Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  pygmémossa

Organismgrupp Mossor Acaulon muticum
Pygmémossa Mossor

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Arten är mycket liten och blir upp till 2 mm hög. Skotten är blekt gulbruna och knopp-lika. De övre bladen är större än de nedre. Bladen är äggrunda, starkt kupade och har smal, lång nerv och ofta tillbakaböjd spets. I bladets spets finns nästan alltid några karakteristiska, grova tänder. Bladets celler är släta. Vidare är cellerna i bladets övre halva rombiska, ofta 2-3 gånger så långa som breda, i kanten av bladen mer långsmala. Cellerna i bladets nedre del är rektangulära. Arten är skildkönad. Kapseln är glänsande brunröd, klotrund och öppnas genom att kapselväggen spricker sönder. Kapselskaftet är ytterst kort, mindre än 0,2 mm och rakt. Mössan är mycket liten och symmetrisk. Sporerna är 30-40 µm i diameter, brunaktiga och tätt och fint papillösa. Specialiserad vegetativ förökning är inte känd.
I flera mossfloror i Väst- och Nordeuropa har arten varit uppdelad i två arter: en sydlig mindre pygmémossa Acaulon mediterraneum och den vanligare pygmémossa A. muticum. I områden med medelhavsklimat, där släktet har sitt huvudsakliga utbredningsområde, finns många mellanformer mellan dessa två, vilket gör att man bör behandla dem som varieteter. Varieteten mindre pygmémossa mediterraneum har mindre sporer (23-32 µm i diameter) med taggar på ytan (upp till ca 2 µm långa taggar).
Arten kan likna den betydligt vanligare knopptussen Tortula acaulon som också har ett mycket kort kapselskaft. Bladen hos pygmémossan har ofta några grova tänder nära spetsen och smalnar av mer plötsligt jämfört med hos knopptussen och den betydligt sällsyntare dvärgpottia Microbryum floerkeanum. Arterna i pottmossor Microbryum har även blad som blir gula i kaliumhydroxid, blad som alltid är mindre kupade, bladnerv med åtminstone ett stereidband och kapsel som inte är helt rund utan har åtminstone en antydan till spets. Även muddermossa Physcomitrella patens är en möjlig förväxlingsart men den har mer gradvis avsmalnande blad som är tandade i övre delen och en kapselyta som ser knottrig ut.
Utbredning
Länsvis förekomst för pygmémossa Observationer i  Sverige för pygmémossa
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Arten förekommer framför allt i södra Sveriges slättbygder upp till Dalälven. I Norge förekommer arten sällsynt upp till Trondheimtrakten (Hassel 2003). Likaså är arten hittad på några enstaka lokaler i sydligaste Finland och på spridda lokaler i Danmark. Arten har mycket få moderna lokaler i Skåne medan antalet moderna fynd i östra Svealand är högre. I Europa har arten hittats från Irland i väster till Ukraina och Ryssland i öster och är även rödlistad i ett flertal av dessa länder (Hodgetts 2015). I övrigt är arten funnen i Nordafrika, Sydafrika, nordöstra och sydvästra Asien, Australien och delar av Nordamerika.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
C2a(i)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Livskraftig (LC)
  • 2005 Livskraftig (LC)
  • 2000 Livskraftig (LC)
Arten förekommer S om Dalälven på bar lera i jordbrukslandskapet. Arten växer ofta i randmiljöer som bryn, åkerholmskanter samt betesmarker. En fortgående minskning bedöms utifrån att kvaliteten på betesmarker har minskat över de senaste decenniet (Jordbruksverket Rapport 2013:32) och att randmiljöerna fortsatt kommer att minska. Antalet reproduktiva individer skattas till 15000 (1000-70000). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 2000 (52-10000) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten rödlistas som Nära hotad (NT). (C2a(i)).
Ekologi
Pygmémossa växer på kalkrik och lerig mark i ljusa och öppna lägen. Den är en kortlivad pionjärart som växer snabbt under perioder av lämplig väderlek. Arten växer ljust och oftast i kanten av åkrar, betesmarker på lera, på hällmarker med tunt jordtäcke, utefter stigar och i solbelysta skogsgläntor i kalktrakter. Den påträffas ibland tillsammans med dagmossor Ephemerum spp., tussar Tortula spp. och rosettmossor Riccia spp. Sporerna mognar på vårkanten fram till senhösten.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Bryopsida (egentliga bladmossor), Ordning Pottiales, Familj Pottiaceae, Släkte Acaulon (pygmémossor), Art Acaulon muticum (Shreb. ex Hedw.) Müll.Hal. - pygmémossa Synonymer Acaulon muticum (Hedw.) C. Müll.

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier C2a(i)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Livskraftig (LC)
  • 2005 Livskraftig (LC)
  • 2000 Livskraftig (LC)

Dokumentation Arten förekommer S om Dalälven på bar lera i jordbrukslandskapet. Arten växer ofta i randmiljöer som bryn, åkerholmskanter samt betesmarker. En fortgående minskning bedöms utifrån att kvaliteten på betesmarker har minskat över de senaste decenniet (Jordbruksverket Rapport 2013:32) och att randmiljöerna fortsatt kommer att minska. Antalet reproduktiva individer skattas till 15000 (1000-70000). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 2000 (52-10000) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten rödlistas som Nära hotad (NT). (C2a(i)).
Arten är mycket liten och blir upp till 2 mm hög. Skotten är blekt gulbruna och knopp-lika. De övre bladen är större än de nedre. Bladen är äggrunda, starkt kupade och har smal, lång nerv och ofta tillbakaböjd spets. I bladets spets finns nästan alltid några karakteristiska, grova tänder. Bladets celler är släta. Vidare är cellerna i bladets övre halva rombiska, ofta 2-3 gånger så långa som breda, i kanten av bladen mer långsmala. Cellerna i bladets nedre del är rektangulära. Arten är skildkönad. Kapseln är glänsande brunröd, klotrund och öppnas genom att kapselväggen spricker sönder. Kapselskaftet är ytterst kort, mindre än 0,2 mm och rakt. Mössan är mycket liten och symmetrisk. Sporerna är 30-40 µm i diameter, brunaktiga och tätt och fint papillösa. Specialiserad vegetativ förökning är inte känd.
I flera mossfloror i Väst- och Nordeuropa har arten varit uppdelad i två arter: en sydlig mindre pygmémossa Acaulon mediterraneum och den vanligare pygmémossa A. muticum. I områden med medelhavsklimat, där släktet har sitt huvudsakliga utbredningsområde, finns många mellanformer mellan dessa två, vilket gör att man bör behandla dem som varieteter. Varieteten mindre pygmémossa mediterraneum har mindre sporer (23-32 µm i diameter) med taggar på ytan (upp till ca 2 µm långa taggar).
Arten kan likna den betydligt vanligare knopptussen Tortula acaulon som också har ett mycket kort kapselskaft. Bladen hos pygmémossan har ofta några grova tänder nära spetsen och smalnar av mer plötsligt jämfört med hos knopptussen och den betydligt sällsyntare dvärgpottia Microbryum floerkeanum. Arterna i pottmossor Microbryum har även blad som blir gula i kaliumhydroxid, blad som alltid är mindre kupade, bladnerv med åtminstone ett stereidband och kapsel som inte är helt rund utan har åtminstone en antydan till spets. Även muddermossa Physcomitrella patens är en möjlig förväxlingsart men den har mer gradvis avsmalnande blad som är tandade i övre delen och en kapselyta som ser knottrig ut.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för pygmémossa

Länsvis förekomst och status för pygmémossa baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för pygmémossa

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Arten förekommer framför allt i södra Sveriges slättbygder upp till Dalälven. I Norge förekommer arten sällsynt upp till Trondheimtrakten (Hassel 2003). Likaså är arten hittad på några enstaka lokaler i sydligaste Finland och på spridda lokaler i Danmark. Arten har mycket få moderna lokaler i Skåne medan antalet moderna fynd i östra Svealand är högre. I Europa har arten hittats från Irland i väster till Ukraina och Ryssland i öster och är även rödlistad i ett flertal av dessa länder (Hodgetts 2015). I övrigt är arten funnen i Nordafrika, Sydafrika, nordöstra och sydvästra Asien, Australien och delar av Nordamerika.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Bryophyta - bladmossor 
  • Understam
    Bryophytina  
  • Klass
    Bryopsida - egentliga bladmossor 
  • Underklass
    Dicranidae  
  • Ordning
    Pottiales  
  • Familj
    Pottiaceae  
  • Underfamilj
    Pottioideae  
  • Släkte
    Acaulon - pygmémossor 
  • Art
    Acaulon muticum(Shreb. ex Hedw.) Müll.Hal. - pygmémossa
    Synonymer
    Acaulon muticum (Hedw.) C. Müll.

Pygmémossa växer på kalkrik och lerig mark i ljusa och öppna lägen. Den är en kortlivad pionjärart som växer snabbt under perioder av lämplig väderlek. Arten växer ljust och oftast i kanten av åkrar, betesmarker på lera, på hällmarker med tunt jordtäcke, utefter stigar och i solbelysta skogsgläntor i kalktrakter. Den påträffas ibland tillsammans med dagmossor Ephemerum spp., tussar Tortula spp. och rosettmossor Riccia spp. Sporerna mognar på vårkanten fram till senhösten.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Öppen fastmark

Biotoper där arten kan förekomma: Människoskapad miljö på land

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Viktig)
Borttagande av småbiotoper och ett alltför intensivt jordbruk som missgynnar denna art och andra mossor som kräver störning men missgynnas av stark kvävebelastning. Igenväxning av betesmarker och brynmiljöer i jordbrukslandskapet är ett annat hot.

Påverkan
  • Exploatering/konstruktion (Viss negativ effekt)
Att bibehålla en mängd av randmiljöer i jordbrukslandskapet i form av åkerholmar, öppna bryn och lerslänter och öppna diken är viktigt för att arten ska kunna finnas kvar i landskapet. Att spara en zon som plöjs ibland men som inte besprutas med herbicider och gödslas samt att hävda betesmarker med lerinslag är två åtgärder som kan skapa lämpliga växtmiljöer. Trädesbruk torde också gynna arten.
Etymologi: muticus (lat.) = trubbig, utan spets; variantform till mutilus, av mutilare = stympa, lemlästa, reducera.
Uttal: [Akáulon mútikum]

key facts Rounded Pygmy-moss. Shoots yellowish-brown, bud-like, no more than 2 mm high. Upper leaves larger than the lower ones, which are ovate with a long and slender costa. Leaf apex often reflexed. Capsule shining, brownish-red, globose, cleistocarpous. Seta straight, less than 0.2 mm. Calyptra minute, symmetrical, conical.
Spores 30-40 µm, brownish, densely and finely papillose.
- Grows on calcareous, clayey soil in sun-exposed situations. A short-lived pioneer species that grows quickly during spells of favourable weather. Typically found along field margins and paths, in flatrock areas with a thin soil cover and in sunlit forest glades.

Hallingbäck, T. 2008. Acaulon muticum pygmémossa s. 78-79. I: Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Bladmossor. Kompaktmossor - kapmossor : Bryophyta : Anoectangium - Orthodontium. Artdatabanken, SLU, Uppsala.

Hassel, K. 2003. Acaulon mediterraneum Limpr. Confirmed for Norway, with Remarks on the Redlisted A. muticum (Hedw.) Müll. Hal. Lindbergia 28:97-98.

Hodgetts, N. G. 2015. Checklist and country status of European bryophytes - towards a new Red List for Europe. National Parks and Wildlife Service, Department of Arts, Heritage and the Gaeltacht, Ireland.

Nyholm, E. 1989. Illustrated flora of Nordic mosses. Fasc. 2, Pottiaceae - Splachnaceae - Schistostegaceae. The Nordic Bryological Society, Copenhagen.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Tomas Hallingbäck 2008. Rev. Niklas Lönnell 2015

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Bryophyta - bladmossor 
  • Understam
    Bryophytina  
  • Klass
    Bryopsida - egentliga bladmossor 
  • Underklass
    Dicranidae  
  • Ordning
    Pottiales  
  • Familj
    Pottiaceae  
  • Underfamilj
    Pottioideae  
  • Släkte
    Acaulon - pygmémossor 
  • Art
    Acaulon muticum, (Shreb. ex Hedw.) Müll.Hal. - pygmémossa
    Synonymer
    Acaulon muticum (Hedw.) C. Müll.
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Tomas Hallingbäck 2008. Rev. Niklas Lönnell 2015