Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  Muriceides kuekenthali

Organismgrupp Koralldjur Muriceides kuekenthali
  Koralldjur

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Muriceides kuekenthali är en upp till 30 cm hög, ljusröd hornkorall. I likhet med de flesta andra koralldjur är arten kolonibildande. Huvudstammen är kort, men bär upp talrika grenar med oregelbundna sidoförgreningar. Som regel är dock hela kolonin organiserad i ett plan, ställd på tvären mot den huvudsakliga strömriktningen. Huvudstammen och grenarna som håller upp kolonin innehåller ett poröst skelett av hornämnet gorgonin, som ger styvhet och viss böjlighet, och som även går ned som en basalplatta vid huvudstammen, vilken fäster kolonin vid hårt underlag. Det inre hornskelettet omges av ett yttre barklager av kalkspikler som är sammankittade med gorgonin. Polyperna är talrika och allsidigt ställda. Grenspetsarna ser tjocka ut på grund av tätt ställda polyper. Polyperna är ca 1,5 mm breda och 4,5 mm långa, förutom tentaklerna. På polyperna sitter åtta tentakler med små, korta sidogrenar. Polyperna kan dras in helt i polypbägaren. Bägarna är relativt höga, konformade och besatt med talrika, på längden ordnade kalkspikler (skleriter) som är ca 0,6 mm långa. Dessa spikler är stavformiga och böjer av utåt precis i den distala änden. På polypens nedre och lite smalare del (polyphalsen) finns rikligt med tunna stavformiga spikler som är placerade på tvären. På polypens övre och lite bredare del (polyphuvudet) finns det också tätt med tunna tvärställda spikler, men distalt böjer spiklerna av uppåt och löper samman i åtta grupper, så att det bildas åtta spetsar som sträcker upp över varje tentakelbas. Rader av fina små kalknålar löper vidare på tentaklernas utsida (aboralsida) ut till spetsen. Dessa kalknålar formar ett lock över polypen då den är helt indragen i bägaren.

Muriceides kuekenthali kan förväxlas med ett litet exemplar av sjöris, Paramuricea placomus. Arterna skiljs lättast på kalkspiklerna på polypen och bägaren. M. kuekenthali har talrika, tvärställda rader av stavformiga spikler vid polyphalsen, medan polyphalsen saknar spikler hos P. placomus. Spiklerna i bägartänderna är stavformiga med utåtböjd distal ände hos M. kuekenthali, medan de är utdraget trekantiga och raka i den distala änden hos P. placomus. En ytterligare skillnad är att P. placomus blir brunsvart vid torkning, vilket inte sker med M. kuekenthali.
Utbredning
Länsvis förekomst för Muriceides kuekenthali Observationer i  Sverige för Muriceides kuekenthali
Svensk förekomst
Möjligen nationellt utdöd
Artens totala utbredning är i Nordostatlanten på djup mellan 150 och 1300 meter, men rapporterna är mycket knapphändiga. Möjligen är den förbisedd. Den finns längs Norges västkust från söder upp till Lofoten och förekommer sällsynt i Skagerraks djupa delar. I svenska vatten påträffade L.A. Jägerskiöld arten vid tre lokaler utanför Persgrunden på 1930-talet. Ett fåtal andra observationer av arten i området på 1930-talet finns angivna i Göteborgs Naturhistoriska Museums arkiv. Det finns dock inga nutida observationer av arten i svenska vatten. Nyligen gjorda videoupptagningar med fjärrstyrd ROV tyder på att arten eventuellt kan förekomma på trösklarna till Oslofjorden. Mer kunskap om artens utbredning och status i svenska vatten behövs.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nationellt utdöd (RE)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nationellt utdöd (RE)
  • 2005 Kunskapsbrist (DD)
  • 2000 Ej bedömd (NE)
Arten förekommer i Skagerrak på djupa hårdbottnar runt 200 m. Från svenska vatten är den endast känd från två lokalområden, runt Persgrunden och Hållö, genom ett antal fynd från 1930-talet. Arten är ej påträffad inom svenskt vatten sedan dess. I vårt närområde förekommer arten sannolikt i Oslofjordsområdet (ROV-observationer). Arten har i likhet med andra koraller sannolikt påverkats negativt av den omfattande bottentrålningen. Arten rödlistas som Nationellt utdöd (RE) eftersom det bedömts som sannolikt att den upphört att regelbundet reproducera sig inom landet.
Ekologi
M. kuekenthali har sexuell fortplantning och troligen ett frisimmande första larvstadium. Mycket lite är dock i övrigt känt om den sexuella reproduktionen och de olika utvecklingsstadierna. Om det är som hos andra hornkoraller så är den skildkönad och har synkroniserad frisläppning av ägg och spermier en gång om året.
Landskapstyper
Marin miljö
Marin miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Hav
Hav
Förekommer
Viktig
Substrat/Föda
Vatten
Vatten
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Anthozoa (koralldjur), Ordning Alcyonacea (hornkoraller), Familj Plexauridae, Släkte Muriceides, Art Muriceides kuekenthali (Broch, 1912) Synonymer Muriceides kükenthali (Broch, 1912), Paramuricea kuekenthali Broch, 1912, Trachymuricea kükenthali (Broch, 1912)

Kategori Nationellt utdöd (RE)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nationellt utdöd (RE)
  • 2005 Kunskapsbrist (DD)
  • 2000 Ej bedömd (NE)

Dokumentation Arten förekommer i Skagerrak på djupa hårdbottnar runt 200 m. Från svenska vatten är den endast känd från två lokalområden, runt Persgrunden och Hållö, genom ett antal fynd från 1930-talet. Arten är ej påträffad inom svenskt vatten sedan dess. I vårt närområde förekommer arten sannolikt i Oslofjordsområdet (ROV-observationer). Arten har i likhet med andra koraller sannolikt påverkats negativt av den omfattande bottentrålningen. Arten rödlistas som Nationellt utdöd (RE) eftersom det bedömts som sannolikt att den upphört att regelbundet reproducera sig inom landet.
Muriceides kuekenthali är en upp till 30 cm hög, ljusröd hornkorall. I likhet med de flesta andra koralldjur är arten kolonibildande. Huvudstammen är kort, men bär upp talrika grenar med oregelbundna sidoförgreningar. Som regel är dock hela kolonin organiserad i ett plan, ställd på tvären mot den huvudsakliga strömriktningen. Huvudstammen och grenarna som håller upp kolonin innehåller ett poröst skelett av hornämnet gorgonin, som ger styvhet och viss böjlighet, och som även går ned som en basalplatta vid huvudstammen, vilken fäster kolonin vid hårt underlag. Det inre hornskelettet omges av ett yttre barklager av kalkspikler som är sammankittade med gorgonin. Polyperna är talrika och allsidigt ställda. Grenspetsarna ser tjocka ut på grund av tätt ställda polyper. Polyperna är ca 1,5 mm breda och 4,5 mm långa, förutom tentaklerna. På polyperna sitter åtta tentakler med små, korta sidogrenar. Polyperna kan dras in helt i polypbägaren. Bägarna är relativt höga, konformade och besatt med talrika, på längden ordnade kalkspikler (skleriter) som är ca 0,6 mm långa. Dessa spikler är stavformiga och böjer av utåt precis i den distala änden. På polypens nedre och lite smalare del (polyphalsen) finns rikligt med tunna stavformiga spikler som är placerade på tvären. På polypens övre och lite bredare del (polyphuvudet) finns det också tätt med tunna tvärställda spikler, men distalt böjer spiklerna av uppåt och löper samman i åtta grupper, så att det bildas åtta spetsar som sträcker upp över varje tentakelbas. Rader av fina små kalknålar löper vidare på tentaklernas utsida (aboralsida) ut till spetsen. Dessa kalknålar formar ett lock över polypen då den är helt indragen i bägaren.

Muriceides kuekenthali kan förväxlas med ett litet exemplar av sjöris, Paramuricea placomus. Arterna skiljs lättast på kalkspiklerna på polypen och bägaren. M. kuekenthali har talrika, tvärställda rader av stavformiga spikler vid polyphalsen, medan polyphalsen saknar spikler hos P. placomus. Spiklerna i bägartänderna är stavformiga med utåtböjd distal ände hos M. kuekenthali, medan de är utdraget trekantiga och raka i den distala änden hos P. placomus. En ytterligare skillnad är att P. placomus blir brunsvart vid torkning, vilket inte sker med M. kuekenthali.

Svensk förekomst Möjligen nationellt utdöd
Länsvis förekomst för Muriceides kuekenthali

Länsvis förekomst och status för baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för Muriceides kuekenthali

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Artens totala utbredning är i Nordostatlanten på djup mellan 150 och 1300 meter, men rapporterna är mycket knapphändiga. Möjligen är den förbisedd. Den finns längs Norges västkust från söder upp till Lofoten och förekommer sällsynt i Skagerraks djupa delar. I svenska vatten påträffade L.A. Jägerskiöld arten vid tre lokaler utanför Persgrunden på 1930-talet. Ett fåtal andra observationer av arten i området på 1930-talet finns angivna i Göteborgs Naturhistoriska Museums arkiv. Det finns dock inga nutida observationer av arten i svenska vatten. Nyligen gjorda videoupptagningar med fjärrstyrd ROV tyder på att arten eventuellt kan förekomma på trösklarna till Oslofjorden. Mer kunskap om artens utbredning och status i svenska vatten behövs.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Cnidaria - nässeldjur 
  • Klass
    Anthozoa - koralldjur 
  • Underklass
    Octocorallia  
  • Ordning
    Alcyonacea - hornkoraller 
  • Familj
    Plexauridae  
  • Släkte
    Muriceides  
  • Art
    Muriceides kuekenthali(Broch, 1912)
    Synonymer
    Muriceides kükenthali (Broch, 1912)
    Paramuricea kuekenthali Broch, 1912
    Trachymuricea kükenthali (Broch, 1912)

M. kuekenthali har sexuell fortplantning och troligen ett frisimmande första larvstadium. Mycket lite är dock i övrigt känt om den sexuella reproduktionen och de olika utvecklingsstadierna. Om det är som hos andra hornkoraller så är den skildkönad och har synkroniserad frisläppning av ägg och spermier en gång om året.

Landskapstyper som är viktiga för arten: Marin miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Hav

Substrat/Föda:
Vatten (Viktig)
Arten har sannolikt påverkats negativt av bottentrålning, eutrofiering och ökad halt av sedimentpartiklar i vattnet.

Påverkan
  • Fiske (Stor negativ effekt)
  • Förstörelse av habitat/substrat (Stor negativ effekt)
  • Ökad näringsbelastning (Viss negativ effekt)
Det är svårt att föreslå specifika åtgärder eftersom kunskapen om artens utbredning och status är så bristfällig. Vidare undersökningar av de djupare områdena i Skagerrak där arten kan tänkas förekomma behövs.
Hornkorallerna är nära släkt med sjöpennorna. Det finns sju arter av hornkoraller i svenska vatten, vilka alla sitter på hårtunderlag. Etymologi. Muriceides, Lat. liknar Muricea, ett annat hornkorallsläkte (ej förekommande i Sverige). Arten är uppkallad efter tyske marinbiologen Willy Kükenthal (1861-1922) som var specialist på koralldjur.

Carlgren, O. 1945. Koraldyr. Danmarks fauna 51. G.E.G. Gads Forlag.

Hansson, H. G. 2011. Marina sydskandinaviska ”evertebrater”. Webb-upplaga. http://loven.gu.se/digitalAssets/1480/1480031_hansson-2011.pdf

Moen, F.E. & Svensen, E. 2014. Dyreliv i havet. Nordeuropeisk marin fauna. 6:e upplagan. KOM forlag.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Kennet Lundin 2006. Reviderad Kennet Lundin 2015. © ArtDatabanken, SLU 2015.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Cnidaria - nässeldjur 
  • Klass
    Anthozoa - koralldjur 
  • Underklass
    Octocorallia  
  • Ordning
    Alcyonacea - hornkoraller 
  • Familj
    Plexauridae  
  • Släkte
    Muriceides  
  • Art
    Muriceides kuekenthali, (Broch, 1912)
    Synonymer
    Muriceides kükenthali (Broch, 1912)
    Paramuricea kuekenthali Broch, 1912
    Trachymuricea kükenthali (Broch, 1912)
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Kennet Lundin 2006. Reviderad Kennet Lundin 2015. © ArtDatabanken, SLU 2015.