Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  nordhavsräka

Organismgrupp Kräftdjur, Marina tiofotade kräftdjur Pandalus borealis
Nordhavsräka Kräftdjur, Marina tiofotade kräftdjur

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Detta är den räka vi förmodligen alla känner till. Det är den vanliga räka som vi köper fryst eller färsk för att äta. Den har en lång och bara svagt uppåtböjd panntagg som har taggar längs nästan hela översidan och även på undersidan.

 

Totallängd: upp till 160 mm, vanligen runt 110 mm. Panntaggen är lång, svagt uppåtböjd och når långt utanför antennskaftet, den är ca 1–1,6 gånger så lång som ryggskölden. Överkanten på panntaggen är något konvex ovanför ögonen och har taggar/tänder nära nog längs hela översidan. Det finns 3–5 (vanligen 4) taggar på den främre delen av ryggskölden bakom ögonhålans kant, totalt finns 12–17 taggar, glesare spridda framtill, där de främsta (en eller två) saknar sutur i underkanten och bör kallas tänder istället. Yttersta femtedelen av panntaggen saknar tänder, men ibland finns en liten tand längst ut. Undersidan har 6–9 tänder i något fallande storlek utåt. Panntaggen har en tydlig sidoköl i hela sin längd. Ryggskölden är svagt konvex upptill i sidovy och har en kraftig antenntagg samt en något svagare munkantstagg. Antennskaftsfliken (styloceriten) är rundad och kortare än ögat. Antennskaftet når halvvägs ut på antennplattan. Antennplattan har en något konvex ytterkant och kanttaggen når inte utanför själva plattan. Käkarna har både bitutskott och tuggutskott och en tresegmenterad palp, vars första segment har en tydlig utbuktning på sidan. Tredje paret käkfötter är ungefär lika långt som antennplattan och har en epipod.

De båda första paren gångben är försedda med klosax, där första parets klosax inte kan ses utan förstoring. Första benparet når lika långt som eller något kortare än antennplattan medan andra paret når tydligt förbi. Andra benparet är asymmetriskt: carpus på höger ben har 23–30 segment, medan vänster ben, som är något längre, har carpus uppdelad i 50–80 segment. Övriga ben är slanka och ungefär lika långa. Tredje bakkroppssegmentet har en trubbig upphöjning på översidan samt en i bakkanten utdragen i en spets över fjärde segmentet. Femte bakkroppssegmentet har en bakåtriktad tagg på sidoplåten. Stjärtplattan, som är lång och smal, har vanligen åtta till elva par taggar men antalet kan också kan vara udda.

Färgteckning. Nordhavsräka är genomskinligt skär med mörkare rödaktiga fält.
Utbredning
Länsvis förekomst för nordhavsräka Observationer i  Sverige för nordhavsräka
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
I svenska vatten finns nordhavsräka från Norska rännan och söderut via Skagerrak, Koster- och Gullmarsfjorden ner till norra Kattegatt. I övrigt finns den från Brittiska öarna och norrut i Atlanten. Den finns även vid Färöarna, Svalbard och Island. Den finns även runt Grönlands kuster vidare nordväst till Berings hav och Alaska och söderut från Alaska och Canada till Massachusetts och österut via Svalbard och Island till Nordsjön. Den finns vidare via Berings hav och längs stillahavskusten till vattnen kring Japan och Oregon.

 

Nordhavsräka har en systerart, stillahavsräka, Pandalus eous (Makarov, 1935) som lever vid norra stillahavskusten (tidigare betraktades den som en underart, P. borealis eous, men nu har den erkänts som en egen art). Taxonomin är dock fortfarande något osäker. Genetiska studier har visat att nordhavsräkan i Skagerrak och Norska rännan med största sannolikhet är ett enda bestånd. Den behandlas därför som en enhet av Internationella havsforskningsrådet (ICES) för fiskeråd till EU och det är dessa data man utgår från vid rödlistningen. Räkbeståndet vid Fladen verkar däremot vara ett eget bestånd.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
A2bd
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Livskraftig (LC)
  • 2005 Livskraftig (LC)
  • 2000 Livskraftig (LC)
I svenskt område finns nordhavsräka i de djupare delarna av Skagerrak ner till norra Kattegatt (Norska rännan, Koster- och Gullmarsfjorden). Nordhavsräkan lever på mjuka ler- och gyttjebottnar i kallare vatten på 50-700 meters djup (i Atlanten ner till 1200 m). Hur många räkor som kläcks och överlever till ca två års ålder har kopplats till temperatur och förekomst av predatorer, bland annat torsk, medan det reproducerande beståndet av nordhavsräka beskattas av flera fiskarter samt människa. Genetiska studier har visat att nordhavsräkan i Skagerrak och Norska rännan med största sannolikhet är ett enda bestånd och behandlas därför som en enhet av Internationella havsforskningsrådet (ICES). Formellt är det den svenska delen av populationen som bedöms för rödlistning, men eftersom den svenska räkpopulationen hänger ihop med resten av norska rännans population används ICES statistik för hela området som bedömningsunderlag. Fisket efter nordhavsräkan sker med trål och har expanderat kraftigt sedan 1960-talet. Fisket på beståndet som finns i Kattegatt/Skagerrak och angränsande delar av norska rännan är kvoterat sedan 1992 och delas av Norge, Danmark och Sverige. De totala landningarna av nordhavsräkan ökade under 1970- och 1980-talen, men minskade mellan 2004 och 2013. Övervakning av nordhavsräkans bestånd har skett årligen sedan 1984 och med dagens metodik sedan 2006. Generationslängden hos nordhavsräka bedöms vara ca tre år, varför populationsförändringar vid rödlistebedömningen enligt A-kriteriet görs över tio år. Biomasseberäkningar, baserade dels på räkövervakning av norska havsforskningsinstituttet, dels på kg trålad nordhavsräka per timme, visar att räkpopulationen minskat med mellan 30 och 50 % under åren 2005 och 2014 (relativ biomassa i råden från ICES arbetsgrupp NIPAG, Oktober 2014). Även om det är känt att nordhavsräkan kan ha fluktuerande populationer över åren kan den senaste tioårsperiodens kraftiga minskning inte med säkerhet tillskrivas naturlig fluktuation och ska då enligt IUCN:s kriterier bedömas som minskning. År 2014 skedde en ovanligt stor rekrytering (ungproduktion), men det återstår att se hur stor överlevnaden blir och om detta därmed påverkar minskningen av vuxna nordhavsräkor över 10 år. Eftersom proportionellt större andel av rekryteringen tycks ske i svenska vatten än i omgivande kan man inte räkna med någon ”rescue effect” varför kategorin inte bör nedgraderas på grund av detta. En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningstakten har uppgått till 38 (10-60) % under de senaste 10 åren, och det troligaste värdet motsvarar kategorin Sårbar. Bedömningen baseras på ett för arten lämpligt abundansindex och faktisk eller potentiell exploatering av arten. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena, med hänsyn taget till osäkerheten i om den observerade minskningen är en del av en naturlig fluktuation, hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT).
Ekologi
Nordhavsräka lever på mjuka ler- och gyttjebottnar, i våra vatten på vanligen 30–500 meters djup, i Atlanten och längs norska kusten ner till 900 meters djup. Parningen sker under hösten och honan bär äggen under vintern. De pelagiska larverna kläcker under våren. Förmodligen vandrar räkor mellan fjordarna och Norska rännan. Arten är en så kallad protandrisk hermafrodit och fungerar först som hane för att så småningom övergå till att bli hona, vanligen när den är mellan två och fyra år gammal. Man räknar med att livslängden inte överstiger sex år. Tidpunkten för könsbyte, lek, hur snabbt larverna utvecklas och rekryteringens utfall är beroende av det omgivande vattnets temperatur. Nordhavsräka är en kallvattenart med preferenstemperatur mellan 1 och 6°C, men den påträffas inom ett betydligt större temperaturintervall. Larverna utvecklas bäst i vattentemperaturer under 6°C, sämre när ytvattentemperaturer stiger, och de kan inte utvecklas normalt över 16 °C. De vuxna räkorna lever mestadels vid botten, men de gör vertikala dygnsvandringar styrda av ljuset. De uppsöker grundare vatten under vinter och tidig vår inför äggkläckning. Födan består av mindre kräftdjur och maskar. Arten är själv viktigt bytesdjur för många fiskarter som torsk, sej, vitling, kolja med flera.
Landskapstyper
Marin miljö
Marin miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Hav
Hav
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Djurätare (karnivor)
Substrat/Föda
Vatten
Vatten
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Malacostraca (storkräftor), Ordning Decapoda (tiofotade kräftdjur), Familj Pandalidae (pandalider), Släkte Pandalus, Art Pandalus borealis Krøyer, 1838 - nordhavsräka Synonymer Dymas typus Krøyer,1861

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier A2bd
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Livskraftig (LC)
  • 2005 Livskraftig (LC)
  • 2000 Livskraftig (LC)

Dokumentation I svenskt område finns nordhavsräka i de djupare delarna av Skagerrak ner till norra Kattegatt (Norska rännan, Koster- och Gullmarsfjorden). Nordhavsräkan lever på mjuka ler- och gyttjebottnar i kallare vatten på 50-700 meters djup (i Atlanten ner till 1200 m). Hur många räkor som kläcks och överlever till ca två års ålder har kopplats till temperatur och förekomst av predatorer, bland annat torsk, medan det reproducerande beståndet av nordhavsräka beskattas av flera fiskarter samt människa. Genetiska studier har visat att nordhavsräkan i Skagerrak och Norska rännan med största sannolikhet är ett enda bestånd och behandlas därför som en enhet av Internationella havsforskningsrådet (ICES). Formellt är det den svenska delen av populationen som bedöms för rödlistning, men eftersom den svenska räkpopulationen hänger ihop med resten av norska rännans population används ICES statistik för hela området som bedömningsunderlag. Fisket efter nordhavsräkan sker med trål och har expanderat kraftigt sedan 1960-talet. Fisket på beståndet som finns i Kattegatt/Skagerrak och angränsande delar av norska rännan är kvoterat sedan 1992 och delas av Norge, Danmark och Sverige. De totala landningarna av nordhavsräkan ökade under 1970- och 1980-talen, men minskade mellan 2004 och 2013. Övervakning av nordhavsräkans bestånd har skett årligen sedan 1984 och med dagens metodik sedan 2006. Generationslängden hos nordhavsräka bedöms vara ca tre år, varför populationsförändringar vid rödlistebedömningen enligt A-kriteriet görs över tio år. Biomasseberäkningar, baserade dels på räkövervakning av norska havsforskningsinstituttet, dels på kg trålad nordhavsräka per timme, visar att räkpopulationen minskat med mellan 30 och 50 % under åren 2005 och 2014 (relativ biomassa i råden från ICES arbetsgrupp NIPAG, Oktober 2014). Även om det är känt att nordhavsräkan kan ha fluktuerande populationer över åren kan den senaste tioårsperiodens kraftiga minskning inte med säkerhet tillskrivas naturlig fluktuation och ska då enligt IUCN:s kriterier bedömas som minskning. År 2014 skedde en ovanligt stor rekrytering (ungproduktion), men det återstår att se hur stor överlevnaden blir och om detta därmed påverkar minskningen av vuxna nordhavsräkor över 10 år. Eftersom proportionellt större andel av rekryteringen tycks ske i svenska vatten än i omgivande kan man inte räkna med någon ”rescue effect” varför kategorin inte bör nedgraderas på grund av detta. En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningstakten har uppgått till 38 (10-60) % under de senaste 10 åren, och det troligaste värdet motsvarar kategorin Sårbar. Bedömningen baseras på ett för arten lämpligt abundansindex och faktisk eller potentiell exploatering av arten. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena, med hänsyn taget till osäkerheten i om den observerade minskningen är en del av en naturlig fluktuation, hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT).
Detta är den räka vi förmodligen alla känner till. Det är den vanliga räka som vi köper fryst eller färsk för att äta. Den har en lång och bara svagt uppåtböjd panntagg som har taggar längs nästan hela översidan och även på undersidan.

 

Totallängd: upp till 160 mm, vanligen runt 110 mm. Panntaggen är lång, svagt uppåtböjd och når långt utanför antennskaftet, den är ca 1–1,6 gånger så lång som ryggskölden. Överkanten på panntaggen är något konvex ovanför ögonen och har taggar/tänder nära nog längs hela översidan. Det finns 3–5 (vanligen 4) taggar på den främre delen av ryggskölden bakom ögonhålans kant, totalt finns 12–17 taggar, glesare spridda framtill, där de främsta (en eller två) saknar sutur i underkanten och bör kallas tänder istället. Yttersta femtedelen av panntaggen saknar tänder, men ibland finns en liten tand längst ut. Undersidan har 6–9 tänder i något fallande storlek utåt. Panntaggen har en tydlig sidoköl i hela sin längd. Ryggskölden är svagt konvex upptill i sidovy och har en kraftig antenntagg samt en något svagare munkantstagg. Antennskaftsfliken (styloceriten) är rundad och kortare än ögat. Antennskaftet når halvvägs ut på antennplattan. Antennplattan har en något konvex ytterkant och kanttaggen når inte utanför själva plattan. Käkarna har både bitutskott och tuggutskott och en tresegmenterad palp, vars första segment har en tydlig utbuktning på sidan. Tredje paret käkfötter är ungefär lika långt som antennplattan och har en epipod.

De båda första paren gångben är försedda med klosax, där första parets klosax inte kan ses utan förstoring. Första benparet når lika långt som eller något kortare än antennplattan medan andra paret når tydligt förbi. Andra benparet är asymmetriskt: carpus på höger ben har 23–30 segment, medan vänster ben, som är något längre, har carpus uppdelad i 50–80 segment. Övriga ben är slanka och ungefär lika långa. Tredje bakkroppssegmentet har en trubbig upphöjning på översidan samt en i bakkanten utdragen i en spets över fjärde segmentet. Femte bakkroppssegmentet har en bakåtriktad tagg på sidoplåten. Stjärtplattan, som är lång och smal, har vanligen åtta till elva par taggar men antalet kan också kan vara udda.

Färgteckning. Nordhavsräka är genomskinligt skär med mörkare rödaktiga fält.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för nordhavsräka

Länsvis förekomst och status för nordhavsräka baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för nordhavsräka

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



I svenska vatten finns nordhavsräka från Norska rännan och söderut via Skagerrak, Koster- och Gullmarsfjorden ner till norra Kattegatt. I övrigt finns den från Brittiska öarna och norrut i Atlanten. Den finns även vid Färöarna, Svalbard och Island. Den finns även runt Grönlands kuster vidare nordväst till Berings hav och Alaska och söderut från Alaska och Canada till Massachusetts och österut via Svalbard och Island till Nordsjön. Den finns vidare via Berings hav och längs stillahavskusten till vattnen kring Japan och Oregon.

 

Nordhavsräka har en systerart, stillahavsräka, Pandalus eous (Makarov, 1935) som lever vid norra stillahavskusten (tidigare betraktades den som en underart, P. borealis eous, men nu har den erkänts som en egen art). Taxonomin är dock fortfarande något osäker. Genetiska studier har visat att nordhavsräkan i Skagerrak och Norska rännan med största sannolikhet är ett enda bestånd. Den behandlas därför som en enhet av Internationella havsforskningsrådet (ICES) för fiskeråd till EU och det är dessa data man utgår från vid rödlistningen. Räkbeståndet vid Fladen verkar däremot vara ett eget bestånd.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Crustacea - kräftdjur 
  • Klass
    Malacostraca - storkräftor 
  • Underklass
    Eumalacostraca  
  • Överordning
    Eucarida  
  • Ordning
    Decapoda - tiofotade kräftdjur 
  • Underordning
    Pleocyemata  
  • Infraordning
    Caridea - egentliga räkor 
  • Överfamilj
    Pandaloidea  
  • Familj
    Pandalidae - pandalider 
  • Släkte
    Pandalus  
  • Art
    Pandalus borealisKrøyer, 1838 - nordhavsräka
    Synonymer
    Dymas typus Krøyer,1861

Nordhavsräka lever på mjuka ler- och gyttjebottnar, i våra vatten på vanligen 30–500 meters djup, i Atlanten och längs norska kusten ner till 900 meters djup. Parningen sker under hösten och honan bär äggen under vintern. De pelagiska larverna kläcker under våren. Förmodligen vandrar räkor mellan fjordarna och Norska rännan. Arten är en så kallad protandrisk hermafrodit och fungerar först som hane för att så småningom övergå till att bli hona, vanligen när den är mellan två och fyra år gammal. Man räknar med att livslängden inte överstiger sex år. Tidpunkten för könsbyte, lek, hur snabbt larverna utvecklas och rekryteringens utfall är beroende av det omgivande vattnets temperatur. Nordhavsräka är en kallvattenart med preferenstemperatur mellan 1 och 6°C, men den påträffas inom ett betydligt större temperaturintervall. Larverna utvecklas bäst i vattentemperaturer under 6°C, sämre när ytvattentemperaturer stiger, och de kan inte utvecklas normalt över 16 °C. De vuxna räkorna lever mestadels vid botten, men de gör vertikala dygnsvandringar styrda av ljuset. De uppsöker grundare vatten under vinter och tidig vår inför äggkläckning. Födan består av mindre kräftdjur och maskar. Arten är själv viktigt bytesdjur för många fiskarter som torsk, sej, vitling, kolja med flera.

Ekologisk grupp: Djurätare (karnivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Marin miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Hav

Substrat/Föda:
Vatten (Viktig)
Ett varmare klimat kommer med största sannolikhet att begränsa utbredningen av nordhavsräkan. Det största hotet idag är om fisket ökar mer än beståndet tål. I och med att denna art, liksom många andra, har cykler i beståndet är det viktigt att ge akt på när beståndet sjunker drastiskt och begränsa fisket då så att det inte blir för stort uttag under en sådan period.

Påverkan
  • Klimatförändringar (Viss negativ effekt)
  • Miljögifter (Viss negativ effekt)
  • Fiske (Viss negativ effekt)
För att drastiska minskningar i beståndet av nordhavsräkor inte ska ske, krävs en aktiv fiskeförvaltning som tillgodoser att fisket bedrivs på ett sätt som är hållbart för beståndet, med minimal påverkan på icke eftersökta storleksklasser och där hänsyn tas till svängningar i beståndet. De naturliga fluktuationerna i räkbestånden bör därför följas noga. Man bör också fortsätta att verka nationellt och internationellt för att motverka den globala uppvärmningen som på sikt hotar de svenska bestånden av nordhavsräkan.
Namngivning: Pandalus borealis Krøyer, 1838. Conspectus Crustaceorum Groenlandiae, Naturhistorisk Tidsskrift 2, sid 254. Synonymer: Dymas typus Krøyer 1861; Pandalus borealis var. edenticulatus Retowsky, 1946; Pandalus borealis borealis Krøyer, 1838 (upphöjd till art); Pandalus edinticulatus; Pandalus edinticulatus var. borealis Retovsky, 1946.

Etymologi: borealis (lat.) = nordlig. Syftar på artens utbredning i norra Atlanten.

Havs- och vattenmyndigheten 2012. Fiskbestånd och miljö i hav och sötvatten. Resurs- och miljööversikt 2012.

ICES 2014. Report of the Joint NAFO/ICES Pandalus Assessment Working Group (NIPAG), 10–17 September 2014, Nuuk, Greenland ICES CM 2014/ACOM:14.

ICES 2014. Northern shrimp (Pandalus borealis) in Divisions IIIa West and IVa East (Skagerrak and the Norwegian Deep). Advice for 2015. Advice October 2014: book 6.

Skuladottir U., Pétursson, G..& Brynjólfsson, S.H. 2005. The Biology of Northern Shrimp (Pandalus borealis) on the Flemish Cap. – J. Northw. Atl. Fish. Sci., Vol. 37.

Smaldon, G., Holthuis, L.B., Fransen, C.H.J.M. 1993. Coastal Shrimps and Prawns. Synopses of the British Fauna 15.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Matz Berggren 2017 (kännetecken, ekologi, utbredning, bearbetad av Ragnar Hall, ArtDatabanken). Matz Berggren © ArtDatabanken, SLU. 2015 (naturvårdsinformation).

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Crustacea - kräftdjur 
  • Klass
    Malacostraca - storkräftor 
  • Underklass
    Eumalacostraca  
  • Överordning
    Eucarida  
  • Ordning
    Decapoda - tiofotade kräftdjur 
  • Underordning
    Pleocyemata  
  • Infraordning
    Caridea - egentliga räkor 
  • Överfamilj
    Pandaloidea  
  • Familj
    Pandalidae - pandalider 
  • Släkte
    Pandalus  
  • Art
    Pandalus borealis, Krøyer, 1838 - nordhavsräka
    Synonymer
    Dymas typus Krøyer,1861
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Matz Berggren 2017 (kännetecken, ekologi, utbredning, bearbetad av Ragnar Hall, ArtDatabanken). Matz Berggren © ArtDatabanken, SLU. 2015 (naturvårdsinformation).