Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  porkrullstjärna

Organismgrupp Tagghudingar, Sjöstjärnor Henricia pertusa
Porkrullstjärna Tagghudingar, Sjöstjärnor

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En sjöstjärna med fem långsamt avsmalnande, cylindriska armar och en liten centralskiva. Kroppsfärgen är oftast mörkt eller ljust röd men kan även vara gulaktig. Sjöstjärnan blir upp till ca 12 cm i diameter. Armarna är styva och rörs mycket långsamt, medan armspetsarna är rörligare och ofta rullade uppåt, vilket är anledningen till det svenska släktnamnet krullstjärna. På armarnas undersida finns en ränna med slangfötter (ambulakralfåran) som är smal och djup, samt innehåller två längsrader med slangfötter. Längs med slangsfotsrännan sitter rader med små kalkplattor (adambulakralplattor) besatta med trubbiga taggar som sitter i tre eller fyra rader på tvären mot rännan. Sjöstjärnans kroppsyta är sträv som sandpapper då den är tätt besatt med mycket små, ca 0,15 mm långa taggar som sitter i grupper (pseudopaxiller) med 10-15 taggar, var och en med 3-5 spetsiga tornar längst ut. Pedicellarier saknas. Kalkskelettet är synligt som ett fint och enhetligt nätverk över hela kroppen, med små porer där hudgälar leder upp till ytan. Det är från dessa porer som arten fått sitt svenska namn.

Det finns två andra arter av krullstjärnor i vårt närområde. De är svåra att skilja från porkrullstjärnan och har stundom förväxlats i äldre inventeringar, då det råder vissa taxonomiska oklarheter (se Madsen, 1987). Nätkrullstjärna, H. perforata finns längs hela västkusten. Den blir dubbelt så stor som porkullstjärnan. Kalkskelettet på kroppens ovansida kan bestå av ett öppet oregelbundet nätverk eller av tätt överlappande kalkplattor. Pseudopaxillerna har trubbiga, kraftiga dorsaltaggar som är inklädda med tjock, mjuk hud. Den andra potentiella förväxlingsarten är rosenkrullstjärna, H. sanguinolenta som finns närmast i yttre delen av Skagerrak. Den är mycket snarlik porkrullstjärna, och blir lika stor, men har kortare armar i förhållande till centralskivan. Pseudopaxillerna har 10-15 taggar, var och en med 3-7 spetsar. Taggarna på adambulakralplattan är arrangerade i en dubbel tvärrad.
Utbredning
Länsvis förekomst för porkrullstjärna Observationer i  Sverige för porkrullstjärna
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Arten finns i stora delar av Nordostatlanten och angränsande delar av Arktis, från Svalbard och Franz-Josef land i norr, ned till Biscayabukten och norra Spanien i söder. I våra vatten förekommer arten i Säcken vid Kosterområdet och möjligen även vid andra djupa och starkt kuperade områden i Skagerrak, som i Bratten utanför Smögen. Inga fynd gjordes under Svenska artprojektets marina inventering 2006-2009.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
D2
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Livskraftig (LC)
  • 2000 Livskraftig (LC)
En styv hård sjöstjärna vars yta är sträv som sandpapper. Den lever på varierande bottnar, från sand- och mjukbotten till hårdbotten. Djuputbredning ca 100-320 meter. Arten förekommer närmast i Oslofjorden. I Kosterområdet - där den fås ganska regelbundet - förekommer den från ca 90 m djup. I svenska vatten kan arten även möjligen finnas på otillgängliga djupa platser, t ex i Brattenområdet. Inga fynd gjordes under Svenska artprojektets marina inventering. Antalet lokalområden i landet skattas till 2 (1-3). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 500 km². De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). Utbredningen är så kraftigt begränsad att gränsvärdet för Sårbar (VU) uppfylls enligt D-kriteriet. (D2).
Ekologi
Den lever på djupa strömsatta bottnar av varierande typ från sand och skalgrus till hårdbotten. Djuputbredning är normalt ca 100-300 meter. Arten är skildkönad och har yttre befruktning. Larverna är troligen pelagiska och icke-ätande. Artens ekologi är i övrigt dåligt känd.
Landskapstyper
Marin miljö
Marin miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Hav
Hav
Förekommer
Viktig
Substrat/Föda
Vatten
Vatten
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Asteroidea (sjöstjärnor), Ordning Spinulosida, Familj Echinasteridae (krullsjöstjärnor), Släkte Henricia, Art Henricia pertusa (O.F.Müller, 1776) - porkrullstjärna Synonymer Asterias pertusa O.F.Müller, 1776, Henricia sanguinolenta Auctt., non (O.F.Müller, 1776)

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier D2
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Livskraftig (LC)
  • 2000 Livskraftig (LC)

Dokumentation En styv hård sjöstjärna vars yta är sträv som sandpapper. Den lever på varierande bottnar, från sand- och mjukbotten till hårdbotten. Djuputbredning ca 100-320 meter. Arten förekommer närmast i Oslofjorden. I Kosterområdet - där den fås ganska regelbundet - förekommer den från ca 90 m djup. I svenska vatten kan arten även möjligen finnas på otillgängliga djupa platser, t ex i Brattenområdet. Inga fynd gjordes under Svenska artprojektets marina inventering. Antalet lokalområden i landet skattas till 2 (1-3). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 500 km². De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). Utbredningen är så kraftigt begränsad att gränsvärdet för Sårbar (VU) uppfylls enligt D-kriteriet. (D2).
En sjöstjärna med fem långsamt avsmalnande, cylindriska armar och en liten centralskiva. Kroppsfärgen är oftast mörkt eller ljust röd men kan även vara gulaktig. Sjöstjärnan blir upp till ca 12 cm i diameter. Armarna är styva och rörs mycket långsamt, medan armspetsarna är rörligare och ofta rullade uppåt, vilket är anledningen till det svenska släktnamnet krullstjärna. På armarnas undersida finns en ränna med slangfötter (ambulakralfåran) som är smal och djup, samt innehåller två längsrader med slangfötter. Längs med slangsfotsrännan sitter rader med små kalkplattor (adambulakralplattor) besatta med trubbiga taggar som sitter i tre eller fyra rader på tvären mot rännan. Sjöstjärnans kroppsyta är sträv som sandpapper då den är tätt besatt med mycket små, ca 0,15 mm långa taggar som sitter i grupper (pseudopaxiller) med 10-15 taggar, var och en med 3-5 spetsiga tornar längst ut. Pedicellarier saknas. Kalkskelettet är synligt som ett fint och enhetligt nätverk över hela kroppen, med små porer där hudgälar leder upp till ytan. Det är från dessa porer som arten fått sitt svenska namn.

Det finns två andra arter av krullstjärnor i vårt närområde. De är svåra att skilja från porkrullstjärnan och har stundom förväxlats i äldre inventeringar, då det råder vissa taxonomiska oklarheter (se Madsen, 1987). Nätkrullstjärna, H. perforata finns längs hela västkusten. Den blir dubbelt så stor som porkullstjärnan. Kalkskelettet på kroppens ovansida kan bestå av ett öppet oregelbundet nätverk eller av tätt överlappande kalkplattor. Pseudopaxillerna har trubbiga, kraftiga dorsaltaggar som är inklädda med tjock, mjuk hud. Den andra potentiella förväxlingsarten är rosenkrullstjärna, H. sanguinolenta som finns närmast i yttre delen av Skagerrak. Den är mycket snarlik porkrullstjärna, och blir lika stor, men har kortare armar i förhållande till centralskivan. Pseudopaxillerna har 10-15 taggar, var och en med 3-7 spetsar. Taggarna på adambulakralplattan är arrangerade i en dubbel tvärrad.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för porkrullstjärna

Länsvis förekomst och status för porkrullstjärna baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för porkrullstjärna

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Arten finns i stora delar av Nordostatlanten och angränsande delar av Arktis, från Svalbard och Franz-Josef land i norr, ned till Biscayabukten och norra Spanien i söder. I våra vatten förekommer arten i Säcken vid Kosterområdet och möjligen även vid andra djupa och starkt kuperade områden i Skagerrak, som i Bratten utanför Smögen. Inga fynd gjordes under Svenska artprojektets marina inventering 2006-2009.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Echinodermata - tagghudingar 
  • Överklass
    Asterozoa - asterozoer 
  • Klass
    Asteroidea - sjöstjärnor 
  • Ordning
    Spinulosida  
  • Familj
    Echinasteridae - krullsjöstjärnor 
  • Släkte
    Henricia  
  • Art
    Henricia pertusa(O.F.Müller, 1776) - porkrullstjärna
    Synonymer
    Asterias pertusa O.F.Müller, 1776
    Henricia sanguinolenta Auctt., non (O.F.Müller, 1776)

Den lever på djupa strömsatta bottnar av varierande typ från sand och skalgrus till hårdbotten. Djuputbredning är normalt ca 100-300 meter. Arten är skildkönad och har yttre befruktning. Larverna är troligen pelagiska och icke-ätande. Artens ekologi är i övrigt dåligt känd.

Landskapstyper som är viktiga för arten: Marin miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Hav

Substrat/Föda:
Vatten (Viktig)
Då arten lever i strömspolade grova bottnar är det rimligt att anta att den påverkas negativt av ökad sedimentation och ökad halt av organiska partiklar i vattnet. Dess kända utbredningsområde i svenska vatten är starkt begränsat, vilket gör arten än mer sårbar.
Det är svårt att föreslå specifika åtgärder eftersom kunskapen om artens utbredning och status är bristfällig.
Etymologi, Lat. Henricia = efter den fransk-brittiske zoologen Henri Milne Edwards (1800-1885). Lat. pertusa = den perforerade, punkterade, vilket syftar till de små öppningarna i armarnas kalkplattor där hudgälarna tränger upp.

Boxshall, G.A. et al. 2015. World register of marine species. http://www.marinespecies.org

Hansson, H. G. 2011. Marina sydskandinaviska ”evertebrater”. (Webb-upplaga.

www.tmbl.gu.se/staff/HansGHanssonP.html)

Hansson, H.G., Samuelsson, H., Cedhagen, T. & Strand, M. 2013. Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Tagghudingar-svalgsträngsdjur. Echinodermata-Hemichordata. 2013. ArtDatabanken, SLU, Uppsala.

Madsen, F.J. 1987. The Henricia sanguinolenta complex (Echinodermata, Asteroidea) of the Norwegian Sea and adjacent waters. A re-evaluation, with notes on related species. Steeenstrupia 13 (5): 201-267.

Southward, E. C. & Campbell, A. C. (2006). Echinoderms: keys and notes for the identification of British species. Shrewsbury, Published for the Linnean Society of London and the Estuarine and Coastal Sciences Association by Field Studies Council.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Kennet Lundin 2015. © ArtDatabanken, SLU 2015

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Echinodermata - tagghudingar 
  • Överklass
    Asterozoa - asterozoer 
  • Klass
    Asteroidea - sjöstjärnor 
  • Ordning
    Spinulosida  
  • Familj
    Echinasteridae - krullsjöstjärnor 
  • Släkte
    Henricia  
  • Art
    Henricia pertusa, (O.F.Müller, 1776) - porkrullstjärna
    Synonymer
    Asterias pertusa O.F.Müller, 1776
    Henricia sanguinolenta Auctt., non (O.F.Müller, 1776)
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Kennet Lundin 2015. © ArtDatabanken, SLU 2015