Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  Protanthea simplex

Organismgrupp Koralldjur Protanthea simplex
  Koralldjur

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En liten havsanemon som är lätt igenkännlig på sin färg och form. I litteraturen kallas den ofta Gullmaranemon. Kroppsfärgen är laxrosa, med en blekare ton på tentaklerna. Kolumnen blir som mest ca 2 cm hög och har en diameter på ca 1,5 cm vid munskivan. Den smalnar av nedåt, men blir åter bredare vid fotskivan, som blir ca 1 cm i diameter. Tentaklerna är många, mellan 100 och 160 stycken, och sitter i 5-6 kretsar på munskivan. De kan bli nära 2 cm långa och hålls oftast utsträckta. De inre tentaklerna är något längre än de yttre. Tentaklerna kan dras samman vid störning, men kan inte dras in helt i kroppen. Kroppsväggen har 24 distinkta längsgående fåror på utsidan. Invändigt har kolumnen åtta fullständiga radiära kroppsväggar, s.k. mesenterier, vilka är stödjeväggar som löper från kroppsväggen till svalgröret i mitten. Anemonen saknar acontier, vilket är ett slags försvarstrådar fullsatta med nässelceller och som kan skjutas ut genom kroppsväggen. Sådana finns hos de flesta andra arter av anemoner.
Utbredning
Länsvis förekomst för Protanthea simplex Observationer i  Sverige för Protanthea simplex
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Den totala utbredningen är i Nordostatlanten från franska Bretagne i söder, omkring de Brittiska öarna och norrut till Lofoten i Norge. Arten har påträffats på djup ned till 500 m. I Norge är den vanlig på rev av ögonkorall. I svenska vatten är arten allmän i Gullmarsfjorden, där den lever vid strömutsatta vertikala hårdbottenytor från 15 till 50 meters djup. Den klassiska lokalen är Skår, på fjordens sydsida, där arten är rikligt förekommande. Ofta finner man den sittande på sjöpungar eller på rör av havsborstmaskar. Utanför Gullmaren förekommer arten allmänt i Kosterfjorden, samt sporadiskt på större djup i yttre delar av Skagerrak. Vid en expedition 2009 påträffades den på utsjöbanken Kummelbank i nordvästra Kattegatt, väster om Göteborg, vilket är det sydligaste recenta fyndet i svenska vatten.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
D2
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Ej bedömd (NE)
Arten är en karaktärsart för Gullmarsfjorden där den är relativt vanligt förekommande på vertikala hårdbottenytor nedom 15 meters djup. Arten förekommer även i Kosterområdet, vilket ROV-undersökningar under senare år visat. Därtill är arten funnen på Kummelbank i nordvästra Kattegatt samt vid Brofjordens mynning. Arten dock ej funnen i Brattenområdet. I Jägerskiölds undersökningar (1921-38) återfanns arten endast vid korallrevet i Säcken, där den finns kvar i ett tämligen rikt bestånd. Arten tycks ej trivas i alltför turbulent vatten, och är sannolikt känslig för sedimentation. I vårt närområde förekommer arten längs hela norska kusten, på djup ned till 500 m, där den är vanlig på rev av ögonkorall Lophelia pertusa. Antalet lokalområden i landet skattas till 6 (4-8). Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Nära hotad (NT). Utbredningens storlek är nära gränsvärdena för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. Därför rödlistas arten som Nära hotad (NT). (D2).
Ekologi
P. simplex har i huvudsak sexuell fortplantning med ett frisimmande larvstadium, men lösrivna delar av kroppsväggen kan utvecklas till nya individer.
Landskapstyper
Marin miljö
Marin miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Hav
Hav
Förekommer
Viktig
Substrat/Föda
Vatten
Vatten
Levande djur
Levande djur
· havsborstmaskar
· havsborstmaskar
· sjöpungar
· sjöpungar
· Ögonkorall
· Ögonkorall
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Anthozoa (koralldjur), Ordning Actiniaria (havsanemoner), Familj Gonactiniidae, Släkte Protanthea, Art Protanthea simplex Carlgren, 1891 Synonymer Gullmaranemon

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier D2
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Ej bedömd (NE)

Dokumentation Arten är en karaktärsart för Gullmarsfjorden där den är relativt vanligt förekommande på vertikala hårdbottenytor nedom 15 meters djup. Arten förekommer även i Kosterområdet, vilket ROV-undersökningar under senare år visat. Därtill är arten funnen på Kummelbank i nordvästra Kattegatt samt vid Brofjordens mynning. Arten dock ej funnen i Brattenområdet. I Jägerskiölds undersökningar (1921-38) återfanns arten endast vid korallrevet i Säcken, där den finns kvar i ett tämligen rikt bestånd. Arten tycks ej trivas i alltför turbulent vatten, och är sannolikt känslig för sedimentation. I vårt närområde förekommer arten längs hela norska kusten, på djup ned till 500 m, där den är vanlig på rev av ögonkorall Lophelia pertusa. Antalet lokalområden i landet skattas till 6 (4-8). Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Nära hotad (NT). Utbredningens storlek är nära gränsvärdena för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. Därför rödlistas arten som Nära hotad (NT). (D2).
En liten havsanemon som är lätt igenkännlig på sin färg och form. I litteraturen kallas den ofta Gullmaranemon. Kroppsfärgen är laxrosa, med en blekare ton på tentaklerna. Kolumnen blir som mest ca 2 cm hög och har en diameter på ca 1,5 cm vid munskivan. Den smalnar av nedåt, men blir åter bredare vid fotskivan, som blir ca 1 cm i diameter. Tentaklerna är många, mellan 100 och 160 stycken, och sitter i 5-6 kretsar på munskivan. De kan bli nära 2 cm långa och hålls oftast utsträckta. De inre tentaklerna är något längre än de yttre. Tentaklerna kan dras samman vid störning, men kan inte dras in helt i kroppen. Kroppsväggen har 24 distinkta längsgående fåror på utsidan. Invändigt har kolumnen åtta fullständiga radiära kroppsväggar, s.k. mesenterier, vilka är stödjeväggar som löper från kroppsväggen till svalgröret i mitten. Anemonen saknar acontier, vilket är ett slags försvarstrådar fullsatta med nässelceller och som kan skjutas ut genom kroppsväggen. Sådana finns hos de flesta andra arter av anemoner.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för Protanthea simplex

Länsvis förekomst och status för baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för Protanthea simplex

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Den totala utbredningen är i Nordostatlanten från franska Bretagne i söder, omkring de Brittiska öarna och norrut till Lofoten i Norge. Arten har påträffats på djup ned till 500 m. I Norge är den vanlig på rev av ögonkorall. I svenska vatten är arten allmän i Gullmarsfjorden, där den lever vid strömutsatta vertikala hårdbottenytor från 15 till 50 meters djup. Den klassiska lokalen är Skår, på fjordens sydsida, där arten är rikligt förekommande. Ofta finner man den sittande på sjöpungar eller på rör av havsborstmaskar. Utanför Gullmaren förekommer arten allmänt i Kosterfjorden, samt sporadiskt på större djup i yttre delar av Skagerrak. Vid en expedition 2009 påträffades den på utsjöbanken Kummelbank i nordvästra Kattegatt, väster om Göteborg, vilket är det sydligaste recenta fyndet i svenska vatten.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Cnidaria - nässeldjur 
  • Klass
    Anthozoa - koralldjur 
  • Underklass
    Hexacorallia  
  • Ordning
    Actiniaria - havsanemoner 
  • Familj
    Gonactiniidae  
  • Släkte
    Protanthea  
  • Art
    Protanthea simplexCarlgren, 1891
    Synonymer
    Gullmaranemon

P. simplex har i huvudsak sexuell fortplantning med ett frisimmande larvstadium, men lösrivna delar av kroppsväggen kan utvecklas till nya individer.

Landskapstyper som är viktiga för arten: Marin miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Hav

Substrat/Föda:
Vatten (Viktig)
Levande djur (Viktig)
· havsborstmaskar - Polychaeta (Viktig)
· sjöpungar - Ascidiacea (Viktig)
· Ögonkorall - Lophelia pertusa (Viktig)
Arten missgynnas av den ökade sedimentationen till följd av övergödning och bottentrålning.

Påverkan
  • Ökad näringsbelastning (Stor negativ effekt)
  • Fiske (Stor negativ effekt)
  • Förstörelse av habitat/substrat (Stor negativ effekt)
  • Minskning av relaterad art (Viss negativ effekt)
En ökad kunskap om arten, dess förekomst och status i svenska vatten behövs.
Etymologi. Prot-, Gr. ”första” + anthea, Gr. ”blomma”; simplex, Lat. ”enkel”. Namnet syftar på artens förhållandevis enkla kroppsbyggnad jämfört med andra havsanemoner.

Carlgren, O. 1945. Polypdyr III. Koraldyr. Danmarks fauna 51. G.E.G. Gads Forlag.

Hansson, H. G. 2011. Marina sydskandinaviska ”evertebrater”. Webb-upplaga. http://loven.gu.se/digitalAssets/1480/1480031_hansson-2011.pdf

Karlsson, A., Berggren, M., Lundin, K. & Sundin, R. 2014. Svenska artprojektets marina inventering - slutrapport. ArtDatabanken rapporterar 16. Artdatabanken, SLU. Uppsala

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Kennet Lundin 2006. Reviderad Kennet Lundin 2015 © ArtDatabanken, SLU 2015.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Cnidaria - nässeldjur 
  • Klass
    Anthozoa - koralldjur 
  • Underklass
    Hexacorallia  
  • Ordning
    Actiniaria - havsanemoner 
  • Familj
    Gonactiniidae  
  • Släkte
    Protanthea  
  • Art
    Protanthea simplex, Carlgren, 1891
    Synonymer
    Gullmaranemon
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Kennet Lundin 2006. Reviderad Kennet Lundin 2015 © ArtDatabanken, SLU 2015.