Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  grått johannesörtsfly

Organismgrupp Fjärilar, Nattflyn Chloantha hyperici
Grått johannesörtsfly Fjärilar, Nattflyn

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En liten grå nattflyart med mörkare teckningar och tydlig njur- och ringfläck på framvingen. Det svarta rotstrecket är osedvanligt långt och uppåt skarpt avgränsat av ett vitaktigt till ljusgrått fält mot framvingekanten. Populationen i Stockholms skärgård är den mest distinkta i nästan rent svart och ljusgrå teckning. Vingspann 28-32 mm.
Utbredning
Länsvis förekomst för grått johannesörtsfly Observationer i  Sverige för grått johannesörtsfly
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Grått johannesörtfly har i Norden avgränsats som underarten svendseni. Denna är utbredd längs våra klippkuster med nordgräns för mer sammanhängande utbredning på Åland och från Stockholms skärgård till Oskarshamnstrakten. I västra Sverige är arten av allt att döma mer lokal och sällsynt men mer utbredd från mellersta Bohuslän till Strömstadstrakten. I Norge är arten sällsynt och lokalt påträffad på sydkusten mellan Risör och Porsgrunn i yttre Aust-Agder och Telemark. Utanför dessa områden finns mer isolerade förekomster på nordligaste Öland och i den högsta branten söder om Visby, Tofta skjutfält på Gotland där den påträffades först 2007. Att arten alltid varit lokal och sällsynt vittnar den första Catalogus från 1885. Det första fyndet i Norden gjordes 1883 på Värmdö i Uppland. Fram till 1940 var arten i Sverige påträffad i Sm, Boh, Sdm och Upl. Fynden från inlandet är få och samtliga gjorda före 1960. Den enda av dessa lokaler där arten möjligen ännu finns kvar är i Östergötland, Söderköping på Ramunderberget. Nordligaste inlandslokalen är Äs vid östra Hjälmaren där det finns ett kalt berg med en fornborg. Nordligast i landet är den funnen under en följd av år på 1980-talet i automatisk UV-ljusfälla på skäret Måsten nordost om Väddö, Singö. Sydligast är den påträffad en gång i Blekinge Karlskrona ca 1960, vilket sannolikt är ett exempel på migration. Även från norra Halland och Göteborgstrakten är fynden så få att det kan misstänkas vara migration. Första fyndet i Danmark, Nordöstjylland, Säby 1970 är från samma period som enda fyndet i Västergötland på Brännö 1971. I Danmark återfanns arten inte förrän 2000 då en, troligtvis relativt nyetablerad, population påträffades på den numera nedlagda rangerbangården i Rödbyhavn på Lolland. Denna population som senare påträffats varje år kommer från den mellaneuropeiska populationen. I Finland utgör Åbo skärgård och Tvärminne i Nyland östgräns för den nordliga underarten svendseni. Nominatformens utbredning omfattar bergsområden i hela södra och centrala delarna av Europa och österut genom Ukraina, Turkiet och Kaukasus till norra Irak. Arten saknas i Storbritannien och vid Nordsjöländernas kustområden liksom i hela norra Tyskland och Polen.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
B2b(ii,iii,iv,v)c(iv); D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
Grått Johannesörtfly har troligen helt försvunnit från Västkusten. Nuvarande utbredningsområde omfattar östra Götalands och Svealands kusttrakter upp till norra Uppland inklusive Öland och Gotland. Arten påträffas på varma platser nära kusten, särskilt på hällmarker. Larven lever på äkta johannesört (Hypericum perforatum) men inte på fyrkantig johannesört (H. maculatum). Artens minskning beror troligen främst på igenväxning av öppna klippmarker präglade av utmarksbete och genom att igenväxningen påskyndas av fortgående kvävenedfall (H. perforatum missgynnas på sikt av igenväxning och ohävd). Antalet reproduktiva individer skattas till 1200 (900-1800). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 20000 (17572-22000) km² och förekomstarean (AOO) till 160 (60-240) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). Antalet individer bedöms överstiga gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (B2b(ii,iii,iv,v)c(iv); D1).
Ekologi
Grått johannesörtfly är knuten till arter av johannesört Hypericum spp. Det är otvivelaktigt växtens plats i miljön som är viktigast. Då man söker efter de nattaktiva larverna påträffas dessa alltid på relativt små växtplantor som står isolerade från annan vegetation i klippspringor eller i grov makadam i vägkanter till t.ex. militära anläggningar. Fjärilarnas antal fluktuerar starkt mellan olika år. Det kan bero på utsatthet för parasitering, vilket gjort att arten endast klarar att leva på johannesört i de extremt vegetationsfattiga miljöerna. Det beror sannolikt också på att torrår dödar värdväxtplantorna. Arten är således beroende av relativt stora habitat för att lyckas upprätthålla långsiktigt livskraftiga populationer. Det ligger nära till hands att misstänka att arten är beroende av en metapopulationsstruktur där avstånden mellan lämpliga livsmiljöer är mer begränsad. Således förefaller etableringen på norra Ölands klapperstensstränder endast ha överlevt en mer begränsad tidsperiod, medan arten ännu är mer talrik från Oskarshamn och norrut. Andra begränsande faktorer är att det rena urberget ofta är alltför näringsfattigt för johannesörterna. Dock kan fjärilen inte sägas vara ens kalkgynnad. Spröda, mer lättspruckna bergarter såsom t.ex. metavulkanit kan dock vara gynnsammare än gnejs och granit. Fjärilarna uppträder i två generationer, den första från mitten av maj till slutet av juni och den andra från slutet av juli till slutet av augusti. De är nattaktiva och besöker blommor samt kan påträffas med fångstmetoderna UV-ljus och jäst fruktsaft. Larverna påträffas enstaka och äter nattetid av blad och nya skott och sitter då öppet. Under dagen gömmer de sig i markytan. Arten övervintrar i puppstadiet i en spånad i markytan.
Landskapstyper
Havsstrand
Havsstrand
Skog
Skog
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Blottad mark
Blottad mark
Öppna strandbiotoper
Öppna strandbiotoper
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor), Nyttjar nektar/pollen
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· johannesörter
· johannesörter
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Lepidoptera (fjärilar), Familj Noctuidae (nattflyn), Släkte Chloantha, Art Chloantha hyperici (Denis & Schiffermüller, 1775) - grått johannesörtsfly Synonymer Noctua hyperici Denis & Schiffermüller, 1775, Actinotia hyperici (Denis & Schiffermüller, 1775), Cloantha hyperici (Denis & Schiffermüller, 1775), grått johannesörtfly

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier B2b(ii,iii,iv,v)c(iv); D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)

Dokumentation Grått Johannesörtfly har troligen helt försvunnit från Västkusten. Nuvarande utbredningsområde omfattar östra Götalands och Svealands kusttrakter upp till norra Uppland inklusive Öland och Gotland. Arten påträffas på varma platser nära kusten, särskilt på hällmarker. Larven lever på äkta johannesört (Hypericum perforatum) men inte på fyrkantig johannesört (H. maculatum). Artens minskning beror troligen främst på igenväxning av öppna klippmarker präglade av utmarksbete och genom att igenväxningen påskyndas av fortgående kvävenedfall (H. perforatum missgynnas på sikt av igenväxning och ohävd). Antalet reproduktiva individer skattas till 1200 (900-1800). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 20000 (17572-22000) km² och förekomstarean (AOO) till 160 (60-240) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). Antalet individer bedöms överstiga gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (B2b(ii,iii,iv,v)c(iv); D1).
En liten grå nattflyart med mörkare teckningar och tydlig njur- och ringfläck på framvingen. Det svarta rotstrecket är osedvanligt långt och uppåt skarpt avgränsat av ett vitaktigt till ljusgrått fält mot framvingekanten. Populationen i Stockholms skärgård är den mest distinkta i nästan rent svart och ljusgrå teckning. Vingspann 28-32 mm.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för grått johannesörtsfly

Länsvis förekomst och status för grått johannesörtsfly baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för grått johannesörtsfly

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Grått johannesörtfly har i Norden avgränsats som underarten svendseni. Denna är utbredd längs våra klippkuster med nordgräns för mer sammanhängande utbredning på Åland och från Stockholms skärgård till Oskarshamnstrakten. I västra Sverige är arten av allt att döma mer lokal och sällsynt men mer utbredd från mellersta Bohuslän till Strömstadstrakten. I Norge är arten sällsynt och lokalt påträffad på sydkusten mellan Risör och Porsgrunn i yttre Aust-Agder och Telemark. Utanför dessa områden finns mer isolerade förekomster på nordligaste Öland och i den högsta branten söder om Visby, Tofta skjutfält på Gotland där den påträffades först 2007. Att arten alltid varit lokal och sällsynt vittnar den första Catalogus från 1885. Det första fyndet i Norden gjordes 1883 på Värmdö i Uppland. Fram till 1940 var arten i Sverige påträffad i Sm, Boh, Sdm och Upl. Fynden från inlandet är få och samtliga gjorda före 1960. Den enda av dessa lokaler där arten möjligen ännu finns kvar är i Östergötland, Söderköping på Ramunderberget. Nordligaste inlandslokalen är Äs vid östra Hjälmaren där det finns ett kalt berg med en fornborg. Nordligast i landet är den funnen under en följd av år på 1980-talet i automatisk UV-ljusfälla på skäret Måsten nordost om Väddö, Singö. Sydligast är den påträffad en gång i Blekinge Karlskrona ca 1960, vilket sannolikt är ett exempel på migration. Även från norra Halland och Göteborgstrakten är fynden så få att det kan misstänkas vara migration. Första fyndet i Danmark, Nordöstjylland, Säby 1970 är från samma period som enda fyndet i Västergötland på Brännö 1971. I Danmark återfanns arten inte förrän 2000 då en, troligtvis relativt nyetablerad, population påträffades på den numera nedlagda rangerbangården i Rödbyhavn på Lolland. Denna population som senare påträffats varje år kommer från den mellaneuropeiska populationen. I Finland utgör Åbo skärgård och Tvärminne i Nyland östgräns för den nordliga underarten svendseni. Nominatformens utbredning omfattar bergsområden i hela södra och centrala delarna av Europa och österut genom Ukraina, Turkiet och Kaukasus till norra Irak. Arten saknas i Storbritannien och vid Nordsjöländernas kustområden liksom i hela norra Tyskland och Polen.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Noctuoidea  
  • Familj
    Noctuidae - nattflyn 
  • Underfamilj
    Noctuinae  
  • Tribus
    Actinotini  
  • Släkte
    Chloantha  
  • Art
    Chloantha hyperici(Denis & Schiffermüller, 1775) - grått johannesörtsfly
    Synonymer
    Noctua hyperici Denis & Schiffermüller, 1775
    Actinotia hyperici (Denis & Schiffermüller, 1775)
    Cloantha hyperici (Denis & Schiffermüller, 1775)
    grått johannesörtfly

Grått johannesörtfly är knuten till arter av johannesört Hypericum spp. Det är otvivelaktigt växtens plats i miljön som är viktigast. Då man söker efter de nattaktiva larverna påträffas dessa alltid på relativt små växtplantor som står isolerade från annan vegetation i klippspringor eller i grov makadam i vägkanter till t.ex. militära anläggningar. Fjärilarnas antal fluktuerar starkt mellan olika år. Det kan bero på utsatthet för parasitering, vilket gjort att arten endast klarar att leva på johannesört i de extremt vegetationsfattiga miljöerna. Det beror sannolikt också på att torrår dödar värdväxtplantorna. Arten är således beroende av relativt stora habitat för att lyckas upprätthålla långsiktigt livskraftiga populationer. Det ligger nära till hands att misstänka att arten är beroende av en metapopulationsstruktur där avstånden mellan lämpliga livsmiljöer är mer begränsad. Således förefaller etableringen på norra Ölands klapperstensstränder endast ha överlevt en mer begränsad tidsperiod, medan arten ännu är mer talrik från Oskarshamn och norrut. Andra begränsande faktorer är att det rena urberget ofta är alltför näringsfattigt för johannesörterna. Dock kan fjärilen inte sägas vara ens kalkgynnad. Spröda, mer lättspruckna bergarter såsom t.ex. metavulkanit kan dock vara gynnsammare än gnejs och granit. Fjärilarna uppträder i två generationer, den första från mitten av maj till slutet av juni och den andra från slutet av juli till slutet av augusti. De är nattaktiva och besöker blommor samt kan påträffas med fångstmetoderna UV-ljus och jäst fruktsaft. Larverna påträffas enstaka och äter nattetid av blad och nya skott och sitter då öppet. Under dagen gömmer de sig i markytan. Arten övervintrar i puppstadiet i en spånad i markytan.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor), Nyttjar nektar/pollen

Landskapstyper som är viktiga för arten: Havsstrand

Landskapstyper där arten kan förekomma: Skog, Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Öppen fastmark, Blottad mark

Biotoper där arten kan förekomma: Öppna strandbiotoper

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· johannesörter - Hypericum (Viktig)
Artens behov av tillräckliga arealer av öppen stenig eller bergig terräng där johannesört trivs i glesa bestånd hotas av igenväxning, atmosfärisk kvävegödning och olika former av exploatering. Huvudpopulationerna befinner sig i regioner som utnyttjas intensivt av friluftslivet under sommaren och där sommarhusbebyggelsen alltid varit tät. Idag blir allt fler av dessa samhällens byggnader permanentbostäder och med detta följer asfalterade vägar och vägbelysning, dvs en omvandling från mer lantlig miljö till villaförortsmiljö. Artens habitat förändras endast långsamt p.g.a. det grundare jordlagret på kustens klippmarker som långsamt höjt sig ur havet, men om ytterligare några decennier får vi räkna med att öppna miljöer som skapades genom utmarksbete fram till 1950-60-talen går förlorade.

Påverkan
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
  • Ökad näringsbelastning (Stor negativ effekt)
  • Exploatering/konstruktion (Stor negativ effekt)
En skattning av gynnsam area för reproduktion i något/några av artens idag främsta förekomstområden skulle kunna ge viss ledning om behoven för en livskraftig metapopulation. Återinför extensivt utmarksbete och buskröjning på platser där arten missgynnas av igenväxning. För att gynna många värmeälskande och nektarberoende insekter i sådana klippmiljöer är det lämpligast att ha en rotation av beteshävd mellan ett flertal större hägn och att varje period av avbruten hävd blir minst 3-5 år.
Arten har nyligen bytt släktnamn till Chloantha men anges i den tryckta versionen av rödlistan som Actinotia hyperici. Mats Lindeborg har bidragit med värdefull information inför författandet av artfaktabladet.

Aarvik, L., Hansen, L.-O. & Kononenko, V. 2009. Norges sommerfugle - Håndbok over Norges dagsommerfugler og nattsvärmere. Norsk Entomologisk forening, Oslo.

Douwes, P., Kaaber, S., Nordström, F., Opheim, M. & Sotavalta, O. 1969. De fennoskandiska och danska nattflynas utbredning. C.W.K. Gleerups förlag, Lund.

Fibiger, M. 1990. Noctuidae Europaea vol. 1. Noctuinae I. Entomological Press, Sorø.

Franzén, M. 1997. Storfjärilar i lövskogar i norra Östergötland. Information från Länsstyrelsen i Östergötlands län 1997: 5.

Hacker, H. & Hreblay M. 2002. Noctuidae Europaea vol. 4. Hadeninae I. Entomological Press, Sorø.

Juhl Nielsen, F., Baungaard, B. & Bech, K. 2000. Dansk bestand af Actinotia hyperici D & S fundet på lille stykke nedlagt baneterraen. Lepidoptera band VII, nr 10.

Lampa, S. 1885. Förteckning öfver Skandinaviens och Finlands Macrolepidoptera. Ent. Tidskr. 6(1-3): 1-137.

Nordström, F., Wahlgren, E. & Tullgren, A. 1935-41. Svenska fjärilar. Nordisk familjeboks förlag, Stockholm.

Norgaard, I. & Nielsen, P. S. 1988. Fund af storsommerfugle i Danmark 1961-86. Lepidopterologisk forening.

Skou, P. 1991. Nordens ugler. Danmarks dyreliv Bind 5. Apollo books, Stenstrup.

Torstenius, S. 1956. Storfjärilar från Söderköpingstrakten. Ent. Tidskr. 77(1): 109-112.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Claes U. Eliasson 2010. Rev. Claes U. Eliasson 2012.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Noctuoidea  
  • Familj
    Noctuidae - nattflyn 
  • Underfamilj
    Noctuinae  
  • Tribus
    Actinotini  
  • Släkte
    Chloantha  
  • Art
    Chloantha hyperici, (Denis & Schiffermüller, 1775) - grått johannesörtsfly
    Synonymer
    Noctua hyperici Denis & Schiffermüller, 1775
    Actinotia hyperici (Denis & Schiffermüller, 1775)
    Cloantha hyperici (Denis & Schiffermüller, 1775)
    grått johannesörtfly
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Claes U. Eliasson 2010. Rev. Claes U. Eliasson 2012.