Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  kalkfly

Organismgrupp Fjärilar, Nattflyn Tyta luctuosa
Kalkfly Fjärilar, Nattflyn

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En liten nattflyart som också är dagaktiv. Den är lättigenkännlig med sina brunsvarta framvingar och med en stor vit fläck från vingens mitt som når framkanten. Bakvingarna är vita med en mörkbrun bård med vita fläckar vid ytterkanten och ett mörkbrunt fält ett stycke ut från vingens bas. Vingspann 22-25 mm.
Utbredning
Länsvis förekomst för kalkfly Observationer i  Sverige för kalkfly
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Kalkfly är knuten till åkervinda Convolvulus arvensis. Denna är särskilt talrik i jordbrukslandskap med kalkrik berggrund eller morän i Sydsverige. En av kalkflyets favoritmiljöer på Öland och Gotland är platser där öppen alvarhed möter djupare jordlager på den plana kambrosilurkalken. Åkervinda kan utnyttja större ytor för sina krypande revor där andra växter har svårt att etablera sig, medan rötterna finns i kantzonen mot mer bördig mark där konkurrensen mellan olika växtarter är större. Exempel på sådana småmiljöer är vägkanter och banvallar samt skärningar mot dessa, men också klapperstensvallar och kala klipphällar. Den klarar sig ganska bra också i beteshagar med extensivt bete, men då främst på ytor som inte är så lätta att beta eller där åkervindans revor är den enda kärlväxten. Fjärilarna flyger både under dagtid och under natten då de med lätthet attraheras till UV-ljusfällor. De besöker olika blommor och är lätta att skrämma till flykt. Arten uppträder de flesta år med två generationer från slutet av maj till mitten eller slutet av juni och åter från mitten av juli till senare hälften av augusti. Enstaka individer kan också påträffas i mellanperioden och senare. Den första generationen är den obligatoriska och sannolikt ligger en större andel av pupporna från denna generations reproduktion över vintern, medan en mindre andel utgör andragenerationen. Larverna lever av bladen av främst åkervinda, men andra värdväxter har också uppgetts i litteraturen från övriga Europa, bl.a. mållväxter Chenopodiaceae och linväxter Linum spp. Förpuppningen sker i en kokong i markskiktet.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
B2b(iii,v)c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
Kalkfly är utbredd på Gotland och Öland samt förekommer lokalt i sydöstra Skåne. Arten är knuten till alvarmark och hedliknande platser på kalkrik mark. Larven lever på Convolvulus arvensis. Kalkfly minskar i Skåne och det är osäkert hur arten påverkas av betet på Stora alvaret på Öland. Flera av artens tidigare förekomster i Mittlandskogen är stadda i igenväxningen vilkket missgynnar arten tydligt. Antalet reproduktiva individer skattas till 18000 (15000-22000). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 30000 (24000-72000) km² och förekomstarean (AOO) till 500 (400-600) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat och antalet reproduktiva individer. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger i närheten av gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2b(iii,v)c(iv)).
Ekologi
Kalkfly är knuten till åkervinda Convolvulus arvensis. Denna är särskilt talrik i jordbrukslandskap med kalkrik berggrund eller morän i Sydsverige. En av kalkflyets favoritmiljöer på Öland och Gotland är platser där öppen alvarhed möter djupare jordlager på den plana kambrosilurkalken. Åkervinda kan utnyttja större ytor för sina krypande revor där andra växter har svårt att etablera sig, medan rötterna finns i kantzonen mot mer bördig mark där konkurrensen mellan olika växtarter är större. Exempel på sådana småmiljöer är vägkanter och banvallar samt skärningar mot dessa, men också klapperstensvallar och kala klipphällar. Den klarar sig ganska bra också i beteshagar med extensivt bete, men då främst på ytor som inte är så lätta att beta eller där åkervindans revor är den enda kärlväxten. Fjärilarna flyger både under dagtid och under natten då de med lätthet attraheras till UV-ljusfällor. De besöker olika blommor och är lätta att skrämma till flykt. Arten uppträder de flesta år med två generationer från slutet av maj till mitten eller slutet av juni och åter från mitten av juli till senare hälften av augusti. Enstaka individer kan också påträffas i mellanperioden och senare. Den första generationen är den obligatoriska och sannolikt ligger en större andel av pupporna från denna generations reproduktion över vintern, medan en mindre andel utgör andragenerationen. Larverna lever av bladen av främst åkervinda, men andra värdväxter har också uppgetts i litteraturen från övriga Europa, bl.a. mållväxter Chenopodiaceae och linväxter Linum spp. Förpuppningen sker i en kokong i markskiktet.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Urban miljö
Urban miljö
Havsstrand
Havsstrand
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor), Nyttjar nektar/pollen
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· åkervinda
· åkervinda
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Lepidoptera (fjärilar), Familj Noctuidae (nattflyn), Släkte Tyta, Art Tyta luctuosa (Denis & Schiffermüller, 1775) - kalkfly Synonymer

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier B2b(iii,v)c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)

Dokumentation Kalkfly är utbredd på Gotland och Öland samt förekommer lokalt i sydöstra Skåne. Arten är knuten till alvarmark och hedliknande platser på kalkrik mark. Larven lever på Convolvulus arvensis. Kalkfly minskar i Skåne och det är osäkert hur arten påverkas av betet på Stora alvaret på Öland. Flera av artens tidigare förekomster i Mittlandskogen är stadda i igenväxningen vilkket missgynnar arten tydligt. Antalet reproduktiva individer skattas till 18000 (15000-22000). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 30000 (24000-72000) km² och förekomstarean (AOO) till 500 (400-600) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat och antalet reproduktiva individer. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger i närheten av gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2b(iii,v)c(iv)).
En liten nattflyart som också är dagaktiv. Den är lättigenkännlig med sina brunsvarta framvingar och med en stor vit fläck från vingens mitt som når framkanten. Bakvingarna är vita med en mörkbrun bård med vita fläckar vid ytterkanten och ett mörkbrunt fält ett stycke ut från vingens bas. Vingspann 22-25 mm.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för kalkfly

Länsvis förekomst och status för kalkfly baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för kalkfly

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Kalkfly är knuten till åkervinda Convolvulus arvensis. Denna är särskilt talrik i jordbrukslandskap med kalkrik berggrund eller morän i Sydsverige. En av kalkflyets favoritmiljöer på Öland och Gotland är platser där öppen alvarhed möter djupare jordlager på den plana kambrosilurkalken. Åkervinda kan utnyttja större ytor för sina krypande revor där andra växter har svårt att etablera sig, medan rötterna finns i kantzonen mot mer bördig mark där konkurrensen mellan olika växtarter är större. Exempel på sådana småmiljöer är vägkanter och banvallar samt skärningar mot dessa, men också klapperstensvallar och kala klipphällar. Den klarar sig ganska bra också i beteshagar med extensivt bete, men då främst på ytor som inte är så lätta att beta eller där åkervindans revor är den enda kärlväxten. Fjärilarna flyger både under dagtid och under natten då de med lätthet attraheras till UV-ljusfällor. De besöker olika blommor och är lätta att skrämma till flykt. Arten uppträder de flesta år med två generationer från slutet av maj till mitten eller slutet av juni och åter från mitten av juli till senare hälften av augusti. Enstaka individer kan också påträffas i mellanperioden och senare. Den första generationen är den obligatoriska och sannolikt ligger en större andel av pupporna från denna generations reproduktion över vintern, medan en mindre andel utgör andragenerationen. Larverna lever av bladen av främst åkervinda, men andra värdväxter har också uppgetts i litteraturen från övriga Europa, bl.a. mållväxter Chenopodiaceae och linväxter Linum spp. Förpuppningen sker i en kokong i markskiktet.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Noctuoidea  
  • Familj
    Noctuidae - nattflyn 
  • Underfamilj
    Aediinae  
  • Släkte
    Tyta  
  • Art
    Tyta luctuosa(Denis & Schiffermüller, 1775) - kalkfly

Kalkfly är knuten till åkervinda Convolvulus arvensis. Denna är särskilt talrik i jordbrukslandskap med kalkrik berggrund eller morän i Sydsverige. En av kalkflyets favoritmiljöer på Öland och Gotland är platser där öppen alvarhed möter djupare jordlager på den plana kambrosilurkalken. Åkervinda kan utnyttja större ytor för sina krypande revor där andra växter har svårt att etablera sig, medan rötterna finns i kantzonen mot mer bördig mark där konkurrensen mellan olika växtarter är större. Exempel på sådana småmiljöer är vägkanter och banvallar samt skärningar mot dessa, men också klapperstensvallar och kala klipphällar. Den klarar sig ganska bra också i beteshagar med extensivt bete, men då främst på ytor som inte är så lätta att beta eller där åkervindans revor är den enda kärlväxten. Fjärilarna flyger både under dagtid och under natten då de med lätthet attraheras till UV-ljusfällor. De besöker olika blommor och är lätta att skrämma till flykt. Arten uppträder de flesta år med två generationer från slutet av maj till mitten eller slutet av juni och åter från mitten av juli till senare hälften av augusti. Enstaka individer kan också påträffas i mellanperioden och senare. Den första generationen är den obligatoriska och sannolikt ligger en större andel av pupporna från denna generations reproduktion över vintern, medan en mindre andel utgör andragenerationen. Larverna lever av bladen av främst åkervinda, men andra värdväxter har också uppgetts i litteraturen från övriga Europa, bl.a. mållväxter Chenopodiaceae och linväxter Linum spp. Förpuppningen sker i en kokong i markskiktet.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor), Nyttjar nektar/pollen

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Landskapstyper där arten kan förekomma: Urban miljö, Havsstrand

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Öppen fastmark

Biotoper där arten kan förekomma: Människoskapad miljö på land

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· åkervinda - Convolvulus arvensis (Viktig)
Arten hotas av den allmänna moderniseringen av infrastruktur och jordbruk. Enkla jordvägar blir allt ovanligare och sandiga järnvägsbankar och skärningar byts mot grov makadam och i skärningar insåning av gräs och plantering av främmande arter buskar. Det mycket ensidiga intensiva betet av nästan hela Stora alvaret på Öland, vilket genomförs för att leva upp till EU’s regelverk för Life-projekt, kan påverka artens långsiktiga överlevnad negativt. I Skåne försvinner miljöerna i Åhustrakten till industrimark och igenväxning med tall på ohävdade betesmarker. Där beteshävden upprätthålls tenderar den att vara alltför intensiv, vilket även gäller betade områden på övriga Öland och på Gotland.

Påverkan
  • Igenväxning (Viss negativ effekt)
  • Exploatering/konstruktion (Viss negativ effekt)
En uppföljning av faunaförändringen bör ske på beteshävdade torrängar och alvarhedar där hävden uppfyller Jordbruksverkets krav på väl avbetad kort grässvål för att erhålla generell miljöersättning. Detta gäller inte bara kalkfly utan ett stort antal hotade fjärilsarter. I Skåne som har begränsade arealer med förekomst av kalkfly och på samma områden flera hotade fjärilsarter bör endast extensivt bete tillåtas, samt helst med betesbefriade perioder. Detta är bara möjligt genom att länsstyrelsen upprättar en åtgärdsplan för särskild miljöersättning. En utvärdering av vilka perioder av säsongen betet kan ske måste då också göras.

Douwes, P., Kaaber, S., Nordström, F., Opheim, M. & Sotavalta, O. 1969. De fennoskandiska och danska nattflynas utbredning. C. W. K. Gleerups förlag, Lund.

Hoffmeyer, S. 1962. De danske ugler. Universitetsforlaget, Århus.

Ivinskis, P. 1993. Check-list of Lithuanian Lepidoptera. Ekologijos Institutas, Vilnius.

Koch, M. 1983. Wir bestimmen Schmetterlinge. III teil; Eulenfalter. Neumann-Neudamm Verlag, Radebeul.

Nordström, F. & Wahlgren, E. 1935-41. Svenska fjärilar. Nordisk familjeboks förlag, Stockholm.

Norgaard, I. & Nielsen, P. S. 1988. Fund af storsommerfugle i Danmark 1961-86. Lepidopterologisk forening.

Norgaard, I. 1998. Fund af storsommerfugle i Danmark 1987-1996. Lepidopterologisk forening.

Skinner, B. 1984. Colour identification guide to moths of British Isles. Penguin Books Ltd, Harmondsworth.

Skou, P. 1991. Nordens ugler. Danmarks dyreliv Bind 5. Apollo books, Stenstrup.

Goater, B., Ronkay, L. & Fibiger, M. 2003. Noctuidae Europaea vol. 10. Catocalinae & Plusiinae. Entomological Press, Sorø.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Claes U. Eliasson 2010.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Noctuoidea  
  • Familj
    Noctuidae - nattflyn 
  • Underfamilj
    Aediinae  
  • Släkte
    Tyta  
  • Art
    Tyta luctuosa, (Denis & Schiffermüller, 1775) - kalkfly
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Claes U. Eliasson 2010.