Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  sjökanin

Organismgrupp Blötdjur, Marina snäckor Roxania utriculus
Sjökanin Blötdjur, Marina snäckor

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Roxania utriculus är en liten, vit snäcka med kraftigt skal som kan bli upp till 15 mm långt. Någon gång kan bruna markeringar förekomma på skalet. Skalets längd är omkring en och en halv gånger dess bredd, och skalöppningen är längre än skalets spira. Själva djuret är gråaktigt vitt med en gulaktig anstrykning på ryggsidan. Kroppen kan bli upp till 18 mm lång. Huvudskölden är konkav med en svag inskärning och två tydliga bakåtriktade tentakler som når framändan av skalet. Arten saknar skallock, s k operculum.
Utbredning
Länsvis förekomst för sjökanin Observationer i  Sverige för sjökanin
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Arten hittas under littoralzonen ned till 1500 m på ler- och sandbottnar. Den kan förmodligen leva ännu djupare då den är funnen i maginnehållet från råttsvansfiskar (Macrouridae) från mer än 2000 meters djup. Den förekommer i Nordvästra Europa, runt Brittiska öarna och ned till Kanarieöarna. Den hittas dessutom i Medelhavet hela vägen till Turkiet. I svenska vatten har arten framförallt återfunnits i Gullmarsfjorden, på 1960- och 70-talen. Under senare år har dock ytterligt få levande exemplar observerats. Information (muntlig) från danska experter tyder på att arten är naturligt sällsynt i Kattegatt, men kan ha gått tillbaka där under de senaste åren.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
B1ab(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Kunskapsbrist (DD)
  • 2000 Ej bedömd (NE)
En liten vit snäcka med kraftigt skal som kan bli upp till 15 mm långt. Arten hittas under littoralzonen ned till 1500 m på ler- och sandbottnar. Den förekommer i Nordvästra Europa, runt Brittiska öarna och ned till Kanarieöarna. I svenska vatten har arten framförallt återfunnits i Gullmarsfjorden, på 1960- och 70-talen. Under senare år har dock ytterligt få levande exemplar observerats. Information från Danmark (Schiötte, muntligen) tyder på att arten är naturligt sällsynt i Kattegatt, men möjligen kan ha gått tillbaka där under senare år. Under Svenska artprojektets marina inventering gjordes ett flertal fynd av arten, framförallt från norra Bohuslän samt utsjöbanken Röde Bank i södra Kattegatt. Antalet lokalområden i landet skattas till 7 (4-10). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 5000 (2500-7500) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för utbredningsområde ligger i närheten av gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att antalet lokalområden är extremt få och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B1ab(iii)).
Ekologi
Artens ekologi är i stort sett okänd.
Landskapstyper
Marin miljö
Marin miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Hav
Hav
Förekommer
Viktig
Substrat/Föda
Vatten
Vatten
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Gastropoda (snäckor), Ordning Cephalaspidea (huvudsköldssnäckor), Familj Scaphandridae, Släkte Roxania, Art Roxania utriculus (Brocchi, 1814) - sjökanin Synonymer

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier B1ab(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Kunskapsbrist (DD)
  • 2000 Ej bedömd (NE)

Dokumentation En liten vit snäcka med kraftigt skal som kan bli upp till 15 mm långt. Arten hittas under littoralzonen ned till 1500 m på ler- och sandbottnar. Den förekommer i Nordvästra Europa, runt Brittiska öarna och ned till Kanarieöarna. I svenska vatten har arten framförallt återfunnits i Gullmarsfjorden, på 1960- och 70-talen. Under senare år har dock ytterligt få levande exemplar observerats. Information från Danmark (Schiötte, muntligen) tyder på att arten är naturligt sällsynt i Kattegatt, men möjligen kan ha gått tillbaka där under senare år. Under Svenska artprojektets marina inventering gjordes ett flertal fynd av arten, framförallt från norra Bohuslän samt utsjöbanken Röde Bank i södra Kattegatt. Antalet lokalområden i landet skattas till 7 (4-10). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 5000 (2500-7500) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för utbredningsområde ligger i närheten av gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att antalet lokalområden är extremt få och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B1ab(iii)).
Roxania utriculus är en liten, vit snäcka med kraftigt skal som kan bli upp till 15 mm långt. Någon gång kan bruna markeringar förekomma på skalet. Skalets längd är omkring en och en halv gånger dess bredd, och skalöppningen är längre än skalets spira. Själva djuret är gråaktigt vitt med en gulaktig anstrykning på ryggsidan. Kroppen kan bli upp till 18 mm lång. Huvudskölden är konkav med en svag inskärning och två tydliga bakåtriktade tentakler som når framändan av skalet. Arten saknar skallock, s k operculum.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för sjökanin

Länsvis förekomst och status för sjökanin baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för sjökanin

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Arten hittas under littoralzonen ned till 1500 m på ler- och sandbottnar. Den kan förmodligen leva ännu djupare då den är funnen i maginnehållet från råttsvansfiskar (Macrouridae) från mer än 2000 meters djup. Den förekommer i Nordvästra Europa, runt Brittiska öarna och ned till Kanarieöarna. Den hittas dessutom i Medelhavet hela vägen till Turkiet. I svenska vatten har arten framförallt återfunnits i Gullmarsfjorden, på 1960- och 70-talen. Under senare år har dock ytterligt få levande exemplar observerats. Information (muntlig) från danska experter tyder på att arten är naturligt sällsynt i Kattegatt, men kan ha gått tillbaka där under de senaste åren.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Mollusca - blötdjur 
  • Klass
    Gastropoda - snäckor 
  • Underklass
    Heterobranchia  
  • Infraklass
    Opisthobranchia - bakgälade snäckor 
  • Ordning
    Cephalaspidea - huvudsköldssnäckor 
  • Överfamilj
    Philinoidea  
  • Familj
    Scaphandridae  
  • Släkte
    Roxania  
  • Art
    Roxania utriculus(Brocchi, 1814) - sjökanin

Artens ekologi är i stort sett okänd.

Landskapstyper som är viktiga för arten: Marin miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Hav

Substrat/Föda:
Vatten (Viktig)
Arten har uppenbarligen sin nordgräns i våra farvatten och dess utbredning kan därför fluktuera starkt med klimatiska variationer.

Påverkan
  • Klimatförändringar (Stor negativ effekt)
  • Ökad näringsbelastning (Viss negativ effekt)
  • Fiske (Viss negativ effekt)
Det är svårt att föreslå specifika åtgärder eftersom kunskapen om artens utbredning och status är så bristfällig.
Etymologi: Släktnamnet Roxania härrör troligen från Grekiska historiens Rhoxane som var dotter till den baktriske fursten Oxyartes; utriculus < uterus, diminutiv av Lat, ”väska, påse” + opsis, Gr., ”utseende”. Synonymer: Bulla utriculus (Brocchi, 1814), Atys utriculus (Pilsbry, 1893), Bulla cranchii (Fleming, 1828), Bulla utriculus var. oblonga (Jeffreys, 1867) Bulla utriculata (Locard,1886).

Carrassón, M. & Matallanas, J. 2002. Diets of deep-sea macrourid fishes in the western Mediterranean. Marine Ecology Progress Series 234: 215–228.

Demir, M. 2003. Shells of mollusca collected from the seas of Turkey. Turkish Journal of Zoology 27: 101–140.

Hansson, H. G. Marina sydskandinaviska ”Evertebrater” – Ett urval. Upplaga Feb 2004.

Poppe, G. T. & Goto, Y. 1991 European Seashells. Volume I. (Polyplacophora, Caudofoveata, Solenogastres, Gastropoda). Verlag Christa Hemmen,Wiesbaden, Germany. 352 s. (Bild).

Thompson, T. E. 1988. Molluscs: Benthic opistobranchs 2nd edition. Linnean Society of London & The Estuarine and Brackish-water Sciences Association. 356 s. (Bild).

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Christoffer Schander 2005. © ArtDatabanken, SLU 2005.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Mollusca - blötdjur 
  • Klass
    Gastropoda - snäckor 
  • Underklass
    Heterobranchia  
  • Infraklass
    Opisthobranchia - bakgälade snäckor 
  • Ordning
    Cephalaspidea - huvudsköldssnäckor 
  • Överfamilj
    Philinoidea  
  • Familj
    Scaphandridae  
  • Släkte
    Roxania  
  • Art
    Roxania utriculus, (Brocchi, 1814) - sjökanin
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Christoffer Schander 2005. © ArtDatabanken, SLU 2005.