Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  ängsmalmätare

Organismgrupp Fjärilar, Mätare Eupithecia subumbrata
Ängsmalmätare Fjärilar, Mätare

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Ängsmalmätare är en liten nattfjäril som tillhör familjen mätare (Geometridae). Vingspann 18-21 mm, honan är ofta något större och något kraftigare byggd, i övrigt är könen lika. Fjärilen är ljust gråfärgad med jämförelsevis smala framvingar. Framvingarna är som regel ganska ljusa, ibland vitgrå, med många smala mörkare tvärlinjer. Mittfläcken i diskfältet är liten eller saknas så gott som helt. Yttre delen av framvingarna från strax utanför våglinjen ofta mörkare grå liksom innanför framvingekanten, vilket på sådana individer ger framvingarna ett tvåfärgat intryck. Ljusare individer utan dessa kontrasterande gråare partier förekommer dock. Individer som är mer nykläckta har inte sällan en rostbrun nyans innanför framvingekanten som är ett bra kännetecken, nyansen försvinner dock ofta i takt med att fjärilen tappar vingfjällen och blir avflugen. Bakvingarna som regel ljusa, nästan vita, med flera tunna mörkare tvärlinjer särskilt i bakvingens yttre del, mittfläcken liten och ibland knappt synlig. Arten karaktäriseras främst genom sina långsmala framvingar och ofta ljusa grundfärg och små eller saknade mittfläckar. Ängsmalmätare varierar i utseendet från mer kontrastrikt tecknade individer med framvingens yttre cirka femtedel samt innanför framkanten mörkare grå till individer som är ljusare och utan de mörkare banden vid framvingens ytterkanter. Dessutom kan framvingarna hos arten emellanåt variera i form och vara mer bredvingade.Ängsmalmätare uppvisar stora likheter framförallt med tistelmalmätare Eupithecia satyrata och hallonmalmätare Eupithecia subfuscata som den inte sällan kan förväxlas med, särskilt för mindre erfarna observatörer. Ängsmalmätare kan dessutom förväxlas med dyster malmätare Eupithecia orphnata, denna är dock lokalt förekommande och i flertalet områden sällsynt. Ängsmalmätare skiljer sig lättast från tistelmalmätare genom att framvingarna hos den senare är något bredare och inte lika långsmala samt genom att ängsmalmätare ofta har en ljusare färg och genom att tvärlinjerna utanför mittfläcken bildar en nästan rät vinkel som hos tistelmalmätare istället i de flesta fall är rundat böjd. Tistelmalmätare har dessutom ofta - men inte alltid - en vitaktig fläck innanför framvingens bakhörn som saknas hos ängsmalmätare. Från hallonmalmätare skiljer sig ängsmalmätare främst genom att den förra som regel är mörkare grå och med tvärlinjerna utanför mittfläcken rundat böjda i likhet med hos tistelmalmätare samt genom att framvingarna så gott som alltid är bredare. Avflugna individer kan ofta behöva bestämmas genom undersökningar av genitalierna för att säkert klarlägga arttillhörigheten. Tydliga skillnader finns i genitalierna mellan alla tre arterna och hos båda könen och som för mer avflugna individer kan vara det enda säkra sättet för korrekt artbestämning. Bra underlag för artbestämning finns exempelvis i Skou (1984).
Utbredning
Länsvis förekomst för ängsmalmätare Observationer i  Sverige för ängsmalmätare
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Det ackumulerade utbredningsområdet för ängsmalmätare sträcker sig från södra Sverige med Öland och Gotland till mellersta Norrland, nordligast i Jämtland. Utbredningsområdet har numer minskat i de norra delarna och nordgränsen går numer ungefär från mellersta Bohuslän, via Vänern åt nordost till norra Mälardalen och nordligast till nordöstra Uppland. Förekomsterna ligger ofta mer kustnära eller i de områden som gynnas klimatiskt av de större sjöarna, exempelvis Mälardalen. Förekomsterna i Götalands och Svealands inland är färre och mer spridda, och förekomsterna är som regel talrikast i de östra delarna av landet. Ängsmalmätare har sina rikaste förekomster i Skåne, på Öland och möjligen på Gotland där den fortfarande kan uppträda förhållandevis talrikt på flera platser. Också längs Östersjökusten ungefär upp till södra Södermanland och i de mer Mälarnära områdena finns flera förekomster. Ängsmalmätare har minskat på åtskilliga håll över hela artens svenska utbredningsområde, särskilt på fastlandet och i de norra delarna av sitt utbredningsområde. Arten uppvisar inga regelrätta migratoriska beteenden. Inga tecken finns på att arten skulle vara nyinvandrad i Sverige utan arten är en gammal medlem av den svenska faunan. Arten påträffas så gott som uteslutande bara på sina egentliga habitat. I de övriga nordiska länderna förekommer ängsmalmätare utbrett över hela Danmark. I Norge förekommer arten sällsynt enbart i landets sydöstligaste delar, dels runt Oslofjorden och dels utmed sydkusten ner till Ydre Vest-Agder, Kristiansand. I Finland förekommer ängsmalmätare i landets södra delar ungefär till i höjd med Etelä-Pohjanmaa, Vaasa och Pohjois-Savo, Kuopio. Arten har emellertid sedan slutet av 1980-talet gått kraftigt tillbaka, framförallt i de nordliga provinserna. Världsutbredningen sträcker sig från Spanien och Storbritannien, genom Kontinentaleuropa och Medelhavsområdet, i Norden, och Baltikum, i de södra delarna av västra Ryssland, genom södra Sibirien och till Mongoliet.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
B2b(ii,iii,iv)c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Livskraftig (LC)
Ängsmalmätare hör hemma i den södra halvan av landet, från Skåne och upp till Hälsingland. Arten förekommer lokalt överallt och har de rikaste förekomsterna i landets södra och sydöstra delar. Från Norra Götaland uppträder arten arten tydligt lokalt och normalt betydligt mer fåtaligt. Fjärilen hör hemma på öppna gärna torrare gräsmarker på sandjordar. Arten har minskat överallt inom sitt utbredningsområde, i första hand beroende på rationaliseringen av jordbruket och till följd av igenväxning av marginalmarker. Inga tecken på att minskningen upphör finns för närvarande. Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 374 (312-500) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat och antalet lokalområden. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Nära hotad (NT). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2b(ii,iii,iv)c(iv)).
Ekologi
Ängsmalmätare hör i Sverige uteslutande hemma på öppna gräsmarker som extensivt brukade betesmarker, varmare brynmarker eller på torrare strandängar, särskilt på mer eller mindre sandiga jordar. Sekundära habitat utgör även grustäkter och trädesmarker som legat några år samt blomrikare vägkanter. Flertalet habitat utgörs av varma miljöer som ofta ligger på sandrika och därmed torrare, gärna kalkrika jordar. Förekomster finns dock även på friska jordar och i Danmark förekommer arten också på torrare mossar (i regel utdikade) samt på hedar. Tydliga mellanårsfluktuationer förekommer i populationerna och dessa kan vara kraftiga. Fjärilen är aktiv om natten och flyger från skymningen fram mot midnatt, varma nätter ibland även något längre. Särskilt i varmt väder kan den också skrämmas upp ur vegetationen om dagen. Båda könen lockas till ljus om natten, och båda könen besöker olika blommor för nektarsök, gärna exempelvis backglim Silene nutans men till exempel också blommor av flockblomstriga (Umbelliferae) och korgblommiga växter (Compositae) (N. Hydén opubl.). Fjärilen flyger i en ganska långsam någorlunda rak flykt på någon meters höjd över marken. Blir fjärilen skrämd flyger den ofta snabbt ner mot marken för att gömma sig i vegetationen i likhet med många andra mätare (N. Hydén opubl.). Arten uppträder vanligtvis i måttliga antal på sina förekomster, ofta påträffas den också bara enstaka. Ängsmalmätare flyger i Sverige i en generation, i södra Sverige från slutet av maj till slutet av juni eller början av juli med högflygningen i början eller mitten av juni. I de norra delarna av utbredningsområdet inträder flygperioden från början av juni till början eller mitten av juli med högflygningen kring midsommar.Larven är polyfag och lever på blommor eller fröställningar, i Norden i första hand av bockrot Pimpinella saxifraga, åkervädd Knautia arvensis, korsört Senecio jacobaea, johannesört Hypericum perforatum och renfana Tanacetum vulgare. Uppgifter finns från Danmark även om fynd av larver på röllika Achillea millefolium och enstaka larvfynd på gråbo Artemisia vulgaris. Från Mellaneuropa och övriga delar av artens utbredningsområde finns även flera andra värdväxter uppgivna, exempelvis brudsporre Gymnadenia conopsea, kungsmynta Origanum vulgare, klintar Centaurea spp. och blåklockor Campanula spp. Gemensamt synes vara att flertalet värdväxter hör till den flora som gärna förekommer på artrikare främst torrare och gärna kalkrika jordar som inte är stadda i senare stadier av succession. Larven lever från början av juli till slutet av augusti eller början av september och kan återfinnas exempelvis vid svephåvning. Puppan övervintrar i en förhållandevis välspunnen kokong strax under markytan.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Havsstrand
Havsstrand
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Blottad mark
Blottad mark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor)
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· egentliga växter
· egentliga växter
· tvåhjärtbladiga blomväxter
· tvåhjärtbladiga blomväxter
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Lepidoptera (fjärilar), Familj Geometridae (mätare), Släkte Eupithecia, Art Eupithecia subumbrata (Denis & Schiffermüller, 1775) - ängsmalmätare Synonymer

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier B2b(ii,iii,iv)c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Livskraftig (LC)

Dokumentation Ängsmalmätare hör hemma i den södra halvan av landet, från Skåne och upp till Hälsingland. Arten förekommer lokalt överallt och har de rikaste förekomsterna i landets södra och sydöstra delar. Från Norra Götaland uppträder arten arten tydligt lokalt och normalt betydligt mer fåtaligt. Fjärilen hör hemma på öppna gärna torrare gräsmarker på sandjordar. Arten har minskat överallt inom sitt utbredningsområde, i första hand beroende på rationaliseringen av jordbruket och till följd av igenväxning av marginalmarker. Inga tecken på att minskningen upphör finns för närvarande. Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 374 (312-500) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat och antalet lokalområden. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Nära hotad (NT). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2b(ii,iii,iv)c(iv)).
Ängsmalmätare är en liten nattfjäril som tillhör familjen mätare (Geometridae). Vingspann 18-21 mm, honan är ofta något större och något kraftigare byggd, i övrigt är könen lika. Fjärilen är ljust gråfärgad med jämförelsevis smala framvingar. Framvingarna är som regel ganska ljusa, ibland vitgrå, med många smala mörkare tvärlinjer. Mittfläcken i diskfältet är liten eller saknas så gott som helt. Yttre delen av framvingarna från strax utanför våglinjen ofta mörkare grå liksom innanför framvingekanten, vilket på sådana individer ger framvingarna ett tvåfärgat intryck. Ljusare individer utan dessa kontrasterande gråare partier förekommer dock. Individer som är mer nykläckta har inte sällan en rostbrun nyans innanför framvingekanten som är ett bra kännetecken, nyansen försvinner dock ofta i takt med att fjärilen tappar vingfjällen och blir avflugen. Bakvingarna som regel ljusa, nästan vita, med flera tunna mörkare tvärlinjer särskilt i bakvingens yttre del, mittfläcken liten och ibland knappt synlig. Arten karaktäriseras främst genom sina långsmala framvingar och ofta ljusa grundfärg och små eller saknade mittfläckar. Ängsmalmätare varierar i utseendet från mer kontrastrikt tecknade individer med framvingens yttre cirka femtedel samt innanför framkanten mörkare grå till individer som är ljusare och utan de mörkare banden vid framvingens ytterkanter. Dessutom kan framvingarna hos arten emellanåt variera i form och vara mer bredvingade.Ängsmalmätare uppvisar stora likheter framförallt med tistelmalmätare Eupithecia satyrata och hallonmalmätare Eupithecia subfuscata som den inte sällan kan förväxlas med, särskilt för mindre erfarna observatörer. Ängsmalmätare kan dessutom förväxlas med dyster malmätare Eupithecia orphnata, denna är dock lokalt förekommande och i flertalet områden sällsynt. Ängsmalmätare skiljer sig lättast från tistelmalmätare genom att framvingarna hos den senare är något bredare och inte lika långsmala samt genom att ängsmalmätare ofta har en ljusare färg och genom att tvärlinjerna utanför mittfläcken bildar en nästan rät vinkel som hos tistelmalmätare istället i de flesta fall är rundat böjd. Tistelmalmätare har dessutom ofta - men inte alltid - en vitaktig fläck innanför framvingens bakhörn som saknas hos ängsmalmätare. Från hallonmalmätare skiljer sig ängsmalmätare främst genom att den förra som regel är mörkare grå och med tvärlinjerna utanför mittfläcken rundat böjda i likhet med hos tistelmalmätare samt genom att framvingarna så gott som alltid är bredare. Avflugna individer kan ofta behöva bestämmas genom undersökningar av genitalierna för att säkert klarlägga arttillhörigheten. Tydliga skillnader finns i genitalierna mellan alla tre arterna och hos båda könen och som för mer avflugna individer kan vara det enda säkra sättet för korrekt artbestämning. Bra underlag för artbestämning finns exempelvis i Skou (1984).

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för ängsmalmätare

Länsvis förekomst och status för ängsmalmätare baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för ängsmalmätare

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Det ackumulerade utbredningsområdet för ängsmalmätare sträcker sig från södra Sverige med Öland och Gotland till mellersta Norrland, nordligast i Jämtland. Utbredningsområdet har numer minskat i de norra delarna och nordgränsen går numer ungefär från mellersta Bohuslän, via Vänern åt nordost till norra Mälardalen och nordligast till nordöstra Uppland. Förekomsterna ligger ofta mer kustnära eller i de områden som gynnas klimatiskt av de större sjöarna, exempelvis Mälardalen. Förekomsterna i Götalands och Svealands inland är färre och mer spridda, och förekomsterna är som regel talrikast i de östra delarna av landet. Ängsmalmätare har sina rikaste förekomster i Skåne, på Öland och möjligen på Gotland där den fortfarande kan uppträda förhållandevis talrikt på flera platser. Också längs Östersjökusten ungefär upp till södra Södermanland och i de mer Mälarnära områdena finns flera förekomster. Ängsmalmätare har minskat på åtskilliga håll över hela artens svenska utbredningsområde, särskilt på fastlandet och i de norra delarna av sitt utbredningsområde. Arten uppvisar inga regelrätta migratoriska beteenden. Inga tecken finns på att arten skulle vara nyinvandrad i Sverige utan arten är en gammal medlem av den svenska faunan. Arten påträffas så gott som uteslutande bara på sina egentliga habitat. I de övriga nordiska länderna förekommer ängsmalmätare utbrett över hela Danmark. I Norge förekommer arten sällsynt enbart i landets sydöstligaste delar, dels runt Oslofjorden och dels utmed sydkusten ner till Ydre Vest-Agder, Kristiansand. I Finland förekommer ängsmalmätare i landets södra delar ungefär till i höjd med Etelä-Pohjanmaa, Vaasa och Pohjois-Savo, Kuopio. Arten har emellertid sedan slutet av 1980-talet gått kraftigt tillbaka, framförallt i de nordliga provinserna. Världsutbredningen sträcker sig från Spanien och Storbritannien, genom Kontinentaleuropa och Medelhavsområdet, i Norden, och Baltikum, i de södra delarna av västra Ryssland, genom södra Sibirien och till Mongoliet.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Geometroidea  
  • Familj
    Geometridae - mätare 
  • Underfamilj
    Larentiinae  
  • Tribus
    Eupitheciini  
  • Släkte
    Eupithecia  
  • Art
    Eupithecia subumbrata(Denis & Schiffermüller, 1775) - ängsmalmätare

Ängsmalmätare hör i Sverige uteslutande hemma på öppna gräsmarker som extensivt brukade betesmarker, varmare brynmarker eller på torrare strandängar, särskilt på mer eller mindre sandiga jordar. Sekundära habitat utgör även grustäkter och trädesmarker som legat några år samt blomrikare vägkanter. Flertalet habitat utgörs av varma miljöer som ofta ligger på sandrika och därmed torrare, gärna kalkrika jordar. Förekomster finns dock även på friska jordar och i Danmark förekommer arten också på torrare mossar (i regel utdikade) samt på hedar. Tydliga mellanårsfluktuationer förekommer i populationerna och dessa kan vara kraftiga. Fjärilen är aktiv om natten och flyger från skymningen fram mot midnatt, varma nätter ibland även något längre. Särskilt i varmt väder kan den också skrämmas upp ur vegetationen om dagen. Båda könen lockas till ljus om natten, och båda könen besöker olika blommor för nektarsök, gärna exempelvis backglim Silene nutans men till exempel också blommor av flockblomstriga (Umbelliferae) och korgblommiga växter (Compositae) (N. Hydén opubl.). Fjärilen flyger i en ganska långsam någorlunda rak flykt på någon meters höjd över marken. Blir fjärilen skrämd flyger den ofta snabbt ner mot marken för att gömma sig i vegetationen i likhet med många andra mätare (N. Hydén opubl.). Arten uppträder vanligtvis i måttliga antal på sina förekomster, ofta påträffas den också bara enstaka. Ängsmalmätare flyger i Sverige i en generation, i södra Sverige från slutet av maj till slutet av juni eller början av juli med högflygningen i början eller mitten av juni. I de norra delarna av utbredningsområdet inträder flygperioden från början av juni till början eller mitten av juli med högflygningen kring midsommar.Larven är polyfag och lever på blommor eller fröställningar, i Norden i första hand av bockrot Pimpinella saxifraga, åkervädd Knautia arvensis, korsört Senecio jacobaea, johannesört Hypericum perforatum och renfana Tanacetum vulgare. Uppgifter finns från Danmark även om fynd av larver på röllika Achillea millefolium och enstaka larvfynd på gråbo Artemisia vulgaris. Från Mellaneuropa och övriga delar av artens utbredningsområde finns även flera andra värdväxter uppgivna, exempelvis brudsporre Gymnadenia conopsea, kungsmynta Origanum vulgare, klintar Centaurea spp. och blåklockor Campanula spp. Gemensamt synes vara att flertalet värdväxter hör till den flora som gärna förekommer på artrikare främst torrare och gärna kalkrika jordar som inte är stadda i senare stadier av succession. Larven lever från början av juli till slutet av augusti eller början av september och kan återfinnas exempelvis vid svephåvning. Puppan övervintrar i en förhållandevis välspunnen kokong strax under markytan.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap, Havsstrand

Biotoper som är viktiga för arten: Öppen fastmark, Öppna gräsmarker

Biotoper där arten kan förekomma: Blottad mark

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· egentliga växter - Plantae (Viktig)
· tvåhjärtbladiga blomväxter - Magnoliopsida (Viktig)
Ängsmalmätare minskar över hela sitt svenska utbredningsområde med de tydligaste minskningarna på fastlandet, i synnerhet norr om Skåne. Flera av de habitattyper i Sverige där ängsmalmätare har sina förekomster minskar, både i areal och i habitatkvalitet. De främsta skälen är orsakade av jordbrukets fortgående rationalisering som bland annat innebär att lågproduktiv eller inte lönsam jordbruksmark antingen tillåts växa igen eller planteras med skog. Dessutom innebär rationaliseringarna att den jordbruksmark som fortsatt odlas i allt högre grad intensivbrukas. I många slättbygder, inte minst i Skåne, slås på många håll dessutom all vegetation i vägkanterna ner ända ut till åkerkanten med början redan före midsommar vilket effektivt hindrar artens reproduktion i vägkantsmiljöer. Denna tidiga vägkantslåtter bedrivs antingen genom Trafikverkets försorg eller av lokala jordbrukare. Vinddrift i samband med ogräs- eller insekticidbekämpning på åkrarna eller att sprutningar utförs ut över kantzonerna utgör andra hot mot arten.De sammantaget viktigaste hotorsakerna bedöms utgöras dels av den fortgående igenväxningen och dels av att den brukade jordbruksmarken inklusive många kantzoner brukas alltför intensivt. Arten tycks tåla de tidiga stadierna av igenväxning men efter några år minskar blomrikedomen och därmed tillgången på såväl värdväxter som tillgången på nektarresurser. Resultatet blir en allt tätare vegetation med högvuxna gräs och kvävegynnade örter vilket leder till att de mer marknära partierna blir svalare och fuktigare. Något som sannolikt missgynnar fjärilen som föredrar solvarma habitat. Det fortgående antropogena kvävenedfallet ökar dessutom hastigheten på igenväxningen och ökar mängden kväve i marken vilket gynnar många bredbladiga gräs och örter som inte utgör värdväxter. Utöver detta innebär den tilltagande fragmenteringen av lämpliga habitat en ökad isolering av förekomsterna, i synnerhet på fastlandet. Detta bedöms öka risken för lokala utdöenden. Rationellt brukade betesmarker medger enbart små eller rent av obetydliga möjligheter till reproduktion av ängsmalmätare på grund av artens fenologi och genom att flertalet av artens värdväxter utgör begärligt betesfoder. Dessutom försvinner eller minskar tillgängliga nektarresurser nödvändiga för fekunditeten hos honan. Eftersom larven lever ända fram till slutet av augusti eller början av september bedöms inte heller slåtterängshävd utgöra ett alternativ för arten. I någon mån kan även bebyggelseutveckling på artrikare gräsmarker utgöra hot. Mot bakgrund av de fortsatt förväntade strukturrationaliseringarna av jordbruksmarken finns i nuläget inga tecken på att de viktigaste hotorsakerna kommer att upphöra eller minska.

Påverkan
  • Exploatering/konstruktion (Viss negativ effekt)
  • Mänsklig störning av art (Viss negativ effekt)
  • Förstörelse av habitat/substrat (Viss negativ effekt)
  • Bekämpningsmedel (Viss negativ effekt)
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
  • Igenplantering (Stor negativ effekt)
  • Intensifierat jordbruk (Stor negativ effekt)
För att ängsmalmätare på lång sikt ska kunna upprätthålla en livskraftig population inom sitt utbredningsområde är det angeläget att blomrikare gräsmarker, framförallt på lättare jordar, hålls öppna och sköts på ett sådant sätt att fjärilen och dess värdväxter gynnas. Det är också viktigt att dessa marker inte blir alltför små och isolerade utan att de är tillräckligt nära varandra så att utbyte av individer mellan förekomster kan ske. Behovet av sådana marker bedöms vara allra störst i de mer kustnära områdena från i väster Bohuslän och söderut, i Skåne, och upp till Södermanland samt Mälardalen. Det bedöms vara såväl angeläget som gynnsamt att betesmarker, och möjligen även vissa typer av slåtterängar, inom artens utbredningsområde kan hävdas genom anpassad hävdregim som bygger på roterande hävdfria år inom varje objekt. Detta ger möjlighet för värdväxterna och andra blommor att fullfölja frösättningen ostört på roterande avsnitt av de hävdade markerna. Ligger sådana roterande avsnitt inom ett och samma hävdade område bedöms åtgärderna vara effektiva i syfte att säkerställa väl fungerande habitat för ängsmalmätare. Det nya Landsbygdsprogrammet inom den nya jordbrukspolitiken CAP som träder i kraft 2015 medger utökade möjligheter till hävdfria år, bland annat i det uttalade syftet att gynna biologisk mångfald. Det är därför av stort värde att brukare av behörig myndighet aktivt informeras om de nya möjligheterna och också om fördelarna med sådan hävd. I jordbrukstrakter som intensivbrukas, framförallt i Skåne och i andra slättbygder, men även exempelvis på Öland, finns behov av att vägkanterna utmed ett nätverk av artrikare sträckor undantas från konventionell tidig vägkantslåtter i syfte att gynna blomning, frösättning och därmed reproduktionsförutsättningarna för ängsmalmätare. Sträckorna behöver fördelas över tillräckliga arealer och vardera vara tillräckligt långa (som det kan bedömas åtminstone några tiotal meter) eller täcka in avsnitten med de växter som är intressanta för ängsmalmätare. De läggs lämpligen ut på sådana sträckor som är mer artrika och innehåller lite eller ingen åkertistel och andra problematiska åkerogräs. För öka förutsättningarna för att sådant alternativt vägkantsunderhåll ska bli hållbart på längre sikt bör den avslagna vegetationen föras bort. Syftet med borttransport av vägkantsklippet är att undvika gröngödslingseffekter som kan hålla kvar många näringsgynnade ogräs, inte minst genom att grönhacket tillåts ligga och fröa av sig. Högre näringsinnehåll i marken gynnar dessutom inte förekomster av flera av artens värdväxter. Det bedöms vidare som mycket angeläget att artrikare grustäktverksamheter även efter att täkten helt eller delvis avslutats eller under pågående efterbehandling hålls öppna över tillräckliga avsnitt. Detta skulle kunna ske genom periodvis återkommande markberedningsåtgärder såsom harvning eller skrapning eller vändning med jordbruksmaskiner eller exempelvis frontlastare. Syftet med sådana metoder är att bibehålla vegetationen i tidigare successionsstadier. Sådana skötselregimer kan förmodligen väl baseras på ett roterande schema inom vart och ett av objekten. Lämpliga habitat behöver som förstaåtgärd undantas från skogsplantering och habitat som är stadda i igenväxning av buskar och träd behöver restaureras genom avverkningsinsatser och slyröjningar på ett sådant sätt att även rotsystemen tas bort för att förhindra uppslag av rot- och stubbskott. Genom att rationaliseringarna inom jordbruket förväntas fortsätta bedöms ängsmalmätare även på sikt fortsätta att minska. Såvitt det kan bedömas i nuläget finns därför om några år behov av lämplig nivå av påbörjad övervakning, särskilt på fastlandet, i syfte att bättre kunna bedöma populationstrender och behov av skötselåtgärder särskilt med ett landskapsperspektiv. Det bedöms finnas flera andra naturvårdsintressanta arter på flera av de marker där ängsmalmätare förekommer, så åtgärder bör kunna ge goda synergieffekter och övervakning skulle kunna samordnas med andra övervakningsinsatser.
Eftersom arten kan förväxlas med flera andra arter är det viktigt att särskilt fynd utanför artens nuvarande utbredningsområde valideras av sakkunnig.

Aarvik, L., Berggren, K. & Hansen, L. O. 2000. Catalogus Lepidopterorum Norvegiae. Lepidopterologisk arbeidsgruppe Zoologisk Museum, Universitetet i Oslo, Oslo.

Artportalen. 2015. Rapportsystem för växter, djur och svampar. ArtDatabanken, SLU. [http://www.artportalen.se] [uttag 2015-03-14].

Hoffmeyer, S. 1966. De danske målere. 2den udgave. Universitetsforlaget i Aarhus, Aarhus.

Huldén, L. (ed.). et al. 2000. Suomen suurperhosatlas. Suomen Perhostutkijain Seura, Helsinki.

Ivinskis, P. 2004. Lietuvos drugiai (Lepidoptera). Katalogas. Institute of Ecology, Vilnius University, Vilnius.

Jürivete, U. et al. 2000. Eesti Liblikad. Kataloog. Estonian Lepidoptera. Eestti Lepidopteroloogide Sets, Tallinn.

Karsholt, O. & Razowski, J. (Eds.). 1996. The Lepidoptera of Europe: A Distributional Checklist. Apollo Books, Stenstrup.

Knudsen, K. 1994. Status over Nordjyllands storsommerfugle 1980-1989. Nordjysk Lepidopterologklub, Bælum.

Lampa, S. 1885. Förteckning öfver Skandinaviens och Finlands Macrolepidoptera. Central-Tryckeriet, Stockholm.

Mikkola, K., Jalas, I. & Peltonen, O. 1985. Suomen Perhoset. Mittarit 2. Suomen Perhosetutkijain Seura, Helsinki.

Mironov, V. 2003. The Geometrid Moths of Europe. Volume 4. Apollo Books, Stenstrup.

Nielsen, P. S. 2000. Faktaliste over de danske storsommerfugle “Den lille grå”. Lepidoptera (Kbh.), (N.S.) Sæernr.

Nordström, F. 1943. Förteckning över Sveriges storfjärilar. Catalogus Insectorum Sueciae. III. Macrolepidoptera. Opusc. Ent. 1943: 5-120.

Porter, J. 1997. The Colour Identification Guide to Caterpillars of the British Isles (Macrolepidoptera). Penguin Books Ltd., London.

Skou, P. 1984. Nordens målere. Danmarks Dyreliv. Band 2. Fauna Bøger & Apollo Bøger, København & Svendborg.

Ebert, G. (Ed.) et al. 2003. Die Schmetterlinge Baden-Württembergs. Band 9: Nachtfalter VII. Eugen Ulmer GmbH & Co., Stuttgart.

Svensson, I. 1993. Fjärilkalender. H. Hellberg eget förlag, Österslöv.

Svensson, I. et al. 1994. Catalogus Lepidopterorum Sueciae. Naturhistoriska Riksmuseet, Stockholm.

Viidalepp, J. 1996. Checklist of the Geometridae (Lepidoptera) of the former U.S.S.R. Apollo

Books, Stenstrup.

Weigt, H.-J. 1991. Die Blütenspanner Mitteleuropas (Lepidoptera, Geometridae: Eupitheciini). Teil 4: Eupithecia satyrata bis indigata. Dortmunder Beitr. Landeskunde 25: 5-106.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Nils Hydén 2015.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Geometroidea  
  • Familj
    Geometridae - mätare 
  • Underfamilj
    Larentiinae  
  • Tribus
    Eupitheciini  
  • Släkte
    Eupithecia  
  • Art
    Eupithecia subumbrata, (Denis & Schiffermüller, 1775) - ängsmalmätare
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Nils Hydén 2015.