Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  fjällhedsfly

Organismgrupp Fjärilar, Nattflyn Xestia lyngei
Fjällhedsfly Fjärilar, Nattflyn

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En liten svartgrå nattflyart som hör hemma på de högsta nivåerna i fjällvärlden där växtligheten är sparsam. Arten är variabel, men hanen har på den fint gråsvartspräckliga framvingen vanligen mer tydliga svarta kanter på mittfältet och rotfältet samt svart yttre markering av sömfältet. Honans långsmalare vingar är oftare mer entonigt tecknade, men också med tydliga, vitaktiga ring- och njurfläckar. Den skiljer sig främst från den mer tydligt tecknade arten spensligt hedfly Xestia quieta genom att bakvingarna är ljusare, vitaktiga mot basen, och utan mörkare tvärband. Hos oss förekommer underarten lankialai. Vingspann 23-29 mm.
Utbredning
Länsvis förekomst för fjällhedsfly Observationer i  Sverige för fjällhedsfly
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Fjällhedfly är en holarktisk art med sin utbredning i Norden starkt begränsad till de nordligaste högfjällen. Den saknas således på övriga nordkalotten och Kolahalvön samt i resten av den europeiska delen av Ryssland. I Sverige förekommer arten bara över 1000 m ö.h. i fjällen runt Abisko i Torne lappmark, från Njulla och Slåttatjåkka i öster till Nissuntjårro och Tjuonatjåkka (den berömda Lapporten) i väster. Längre norrut förekommer den på fjället Pältsan som ansluter till förekomsten på fjällen i inre Troms i Norge och fjällen Saana och Guonjarvaarri i Enontekis lappmark i Finland. Den är något överraskande påträffad närmare Atlanten vid Lyngseidet vid Lyngenfjorden 1973. Världsutbredningen omfattar Norden, Nova Zemlja och Östsibiriens nordligare bergsområden samt i Nordamerika från Alaska till Yukon.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
B1c(iv)+2c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
Fjällhedfly är endast känd från ett begränsat område i Torne lappmark. Artens habitat utgörs av steniga fjällhedar med skiffergrusplatåer från ca 900-1500 meter över havet där den är mycket lokal. Larven lever på Empetrum-arter. Fjärilen besöker Silene acaulis som blommar allmänt endast vartannat år. Antalet reproduktiva individer skattas till 2000 (1000-5000). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 4000 (2000-6000) km² och förekomstarean (AOO) till 400 (80-800) km². Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. Extrema fluktuationer förekommer i antalet fullvuxna individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Nära hotad (NT). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för utbredningsområde och förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att extrema fluktuationer förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B1c(iv)+2c(iv)).
Ekologi
Fjällhedfly förekommer på torra steniga fjällplatåer och sluttningar. Livsmiljön är sparsam gles växtlighet på frostvittringsgrus där kråkbär Empetrum nigrum är larvens värdväxt. Fjärilarna flyger främst under dagen från slutet av juni till mitten av juli. Ibland kan de påträffas in i augusti månad. De flyger vanligen nära markytan och låter sig lätt skrämmas till flykt, varvid de släpper sig för vinden. Till skillnad från många andra nattflyarter i fjällvärlden kan fjällhedfly vara talrik både udda och jämna år. Livscykeln är dock troligtvis minst tvåårig.
Landskapstyper
Fjäll
Fjäll
Förekommer
Viktig
Biotoper
Fjällbiotoper
Fjällbiotoper
Blottad mark
Blottad mark
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor)
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· fjällglim
· fjällglim
· kråkbär
· kråkbär
· kråkbärssläktet
· kråkbärssläktet
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Lepidoptera (fjärilar), Familj Noctuidae (nattflyn), Släkte Xestia, Art Xestia lyngei (Rebel, 1923) - fjällhedsfly Synonymer fjällhedfly

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier B1c(iv)+2c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)

Dokumentation Fjällhedfly är endast känd från ett begränsat område i Torne lappmark. Artens habitat utgörs av steniga fjällhedar med skiffergrusplatåer från ca 900-1500 meter över havet där den är mycket lokal. Larven lever på Empetrum-arter. Fjärilen besöker Silene acaulis som blommar allmänt endast vartannat år. Antalet reproduktiva individer skattas till 2000 (1000-5000). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 4000 (2000-6000) km² och förekomstarean (AOO) till 400 (80-800) km². Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. Extrema fluktuationer förekommer i antalet fullvuxna individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Nära hotad (NT). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för utbredningsområde och förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att extrema fluktuationer förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B1c(iv)+2c(iv)).
En liten svartgrå nattflyart som hör hemma på de högsta nivåerna i fjällvärlden där växtligheten är sparsam. Arten är variabel, men hanen har på den fint gråsvartspräckliga framvingen vanligen mer tydliga svarta kanter på mittfältet och rotfältet samt svart yttre markering av sömfältet. Honans långsmalare vingar är oftare mer entonigt tecknade, men också med tydliga, vitaktiga ring- och njurfläckar. Den skiljer sig främst från den mer tydligt tecknade arten spensligt hedfly Xestia quieta genom att bakvingarna är ljusare, vitaktiga mot basen, och utan mörkare tvärband. Hos oss förekommer underarten lankialai. Vingspann 23-29 mm.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för fjällhedsfly

Länsvis förekomst och status för fjällhedsfly baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för fjällhedsfly

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Fjällhedfly är en holarktisk art med sin utbredning i Norden starkt begränsad till de nordligaste högfjällen. Den saknas således på övriga nordkalotten och Kolahalvön samt i resten av den europeiska delen av Ryssland. I Sverige förekommer arten bara över 1000 m ö.h. i fjällen runt Abisko i Torne lappmark, från Njulla och Slåttatjåkka i öster till Nissuntjårro och Tjuonatjåkka (den berömda Lapporten) i väster. Längre norrut förekommer den på fjället Pältsan som ansluter till förekomsten på fjällen i inre Troms i Norge och fjällen Saana och Guonjarvaarri i Enontekis lappmark i Finland. Den är något överraskande påträffad närmare Atlanten vid Lyngseidet vid Lyngenfjorden 1973. Världsutbredningen omfattar Norden, Nova Zemlja och Östsibiriens nordligare bergsområden samt i Nordamerika från Alaska till Yukon.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Noctuoidea  
  • Familj
    Noctuidae - nattflyn 
  • Underfamilj
    Noctuinae  
  • Tribus
    Noctuini  
  • Undertribus
    Noctuina  
  • Släkte
    Xestia  
  • Art
    Xestia lyngei(Rebel, 1923) - fjällhedsfly
    Synonymer
    fjällhedfly

Fjällhedfly förekommer på torra steniga fjällplatåer och sluttningar. Livsmiljön är sparsam gles växtlighet på frostvittringsgrus där kråkbär Empetrum nigrum är larvens värdväxt. Fjärilarna flyger främst under dagen från slutet av juni till mitten av juli. Ibland kan de påträffas in i augusti månad. De flyger vanligen nära markytan och låter sig lätt skrämmas till flykt, varvid de släpper sig för vinden. Till skillnad från många andra nattflyarter i fjällvärlden kan fjällhedfly vara talrik både udda och jämna år. Livscykeln är dock troligtvis minst tvåårig.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Fjäll

Biotoper som är viktiga för arten: Fjällbiotoper

Biotoper där arten kan förekomma: Blottad mark, Öppen fastmark

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· fjällglim - Silene acaulis (Viktig)
· kråkbär - Empetrum nigrum (Viktig)
· kråkbärssläktet - Empetrum (Viktig)
Arten har en starkt begränsad utbredning i både Sverige och grannländerna vilket gör den sårbar för klimatförändringar genom den globala uppvärmningen. Livsmiljön som redan befinner sig nära toppen av de fjäll den förekommer på kan i framtiden genomgå stora förändringar i artsammansättningen av växter. En ökad årsnederbörd kan leda till kortare snöfri period och att idag torrare miljöer förändras till fuktiga/våta miljöer med sippervatten.

Påverkan
  • Igenväxning (Viss negativ effekt)
  • Klimatförändringar (Stor negativ effekt)
Fjällhedfly bör övervakas i främst det välbesökta Abiskoområdet.

Aarvik, L., Berggren, K. & Hansen, L.-O. 2000. Catalogus Lepidopterorum Norvegiae. Zoologisk museum, Oslo.

Aarvik, L., Hansen, L.-O. & Kononenko, V. 2009. Norges sommerfugle - Håndbok over Norges dagsommerfugler og nattsvärmere. Norsk Entomologisk forening, Oslo.

Douwes, P., Kaaber, S., Nordström, F., Opheim, M. & Sotavalta, O. 1969. De fennoskandiska och danska nattflynas utbredning. C.W.K. Gleerups förlag, Lund.

Fibiger, M. 1993. Noctuidae Europaea vol. 2. Noctuinae II. Entomological Press, Sorø.

Fibiger, M. 1997. Noctuidae Europaea vol. 3. Noctuinae III. Entomological Press, Sorø.

Grönblom, T. 1966. Schöyenia (Archanarta) lankialai n. n. für S. glacialis n. praeoccup. (Lep. Noctuidae). Ann. Ent. Fenn. 32: 308.

Johansson, R. & Svensson, I.1968. Pältsa-expeditionen 1964 (Lepidoptera). Opusc. ent. 33: 119-128.

Lankiala, E. 1937. Eine neue arktische Schöyenia-Art (Lep. Noctuidae) aus Finnisch-Lappland. Ann. Ent. Fenn. 3: 13-17.

Mikkola, K., Lafontaine, J.D. & Kononenko, V.S. 1991. Zoogeography of the Holarctic species of the Noctuidae (Lepidoptera): importance of the Beringian refuge. Entomol. Fennica 2: 157-173.

Nordström, F. 1953. Catalogus Insectorum Sueciae; III Macrolepidoptera. Additamenta. Opusc. ent. 18: 75-87.

Ryrholm, N. & Ohlsson, A. 1999. Intressanta fynd av fjällfjärilar i Sverige 1998. Ent. Tidskr. 120: 43-53.

Ryrholm, N. & Ohlsson, A. 2000. Intressanta fynd av fjällfjärilar i Sverige 1999. Ent. Tidskr. 121: 47-52.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Claes U. Eliasson 2010.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Noctuoidea  
  • Familj
    Noctuidae - nattflyn 
  • Underfamilj
    Noctuinae  
  • Tribus
    Noctuini  
  • Undertribus
    Noctuina  
  • Släkte
    Xestia  
  • Art
    Xestia lyngei, (Rebel, 1923) - fjällhedsfly
    Synonymer
    fjällhedfly
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Claes U. Eliasson 2010.