Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  mindre taggmätare

Organismgrupp Fjärilar, Mätare Aplocera efformata
Mindre taggmätare Fjärilar, Mätare

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En medelstor grå och ovanligt lång- och spetsvingad mätare. Framvingen har på ömse sidor mellanfältet tre knyckigt böjda, parallella, gråsvarta linjer och mellan dessa en mörkare grå utfyllnad och mörkare vingribbor. Från framvingespetsen till yttre mellanfältet finns ett diffust rostfärgat stråk. Rotfältet markeras utåt av en skarpt vinklad gråsvart linje. Arten är mycket lik allmän taggmätare, A. plagiata, från vilken den urskiljdes först 1923. Denna har dock nästan 5 mm större vingspann och framvingarna är mer blågrå och med skarpare svart teckning. Vidare har dess hane mer än dubbelt så långa genitalklaffar. Vingspann 29-32 mm.
Utbredning
Länsvis förekomst för mindre taggmätare Observationer i  Sverige för mindre taggmätare
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Mindre taggmätare är en torrmarksart som väl anpassat sig till människoskapade miljöer. Den har sina främsta förekomster i Skåne och sydligaste Halland. Senare års fynd är främst från kustnära områden. Utanför dessa landskap är det osäkert om arten funnits etablerad oavbrutet under längre tid. På Öland är den under senare år främst påträffad i ljusfällor på södra delen och i Blekinge på Utlängan, vilket indikerar att det främst rör sig om migrerande individer. Det gör även ett fynd i skogsmiljö i Småland, Bäckebo 2004. Märkligt nog har arten etablerat sig på en bangård avsevärt längre norrut i Västmanland, Frövi. Den påträffades där första gången 2007 och 2010 uppletades dess egentliga habitat på den övergivna bangården där som mest ca 50 individer påträffades vid ett besök. Påföljande år asfalterades den f.d. bangården och artens framtid är nu oviss där. Mindre taggmätare har påträffats i Skåne, Blekinge, Halland, Småland, Öland, Bohuslän (1998) och Västmanland. I Norge har endast ett fynd gjorts i Aust-Agder 1980. Från Finland saknas fynd medan arten i Danmark är påträffad i alla distrikt utom Nordvästjylland. Den betraktas som allmän i de sydöstra delarna av Danmark. Nordgräns i övriga Nordvästeuropa utgörs av Lettland, Litauen, Polen, Tyskland, Holland och England där den är allmän i de sydliga delarna och påträffad norrut till Cumbria och Yorkshire. Världsutbredningen omfattar Nordafrika, hela södra och mellersta Europa norrut till Sydsverige och vidare österut till sydvästra Ryssland, Ukraina, Turkiet och Kaukasus.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
B2b(iii)c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
Mindre taggmätare är en art med ganska instabila populationer på störd mark, ofta nära havet på klapperstensfält, vid stenbrott och grustäkter, men även på trädesåkrar etc. Den förekommer främst i Skåne och södra Halland men lokalt även i Småland, Blekinge samt på Öland. Värdväxt Hypericum perforatum. Antalet reproduktiva individer skattas till 5000 (3000-20000). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 35100 km² och förekomstarean (AOO) till 400 (240-800) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Nära hotad (NT). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2b(iii)c(iv)).
Ekologi
Mindre taggmätare är knuten till johannesörter Hypericum spp. och i norra delarna av den europeiska utbredningen är den främst funnen på lokaler med rikligt av äkta johannesört H. perforatum, glest växande i grus, makadam eller på blottlagd kalkrikare sandjord. Förutom på mer naturliga, torra ängsmarker med gles vegetation påträffas den oftare talrikt på sandiga, kalkrika trädesåkrar (främst i kantzoner), industriområden, bangårdar och annan störd mark. En av de främsta förekomsterna har varit på de länge mer eller mindre nakna tippmassorna från kritkalkbrottet vid Klagshamn i Skåne. Fjärilarna som främst är nattaktiva är mycket lätta att skrämma upp ur vegetationen under dagtid och det är oftast så man påträffar arten. Den uppträder med två generationer per säsong även på dess nordligaste lokal i Västmanland. I Skåne flyger arten från första dagarna i juni till början av juli och på nytt under augusti och september. Fjärilar funna i oktober är möjligen en partiell tredje generation. Den första generationen är den talrikaste och en viss del av pupporna från dess avkomma övervintrar och säkerställer på så vis påföljande års första generation. Den andra generationens larver övervintrar som små och fullföljer tillväxten under våren. Förpuppning sker i en tunn spånad på markytan.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Urban miljö
Urban miljö
Havsstrand
Havsstrand
Förekommer
Viktig
Biotoper
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor)
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· johannesörter
· johannesörter
· äkta johannesört
· äkta johannesört
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Lepidoptera (fjärilar), Familj Geometridae (mätare), Släkte Aplocera, Art Aplocera efformata (Guenée, 1857) - mindre taggmätare Synonymer

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier B2b(iii)c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)

Dokumentation Mindre taggmätare är en art med ganska instabila populationer på störd mark, ofta nära havet på klapperstensfält, vid stenbrott och grustäkter, men även på trädesåkrar etc. Den förekommer främst i Skåne och södra Halland men lokalt även i Småland, Blekinge samt på Öland. Värdväxt Hypericum perforatum. Antalet reproduktiva individer skattas till 5000 (3000-20000). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 35100 km² och förekomstarean (AOO) till 400 (240-800) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Nära hotad (NT). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2b(iii)c(iv)).
En medelstor grå och ovanligt lång- och spetsvingad mätare. Framvingen har på ömse sidor mellanfältet tre knyckigt böjda, parallella, gråsvarta linjer och mellan dessa en mörkare grå utfyllnad och mörkare vingribbor. Från framvingespetsen till yttre mellanfältet finns ett diffust rostfärgat stråk. Rotfältet markeras utåt av en skarpt vinklad gråsvart linje. Arten är mycket lik allmän taggmätare, A. plagiata, från vilken den urskiljdes först 1923. Denna har dock nästan 5 mm större vingspann och framvingarna är mer blågrå och med skarpare svart teckning. Vidare har dess hane mer än dubbelt så långa genitalklaffar. Vingspann 29-32 mm.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för mindre taggmätare

Länsvis förekomst och status för mindre taggmätare baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för mindre taggmätare

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Mindre taggmätare är en torrmarksart som väl anpassat sig till människoskapade miljöer. Den har sina främsta förekomster i Skåne och sydligaste Halland. Senare års fynd är främst från kustnära områden. Utanför dessa landskap är det osäkert om arten funnits etablerad oavbrutet under längre tid. På Öland är den under senare år främst påträffad i ljusfällor på södra delen och i Blekinge på Utlängan, vilket indikerar att det främst rör sig om migrerande individer. Det gör även ett fynd i skogsmiljö i Småland, Bäckebo 2004. Märkligt nog har arten etablerat sig på en bangård avsevärt längre norrut i Västmanland, Frövi. Den påträffades där första gången 2007 och 2010 uppletades dess egentliga habitat på den övergivna bangården där som mest ca 50 individer påträffades vid ett besök. Påföljande år asfalterades den f.d. bangården och artens framtid är nu oviss där. Mindre taggmätare har påträffats i Skåne, Blekinge, Halland, Småland, Öland, Bohuslän (1998) och Västmanland. I Norge har endast ett fynd gjorts i Aust-Agder 1980. Från Finland saknas fynd medan arten i Danmark är påträffad i alla distrikt utom Nordvästjylland. Den betraktas som allmän i de sydöstra delarna av Danmark. Nordgräns i övriga Nordvästeuropa utgörs av Lettland, Litauen, Polen, Tyskland, Holland och England där den är allmän i de sydliga delarna och påträffad norrut till Cumbria och Yorkshire. Världsutbredningen omfattar Nordafrika, hela södra och mellersta Europa norrut till Sydsverige och vidare österut till sydvästra Ryssland, Ukraina, Turkiet och Kaukasus.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Geometroidea  
  • Familj
    Geometridae - mätare 
  • Underfamilj
    Larentiinae  
  • Tribus
    Chesiadini  
  • Släkte
    Aplocera  
  • Art
    Aplocera efformata(Guenée, 1857) - mindre taggmätare

Mindre taggmätare är knuten till johannesörter Hypericum spp. och i norra delarna av den europeiska utbredningen är den främst funnen på lokaler med rikligt av äkta johannesört H. perforatum, glest växande i grus, makadam eller på blottlagd kalkrikare sandjord. Förutom på mer naturliga, torra ängsmarker med gles vegetation påträffas den oftare talrikt på sandiga, kalkrika trädesåkrar (främst i kantzoner), industriområden, bangårdar och annan störd mark. En av de främsta förekomsterna har varit på de länge mer eller mindre nakna tippmassorna från kritkalkbrottet vid Klagshamn i Skåne. Fjärilarna som främst är nattaktiva är mycket lätta att skrämma upp ur vegetationen under dagtid och det är oftast så man påträffar arten. Den uppträder med två generationer per säsong även på dess nordligaste lokal i Västmanland. I Skåne flyger arten från första dagarna i juni till början av juli och på nytt under augusti och september. Fjärilar funna i oktober är möjligen en partiell tredje generation. Den första generationen är den talrikaste och en viss del av pupporna från dess avkomma övervintrar och säkerställer på så vis påföljande års första generation. Den andra generationens larver övervintrar som små och fullföljer tillväxten under våren. Förpuppning sker i en tunn spånad på markytan.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Landskapstyper där arten kan förekomma: Urban miljö, Havsstrand

Biotoper som är viktiga för arten: Människoskapad miljö på land, Öppna gräsmarker, Öppen fastmark

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· johannesörter - Hypericum (Viktig)
· äkta johannesört - Hypericum perforatum (Viktig)
Arten hotas av olika typer av moderniseringar både inom jordbruket och av infrastruktur. I jordbrukslandskapet hotas den främst av herbicider, gödsling och att trädesbruket inte upprätthålls om inte detta också stöds av EU’s och jordbruksverkets miljöstödersättningar. På bangårdar försvinner livsmiljön då dessa asfalteras eller täcks av alltför näringsfattig makadam. Arten lever såsom på undantag på mer vegetationsbefriade ytor genom den återkommande användningen av herbicider för att eliminera all växtlighet, men missgynnas också av igenväxning av nedlagda bangårdar, tippningsplatser med krossad sten och på ej fullt utbyggda industriområden.

Påverkan
  • Förstörelse av habitat/substrat (Viss negativ effekt)
  • Ökad näringsbelastning (Stor negativ effekt)
  • Bekämpningsmedel (Stor negativ effekt)
  • Intensifierat jordbruk (Viss negativ effekt)
En undersökning av möjligheten att behålla arten inom naturvårdsplanerade områden efterlyses. Som en utpräglad opportunist på nyligen störd och ännu ganska vegetationsbefriad mark kan detta vara vanskligt i det längre perspektivet. Banverket har börjat uppmärksamma värdefulla miljöer för hotade arter, vilket ökar chanserna att arten kan kvarleva på bangårdar som i mindre grad utnyttjas och där herbicidanvändningen inte är fullskalig vid varje tillfälle. Kalkbrottet i Limhamn har nyligen fått en status motsvarande kommunalt naturreservat då många rödlistade arter lever där. Sannolikt finns mindre taggmätare i detta område.

Aarvik, L., Hansen, L.-O. & Kononenko, V. 2009. Norges sommerfugle - Håndbok over Norges dagsommerfugler og nattsvärmere. Norsk Entomologisk forening, Oslo.

Brattström, A. & Lindeborg, M. 2010. Fjärilsfynden i sydost 2009. Lucanus 15(1): 1-11.

Koch, M. 1983. Wir bestimmen Schmetterlinge. IV teil; Spanner. Neumann-Neudamm Verlag, Radebeul.

Lindeborg, M. 1999. Fjärilsfynden i sydost 1998. Lucanus 4(1): 19-29.

Lindeborg, M. 2005. Fjärilsfynden i sydost 2004. Lucanus 10(1): 1-19.

Lindeborg, M. 2007. Fjärilsfynden i sydost 2006. Lucanus 12(1): 1-16.

Lindeborg, M. 2009. Intressanta fynd av storfjärilar (Macrolepidoptera) i Sverige 2008. Ent. Tidskr. 130: 11-20.

Nordström, F., Wahlgren, E. & Tullgren, A. 1935-41. Svenska fjärilar. Nordisk familjeboks förlag, Stockholm.

Norgaard, I. & Nielsen, P. S. 1988. Fund af storsommerfugle i Danmark 1961-86. Lepidopterologisk forening.

Palmqvist, G. 2011. Intressanta fynd av storfjärilar (Macrolepidoptera) i Sverige 2010. Ent. Tidskr. 132: 11-23.

Skinner, B. 1984. Colour identification guide to moths of British Isles. Penguin Books Ltd, Harmondsworth.

Skou, P. 1984. Nordens målere. Danmarks dyreliv Bind 2. Apollo books, Stenstrup.

Stenmark, M. 2010. Den biologiska mångfaldens segertåg. Fauna & Flora 105(3): 24-31.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Claes U. Eliasson 2011. Rev. Claes Eliasson 2012.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Geometroidea  
  • Familj
    Geometridae - mätare 
  • Underfamilj
    Larentiinae  
  • Tribus
    Chesiadini  
  • Släkte
    Aplocera  
  • Art
    Aplocera efformata, (Guenée, 1857) - mindre taggmätare
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Claes U. Eliasson 2011. Rev. Claes Eliasson 2012.