Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  smal vattenpest

Organismgrupp Kärlväxter Elodea nuttallii
Smal vattenpest Kärlväxter

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Smal vattenpest är en upp till mer än meterlång perenn vattenväxt med tätt kransställda och finsågade blad, tre per krans. Bladen är vanligen 0,7-1,5 mm breda och 6-13 mm långa (Duenas 2017). Arten blommar i juli-september med vita-ljuslila, ca 4 mm breda, från bladvecken långt skaftade blommor som når ovanför vattenytan. Endast honplantor är funna i Sverige. Den liknar vattenpest E. canadensis men skiljer sig genom mer långsmala och jämnt avsmalnande, styva blad som ofta är tydligt kloböjda, vikta längs mittaxeln och med något vågig kant. Smal vattenpest är vanligen mindre och blekare grön samt har en mer förgrenad stjälk än vattenpest.
Utbredning
Länsvis förekomst för smal vattenpest Observationer i  Sverige för smal vattenpest
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Fynd av smal vattenpest finns idag från många lokaler i södra Sverige med undantag av Öland, Gotland, Blekinge och större delen av Småland (ännu inga fynd i Kalmar eller Kronobergs län). Norr om limes norrlandicus finns enstaka fynd i Dalarna och längs Norrlandskusten upp till Luleå i Norrbotten. Flest fynd finns från östra Mälaren, där den är ställvis dominant och idag vanligare än vattenpest, delar av Östergötland och i Rönne å, Skåne. Det första publicerade fyndet av smal vattenpest i Sverige gjordes så sent som i augusti 1991 vid Ängbybadet, Bromma (Anderberg 1992). Dock finns fynd från Maltesholmsbadet vid Hässelby strand, Uppland och från Roxen, Östergötland med äldre observationsårtal i Artportalen (ca 1980 resp. åren 1978-1990). Till och med juni 2017 har arten registrerats i 295 2×2 km-rutor i landet (Artportalen 2017).

Arten härstammar från tempererade delar av Nordamerika, varifrån den tros ha introducerats som akvarie- eller dammväxt till Europa, med första fyndet 1914 i Storbritannien (Weber-Oldecop 1977), 1939 i Belgien och 1941 i Nederländerna (Cook & Urmi-König 1985). Första fyndet i Danmark gjordes 1974 (idag i ett 20-tal rutor; Hartvig 2015) och i Norge 2006 (2011: 3 lokaler; Mjelde 2012). Smal vattenpest är funnen i stora delar av Europa med undantag av Finland, Island, Baltikum och Ryssland (Josefsson 2011).
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Ej tillämplig (NA)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Ej tillämplig (NA)
Ekologi
Arten växer från strandkanten ned till ett par meters djup (undantagsvis ned till 5-6 m; Mjelde 2012) i näringsrika och vanligen basiska (pH = 6,5) sjöar, dammar samt lugnflytande åar, med ett mindre antal fynd i brackvatten. Arten har låg tålighet mot torka och frysning (Mjelde 2012), men kan därigenom förutspås få ökad utbredning norrut med ett varmare klimat. Smal vattenpest sprider sig enbart vegetativt genom avbrutna stamfragment eller turioner (övervintringsorgan) med hjälp av båtar, fiskeredskap, sjöfåglar och strömmande vatten. Det räcker med ett par cm lång stambitar, med anlag för adventivrötter och sidoskott, för att fragment ska fungera som diasporer (Mjelde 2012).
Landskapstyper
Sötvatten
Sötvatten
Brackvatten
Brackvatten
Förekommer
Viktig
Biotoper
Sjöar
Sjöar
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Artfaktablad (pdf)

Klass Liliopsida (enhjärtbladiga blomväxter), Ordning Alismatales (svaltingordningen), Familj Hydrocharitaceae (dybladsväxter), Släkte Elodea (vattenpester), Art Elodea nuttallii (Planch.) H. St. John - smal vattenpest Synonymer smalbladig vattenpest

Kategori Ej tillämplig (NA)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Ej tillämplig (NA)
Smal vattenpest är en upp till mer än meterlång perenn vattenväxt med tätt kransställda och finsågade blad, tre per krans. Bladen är vanligen 0,7-1,5 mm breda och 6-13 mm långa (Duenas 2017). Arten blommar i juli-september med vita-ljuslila, ca 4 mm breda, från bladvecken långt skaftade blommor som når ovanför vattenytan. Endast honplantor är funna i Sverige. Den liknar vattenpest E. canadensis men skiljer sig genom mer långsmala och jämnt avsmalnande, styva blad som ofta är tydligt kloböjda, vikta längs mittaxeln och med något vågig kant. Smal vattenpest är vanligen mindre och blekare grön samt har en mer förgrenad stjälk än vattenpest.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för smal vattenpest

Länsvis förekomst och status för smal vattenpest baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för smal vattenpest

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Fynd av smal vattenpest finns idag från många lokaler i södra Sverige med undantag av Öland, Gotland, Blekinge och större delen av Småland (ännu inga fynd i Kalmar eller Kronobergs län). Norr om limes norrlandicus finns enstaka fynd i Dalarna och längs Norrlandskusten upp till Luleå i Norrbotten. Flest fynd finns från östra Mälaren, där den är ställvis dominant och idag vanligare än vattenpest, delar av Östergötland och i Rönne å, Skåne. Det första publicerade fyndet av smal vattenpest i Sverige gjordes så sent som i augusti 1991 vid Ängbybadet, Bromma (Anderberg 1992). Dock finns fynd från Maltesholmsbadet vid Hässelby strand, Uppland och från Roxen, Östergötland med äldre observationsårtal i Artportalen (ca 1980 resp. åren 1978-1990). Till och med juni 2017 har arten registrerats i 295 2×2 km-rutor i landet (Artportalen 2017).

Arten härstammar från tempererade delar av Nordamerika, varifrån den tros ha introducerats som akvarie- eller dammväxt till Europa, med första fyndet 1914 i Storbritannien (Weber-Oldecop 1977), 1939 i Belgien och 1941 i Nederländerna (Cook & Urmi-König 1985). Första fyndet i Danmark gjordes 1974 (idag i ett 20-tal rutor; Hartvig 2015) och i Norge 2006 (2011: 3 lokaler; Mjelde 2012). Smal vattenpest är funnen i stora delar av Europa med undantag av Finland, Island, Baltikum och Ryssland (Josefsson 2011).
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Liliopsida - enhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Alismatales - svaltingordningen 
  • Familj
    Hydrocharitaceae - dybladsväxter 
  • Släkte
    Elodea - vattenpester 
  • Art
    Elodea nuttallii(Planch.) H. St. John - smal vattenpest
    Synonymer
    smalbladig vattenpest

Arten växer från strandkanten ned till ett par meters djup (undantagsvis ned till 5-6 m; Mjelde 2012) i näringsrika och vanligen basiska (pH = 6,5) sjöar, dammar samt lugnflytande åar, med ett mindre antal fynd i brackvatten. Arten har låg tålighet mot torka och frysning (Mjelde 2012), men kan därigenom förutspås få ökad utbredning norrut med ett varmare klimat. Smal vattenpest sprider sig enbart vegetativt genom avbrutna stamfragment eller turioner (övervintringsorgan) med hjälp av båtar, fiskeredskap, sjöfåglar och strömmande vatten. Det räcker med ett par cm lång stambitar, med anlag för adventivrötter och sidoskott, för att fragment ska fungera som diasporer (Mjelde 2012).

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Sötvatten

Landskapstyper där arten kan förekomma: Brackvatten

Biotoper som är viktiga för arten: Sjöar

Smal vattenpest har visat sig snabbt kunna växa till, bilda enartsbestånd och täcka stora ytor i näringsrikt sötvatten, och därigenom konkurrera ut inhemska arter (Josefsson & Andersson 2001). På många håll i näringsrikt vatten har arten ersatt tidigare introducerad vattenpest (Simpson 1990, Jonsell 2010). Båda vattenpestarterna utsöndrar allelopatiska substanser som förhindrar tillväxten hos vissa mikroalger, cyanobakterier och växtätande evertebrater (Erhard & Gross 2006, Erhard m.fl. 2007). Liksom hos vattenpest verkar populationerna av smal vattenpest ofta minska i omfång efter några års häftig expansion, men kan öka igen om förhållandena blir gynnsamma.

Smal vattenpest hamnade på en delad elfte plats (invasivitetsindex 22,6 av maximalt 38), och först bland vattenväxterna, av alla 721 bofasta svenska växtarter som har introducerats efter år 1700, i ett förslag till riskklassificering av främmande växter (Tyler m.fl. 2015). I den norska svartlistan över invasiva främmande arter klassas smal vattenpest i den högsta riskkategorin ”SE, Svært høy risiko/Severe impact” (Gederaas m.fl. 2012).
Smal vattenpest har bekämpats genom klippning/skörd av bestånd i Frankrike. Två skördar under en säsong hade en mycket god effekt och reducerade smal vattenpest nästan totalt (Di Nino m.fl. 2005). Den första skörden genomförs lämpligen i slutet av juni med en andra skörd i slutet av augusti (Newman & Duenas 2010). Vid skörd är det viktigt att minimera spridningen av fragment, genom att exempelvis använda filter i vattendrag. Det finns även risk för att andra vattenväxter drabbas negativt av skörden (Di Nino m.fl. 2005).

Gräskarp Ctenopharyngodon idella betar vattenpester effektivt (Newman & Duenas 2010), men det är tveksamt att använda denna främmande och potentiellt invasiva art för detta syfte. Utsättning av gräskarp kräver tillstånd från länsstyrelsen. Även karp Cyprinus carpio och andra bottenätande fiskar, som skapar grumlighet, kan vara effektiva genom att de minskar ljusgenomsläppet i vattnet.

Skuggning, genom att plantera träd i strandkanten eller genom att lägga ut en ogenomskinlig väv, kan vara effektivt i begränsade områden. I stillastående vatten har även färgämnen använts med framgång, där blå färg är billigast (Newman & Duenas 2010). Färgen bör tillsättas innan växterna börjar tillväxa, i början av säsongen, med en andra tillsats efter 6-8 veckor till följd av utspädning och nedbrytning av ultraviolett ljus (Newman & Duenas 2010).

Från och med den 3 augusti 2016 är det förbjudet att byta, odla, föda upp, transportera, använda och hålla 37 arter som listas som invasiva främmande arter av unionsbetydelse, med tillägg av tolv arter i augusti 2017 däribland smal vattenpest, enligt EU-förordningen 1143/2014 om förebyggande och hantering av introduktion och spridning av invasiva främmande arter. Efter den 2 augusti 2018 blir det också förbjudet för kommersiella aktörer att sälja eller överföra dessa tolv nya arter till icke-kommersiella aktörer.

Anderberg, A. 1992. Smal vattenpest, Elodea nuttallii, en ny vattenväxt i den svenska floran. Svensk Botanisk Tidskrift 86: 43-45.

Artportalen 2017. Rapportsystem för växter, djur och svampar. ArtDatabanken, SLU. [http://www.artportalen.se] [uttag 2017-08-08]

Cook, C.D.K. & Urmi-König, K. 1985. A revision of the genus Elodea (Hydrocharitaceae). Aquatic Botany 21: 111-156.

Di Nino, F., Thiébaut, G. & Muller, S. 2005. Response of Elodea nuttallii (Planch.) H. St. John to manual harvesting in the North-East of France. Hydrobiologia 551: 147-157.

Duenas, M.A. 2017. Datasheet report for Elodea nuttallii (Nuttall's waterweed). Invasive Species Compendium, CABI. [http://www.cabi.org/isc/datasheet/20761] [uttag 2017-08-02]

Erhard, D. & Gross, E.M. 2006. Allelopathic activity of Elodea canadensis and Elodea nuttallii against epiphytes and phytoplankton. Aquatic Botany 85: 203-211.

Erhard, D., Pohnert, G. & Gross, E.M. 2006. Chemical defense in Elodea nuttallii reduces feeding and growth of aquatic herbivorous Lepidoptera. Journal of Chemical Ecology 33: 1646-1661.

Gederaas, L., Moen, T.L., Skjelseth, S. & Larsen, L.-K. (red.) 2012. Fremmede arter i Norge - med norsk svarteliste 2012. Artsdatabanken, Trondheim.

Hartvig, P. 2015. Atlas flora danica. Gyldendal, Köpenhamn.

Jonsell, L. (red.) 2010. Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala.

Josefsson, M. 2011. NOBANIS - Invasive Species Fact Sheet - Elodea canadensis, Elodea nuttallii and Elodea callitrichoides - From: Online Database of the European Network on Invasive Alien Species - NOBANIS www.nobanis.org [http://www.nobanis.org] [uttag: 2017-08-02]

Josefsson, M. & Andersson, B. 2001. The environmental consequences of alien species in the Swedish lakes Mälaren, Hjälmaren, Vänern and Vättern. Ambio 30: 514-521.

Mjelde, M. 2012. Smal vasspest Elodea nuttallii. Faktaark. Artsdatabanken.

Newman, J.R. & Duenas, M.A. 2010. Information sheet 25: Elodea nuttallii, Nuttall's Pondweed. Centre for Ecology and Hydrology.

Simpson, D.A. 1990. Displacement of Elodea canadensis Michx by Elodea nuttallii (Planch.) H. St John in the British Isles. Watsonia 18: 173-177.

Tyler, T., Karlsson, T., Milberg, P., Sahlin, U. & Sundberg, S. 2015. Invasive plant species in the Swedish flora: Developing criteria and definitions, and assessing the invasiveness of individual taxa. Nordic Journal of Botany 33: 300-317.

Weber-Oldecop, D.W. 1977. Elodea nuttallii (Planch.) St. John, eine neue limnische Phanerogame der deutschen Flora. Archiv für Hydrobiologie 79: 397-403.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Sebastian Sundberg 2017. © ArtDatabanken, SLU

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Liliopsida - enhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Alismatales - svaltingordningen 
  • Familj
    Hydrocharitaceae - dybladsväxter 
  • Släkte
    Elodea - vattenpester 
  • Art
    Elodea nuttallii, (Planch.) H. St. John - smal vattenpest
    Synonymer
    smalbladig vattenpest
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Sebastian Sundberg 2017. © ArtDatabanken, SLU