Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  vädurmussla

Organismgrupp Blötdjur, Marina musslor Glossus humanus
Vädurmussla Blötdjur, Marina musslor

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Längd upp till 10 cm. Vänster och höger skalhalvor lika, bucklan långt fram, tillväxt spiralformad med inrullad buckla, skal kraftigt välvt. Tre längsgående tänder i vardera skalhalva. Skulptur koncentriska och mycket fina radiära linjer. Mantelbukt saknas. Periostracum mörkbrunt. Den främre låsmuskeln är mindre än den bakre, och mantellinjen saknar tydlig sinus.
Utbredning
Länsvis förekomst för vädurmussla Observationer i  Sverige för vädurmussla
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Arten har en i huvudsak sydlig utbredning och förekommer från Island och Norge (från 64°N) söderut till Iberiska halvön, i Medelhavet samt längs Marockos Atlantkust. Den lever på mjuka bottnar från omkring tio meters djup ned till ca 120 m. Arten har aldrig varit allmän i svenska vatten, men tycks därtill ha minskat under senare år. I Gullmarsfjordens innersta del har arten påträffats levande mellan 1880 och 1930. Subfossila skal hittas ofta i både Skagerrak och Kattegatt. Ett levande vuxet exemplar påträffades i Säckenområdet på 90 m djup sommaren 2014. Mer kunskap om artens utbredning och status i svenska vatten behövs.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Kunskapsbrist (DD)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Kunskapsbrist (DD)
  • 2005 Kunskapsbrist (DD)
  • 2000 Livskraftig (LC)
En stor mussla med karakteristiskt hjärtformat skal. Arten blir sannolikt mycket gammal. Utbredningen är i huvudsak sydlig, närmast förekommer den från Island och Norge (från 64°N) söderut till Iberiska halvön. Arten lever på mjuka bottnar från omkring tio meters djup ned till ca 120 m. Arten har aldrig varit allmän i svenska vatten, men tycks därtill ha minskat under senare år. Subfossila skal hittas ofta i både Skagerrak och Kattegatt, men fynden av levande musslor är få. I Gullmarsfjordens innersta del påträffades arten oregelmässigt mellan 1880 och 1930, men senare eftersök har varit resultatlösa. Jägerskiöld gjorde ett trettiotal fynd av arten längs med hela västkusten under sin undersökning 1921-38. Inga fynd gjordes under Utsjöbanksinventeringarna eller Svenska artprojektets marina inventering 2006-2009. Faktaunderlaget bedöms vara otillräckligt för att avgöra vilken av de olika rödlistningskategorierna som är mest trolig.
Ekologi
Arten är specialiserad för att leva på tämligen djupt vatten (40-120 m) på mycket mjuka bottnar. Dessa miljöer har normalt sett mycket lite suspenderat material vilket musslan kompenserar genom att filtrera stora volymer vatten. Musslan växer långsamt och blir sannolikt mycket gammal.
Landskapstyper
Marin miljö
Marin miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Hav
Hav
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Filtrerare
Substrat/Föda
Vatten
Vatten
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Bivalvia (musslor), Ordning Veneroida, Familj Glossidae, Släkte Glossus, Art Glossus humanus (Linnaeus, 1758) - vädurmussla Synonymer Glossus cor (Linnaeus, 1767), Cardium humanus Linnaeus, 1758

Kategori Kunskapsbrist (DD)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Kunskapsbrist (DD)
  • 2005 Kunskapsbrist (DD)
  • 2000 Livskraftig (LC)

Dokumentation En stor mussla med karakteristiskt hjärtformat skal. Arten blir sannolikt mycket gammal. Utbredningen är i huvudsak sydlig, närmast förekommer den från Island och Norge (från 64°N) söderut till Iberiska halvön. Arten lever på mjuka bottnar från omkring tio meters djup ned till ca 120 m. Arten har aldrig varit allmän i svenska vatten, men tycks därtill ha minskat under senare år. Subfossila skal hittas ofta i både Skagerrak och Kattegatt, men fynden av levande musslor är få. I Gullmarsfjordens innersta del påträffades arten oregelmässigt mellan 1880 och 1930, men senare eftersök har varit resultatlösa. Jägerskiöld gjorde ett trettiotal fynd av arten längs med hela västkusten under sin undersökning 1921-38. Inga fynd gjordes under Utsjöbanksinventeringarna eller Svenska artprojektets marina inventering 2006-2009. Faktaunderlaget bedöms vara otillräckligt för att avgöra vilken av de olika rödlistningskategorierna som är mest trolig.
Längd upp till 10 cm. Vänster och höger skalhalvor lika, bucklan långt fram, tillväxt spiralformad med inrullad buckla, skal kraftigt välvt. Tre längsgående tänder i vardera skalhalva. Skulptur koncentriska och mycket fina radiära linjer. Mantelbukt saknas. Periostracum mörkbrunt. Den främre låsmuskeln är mindre än den bakre, och mantellinjen saknar tydlig sinus.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för vädurmussla

Länsvis förekomst och status för vädurmussla baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för vädurmussla

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Arten har en i huvudsak sydlig utbredning och förekommer från Island och Norge (från 64°N) söderut till Iberiska halvön, i Medelhavet samt längs Marockos Atlantkust. Den lever på mjuka bottnar från omkring tio meters djup ned till ca 120 m. Arten har aldrig varit allmän i svenska vatten, men tycks därtill ha minskat under senare år. I Gullmarsfjordens innersta del har arten påträffats levande mellan 1880 och 1930. Subfossila skal hittas ofta i både Skagerrak och Kattegatt. Ett levande vuxet exemplar påträffades i Säckenområdet på 90 m djup sommaren 2014. Mer kunskap om artens utbredning och status i svenska vatten behövs.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Mollusca - blötdjur 
  • Klass
    Bivalvia - musslor 
  • Underklass
    Heterodonta  
  • Ordning
    Veneroida  
  • Familj
    Glossidae  
  • Släkte
    Glossus  
  • Art
    Glossus humanus(Linnaeus, 1758) - vädurmussla
    Synonymer
    Glossus cor (Linnaeus, 1767)
    Cardium humanus Linnaeus, 1758

Arten är specialiserad för att leva på tämligen djupt vatten (40-120 m) på mycket mjuka bottnar. Dessa miljöer har normalt sett mycket lite suspenderat material vilket musslan kompenserar genom att filtrera stora volymer vatten. Musslan växer långsamt och blir sannolikt mycket gammal.

Ekologisk grupp: Filtrerare

Landskapstyper som är viktiga för arten: Marin miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Hav

Substrat/Föda:
Vatten (Viktig)
Trålning och övergödning medför ökad partikelhalt i vattnet och ökad sedimentation, vilket skulle kunna utgöra ett hot mot arten som är anpassad till miljöer med låga partikelnivåer.

Påverkan
  • Ökad näringsbelastning (Viss negativ effekt)
  • Fiske (Viss negativ effekt)
Det är viktigt att miljömålsarbetet med att minska tillförseln av näringsämnen till havet fortsätter och intensifieras. Det är dock svårt att föreslå mer specifika åtgärder eftersom kunskapen om artens utbredning och status är så bristfällig.
Etymologi: glossa, GR., ”tunga”; humanus, Lat., ”mänsklig” Synonymer: Cardium humanus (Linné, 1758), Bucardia communis (Schumacher, 1817), Isocardia globosa (Lamarck, 1801), Isocardia hibernica (Reeve, 1845), Isocardia lunulata (Nyst, 1835), Isocardia cor (Pallary, 1903), Isocardia linnaei (Locard, 1886).

English name: Heart cockle.

Christensen, J. M., Larsen, S. & Olesen Nyström, B. 1979. Musslor i havet. Wahlström & Widstand, Stockholm.

120 s. (Bild) Goud, J. 1980. Glossus humanus (L. 1758) – A European species. Vita Marina 30: 195–206.

Hansson, G. H. Marina sydskandinaviska evertebrater – ett urval. Upplaga feb 2004.

Lönnberg, E. 1930. Några notiser från Kristinebergs Zoologiska station sommaren 1930. Fauna & Flora 1930:165–174.

Janssen, A. W., Peeters, G. A. & van der Slik, L. 1978. De fossiele schelpen van de Nederlandsee stranden en zeegaten, tweede serie 8 (slot). Basteria 48: 91–219 (Bild).

Owen, G. 1953. On the biology of Glossus humanus (L.) (Isocardia cor Lam). J. Mar. Biol. Ass. 32: 85–106 (Bild).

Tebble, N. 1976. British Bivalve Seashells. Second edition. Trustees of the British Museum (Natural History). 212 s. (Bild).

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Christoffer Schander 2005. © ArtDatabanken, SLU 2015. Fredrik Pleijel och Malin Strand 2016.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Mollusca - blötdjur 
  • Klass
    Bivalvia - musslor 
  • Underklass
    Heterodonta  
  • Ordning
    Veneroida  
  • Familj
    Glossidae  
  • Släkte
    Glossus  
  • Art
    Glossus humanus, (Linnaeus, 1758) - vädurmussla
    Synonymer
    Glossus cor (Linnaeus, 1767)
    Cardium humanus Linnaeus, 1758
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Christoffer Schander 2005. © ArtDatabanken, SLU 2015. Fredrik Pleijel och Malin Strand 2016.