Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  grönt hedmarksfly

Organismgrupp Fjärilar, Nattflyn Calamia tridens
Grönt hedmarksfly Fjärilar, Nattflyn

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En medelstor nattflyart med pistagegröna framvingar och ljusgrå bakvingar. Framvingen är teckningslös sånär som på en vit njurfläck. Denna och ytterkanten är ibland kantad av en fin rödbrun linje. Vingspann 37-41 mm.
Utbredning
Länsvis förekomst för grönt hedmarksfly Observationer i  Sverige för grönt hedmarksfly
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Arten var tidigare expanderande i Norden, men är nu på reträtt i åtminstone Sverige. I slutet av 1800-talet var den bara känd från Skåne, Halland och Gotland. Vid denna tidpunkt hade endast ett par fynd gjorts på Finlands sydkust, men från 1910-1955 skedde en stark expansion till strax söder om 63°N i centrala Finland. Även om data saknas som skulle stödja en motsvarande expansion i Sverige förefaller det sannolikt att arten utvidgade sitt utbredningsområde under första hälften av 1900-talet. Redan 1940 var dock den nuvarande nordgränsen strax norr om Mälardalen nådd. Att nya landskapsfynd norr om Bohuslän senare har kunnat läggas till kan bero på tidigare bristande undersökning. Nordgränsen i väster är nu södra Värmland och arten är rapporterad från samtliga landskap söderut, inklusive Gotska sandön. Arten har under senare år främst rapporterats från många lokaler i Skåne och Halland. Från Småland, Blekinge, Öland och Gotland är fynden färre. Ett enstaka fynd från Västmanland, Fellingsbro 2010 tyder på att arten även finns kvar vid sin nordgräns. I övriga Mälardalen och inre Västergötland saknas dock helt fynd från de senaste 20 åren. I Norge är arten möjligen bara tillfällig, eller på väg att etablera sig. Den påträffades i Östfold 1995 och 1997 och 2009 i Arendal i Aust-Agder. I Danmark förekommer arten på Själland, Bornholm och från centrala Östjylland och Djursland till Nordöstjylland. I övrigt är fynden i Jylland få och den påträffades på Fyn först 1981. I Storbritannien förekommer arten endast inom ett begränsat område av norra England där den upptäcktes så sent som 1949. I övrigt omfattar Världsutbredningen hela Syd- och Mellaneuropa och vidare österut genom Ryssland till Kazakstan och Altaj.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
B2b(ii,iii,iv,v)c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
Torvfly påträffas i Götaland, förutom i dess västra delar, samt i sydöstra Svealand. Dess habitat utgörs av sandiga marker, hedar och naturbetesmarker. Sådana marker utgörs ofta av marginalmarker olönsamma för fortsatt jordbruksanvändning vilket leder till igenväxning eller plantering med skog. Fortgående kvävenedfall kan väntas påskynda vegetationsskiftet till mer högväxta kvävegynnade gräs och örter som tränger ut de smalbladiga gräsarterna som är larvens värdväxter. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 1200 (432-2000) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger i närheten av gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2b(ii,iii,iv,v)c(iv)).
Ekologi
Även på sydligare breddgrader i Europa räknas arten till de värme- och torrmarksälskande. Hos oss är den i Sydsverige främst knuten till sandhedar innanför rörliga sanddyner vid kusten och till sandstäppsområden i inlandet. Norrut finns den även i anslutning till förhistoriska flygsandfält och rullstensåsar eller annan sandig mark som hållits öppen genom bete eller slåtter. Författarens erfarenhet är att fjärilarna kan påträffas uppkrupna nykläckta på sandmark där vegetationen är gles och sandstarr, Carex arenaria helt dominerande. Åtminstone på denna plats är detta den mest sannolika värdväxten. Litteraturen anger flera andra gräsarter och även kämpar Plantago spp. Den torra, väldränerade livsmiljön är sannolikt viktigare än värdväxten. Fjärilarnas flygperiod sträcker sig från mitten av juli till mitten av augusti. De är strikt nattaktiva och lockas till UV-ljus. Ofta förefaller nykläckta fjärilar vila uppkrupna i oskyddade positioner nästan hela den första natten. Äggen läggs nederst på grässtrån där de övervintrar. Larven lever av gräsrötter och så vitt känt håller den sig hela utvecklingsperioden dold under markytan. Förpuppningen sker i en luftig spånad i sanden. Det svenska namnet torvfly kommer således sannolikt från att den lever i grästorvor, inte på torvmark, t.ex. på nybruten mark på kärr med torvbildning för odling.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Havsstrand
Havsstrand
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna strandbiotoper
Öppna strandbiotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor)
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· gräs
· gräs
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Lepidoptera (fjärilar), Familj Noctuidae (nattflyn), Släkte Calamia, Art Calamia tridens (Hufnagel, 1766) - grönt hedmarksfly Synonymer torvfly

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier B2b(ii,iii,iv,v)c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)

Dokumentation Torvfly påträffas i Götaland, förutom i dess västra delar, samt i sydöstra Svealand. Dess habitat utgörs av sandiga marker, hedar och naturbetesmarker. Sådana marker utgörs ofta av marginalmarker olönsamma för fortsatt jordbruksanvändning vilket leder till igenväxning eller plantering med skog. Fortgående kvävenedfall kan väntas påskynda vegetationsskiftet till mer högväxta kvävegynnade gräs och örter som tränger ut de smalbladiga gräsarterna som är larvens värdväxter. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 1200 (432-2000) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger i närheten av gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2b(ii,iii,iv,v)c(iv)).
En medelstor nattflyart med pistagegröna framvingar och ljusgrå bakvingar. Framvingen är teckningslös sånär som på en vit njurfläck. Denna och ytterkanten är ibland kantad av en fin rödbrun linje. Vingspann 37-41 mm.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för grönt hedmarksfly

Länsvis förekomst och status för grönt hedmarksfly baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för grönt hedmarksfly

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Arten var tidigare expanderande i Norden, men är nu på reträtt i åtminstone Sverige. I slutet av 1800-talet var den bara känd från Skåne, Halland och Gotland. Vid denna tidpunkt hade endast ett par fynd gjorts på Finlands sydkust, men från 1910-1955 skedde en stark expansion till strax söder om 63°N i centrala Finland. Även om data saknas som skulle stödja en motsvarande expansion i Sverige förefaller det sannolikt att arten utvidgade sitt utbredningsområde under första hälften av 1900-talet. Redan 1940 var dock den nuvarande nordgränsen strax norr om Mälardalen nådd. Att nya landskapsfynd norr om Bohuslän senare har kunnat läggas till kan bero på tidigare bristande undersökning. Nordgränsen i väster är nu södra Värmland och arten är rapporterad från samtliga landskap söderut, inklusive Gotska sandön. Arten har under senare år främst rapporterats från många lokaler i Skåne och Halland. Från Småland, Blekinge, Öland och Gotland är fynden färre. Ett enstaka fynd från Västmanland, Fellingsbro 2010 tyder på att arten även finns kvar vid sin nordgräns. I övriga Mälardalen och inre Västergötland saknas dock helt fynd från de senaste 20 åren. I Norge är arten möjligen bara tillfällig, eller på väg att etablera sig. Den påträffades i Östfold 1995 och 1997 och 2009 i Arendal i Aust-Agder. I Danmark förekommer arten på Själland, Bornholm och från centrala Östjylland och Djursland till Nordöstjylland. I övrigt är fynden i Jylland få och den påträffades på Fyn först 1981. I Storbritannien förekommer arten endast inom ett begränsat område av norra England där den upptäcktes så sent som 1949. I övrigt omfattar Världsutbredningen hela Syd- och Mellaneuropa och vidare österut genom Ryssland till Kazakstan och Altaj.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Noctuoidea  
  • Familj
    Noctuidae - nattflyn 
  • Underfamilj
    Noctuinae  
  • Tribus
    Apameini  
  • Släkte
    Calamia  
  • Art
    Calamia tridens(Hufnagel, 1766) - grönt hedmarksfly
    Synonymer
    torvfly

Även på sydligare breddgrader i Europa räknas arten till de värme- och torrmarksälskande. Hos oss är den i Sydsverige främst knuten till sandhedar innanför rörliga sanddyner vid kusten och till sandstäppsområden i inlandet. Norrut finns den även i anslutning till förhistoriska flygsandfält och rullstensåsar eller annan sandig mark som hållits öppen genom bete eller slåtter. Författarens erfarenhet är att fjärilarna kan påträffas uppkrupna nykläckta på sandmark där vegetationen är gles och sandstarr, Carex arenaria helt dominerande. Åtminstone på denna plats är detta den mest sannolika värdväxten. Litteraturen anger flera andra gräsarter och även kämpar Plantago spp. Den torra, väldränerade livsmiljön är sannolikt viktigare än värdväxten. Fjärilarnas flygperiod sträcker sig från mitten av juli till mitten av augusti. De är strikt nattaktiva och lockas till UV-ljus. Ofta förefaller nykläckta fjärilar vila uppkrupna i oskyddade positioner nästan hela den första natten. Äggen läggs nederst på grässtrån där de övervintrar. Larven lever av gräsrötter och så vitt känt håller den sig hela utvecklingsperioden dold under markytan. Förpuppningen sker i en luftig spånad i sanden. Det svenska namnet torvfly kommer således sannolikt från att den lever i grästorvor, inte på torvmark, t.ex. på nybruten mark på kärr med torvbildning för odling.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap, Havsstrand

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna strandbiotoper, Öppna gräsmarker, Öppen fastmark

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· gräs - Poaceae (Viktig)
Artens livsmiljö på främst magrare, öppna sandmarker med gles gräs- och starrvegetation har minskat starkt genom det minskande behovet av både åker- och betesareal. Denna typ av tidigare hävdad mark är idag huvudsakligen skogplanterad och betesdjuren i den mån de ännu finns kvar betar på näringsrikare marker, ofta f.d. åkermark. Vid våra sandiga kuststräckor minskar arealen öppna sandhedar innanför de rörliga sanddynerna främst genom igenväxning, men också genom avsiktlig igenplantering. Hotet är sannolikt mindre i Skåne och södra Halland där mer näringsrika sandjordar ännu nyttjas för beteshävd. Arten tillhör sannolikt de som även kan etablera sig på åker- och slåttermarker på sandjord som inte gödslats sedan 1960-70-talen. I dagsläget är dock även denna livsmiljö minskande. Det hot som möjligen varit mest betydelsefullt för artens starka minskning under senare år är det atmosfäriska kvävenedfallet. Detta har successivt lett till en tätare och högre gräs- och örtvegetation på alla typer av torrängar utom kanske de allra näringsfattigaste.

Påverkan
  • Ökad näringsbelastning (Stor negativ effekt)
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
  • Igenplantering (Stor negativ effekt)
Arten bör eftersökas mer metodiskt över hela sitt kända utbredningsområde. Rapporter har varit sparsamma om denna art som tidigare räknades som ganska vanlig och därför i mindre grad uppmärksammats. Det är också viktigt att skilja ut eventuell långdistansmigration från lokal migration. Sannolikt tillhör arten de som oftare migrerar kortare sträckor. Enligt författarens erfarenhet tillhör torvfly den grupp relativt få rödlistade fjärilar som också trivs på marker där frigående får betar extensivt under hela året, exempelvis på vissa sandiga öar i Göteborgs skärgård.
Nils Ryrholm har bidragit med värdefulla uppgifter för författandet av artfaktabladet.

Aarvik, L., Hansen, L.-O. & Kononenko, V. 2009. Norges sommerfugle - Håndbok over Norges dagsommerfugler og nattsvärmere. Norsk Entomologisk forening, Oslo.

Douwes, P., Kaaber, S., Nordström, F., Opheim, M. & Sotavalta, O. 1969. De fennoskandiska och danska nattflynas utbredning. C.W.K. Gleerups förlag, Lund.

Kaisila, J. 1962. Immigration und Expansion der Lepidopteren in Finnland in den Jahren 1869-1960. Acta Ent. Fennica 18.

Lampa, S. 1885. Förteckning öfver Skandinaviens och Finlands Macrolepidoptera. Ent. Tidskr. 6(1-3): 1-137.

Lindeborg, M. 2005. Fjärilsfynden i sydost 2004. Lucanus 10(1): 1-19.

Lindeborg, M. 2006. Fjärilsfynden i sydost 2005. Lucanus 11(1): 1-14.

Lindeborg, M. 2007. Fjärilsfynden i sydost 2006. Lucanus 12(1): 1-16.

Nordström, F., Wahlgren, E. & Tullgren, A. 1935-41. Svenska fjärilar. Nordisk familjeboks förlag, Stockholm.

Rákosy, L. 1997. Die Noctuiden Rumäniens. Land Oberösterreich, O. Ö. Landesmuseum. Linz.

Skinner, B. 1984. Colour identification guide to moths of British Isles. Penguin Books Ltd, Harmondsworth.

Skou, P. 1991. Nordens ugler (Lepidoptera: Noctuidae). Apollo books, Stenstrup.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Claes U. Eliasson 2010.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Noctuoidea  
  • Familj
    Noctuidae - nattflyn 
  • Underfamilj
    Noctuinae  
  • Tribus
    Apameini  
  • Släkte
    Calamia  
  • Art
    Calamia tridens, (Hufnagel, 1766) - grönt hedmarksfly
    Synonymer
    torvfly
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Claes U. Eliasson 2010.