Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  Stylatula elegans

Organismgrupp Koralldjur Stylatula elegans
  Koralldjur

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Stylatula elegans tillhör ordningen sjöpennor och är således kolonibildande. Kolonier av S. elegans är mycket slanka och blir maximalt upp till 35 cm långa. Kolonins färg varierar från rödorange med blodröda polypbärare och ljusare polyper, till gröngult med mörkgröna polypbärare. Kolonin är uppbyggd av en s.k. primärpolyp som bildar en lång och tunn stam. Stammen står upprätt och har en nedre del som är nedstucken i havsbotten. Längst ned på denna del finns en muskulös förtjockning som förankrar kolonin i botten. Stammen innehåller en tunn, men styv, hornstav som huvudsakligen består av hornämnet pennatulin. De egentliga polyperna sitter på korta bladformiga förtjockningar, sk polypbärare, som sitter i två längsgående rader på var sida om den del av stammen som sticker upp ovan botten. På varje polypbärare sitter sex polyper. Polyperna har åtta kamformiga tentakler, med små korta sidogrenar. Polyperna sitter i bägare som är släta och saknar tänder. Vid polypbärarnas baser sitter buntar av uppåtriktade, nålformiga kalkspikler som är ca 2,4 mm långa. Kalkspiklerna sträcker sig i regel upp över polypernas nedre partier. Stylatula elegans kan förväxlas med Virgularia mirabilis, och dess nära släkting Virgularia tuberculata. Dessa två arter saknar dock buntar av kalkspikler på polypbärarna, och är påtagligt yvigare.

Sjöpennorna är nära släkt med hornkoraller. Det finns sju arter av sjöpennor i svenska vatten, vilka alla lever på mjuka bottnar.
Utbredning
Länsvis förekomst för Stylatula elegans Observationer i  Sverige för Stylatula elegans
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Arten är spridd i Nordatlanten på djup från 50-60 m ned till 1000 m. Längs den västra sidan finns den i Karibien och Mexikanska golfen samt längs USA´s östkust upp till Cape cod i Massachusetts. Längs östra sidan av Atlanten är arten påträffad från sydvästra Iberiska halvön i söder och norrut till Island, samt längs Norges västkust vidare upp till Tromsö.
I svenska vatten var arten enligt äldre uppgifter tämligen allmän i Skagerraks djupränna, men förekommer numera sparsamt utomskärs vid Bohuskusten, framför allt i det djupa och kuperade Brattenområdet utanför Smögen och Stenäs. Det sydligaste fyndet under Svenska artprojektets marina inventering 2006-2009 gjordes i höjd med norra Tjörn. I Kosterfjorden finns arten i den allra nordligaste delen, mot gränsen till Norge.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN)
Kriterier
B1ab(iii)+2ab(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Kunskapsbrist (DD)
  • 2000 Ej bedömd (NE)
Arten lever på mjukbottnar med god vattenomsättning, på 100-200 meters djup. I svenska vatten är arten ganska sällsynt, och förekommer framförallt i Singlefjordsområdet i norra Koster. Hittas även ute i Skagerraks rännsystem där den enligt äldre uppgifter förr var tämligen allmän. Ett antal fynd (35 obs) från Svenska artprojektets marina inventering 2006-2009, alla från skyddade fickor ute i Skagerrak. De bottnar där arten lever är utsatta för omfattande bottentrålning och arten påverkas sannolikt negativt av denna. Merparten av de exemplar som påträffas har avbruten topp, sannolikt till följd av trålningsskada. I vårt närområde förekommer arten längs Norges västkust upp till Lofoten. Antalet lokalområden i landet skattas till 4 (4-6). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 4000 (3500-6000) km² och förekomstarean (AOO) till 150 (112-200) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för utbredningsområde och förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att antalet lokalområden är extremt få och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B1ab(iii)+2ab(iii)).
Ekologi
Stylatula elegans har sexuell fortplantning. Arten är skildkönad, men alla individer i en koloni har samma kön. Ägg och spermier bildas i basen i vissa fertila polyper. Frisläppandet av könsprodukter i vattnet är troligen synkroniserat mellan olika kolonier, men vad som utlöser det är okänt. Troligen har arten ett frisimmande första larvstadium. I övrigt är artens reproduktionsbiologi och larvstadier i stort sett okända.
Landskapstyper
Marin miljö
Marin miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Hav
Hav
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Filtrerare
Substrat/Föda
Vatten
Vatten
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Anthozoa (koralldjur), Ordning Pennatulacea (sjöpennor), Familj Virgulariidae, Släkte Stylatula, Art Stylatula elegans (Danielssen, 1860) Synonymer

Kategori Starkt hotad (EN)
Kriterier B1ab(iii)+2ab(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Kunskapsbrist (DD)
  • 2000 Ej bedömd (NE)

Dokumentation Arten lever på mjukbottnar med god vattenomsättning, på 100-200 meters djup. I svenska vatten är arten ganska sällsynt, och förekommer framförallt i Singlefjordsområdet i norra Koster. Hittas även ute i Skagerraks rännsystem där den enligt äldre uppgifter förr var tämligen allmän. Ett antal fynd (35 obs) från Svenska artprojektets marina inventering 2006-2009, alla från skyddade fickor ute i Skagerrak. De bottnar där arten lever är utsatta för omfattande bottentrålning och arten påverkas sannolikt negativt av denna. Merparten av de exemplar som påträffas har avbruten topp, sannolikt till följd av trålningsskada. I vårt närområde förekommer arten längs Norges västkust upp till Lofoten. Antalet lokalområden i landet skattas till 4 (4-6). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 4000 (3500-6000) km² och förekomstarean (AOO) till 150 (112-200) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för utbredningsområde och förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att antalet lokalområden är extremt få och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B1ab(iii)+2ab(iii)).
Stylatula elegans tillhör ordningen sjöpennor och är således kolonibildande. Kolonier av S. elegans är mycket slanka och blir maximalt upp till 35 cm långa. Kolonins färg varierar från rödorange med blodröda polypbärare och ljusare polyper, till gröngult med mörkgröna polypbärare. Kolonin är uppbyggd av en s.k. primärpolyp som bildar en lång och tunn stam. Stammen står upprätt och har en nedre del som är nedstucken i havsbotten. Längst ned på denna del finns en muskulös förtjockning som förankrar kolonin i botten. Stammen innehåller en tunn, men styv, hornstav som huvudsakligen består av hornämnet pennatulin. De egentliga polyperna sitter på korta bladformiga förtjockningar, sk polypbärare, som sitter i två längsgående rader på var sida om den del av stammen som sticker upp ovan botten. På varje polypbärare sitter sex polyper. Polyperna har åtta kamformiga tentakler, med små korta sidogrenar. Polyperna sitter i bägare som är släta och saknar tänder. Vid polypbärarnas baser sitter buntar av uppåtriktade, nålformiga kalkspikler som är ca 2,4 mm långa. Kalkspiklerna sträcker sig i regel upp över polypernas nedre partier. Stylatula elegans kan förväxlas med Virgularia mirabilis, och dess nära släkting Virgularia tuberculata. Dessa två arter saknar dock buntar av kalkspikler på polypbärarna, och är påtagligt yvigare.

Sjöpennorna är nära släkt med hornkoraller. Det finns sju arter av sjöpennor i svenska vatten, vilka alla lever på mjuka bottnar.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för Stylatula elegans

Länsvis förekomst och status för baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för Stylatula elegans

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Arten är spridd i Nordatlanten på djup från 50-60 m ned till 1000 m. Längs den västra sidan finns den i Karibien och Mexikanska golfen samt längs USA´s östkust upp till Cape cod i Massachusetts. Längs östra sidan av Atlanten är arten påträffad från sydvästra Iberiska halvön i söder och norrut till Island, samt längs Norges västkust vidare upp till Tromsö.
I svenska vatten var arten enligt äldre uppgifter tämligen allmän i Skagerraks djupränna, men förekommer numera sparsamt utomskärs vid Bohuskusten, framför allt i det djupa och kuperade Brattenområdet utanför Smögen och Stenäs. Det sydligaste fyndet under Svenska artprojektets marina inventering 2006-2009 gjordes i höjd med norra Tjörn. I Kosterfjorden finns arten i den allra nordligaste delen, mot gränsen till Norge.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Cnidaria - nässeldjur 
  • Klass
    Anthozoa - koralldjur 
  • Underklass
    Octocorallia  
  • Ordning
    Pennatulacea - sjöpennor 
  • Familj
    Virgulariidae  
  • Släkte
    Stylatula  
  • Art
    Stylatula elegans(Danielssen, 1860)

Stylatula elegans har sexuell fortplantning. Arten är skildkönad, men alla individer i en koloni har samma kön. Ägg och spermier bildas i basen i vissa fertila polyper. Frisläppandet av könsprodukter i vattnet är troligen synkroniserat mellan olika kolonier, men vad som utlöser det är okänt. Troligen har arten ett frisimmande första larvstadium. I övrigt är artens reproduktionsbiologi och larvstadier i stort sett okända.

Ekologisk grupp: Filtrerare

Landskapstyper som är viktiga för arten: Marin miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Hav

Substrat/Föda:
Vatten (Viktig)
Utbredningen i kustnära svenska vatten är begränsad. Därtill missgynnas arten sannolikt av eutrofiering och ökad sedimentation.

Påverkan
  • Fiske (Stor negativ effekt)
  • Förstörelse av habitat/substrat (Stor negativ effekt)
  • Ökad näringsbelastning (Viss negativ effekt)
I dagsläget är det inte klarlagt hur arten påverkas av miljöförändringarna i havet, och det är således svårt att föreslå specifika åtgärder. En ökad kunskap om artens utbredning och status i svenska vatten behövs.
Etymologi. Stylatula, gr. ”liten stav”; elegans, lat., ”smakfull, fin”.

Carlgren, O. 1945. Koraldyr. Danmarks fauna 51. G.E.G. Gads Forlag.

Hansson, H. G. 2011. Marina sydskandinaviska ”evertebrater”. Webb-upplaga. http://loven.gu.se/digitalAssets/1480/1480031_hansson-2011.pdf

Karlsson, A., Berggren, M., Lundin, K. & Sundin, R. 2014. Svenska artprojektets marina inventering - slutrapport. ArtDatabanken rapporterar 16. Artdatabanken, SLU. Uppsala

Williams, G.C., van der Land, J. (2001). Octocorallia - Pennatulacea. in: Costello, M.J. et al. (Ed.) (2001). European register of marine species: a check-list of the marine species in Europe and a bibliography of guides to their identification. Collection Patrimoines Naturels 50: pp. 105-106.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Kennet Lundin 2006. © ArtDatabanken, SLU 2006. Reviderad Kennet Lundin 2015. © ArtDatabanken, SLU 2015

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Cnidaria - nässeldjur 
  • Klass
    Anthozoa - koralldjur 
  • Underklass
    Octocorallia  
  • Ordning
    Pennatulacea - sjöpennor 
  • Familj
    Virgulariidae  
  • Släkte
    Stylatula  
  • Art
    Stylatula elegans, (Danielssen, 1860)
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Kennet Lundin 2006. © ArtDatabanken, SLU 2006. Reviderad Kennet Lundin 2015. © ArtDatabanken, SLU 2015