både fram- och bakvingar. Den är till förväxling lik dyster fältmätare E. tristata som också är mindre än övriga liknande arter. Den senare arten har oftare vita teckningar i det svarta mellanfältet på framvingen och speciellt på bakvingen, samt bredare vita våglinjer och två svarta fläckar på varje bakkroppssegment mot en ljusare bakgrund. Sorgklädd fältmätare har en generellt mörkare bakkropp utan mer framträdande svarta fläckar men med ljusa segmentgränser. Vidare är de vita fläckarna i vingfransarna färre och oregelbundet placerade på framvingen med ett tydligt längre svart parti mitt på vingen. Det allmänna intrycket är en mindre brokig fjäril än dyster fältmätare, speciellt i de sydligare delarna av utbredningsområdet. En andra generation av dyster fältmätare framstår utseendemässigt som ett mellanting mellan de två arterna och förorsakar lätt felaktig artbestämning. Vingspann 19-22 mm.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för mindre mårfältmätare

Länsvis förekomst och status för mindre mårfältmätare baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för mindre mårfältmätare

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Sorgklädd fältmätare är fläckvis utbredd över hela landet. Idag påträffas den främst på Gotland där den under vissa år kan vara tämligen allmän, senast under början av 2000-talet. I övrigt förekommer den bara mycket lokalt i kalkrikare delar av Södermanland, Uppland, på Mälaröar i Västmanland och i skogslandet i Dalarna och i Norrland främst i Härjedalen och Jämtland. I de södra fjälltrakterna når den upp i fjällbjörkzonen. Fynduppgifter har rapporterats från Skåne, Blekinge, Öland, Gotland, Östergötland, Västergötland, Södermanland, Uppland, Västmanland, Dalarna, Gästrikland, Medelpad, Härjedalen, Jämtland, Ångermanland, Västerbotten, Norrbotten, samt Åsele-, Lule- och Torne lappmarker. Utbredningen har sannolikt inte förändrats alls sedan första Catalogus 1943, trots att bara tre av tolv nya landskapsuppgifter spridda över hela Sverige lades till i det tillägg med nya landskapsfynd som gavs ut 1953. Senare nya landskapsuppgifter är främst från Norrland som varit sämre undersökt. Efter 1930-talet omnämns arten bara med sitt nuvarande namn i en av många lokala faunaförteckningar publicerade i Entomologisk Tidskrift. Denna behandlar fynd från Dalarna där arten bedöms vara mycket sällsynt. Arten är relativt svår att artbestämma och därigenom har den också varit förbisedd. Det är även tänkbart att det existerar overifierade landskapsuppgifter som kan vara felaktiga. Exempelvis upptas inte arten i en sammanställning av samtliga storfjärilar funna i Östergötland under 1990-talet. Likaså saknas fynd från Blekinge, östra Småland och Öland i Sydostentomologernas årsrapporter (1995-2009) trots att den upptas i inrapporteringslistorna (1996, 2001). Författaren har aldrig sett fynd från dessa landsdelar samt från Skåne och Västergötland i våra muséer. Att de fynd som ligger till grund för rapporterna från dessa landskap skulle kunna vara tillfällig migration kan inte uteslutas. Dock har arten ännu inte påträffats i Danmark. I Norge förekommer arten från Akershus i söder genom torrare delar av fjällområdena till Nord-Tröndelag i norr. I Västnorge förekommer den endast i det inre av fjordarna. Även i norska fjällen når den upp i fjällbjörkzonen. Den betraktas som lokal och tämligen sällsynt och fynd saknas bl.a. från det kalkfattigare fylket Hedmark mot svenska gränsen. Arten är utbredd i Finland. Den saknas i Storbritannien och betraktas i Tyskland som lokal och sällsynt. Världsutbredningen sträcker sig från Central- och Nordeuropa genom Ryssland och Sibirien till Kamtjatka.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Geometroidea  
  • Familj
    Geometridae - mätare 
  • Underfamilj
    Larentiinae  
  • Tribus
    Xanthorhoini  
  • Släkte
    Epirrhoe  
  • Art
    Epirrhoe hastulata(Hübner, 1790) - mindre mårfältmätare
    Synonymer
    sorgklädd fältmätare

Sorgklädd fältmätare är knuten till solbelysta, kalkrika ängsmarker i en småskalig mosaik av buskmarker, skog och gärna också klippmarker. Larven uppges leva på måror Galium och Asperula spp. och livnär sig av blommor och fröämnen under senare hälften av sommaren. Svensk litteratur specificerar inte vilka måror den kan tänkas leva av. I Tyskland omnämns bl.a. färgmåra Asperula tinctoria. Denna växtarts habitatkrav och utbredning kan överensstämma med mätarens från Uppland och söderut, inklusive Gotland. Längre norrut måste det handla om andra värdväxter. Den påträffas där oftare i fuktigare miljöer längs vattendrag med översvämningspåverkade kantzoner och i fjällbjörkskogen i mosaiklandskap med myrar och kärr. Att arten ställer höga krav på livsmiljön även norrut är dock uppenbart då den överallt är lokalt förekommande. Övervintringen sker i puppstadiet. Fjärilen flyger från senare halvan av maj till mitten av juni på Gotland. Norrut från Roslagen flyger den främst från mitten av juni och fram till början av juli. Den är både dag- och nattaktiv och lätt att skrämma upp ur vegetationen även då den vilar.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog, Jordbrukslandskap

Landskapstyper där arten kan förekomma: Våtmark

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Buskmark, Trädbärande gräsmark, Öppen fastmark

Biotoper där arten kan förekomma: Öppna strandbiotoper, Myrbiotoper

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· färgmåror - Asperula (Viktig)
· gulmåra - Galium verum (Viktig)
· måror - Galium (Viktig)
Arten hotas främst på fastlandet. Under senare år har inga återfynd kunnat göras på dess kända lokaler i Roslagen. Igenväxning och igenplantering av mindre ängslyckor på lågproducerande, magrare kalkmarker är ett stort hot, vidare hotas arten sannolikt av floraförändringar till följd av atmosfäriskt kvävenedfall. Att arten ännu är talrik på Gotland kan tolkas som att förändringarna där på grund av markens beskaffenhet går långsammare, vilket också gäller för många andra fjärilsarter knutna till ängsmarker. Intensivt bete är sannolikt negativt för arten och orsaken till att den inte längre påträffas på Fagerön i Roslagen.

Påverkan
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
  • Igenplantering (Stor negativ effekt)
  • Ökad näringsbelastning (Viss negativ effekt)
Många av artens förekomstområden i främst Norrland men kanske också i Mellansverige åtnjuter möjligen redan ett visst skydd. Det är viktigt att skötseln av dessa områden sker på ett sådant vis att måror får blomma och sätta frö, vilket inte alltid sker då områden betas av alltför många djur under hela sommarsäsongen. Det är nödvändigt att kartlägga artens nuvarande förekomst och att göra en bedömning av i vilken grad åtgärder för andra hotade arter också kan gynna sorgklädd fältmätare. Då arten är ny på rödlistan efterlyses en revision av äldre fynduppgifter på våra museer för att säkert kunna besvara om arten försvunnit från delar av landet.
Clas Källander har bidragit med värdefull information inför författandet av artfaktabladet. Jan-Olov Björklund har bidragit med information vid första revisionen av artfaktabladet.

Aarvik, L., Hansen, L.-O. & Kononenko, V. 2009. Norges sommerfugle - Håndbok over Norges dagsommerfugler og nattsvärmere. Norsk Entomologisk forening, Oslo.

Elmquist, H., Liljeberg, G., Top-Jensen, M. & Fibiger, M. 2011. Sveriges fjärilar - en fälthandbok över samtliga dag- och nattfjärilar. Aprilina AB, Östermarie.

Frendin, H. 1943. Lepidopterogeografiska iakttagelser i Tunabygden. Ent. Tidskr. 64: 129-159.

Koch, M. 1983. Wir bestimmen Schmetterlinge. IV teil; Spanner. Neumann-Neudamm Verlag, Radebeul.

Lampa, S. 1885. Förteckning öfver Skandinaviens och Finlands Macrolepidoptera. Ent. Tidskr. 6(1-3): 1-137.

Ljungdahl, D. 1915. Några lepidopterologiska anteckningar jämte en del puppbeskrivningar. Ent. Tidskr. 36: 19-33.

Nordström, F. 1916. Lepidopterologiska notiser. Ent. Tidskr. 37: 175-195.

Nordström, F., Wahlgren, E. & Tullgren, A. 1935-41. Svenska fjärilar. Nordisk familjeboks förlag, Stockholm.

Nordström, F. 1943. Förteckning över Sveriges storfjärilar. Catalogus Insectorum Sueciae. Opusc. ent. 8: 59-120.

Nordström, F. 1953. Catalogus Insectorum Sueciae; additamenta ad partes I-X. Opusc. ent. 18: 75-87.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Claes U. Eliasson 2011. Rev. Claes U. Eliasson 2012.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Geometroidea  
  • Familj
    Geometridae - mätare 
  • Underfamilj
    Larentiinae  
  • Tribus
    Xanthorhoini  
  • Släkte
    Epirrhoe  
  • Art
    Epirrhoe hastulata, (Hübner, 1790) - mindre mårfältmätare
    Synonymer
    sorgklädd fältmätare
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Claes U. Eliasson 2011. Rev. Claes U. Eliasson 2012.