Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  stäppjordfly

Organismgrupp Fjärilar, Nattflyn Euxoa vitta
Stäppjordfly Fjärilar, Nattflyn

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En medelstor nattflyart med många förväxlingsbara närbesläktade arter. Hela släktet har yttre genitalier som är identiska, vilket gjort dem svåra att med säkerhet avgränsa. Idag förlitar sig expertisen på små detaljer i genitalerna som inte tidigare kunnat studeras, samt på att hanarnas tandade antenner har olika form och längd hos tänderna. Bandjordfly är i vissa aspekter mindre variabel än övriga förväxlingsarter. Framvingen som är rödbrun till skiffergrå har en bred vitgrå till ljusgrå framkant och mellan yttre tvärlinjen och våglinjen är vingen ljusare och saknar svarta pilfläckar. Den art som tidigare föranlett de flesta fallen av förväxling är obeliskjordfly Euxoa obelisca. Denna har aningen mer långsmala framvingar som är mer jämnt färgade utanför den yttre tvärlinjen. Den svenska förekomsten av bandjordfly har getts underartsstatus och benämns elmquisti efter upptäckaren. Vingspann 30-37 mm.
Utbredning
Länsvis förekomst för stäppjordfly Observationer i  Sverige för stäppjordfly
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Bandjordfly har figurerat som svensk art ända sedan 1800-talet och finns därför beskriven i den tidens litteratur fram till och med 1940. Frithiof Nordström beslutade sig dock inför utgivningen av sin katalog över Sveriges makrolepidoptera (1943) att betrakta samtliga uppgifter om fynd av bandjordfly från skilda delar av Sydsverige som förväxling med andra arter, främst med en grå form av obeliskjordfly. Två jordflyn i samlingarna på Naturhistoriska Riksmuseet som i gåvojornalen uppgavs vara bandjordfly från Gotland visade sig senare vara en ännu mer oväntad art, ryskt jordfly E. ochrogaster. Intresset för den svåra Euxoa-gruppen ökade markant under 1970-talet och genom att mer material samlades in visade det sig att bandjordfly hade en solid population på såväl Gotland som på nordligaste Öland. Det är knappast någon tvekan om att arten funnits där under lång tid, trots att få fynd (Öland 3 ex., Gotland 5 ex.) har kunnat uppbringas från tiden före 1970-talet. Det äldsta fyndet är från Gotland och insamlades av J. A. Peyron (1870-1949), sannolikt runt förra sekelskiftet. På Gotland är arten mest utbredd på Sudret men finns i norr till Hörsne och Stenkumla. På Öland förekommer den bara lokalt på Mensalvaret i Böda socken. I övriga Norden är den bara funnen tillfälligt, i Danmark ett ex. på Mön 1994 och i Finland 3 ex. 2004. Utbredningen i Europa är uppsplittrad och arten är i de flesta länder mycket lokal genom dess speciella krav på livsmiljö. Den sträcker sig från lägre nivåer i bergsområdena Pyrenéerna, Alperna (samtliga angränsande länder) och Karpaterna norrut till södra och östra Tyskland, Polen, östra Litauen, Lettland och Sverige. På sydöstra Balkan finns en isolerad förekomst i Makedonien, Bulgarien, norra Grekland samt en i västra Turkiet. I Tyskland betraktas arten som mycket lokal och sällsynt. I Rumänien är endast tre lokaler med arten påträffade. Från Mellaneuropa sträcker sig utbredningen österut söder om Kievregionen genom södra Ryssland, men den östra gränsen för världsutbredningen är ännu oklar genom att artkomplexet varit svårutrett.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
B2b(iii,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
Bandjordfly förekommer på Gotland och norra Öland där den lever på hedar och alvarmark, både öppna sådana och sådana glest bevuxna av tall och enbuskar. Larven är jordlevande. Antalet reproduktiva individer skattas till 15000 (10000-20000). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 10000 (6452-11000) km² och förekomstarean (AOO) till 400 (76-800) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat ((intensivt bete som minskar nektarresurserna) och antalet reproduktiva individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Nära hotad (NT). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2b(iii,v)).
Ekologi
Bandjordfly är knuten till varma torra alvarmarker. Den saknas dock på det mesta av Öland och gemensamt för förekomsterna på Gotland och den enda på Öland är att tallskog dominerar omgivningarna av alvaren. Exakt vad detta innebär är inte känt då absolut inget är känt om artens biologi och ekologi vad gäller utvecklingsstadierna. Enligt uppgifter från övriga Europa livnär sig larven av ospecificerade örter och är strikt nattaktiv. Under dagtid ligger den nedgrävd i det ytliga markskiktet. Övervintringen sker i larvstadiet. Detta stämmer för övrigt på samtliga Euxoa-arter. Fjärilarna är strikt nattaktiva och flygperioden sträcker sig från början av augusti till början av september. Den varma sommaren 1975 påträffades inga bandjordflyn vid UV-ljusfångst på alvaret vid Mästermyr på Sudret under första veckan i augusti. En dryg vecka senare noterades ett femtiotal individer, men av dessa bara två honor. Sannolikt hade arten precis kläckt på lokalen och skillnaden i könskvot indikerar en viss protandri. Samtidigt hade de övriga Euxoa-arterna på Gotland varit på vingarna en tid. Den senare flygperioden hos bandjordflyet, samt att den ofta kommer senare under natten än obeliskjordfly, kan kanske förklara varför så få individer slumpmässigt insamlats av bandjordfly före den uppmärksammades under 1970-talet.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Skog
Skog
Havsstrand
Havsstrand
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor)
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· egentliga växter
· egentliga växter
· tvåhjärtbladiga blomväxter
· tvåhjärtbladiga blomväxter
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Lepidoptera (fjärilar), Familj Noctuidae (nattflyn), Släkte Euxoa, Art Euxoa vitta (Esper, 1789) - stäppjordfly Synonymer bandjordfly

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier B2b(iii,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)

Dokumentation Bandjordfly förekommer på Gotland och norra Öland där den lever på hedar och alvarmark, både öppna sådana och sådana glest bevuxna av tall och enbuskar. Larven är jordlevande. Antalet reproduktiva individer skattas till 15000 (10000-20000). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 10000 (6452-11000) km² och förekomstarean (AOO) till 400 (76-800) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat ((intensivt bete som minskar nektarresurserna) och antalet reproduktiva individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Nära hotad (NT). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2b(iii,v)).
En medelstor nattflyart med många förväxlingsbara närbesläktade arter. Hela släktet har yttre genitalier som är identiska, vilket gjort dem svåra att med säkerhet avgränsa. Idag förlitar sig expertisen på små detaljer i genitalerna som inte tidigare kunnat studeras, samt på att hanarnas tandade antenner har olika form och längd hos tänderna. Bandjordfly är i vissa aspekter mindre variabel än övriga förväxlingsarter. Framvingen som är rödbrun till skiffergrå har en bred vitgrå till ljusgrå framkant och mellan yttre tvärlinjen och våglinjen är vingen ljusare och saknar svarta pilfläckar. Den art som tidigare föranlett de flesta fallen av förväxling är obeliskjordfly Euxoa obelisca. Denna har aningen mer långsmala framvingar som är mer jämnt färgade utanför den yttre tvärlinjen. Den svenska förekomsten av bandjordfly har getts underartsstatus och benämns elmquisti efter upptäckaren. Vingspann 30-37 mm.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för stäppjordfly

Länsvis förekomst och status för stäppjordfly baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för stäppjordfly

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Bandjordfly har figurerat som svensk art ända sedan 1800-talet och finns därför beskriven i den tidens litteratur fram till och med 1940. Frithiof Nordström beslutade sig dock inför utgivningen av sin katalog över Sveriges makrolepidoptera (1943) att betrakta samtliga uppgifter om fynd av bandjordfly från skilda delar av Sydsverige som förväxling med andra arter, främst med en grå form av obeliskjordfly. Två jordflyn i samlingarna på Naturhistoriska Riksmuseet som i gåvojornalen uppgavs vara bandjordfly från Gotland visade sig senare vara en ännu mer oväntad art, ryskt jordfly E. ochrogaster. Intresset för den svåra Euxoa-gruppen ökade markant under 1970-talet och genom att mer material samlades in visade det sig att bandjordfly hade en solid population på såväl Gotland som på nordligaste Öland. Det är knappast någon tvekan om att arten funnits där under lång tid, trots att få fynd (Öland 3 ex., Gotland 5 ex.) har kunnat uppbringas från tiden före 1970-talet. Det äldsta fyndet är från Gotland och insamlades av J. A. Peyron (1870-1949), sannolikt runt förra sekelskiftet. På Gotland är arten mest utbredd på Sudret men finns i norr till Hörsne och Stenkumla. På Öland förekommer den bara lokalt på Mensalvaret i Böda socken. I övriga Norden är den bara funnen tillfälligt, i Danmark ett ex. på Mön 1994 och i Finland 3 ex. 2004. Utbredningen i Europa är uppsplittrad och arten är i de flesta länder mycket lokal genom dess speciella krav på livsmiljö. Den sträcker sig från lägre nivåer i bergsområdena Pyrenéerna, Alperna (samtliga angränsande länder) och Karpaterna norrut till södra och östra Tyskland, Polen, östra Litauen, Lettland och Sverige. På sydöstra Balkan finns en isolerad förekomst i Makedonien, Bulgarien, norra Grekland samt en i västra Turkiet. I Tyskland betraktas arten som mycket lokal och sällsynt. I Rumänien är endast tre lokaler med arten påträffade. Från Mellaneuropa sträcker sig utbredningen österut söder om Kievregionen genom södra Ryssland, men den östra gränsen för världsutbredningen är ännu oklar genom att artkomplexet varit svårutrett.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Noctuoidea  
  • Familj
    Noctuidae - nattflyn 
  • Underfamilj
    Noctuinae  
  • Tribus
    Noctuini  
  • Undertribus
    Agrotina  
  • Släkte
    Euxoa  
  • Art
    Euxoa vitta(Esper, 1789) - stäppjordfly
    Synonymer
    bandjordfly

Bandjordfly är knuten till varma torra alvarmarker. Den saknas dock på det mesta av Öland och gemensamt för förekomsterna på Gotland och den enda på Öland är att tallskog dominerar omgivningarna av alvaren. Exakt vad detta innebär är inte känt då absolut inget är känt om artens biologi och ekologi vad gäller utvecklingsstadierna. Enligt uppgifter från övriga Europa livnär sig larven av ospecificerade örter och är strikt nattaktiv. Under dagtid ligger den nedgrävd i det ytliga markskiktet. Övervintringen sker i larvstadiet. Detta stämmer för övrigt på samtliga Euxoa-arter. Fjärilarna är strikt nattaktiva och flygperioden sträcker sig från början av augusti till början av september. Den varma sommaren 1975 påträffades inga bandjordflyn vid UV-ljusfångst på alvaret vid Mästermyr på Sudret under första veckan i augusti. En dryg vecka senare noterades ett femtiotal individer, men av dessa bara två honor. Sannolikt hade arten precis kläckt på lokalen och skillnaden i könskvot indikerar en viss protandri. Samtidigt hade de övriga Euxoa-arterna på Gotland varit på vingarna en tid. Den senare flygperioden hos bandjordflyet, samt att den ofta kommer senare under natten än obeliskjordfly, kan kanske förklara varför så få individer slumpmässigt insamlats av bandjordfly före den uppmärksammades under 1970-talet.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Landskapstyper där arten kan förekomma: Skog, Havsstrand

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Öppen fastmark

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· egentliga växter - Plantae (Viktig)
· tvåhjärtbladiga blomväxter - Magnoliopsida (Viktig)
Bandjordflyets livsmiljö på södra Gotland är idag utsatt för stora förändringar genom omfattande buskröjningar och utökat fårbete. Alltför lite är dock känt om artens miljökrav för att kunna specificera hoten. Då arten är lokal på både Öland och Gotland bör dess nuvarande utbredning och status följas upp och särskilt på Sudret på Gotland. Arten kan vara missgynnad av ett minskande antal blommande örter och gräsarter där betet är intensivt.

Påverkan
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
Förslag på åtgärder bör göras först då kunskaperna om artens miljökrav kunnat specificeras. Dock borde i alla sammanhang av landskapsrestaurering gälla att begränsade delar av områden röjs vid samma tillfälle. Vissa delar bör alltid lämnas i mer oförändrat skick i händelse av att de rekommenderade restaureringarna inverkar negativt på andra hotade arter än de som befinner sig i fokus för åtgärderna.

Bech, K., Lyngsöe, J. & Nielsen, P.S. 2006. Fund af storsommerfugle nye for den danske fauna. Lepidoptera, bind IX, nr. 2: 37-81.

Eliasson, C. 1971. Euxoa islandica rossica Stgr. i Sverige. Ent. Tidskr. 92: 283-284.

Elmquist, H. 1975. Förekomsten av Euxoa vitta Esp. i Sverige (Lep. Noctudiae). Ent. Tidskr. 96: 55-57.

Fibiger, M. 1990. Noctuidae Europaea vol. 1. Noctuinae I. Entomological Press, Sorø.

Fibiger, M. 1990. Noctuidae Europaea vol. 3. Noctuinae III. Entomological Press, Sorø.

Koch, M. 1983. Wir bestimmen Schmetterlinge. III teil; Eulenfalter. Neumann-Neudamm Verlag, Radebeul.

Lampa, S. 1885. Förteckning öfver Skandinaviens och Finlands Macrolepidoptera. Ent. Tidskr. 6(1-3): 1-137.

Nordström, F. & Wahlgren, E. 1935-41. Svenska fjärilar. Nordisk familjeboks förlag, Stockholm.

Nordström, F. 1943. Förteckning över Sveriges storfjärilar. Catalogus Insectorum Sueciae. Opusc. ent. 8: 59-120.

Rákosy, L. 1997. Die Noctuiden Rumäniens. Land Oberösterreich, O. Ö. Landesmuseum. Linz.

Skou, P. 1991. Nordens ugler (Lepidoptera: Noctuidae). Apollo books, Stenstrup.

Svensson, I. 1977. Förändringar i Sveriges storfjärilsfauna en tredje tioårsperiod (Lep.). Ent. Tidskr. 98: 113-122.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Claes U. Eliasson 2010.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Noctuoidea  
  • Familj
    Noctuidae - nattflyn 
  • Underfamilj
    Noctuinae  
  • Tribus
    Noctuini  
  • Undertribus
    Agrotina  
  • Släkte
    Euxoa  
  • Art
    Euxoa vitta, (Esper, 1789) - stäppjordfly
    Synonymer
    bandjordfly
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Claes U. Eliasson 2010.