Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  taggsjöstjärna

Organismgrupp Tagghudingar, Sjöstjärnor Marthasterias glacialis
Taggsjöstjärna Tagghudingar, Sjöstjärnor

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En stor och relativt långarmad, oftast gråblå till grön art med tre rader av kraftiga, tydliga taggar längs armarna.
Diameter upp till 30 cm (litteraturuppgifter om 70 cm finns). Kroppen är stel och besatt med rader av korta, kraftiga taggar. Översidans färg varierar mycket med ålder, habitat och storlek, men gråblå nyanser med vita taggar är vanligast. Ofta är taggarnas bas rund och grov, medan toppen är mycket spetsig och lätt purpurfärgad. Armarna är långa och skivan förhållandevis liten. Normalt finns fem armar, men exemplar med sex, sju eller i undantagsfall åtta armar förekommer också. På armarna sitter de stora taggarna arrangerade i tre rader, och kuddlika kransar med talrika pedicellarier omger var och en av dessa. Mindre taggar kan sitta spridda på både armar och skiva. Pedicellarierna är huvudsakligen korsade, men även små och raka pedicellarier förekommer. Omkring de stora taggarna kan mycket stora och raka pedicellarier finnas, och sådana kan även sitta i ambulakralrännorna på den ljusa undersidan. Genomskinliga, ljusa hudgälar omger de kuddlika kransarna av pedicellarier. Madreporiten, som sitter vid sidan av skivans centrum, är klarvit och lätt upphöjd.
Små exemplar av taggsjöstjärna Marthasterias glacialis kan förväxlas med arterna i släktet Leptasterias och med vanlig sjöstjärna Asterias rubens. Stora exemplar kan ha små rostfärgade partier på översidan.
Utbredning
Observationer i  Sverige för taggsjöstjärna
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Taggsjöstjärna förekommer i Öresund (endast enstaka exemplar påträffade), Kattegatt, Skagerrak och Nordsjön norrut till Finnmark i norra Norge. Den finns också vid norra och västra Brittiska öarna, Azorerna och Kanarieöarna, i Medelhavet samt vid Kap Verdeöarna, östra Kapprovinsen och East London i Sydafrika.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Livskraftig (LC)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Livskraftig (LC)
  • 2005 Livskraftig (LC)
  • 2000 Livskraftig (LC)
De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Livskraftig (LC).
Ekologi
Taggsjöstjärna lever på 10-180 meters djup. Undantagsvis kan den dock finnas på mindre än en meters djup. Den förekommer på alla slags bottnar men är vanligast på hårdbottnar. Arten är glupsk och i princip allätare. I dieten ingår t.ex. sjöborrar, musslor, kräftdjur och döda fiskar som ligger på bottnen eller har fastnat i nät. Den klarar även att äta osmakliga och giftiga djur som andra undviker, t.ex. slemmaskar. Larvutvecklingen är lik den hos vanlig sjöstjärna Asterias rubens men sker något senare, vilket innebär att larverna lever som plankton under sommaren.
Landskapstyper
Marin miljö
Marin miljö
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Djurätare (karnivor), "Allätare" (omnivor), Saprotrof/fag, detrivor
Substrat/Föda
Vatten
Vatten
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Asteroidea (sjöstjärnor), Ordning Forcipulatida, Familj Asteriidae (nätsjöstjärnor), Släkte Marthasterias, Art Marthasterias glacialis (Linnaeus, 1758) - taggsjöstjärna Synonymer ishavsstjärna, Asterias glacialis Linnaeus, 1758, issjöstjärna

Kategori Livskraftig (LC)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Livskraftig (LC)
  • 2005 Livskraftig (LC)
  • 2000 Livskraftig (LC)

Dokumentation De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Livskraftig (LC).
En stor och relativt långarmad, oftast gråblå till grön art med tre rader av kraftiga, tydliga taggar längs armarna.
Diameter upp till 30 cm (litteraturuppgifter om 70 cm finns). Kroppen är stel och besatt med rader av korta, kraftiga taggar. Översidans färg varierar mycket med ålder, habitat och storlek, men gråblå nyanser med vita taggar är vanligast. Ofta är taggarnas bas rund och grov, medan toppen är mycket spetsig och lätt purpurfärgad. Armarna är långa och skivan förhållandevis liten. Normalt finns fem armar, men exemplar med sex, sju eller i undantagsfall åtta armar förekommer också. På armarna sitter de stora taggarna arrangerade i tre rader, och kuddlika kransar med talrika pedicellarier omger var och en av dessa. Mindre taggar kan sitta spridda på både armar och skiva. Pedicellarierna är huvudsakligen korsade, men även små och raka pedicellarier förekommer. Omkring de stora taggarna kan mycket stora och raka pedicellarier finnas, och sådana kan även sitta i ambulakralrännorna på den ljusa undersidan. Genomskinliga, ljusa hudgälar omger de kuddlika kransarna av pedicellarier. Madreporiten, som sitter vid sidan av skivans centrum, är klarvit och lätt upphöjd.
Små exemplar av taggsjöstjärna Marthasterias glacialis kan förväxlas med arterna i släktet Leptasterias och med vanlig sjöstjärna Asterias rubens. Stora exemplar kan ha små rostfärgade partier på översidan.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Observationer i  Sverige för taggsjöstjärna

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Taggsjöstjärna förekommer i Öresund (endast enstaka exemplar påträffade), Kattegatt, Skagerrak och Nordsjön norrut till Finnmark i norra Norge. Den finns också vid norra och västra Brittiska öarna, Azorerna och Kanarieöarna, i Medelhavet samt vid Kap Verdeöarna, östra Kapprovinsen och East London i Sydafrika.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Echinodermata - tagghudingar 
  • Överklass
    Asterozoa - asterozoer 
  • Klass
    Asteroidea - sjöstjärnor 
  • Ordning
    Forcipulatida  
  • Familj
    Asteriidae - nätsjöstjärnor 
  • Släkte
    Marthasterias  
  • Art
    Marthasterias glacialis(Linnaeus, 1758) - taggsjöstjärna
    Synonymer
    ishavsstjärna
    Asterias glacialis Linnaeus, 1758
    issjöstjärna

Taggsjöstjärna lever på 10-180 meters djup. Undantagsvis kan den dock finnas på mindre än en meters djup. Den förekommer på alla slags bottnar men är vanligast på hårdbottnar. Arten är glupsk och i princip allätare. I dieten ingår t.ex. sjöborrar, musslor, kräftdjur och döda fiskar som ligger på bottnen eller har fastnat i nät. Den klarar även att äta osmakliga och giftiga djur som andra undviker, t.ex. slemmaskar. Larvutvecklingen är lik den hos vanlig sjöstjärna Asterias rubens men sker något senare, vilket innebär att larverna lever som plankton under sommaren.

Ekologisk grupp: Djurätare (karnivor), "Allätare" (omnivor), Saprotrof/fag, detrivor

Landskapstyper som är viktiga för arten: Marin miljö

Substrat/Föda:
Vatten (Viktig)
Namngivning: Marthasterias glacialis (Linnaeus, 1758). Originalbeskrivning: Asterias glacialis. Systema Naturae, 10:e upplagan, 1: 661. Svenska synonymer: ishavsstjärna, issjöstjärna.
Etymologi: glacialis (lat.) = frusen. Syftar antingen på artens ”isiga” färg eller på dess ganska stela armar.
Uttal: [Martastérias glasiális]

Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Tagghudingar-svalgsträngsdjur. Echinodermata-Hemichordata. 2013. ArtDatabanken, SLU, Uppsala.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Malin Strand, Hans G. Hansson & Tomas Cedhagen 2013.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Echinodermata - tagghudingar 
  • Överklass
    Asterozoa - asterozoer 
  • Klass
    Asteroidea - sjöstjärnor 
  • Ordning
    Forcipulatida  
  • Familj
    Asteriidae - nätsjöstjärnor 
  • Släkte
    Marthasterias  
  • Art
    Marthasterias glacialis, (Linnaeus, 1758) - taggsjöstjärna
    Synonymer
    ishavsstjärna
    Asterias glacialis Linnaeus, 1758
    issjöstjärna
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Malin Strand, Hans G. Hansson & Tomas Cedhagen 2013.