Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  lyrsjöborre

Organismgrupp Tagghudingar, Sjöborrar Brissopsis lyrifera
Lyrsjöborre Tagghudingar, Sjöborrar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En mycket vanlig art med en karakteristiskt lyrformig fasciol som täcker en stor del av översidan.
Längd upp till 7 cm. Kroppen är oval och översidan är välvd med sin högsta höjd bakom apikalfältet (som innehåller plattan med madreporitfunktion och de fyra gonoporerna) och lutande bakom detta. Ambulakralrännan (inklusive petalen) i främre delen är relativt bred men grund. De bakre petalerna är kortare än de främre, och alla omges av den rödbruna, lyrformiga och tydliga peripetala fasciolen, medan den subanala fasciolen är mindre och inte lika framträdande. Färgen är ofta rödbrun hos stora exemplar men grå till svagt gul hos de mindre. Taggarna är relativt korta. På vissa lokaler förekommer många individer med deformerade skal.
Utbredning
Observationer i  Sverige för lyrsjöborre
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Lyrsjöborre förekommer från Kattegatt till Bohuslän, i Nordsjön, längs Norges kust norrut till Troms, runt Island och Brittiska öarna (bortsett från Engelska kanalen) samt söderut till Medelhavet och utanför södra Västafrika. Arten är mycket vanlig.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Livskraftig (LC)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Livskraftig (LC)
  • 2005 Livskraftig (LC)
  • 2000 Livskraftig (LC)
De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Livskraftig (LC).
Ekologi
Lyrsjöborre lever på 20-400 meters djup (undantagsvis så grunt som 5 m och så djupt som 3 800 m), där den gräver sig fram mycket långsamt i mjuka sediment. Den är s.k. bottensamhällsbildare tillsammans med fjällig trådormstjärna Amphiura chiajei. Den äter framför allt foraminiferer men verkar även utnyttja nysedimenterat dött planktonmaterial, antingen direkt eller genom att äta organismer under nedbrytning. Brittiska populationer leker för första och enda gången när de nått en längd av mer än 6 cm, och dessa individer dör kort efter leken. Larver av lyrsjöborre Brissopsis lyrifera påträffas i svenska hav från sent i augusti till tidigt i januari. Arten tillväxer förhållandevis långsamt i Skandinavien med en skallängdsökning på mindre än 10 mm per år för såväl unga som äldre individer. Det är också sannolikt att den blir något äldre i svenska hav än vid Storbritannien. En parasit på gonaderna, Ulophysema oeresundense, kan förekomma. Den påminner om ett blomkålshuvud och hör till kräftdjursgruppen rankfotingar (Cirripedia). Denna parasit kan även förekomma i arter av släktet Echinocardium. Även en liten mussla, Montacuta (Tellimya) tenella, kan på mer än ca 50 meters djup påträffas bland taggarna hos lyrsjöborre.
Landskapstyper
Marin miljö
Marin miljö
Förekommer
Viktig
Substrat/Föda
Vatten
Vatten
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Echinoidea (sjöborrar), Ordning Spatangoida (grävsjöborrar), Familj Brissidae (lyrsjöborrar), Släkte Brissopsis, Art Brissopsis lyrifera (E.Forbes, 1841) - lyrsjöborre Synonymer Brissus lyrifer E.Forbes, 1841

Kategori Livskraftig (LC)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Livskraftig (LC)
  • 2005 Livskraftig (LC)
  • 2000 Livskraftig (LC)

Dokumentation De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Livskraftig (LC).
En mycket vanlig art med en karakteristiskt lyrformig fasciol som täcker en stor del av översidan.
Längd upp till 7 cm. Kroppen är oval och översidan är välvd med sin högsta höjd bakom apikalfältet (som innehåller plattan med madreporitfunktion och de fyra gonoporerna) och lutande bakom detta. Ambulakralrännan (inklusive petalen) i främre delen är relativt bred men grund. De bakre petalerna är kortare än de främre, och alla omges av den rödbruna, lyrformiga och tydliga peripetala fasciolen, medan den subanala fasciolen är mindre och inte lika framträdande. Färgen är ofta rödbrun hos stora exemplar men grå till svagt gul hos de mindre. Taggarna är relativt korta. På vissa lokaler förekommer många individer med deformerade skal.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Observationer i  Sverige för lyrsjöborre

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Lyrsjöborre förekommer från Kattegatt till Bohuslän, i Nordsjön, längs Norges kust norrut till Troms, runt Island och Brittiska öarna (bortsett från Engelska kanalen) samt söderut till Medelhavet och utanför södra Västafrika. Arten är mycket vanlig.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Echinodermata - tagghudingar 
  • Överklass
    Echinozoa  
  • Klass
    Echinoidea - sjöborrar 
  • Underklass
    Euechinoidea  
  • Infraklass
    Irregularia  
  • Överordning
    Atelostomata  
  • Ordning
    Spatangoida - grävsjöborrar 
  • Familj
    Brissidae - lyrsjöborrar 
  • Släkte
    Brissopsis  
  • Art
    Brissopsis lyrifera(E.Forbes, 1841) - lyrsjöborre
    Synonymer
    Brissus lyrifer E.Forbes, 1841

Lyrsjöborre lever på 20-400 meters djup (undantagsvis så grunt som 5 m och så djupt som 3 800 m), där den gräver sig fram mycket långsamt i mjuka sediment. Den är s.k. bottensamhällsbildare tillsammans med fjällig trådormstjärna Amphiura chiajei. Den äter framför allt foraminiferer men verkar även utnyttja nysedimenterat dött planktonmaterial, antingen direkt eller genom att äta organismer under nedbrytning. Brittiska populationer leker för första och enda gången när de nått en längd av mer än 6 cm, och dessa individer dör kort efter leken. Larver av lyrsjöborre Brissopsis lyrifera påträffas i svenska hav från sent i augusti till tidigt i januari. Arten tillväxer förhållandevis långsamt i Skandinavien med en skallängdsökning på mindre än 10 mm per år för såväl unga som äldre individer. Det är också sannolikt att den blir något äldre i svenska hav än vid Storbritannien. En parasit på gonaderna, Ulophysema oeresundense, kan förekomma. Den påminner om ett blomkålshuvud och hör till kräftdjursgruppen rankfotingar (Cirripedia). Denna parasit kan även förekomma i arter av släktet Echinocardium. Även en liten mussla, Montacuta (Tellimya) tenella, kan på mer än ca 50 meters djup påträffas bland taggarna hos lyrsjöborre.

Landskapstyper som är viktiga för arten: Marin miljö

Substrat/Föda:
Vatten (Viktig)
Namngivning: Brissopsis lyrifera (Forbes, 1841). Originalbeskrivning: Brissus lyrifer. A History of British Starfishes, and other animals of the class Echinodermata: 187-189. Svensk ”synonym”: Bottentrålar som av misstag skär ned i bottnen kan fånga kubikmetervis av denna vanliga art. Dessa individer är oftast helt nedsmorda med lera, vilket föranlett att den fått öknamnet ”hästskit” bland trålfiskare.
Etymologi: lyrifera = lyrbärare; lyra (gr. & lat.) = stränginstrumentet lyra; fero (lat.) = bära.
Uttal: [Brissópsis lyrífera]

Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Tagghudingar-svalgsträngsdjur. Echinodermata-Hemichordata. 2013. ArtDatabanken, SLU, Uppsala.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Malin Strand, Hans G. Hansson & Tomas Cedhagen 2013.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Echinodermata - tagghudingar 
  • Överklass
    Echinozoa  
  • Klass
    Echinoidea - sjöborrar 
  • Underklass
    Euechinoidea  
  • Infraklass
    Irregularia  
  • Överordning
    Atelostomata  
  • Ordning
    Spatangoida - grävsjöborrar 
  • Familj
    Brissidae - lyrsjöborrar 
  • Släkte
    Brissopsis  
  • Art
    Brissopsis lyrifera, (E.Forbes, 1841) - lyrsjöborre
    Synonymer
    Brissus lyrifer E.Forbes, 1841
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Malin Strand, Hans G. Hansson & Tomas Cedhagen 2013.