Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  slåtterfibbla

Organismgrupp Kärlväxter Hypochaeris maculata
Slåtterfibbla Kärlväxter

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Slåtterfibbla är en normalt omisskännlig, hårig perenn ört som blommar från mitten av juni till augusti. Den har vanligen en till tre (undantagsvis upp till sju), ca 5 cm breda, gula blomkorgar på en styv och hög (i extremfallet närmare en meter hög), bladlös stjälk. Stjälken utgår från en stor, basal bladrosett med upp till 30 cm långa blad. De breda, mörkgröna basalbladen är hela, har en röd mittnerv samt vanligen mörka fläckar, och är tryckta intill marken. Bladrosetten kan förväxlas med den hos klasefibbla Crepis praemorsa och några andra fibblor och maskrosor, men skiljer sig normalt genom sin storlek, hårighet, röda mittnerv och mörka fläckar.
Utbredning
Länsvis förekomst för slåtterfibbla Observationer i  Sverige för slåtterfibbla
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Slåtterfibbla förekommer främst i södra Sverige upp till södra och mellersta Norrland, med enstaka lokaler i de södra delarna av norra Norrland. Arten är fortfarande ganska vanlig i stora delar av södra och mellersta Sverige. Oftast är slåtterfibbla fåtalig på sina växtplatser, men det finns flera lokaler med upp emot tusen plantor, gärna då i gräsmarker på åsar. Ett område på Kullaberg i Skåne befanns ha drygt 20 tusen plantor vid räkning 2015 (Artportalen 2015). I Norden förekommer den i större delen av Danmark, södra Norge och södra Finland (Hultén 1971). Arten har en tendens till kontinental utbredning i Europa, till västra Sibirien och Kazakstan i öster och till Pyrenéerna, norra Italien och norra Grekland i söder (Hultén & Fries 1986). Slåtterfibbla är sällsynt i Storbritannien och i resten av västligaste Europa, medan den saknas på Irland och i Skottland (Anonym 2015).

Från mitten av 1900-talet fram till början av 2000-talet bedöms den svenska populationen av slåtterfibbla ha minskat med 40%, med en betydligt kraftigare minskning mot söder. Den beräknade minskningstakten (Sundberg 2015) var 90% och 60% av lokalerna under 60 år i Skåne resp. Bohuslän (Tyler & Olsson 1997, Blomgren m.fl. 2011). Arten verkar ha försvunnit från 40% av lokalerna i Västra Götalands län mellan 1990 och 2003 (Hiron 2006), vilket motsvarar en minskningstakt av 90% under 60 år. Även i övriga sydsvenska landskap betraktas slåtterfibblan som minskande (t.ex. Malmgren 1982, Edqvist & Karlsson 2007, Löfgren 2013). Slåtterfibbla är rödlistad som Sårbar (VU) i Danmark (Wind & Pihl 2010), England (Stroh m.fl. 2014), Tjeckien (Grulich 2012) och Tyskland (”3 Gefährdet”; Ludwig & Schnittler 1996), som Nära hotad (NT) i Schweiz (Moser m.fl.2002) samt som Nationellt utdöd (RE) i Luxemburg (Colling 2005).
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
A2ab
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Livskraftig (LC)
Slåtterfibbla förekommer ganska allmänt upp till mellersta Norrland med endast enstaka lokaler norr därom upp till sydostligaste Pite lappmark. Oftast är den dock fåtalig på sina lokaler. Arten har gått tillbaka starkt i åtminstone den södra halvan av sitt svenska utbredningsområde. Slåtterfibbla växer i näringsfattiga, gärna hävdade, gräsmarker och halvöppna skogar. Minskningstakten baseras på jämförande inventeringar över tid i Skåne, Bohuslän och Västergötland (ängs- och betesmarker) med en förmodad högre stabilitet mot norr. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Antalet lokalområden i landet skattas till 10000 (2500-25000). Utbredningsområdets storlek (EOO) och förekomstarean (AOO) överskrider gränsvärdena för rödlistning. En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Minskningstakten har uppgått till 40 (20-60) % under de senaste 60 åren. Bedömningen baseras på direkt observation och ett för arten lämpligt abundansindex. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). Minskningstakten överstiger gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt A-kriteriet. (A2ab).
Ekologi
Slåtterfibbla är i stora delar av Sverige troligen en ursprunglig skogsväxt som gynnats av tidigare markanvändning och sannolikt även av brand. Den växer i torra till friska, ogödslade gräsmarker eller i glesa, gärna betade skogar. Numera finner man den också i vägkanter, kraftledningsgator och på hyggen. Underliggande mineraljord utgörs oftast av sand eller morän, men den växer även på hällmarker. Arten är kalkgynnad men inte kalkberoende. Den till marken tryckta bladrosetten innebär att slåtterfibbla är slåttergynnad och att den klarar ganska hårt bete, men bladen kan lätt trampas sönder där trampet är intensivt.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Trädbärande gräsmark
Trädbärande gräsmark
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Löv-/barrblandskog
Löv-/barrblandskog
Lövskog
Lövskog
Barrskog
Barrskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Magnoliopsida (tvåhjärtbladiga blomväxter), Ordning Asterales (asterordningen), Familj Asteraceae (korgblommiga), Släkte Hypochaeris (rosettfibblor), Art Hypochaeris maculata L. - slåtterfibbla Synonymer

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier A2ab
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Livskraftig (LC)

Dokumentation Slåtterfibbla förekommer ganska allmänt upp till mellersta Norrland med endast enstaka lokaler norr därom upp till sydostligaste Pite lappmark. Oftast är den dock fåtalig på sina lokaler. Arten har gått tillbaka starkt i åtminstone den södra halvan av sitt svenska utbredningsområde. Slåtterfibbla växer i näringsfattiga, gärna hävdade, gräsmarker och halvöppna skogar. Minskningstakten baseras på jämförande inventeringar över tid i Skåne, Bohuslän och Västergötland (ängs- och betesmarker) med en förmodad högre stabilitet mot norr. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Antalet lokalområden i landet skattas till 10000 (2500-25000). Utbredningsområdets storlek (EOO) och förekomstarean (AOO) överskrider gränsvärdena för rödlistning. En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Minskningstakten har uppgått till 40 (20-60) % under de senaste 60 åren. Bedömningen baseras på direkt observation och ett för arten lämpligt abundansindex. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). Minskningstakten överstiger gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt A-kriteriet. (A2ab).
Konventioner Typisk art i 6230 Stagg-gräsmarker (Alpin region (ALP) och Boreal region (BOR) och Kontinental region (CON)), Typisk art i 9070 Trädklädd betesmark (Alpin region (ALP) och Boreal region (BOR) och Kontinental region (CON)), Typisk art i 1610 Åsöar i Östersjön (Boreal region (BOR)), Typisk art i 6270 Silikatgräsmarker (Boreal region (BOR) och Kontinental region (CON)), Typisk art i 6510 Slåtterängar i låglandet (Boreal region (BOR) och Kontinental region (CON)), Typisk art i 6530 Lövängar (Boreal region (BOR) och Kontinental region (CON)), Typisk art i 9060 Åsbarrskog (Boreal region (BOR))
Slåtterfibbla är en normalt omisskännlig, hårig perenn ört som blommar från mitten av juni till augusti. Den har vanligen en till tre (undantagsvis upp till sju), ca 5 cm breda, gula blomkorgar på en styv och hög (i extremfallet närmare en meter hög), bladlös stjälk. Stjälken utgår från en stor, basal bladrosett med upp till 30 cm långa blad. De breda, mörkgröna basalbladen är hela, har en röd mittnerv samt vanligen mörka fläckar, och är tryckta intill marken. Bladrosetten kan förväxlas med den hos klasefibbla Crepis praemorsa och några andra fibblor och maskrosor, men skiljer sig normalt genom sin storlek, hårighet, röda mittnerv och mörka fläckar.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för slåtterfibbla

Länsvis förekomst och status för slåtterfibbla baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för slåtterfibbla

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Slåtterfibbla förekommer främst i södra Sverige upp till södra och mellersta Norrland, med enstaka lokaler i de södra delarna av norra Norrland. Arten är fortfarande ganska vanlig i stora delar av södra och mellersta Sverige. Oftast är slåtterfibbla fåtalig på sina växtplatser, men det finns flera lokaler med upp emot tusen plantor, gärna då i gräsmarker på åsar. Ett område på Kullaberg i Skåne befanns ha drygt 20 tusen plantor vid räkning 2015 (Artportalen 2015). I Norden förekommer den i större delen av Danmark, södra Norge och södra Finland (Hultén 1971). Arten har en tendens till kontinental utbredning i Europa, till västra Sibirien och Kazakstan i öster och till Pyrenéerna, norra Italien och norra Grekland i söder (Hultén & Fries 1986). Slåtterfibbla är sällsynt i Storbritannien och i resten av västligaste Europa, medan den saknas på Irland och i Skottland (Anonym 2015).

Från mitten av 1900-talet fram till början av 2000-talet bedöms den svenska populationen av slåtterfibbla ha minskat med 40%, med en betydligt kraftigare minskning mot söder. Den beräknade minskningstakten (Sundberg 2015) var 90% och 60% av lokalerna under 60 år i Skåne resp. Bohuslän (Tyler & Olsson 1997, Blomgren m.fl. 2011). Arten verkar ha försvunnit från 40% av lokalerna i Västra Götalands län mellan 1990 och 2003 (Hiron 2006), vilket motsvarar en minskningstakt av 90% under 60 år. Även i övriga sydsvenska landskap betraktas slåtterfibblan som minskande (t.ex. Malmgren 1982, Edqvist & Karlsson 2007, Löfgren 2013). Slåtterfibbla är rödlistad som Sårbar (VU) i Danmark (Wind & Pihl 2010), England (Stroh m.fl. 2014), Tjeckien (Grulich 2012) och Tyskland (”3 Gefährdet”; Ludwig & Schnittler 1996), som Nära hotad (NT) i Schweiz (Moser m.fl.2002) samt som Nationellt utdöd (RE) i Luxemburg (Colling 2005).
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Asterales - asterordningen 
  • Familj
    Asteraceae - korgblommiga 
  • Släkte
    Hypochaeris - rosettfibblor 
  • Art
    Hypochaeris maculataL. - slåtterfibbla

Slåtterfibbla är i stora delar av Sverige troligen en ursprunglig skogsväxt som gynnats av tidigare markanvändning och sannolikt även av brand. Den växer i torra till friska, ogödslade gräsmarker eller i glesa, gärna betade skogar. Numera finner man den också i vägkanter, kraftledningsgator och på hyggen. Underliggande mineraljord utgörs oftast av sand eller morän, men den växer även på hällmarker. Arten är kalkgynnad men inte kalkberoende. Den till marken tryckta bladrosetten innebär att slåtterfibbla är slåttergynnad och att den klarar ganska hårt bete, men bladen kan lätt trampas sönder där trampet är intensivt.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Landskapstyper där arten kan förekomma: Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Trädbärande gräsmark, Öppen fastmark

Biotoper där arten kan förekomma: Löv-/barrblandskog, Lövskog, Barrskog

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Har betydelse)
Arten missgynnas av upphörande hävd med påföljande igenväxning, gödsling eller annan ökad näringstillförsel, samt tätnande skogar. För tidig vägkantsslåtter innebär att arten inte kan frösprida sig.

Påverkan
  • Ökad näringsbelastning (Viss negativ effekt)
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
  • Igenplantering (Viss negativ effekt)
Fortsatt eller återupptaget bete eller slåtter på ogödslade gräsmarker är den viktigaste åtgärden, där även vägkantsslåtter kan bidra till att arten håller sig kvar i en trakt. Gallring av täta skogar, av främst tall på sandigt underlag, är ytterligare en åtgärd som gynnar slåtterfibblan.
Slåtterfibblan är en av de växter vars blomning bönderna förr i tiden använde för att signalera slåtterperiodens början.

Anonym. 2015. Online atlas of the British and Irish flora. [http://www.brc.ac.uk/plantatlas/] [uttag 2015-08-26].

Artportalen. 2015. Rapportsystem för växter, djur och svampar. ArtDatabanken, SLU. [http://www.artportalen.se] [uttag 2015-08-25].

Blomgren, E., Falk, E. & Herloff, B. (red.) 2011. Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora, Uddevalla.

Colling, G. 2005. Red list of the vascular plants of Luxembourg - Pteridophyta and Spermatophyta. [https://ps.mnhn.lu/recherche/redbook/vascplants/default.htm].

Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.). 2007. Smålands flora. SBF-förlaget, Uppsala.

Grulich, V. 2012. Red list of vascular plants of the Czech Republic: 3rd edition. Preslia 84: 631-645.

Hiron, M. 2006. Ängs- och hagmarker i Västra Götalands län - vad har hänt på 15 år? Länsstyrelsen i Västra Götalands län, Rapport 2006:74.

Hultén, E. 1971. Atlas över växternas utbredning i Norden. Fanerogamer och ormbunksväxter. 2:a uppl. Generalstabens litografiska anstalts förlag, Stockholm.

Hultén, E. & Fries, M. 1986. Atlas of North European vascular plants north of the Tropic of Cancer. Koeltz Scientific Books. Königstein.

Ludwig, G. & Schnittler, M. 1996. Rote Liste gefährdeter Pflanzen Deutschlands. Bundesamt für Naturschutz, Bonn.

Löfgren, L. 2013. Närkes flora. SBF-förlaget, Uppsala.

Malmgren, U. 1982. Västmanlands flora. Botaniska Centralredaktionen, Lund.

Moser, D.M., Gygax, A., Bäumler, B. & Wyler, N. 2002. Rote Liste der gefährdeten Arten der Schweiz. Farn- und Blütenpflanzen. Bundesamt für Umwelt, Wald und Landschaft, Bern.

Stroh, P.A., Leach, S.J., August, T.A., Walker, K.J., Pearman, D.A., Rumsey, F.J., Harrower, C.A., Fay, M.F., Martin, J.P., Pankhurst, T., Preston, C.D. & Taylor, I. 2014. A vascular plant red list for England. Botanical Society of Britain and Ireland, Bristol.

Sundberg, S. 2015. Vad är rödlistan och hur bedöms växter och svampar? Svensk Botanisk Tidskrift 109: 208-218. [http://svenskbotanik.se/wp-content/uploads/2013/10/Sundberg_2015_SBT.pdf]

Tyler, T. & Olsson, K.-A. 1997. Förändringar i Skånes flora under perioden 1938-1996 - statistisk analys av resultat från två inventeringar. Svensk Botanisk Tidskrift 91: 143-185.

Wind, P. & Pihl, S. (red.) 2010. The Danish red list. The National Environmental Research Institute, Aarhus University. [http://redlist.dmu.dk]

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Sebastian Sundberg 2015. © ArtDatabanken, SLU 2015

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Asterales - asterordningen 
  • Familj
    Asteraceae - korgblommiga 
  • Släkte
    Hypochaeris - rosettfibblor 
  • Art
    Hypochaeris maculata, L. - slåtterfibbla
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Sebastian Sundberg 2015. © ArtDatabanken, SLU 2015