Ophioscolex glacialis
Nordlig skinnormstjärna
Tagghudingar, Ormstjärnor
- Ej bedömd NE
- Ej tillämplig NA
- Livskraftig LC
- Kunskapsbrist DD
- Nära hotad NT
- Sårbar VU
- Starkt hotad EN
- Akut hotad CR
- Nationellt utdöd RE
Klass Ophiuroidea (ormstjärnor), Ordning Ophiurida, Familj Ophiomyxidae (skinnormstjärnor), Släkte Ophioscolex, Art Ophioscolex glacialis J.Müller & Troschel, 1842 - nordlig skinnormstjärna Synonymer Ophioscolex fragilis Verrill, 1899
Tidigare Rödlistningsbedömning
-
2010 Nationellt utdöd (RE)
-
2005 Kunskapsbrist (DD)
-
2000 Ej bedömd (NE)
Dokumentation Ophioscolex glacialis är en mörkt rödaktig ormstjärna med violett skiva och högröda starkt fluorescerande armar. Arten är mycket lik den närstående Ophioscolex purpureus, som förekommer på liknande bottnar. O. glacialis lever på 35-2500 meter djup. Den påträffas framförallt på mjuka bottnar, men även i viss mån på hårda. Man känner inte till hur arten livnär sig, och inga detaljer om dess fortplantning är kända. Arten förekommer längs hela norska kusten in i Skagerrak, Nordsjön, Svalbard, österut till Frans Josefs land och västerut till Färöarna. I svenska vatten påträffades arten ett tjugotal gånger under Jägerskiölds inventeringar på 1920- och 30-talen i Säckenområdet, nordost om Koster samt i Kosterrännan öster om Ramsö. Arten har i sen tid inte påträffats i detta område, eller någon annanstans i svenska vatten, trots omfattande inventeringsarbete under 2000-talet. Möjligen kan arten vara nationellt utdöd. Arten rödlistas som Nationellt utdöd (RE) eftersom det bedömts som sannolikt att den upphört att regelbundet reproducera sig inom landet.
Skivan är rund och upp till 25 mm i diameter. Den täcks av tjock, slät och violett hud. Inga plåtar eller radialsköldar syns. Om huden prepareras bort ser man att radialsköldarna är starkt reducerade till mycket små, trekantiga plåtar. Armarna blir upp till 10 cm långa och har relativt långa och lätt konformiga, utåtriktade taggar. Armarna är rödaktiga och bioluminiscenta, dvs. de kan sända ut ljus.
Länsvis förekomst och status för nordlig skinnormstjärna baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.
Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.
Nordlig skinnormstjärna förekommer i Skagerrak, Nordsjön (följer hela norska kusten in i Skagerrak) samt från Svalbard österut till Frans Josefs land och västerut till Färökanalen. I västra Atlanten når den söderut till ca 38° N. Arten påträffades av Jägerskiöld på 1920- och 30-talen i Säckenområdet i Kosterhavet, och ett fåtal andra fynd finns rapporterade från svenskt vatten. Mycket talar för att den kan ha slagits ut av bottentrålningen efter nordhavsräka Pandalus borealis, som började komma igång på allvar under den tid som Jägerskiöld genomförde sina provtagningar.
-
RikeAnimalia - djur
-
StamEchinodermata - tagghudingar
-
ÖverklassAsterozoa - asterozoer
-
KlassOphiuroidea - ormstjärnor
-
OrdningOphiurida
-
UnderordningOphiomyxina
-
FamiljOphiomyxidae - skinnormstjärnor
-
SläkteOphioscolex
-
ArtOphioscolex glacialisJ.Müller & Troschel, 1842 - nordlig skinnormstjärnaSynonymerOphioscolex fragilis Verrill, 1899
Nordlig skinnormstjärna lever på 40-2 500 meters djup. Den påträffas främst på mjuka bottnar men i viss mån även på hårda bottnar. Man känner inte till något om hur den livnär sig, men Mortensen (1933) påstår sig ha funnit en räka i magen på en individ, vilket kan tyda på att arten har förmåga att fånga ganska stora byten. Man känner inte till några närmare detaljer om artens fortplantning, förutom att den har stora ägg och därmed sannolikt saknar frisimmande larvstadium, dvs. har direktutveckling.
Landskapstyper som är viktiga för arten: Marin miljö
Biotoper som är viktiga för arten: Hav
Substrat/Föda:Påverkan
- Ökad näringsbelastning (Viss negativ effekt)
- Fiske (Viss negativ effekt)
Etymologi: glacialis (lat.) = frusen. Syftar antingen på artens ”isiga” färg eller på dess ganska stela armar.
Uttal: [Ofioskóleks glasiális]
Hansson, H.G. 1998. Sydskandinaviska marina flercelliga evertebrater. Utgåva 2. Länsstyrelsen Västra Götaland, 1998:4 Mortensen, T. 1927. Handbook of the Echinoderms of the British Isles. Clarendon Press, Oxford.
Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Tagghudingar-svalgsträngsdjur. Echinodermata-Hemichordata. 2013. ArtDatabanken, SLU, Uppsala.
Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.
Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Malin Strand, Hans G. Hansson & Tomas Cedhagen 2013 (kännetecken, ekologi, utbredning). Hans G. Hansson. © ArtDatabanken, SLU 2006, SLU 2005 (naturvårdsinformation).
-
RikeAnimalia - djur
-
StamEchinodermata - tagghudingar
-
ÖverklassAsterozoa - asterozoer
-
KlassOphiuroidea - ormstjärnor
-
OrdningOphiurida
-
UnderordningOphiomyxina
-
FamiljOphiomyxidae - skinnormstjärnor
-
SläkteOphioscolex
-
ArtOphioscolex glacialis, J.Müller & Troschel, 1842 - nordlig skinnormstjärnaSynonymerOphioscolex fragilis Verrill, 1899
Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.
Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Malin Strand, Hans G. Hansson & Tomas Cedhagen 2013 (kännetecken, ekologi, utbredning). Hans G. Hansson. © ArtDatabanken, SLU 2006, SLU 2005 (naturvårdsinformation).