Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  nickfibbla

Organismgrupp Kärlväxter Pilosella sphaerocephala
Nickfibbla Kärlväxter

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Nickfibbla är en flerårig 10–30 cm hög ört med en basal rosett av otandade, mer eller mindre spatellika blad och en djupt grenig stjälk som uppbär 2–3 korgar med talrika, gula, på utsidan lätt rödstrimmiga blommor. Stjälken är i hela sin längd liksom bladen tätt och långt brunaktigt borsthåriga. Bladen har på undersidan dessutom jämnt utspridda stjärnhår samt ytterst små glasklara glandelhår. På holkfjällen, vilka oftast är skarpt rödbetsfärgade i spetsen finns förutom borsthår även täta grova svarta glandelhår. Till skillnad från flertalet andra arter i släktet blir pistillernas stift och märkena svartprickiga när de torkas. Förökning sker genom frön samt ibland genom ovanjordiska revor vilka dock ofta är dåligt utvecklade och troligen endast har begränsad betydelse för växtens spridning. Nickfibbla liknar ganska mycket vanlig gråfibbla P. officinarum spp. officinarum men skiljs lätt genom den greniga stjälken. Däremot kan nickfibbla lätt förväxlas med sällsynt förekommande hybrider mellan gråfibbla och andra arter i släktet stångfibblor. Sådana hybrider har dock sällan mer än glesa borsthår på stjälkens övre del och längs bladkanterna och har oftast rent gula blommor, grönspetsade holkfjäll och märken som förblir rent gula även efter torkning. De pyttesmå glandlerna på bladundersidorna är också ett säkert kännemärke men de kan vara svåra att få syn på utan stark förstoring.
Utbredning
Länsvis förekomst för nickfibbla Observationer i  Sverige för nickfibbla
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Nickfibbla är inte känd från mer än ett tiotal lokaler i landet, i Dalarna, Härjedalen och Jämtland. De flesta uppgifter är närmare ett århundrade gamla men under senare år har arten knappast eftersökts och det är osäkert hur stort mörkertalet är bland de äldre uppgifterna. Nickfibbla förekommer även i södra Norge och är där känd från något fler lokaler, men även om den säkert är bristfälligt eftersökt även där så är den säkert inte vanlig. För övrigt förekommer arten i Mellaneuropas höga berg men det är inte fullt klarlagt om det där rör sig om exakt samma form som i Norden eller om det är frågan om morfologiskt snarlika former med olika ursprung.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN)
Kriterier
B2ab(ii,iii,iv,v); C2a(i)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Kunskapsbrist (DD)
  • 2000 Ej bedömd (NE)
Känd från norra Dalarna till mellersta Jämtland, hudsakligen från fjällranden. Två moderna fynd, dock dåligt eftersökt. Växte främst på fäbodar och sätrar och har säkerligen minskat kraftigt. Antalet reproduktiva individer skattas till 500 (150-5000). Antalet lokalområden i landet skattas till 5 (2-50). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 5000 (728-20000) km² och förekomstarean (AOO) till 20 (8-200) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Starkt hotad (EN) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten hamnar i kategorin Starkt hotad (EN). (B2ab(ii,iii,iv,v); C2a(i)).
Ekologi
Nickfibbla har i Norden främst rapporterats från fäbodvallar och torra slåttrade ängsbackar i lågfjällsmiljö men kunskapen om artens ekologi är mycket bristfällig. Sannolikt är arten tämligen konkurrenssvag och beroende av en låg och gles ängsvegetation. I mellaneuropas berg växer nickfibbla nära trädgränsen på kalkfattiga gräsmarker med stagg Nardus stricta.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Magnoliopsida (tvåhjärtbladiga blomväxter), Ordning Asterales (asterordningen), Familj Asteraceae (korgblommiga), Släkte Pilosella (stångfibblor), Art Pilosella sphaerocephala (Froel.) P. D. Sell & C. West - nickfibbla Synonymer Pilosella peteriana (Käser) Holub, Hieracium subcernuum Dahlst., Hieracium herjedalicum Dahlst., Hieracium peterianum Käser, Hieracium cernuum Fr.

Kategori Starkt hotad (EN)
Kriterier B2ab(ii,iii,iv,v); C2a(i)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Kunskapsbrist (DD)
  • 2000 Ej bedömd (NE)

Dokumentation Känd från norra Dalarna till mellersta Jämtland, hudsakligen från fjällranden. Två moderna fynd, dock dåligt eftersökt. Växte främst på fäbodar och sätrar och har säkerligen minskat kraftigt. Antalet reproduktiva individer skattas till 500 (150-5000). Antalet lokalområden i landet skattas till 5 (2-50). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 5000 (728-20000) km² och förekomstarean (AOO) till 20 (8-200) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Starkt hotad (EN) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten hamnar i kategorin Starkt hotad (EN). (B2ab(ii,iii,iv,v); C2a(i)).
Nickfibbla är en flerårig 10–30 cm hög ört med en basal rosett av otandade, mer eller mindre spatellika blad och en djupt grenig stjälk som uppbär 2–3 korgar med talrika, gula, på utsidan lätt rödstrimmiga blommor. Stjälken är i hela sin längd liksom bladen tätt och långt brunaktigt borsthåriga. Bladen har på undersidan dessutom jämnt utspridda stjärnhår samt ytterst små glasklara glandelhår. På holkfjällen, vilka oftast är skarpt rödbetsfärgade i spetsen finns förutom borsthår även täta grova svarta glandelhår. Till skillnad från flertalet andra arter i släktet blir pistillernas stift och märkena svartprickiga när de torkas. Förökning sker genom frön samt ibland genom ovanjordiska revor vilka dock ofta är dåligt utvecklade och troligen endast har begränsad betydelse för växtens spridning. Nickfibbla liknar ganska mycket vanlig gråfibbla P. officinarum spp. officinarum men skiljs lätt genom den greniga stjälken. Däremot kan nickfibbla lätt förväxlas med sällsynt förekommande hybrider mellan gråfibbla och andra arter i släktet stångfibblor. Sådana hybrider har dock sällan mer än glesa borsthår på stjälkens övre del och längs bladkanterna och har oftast rent gula blommor, grönspetsade holkfjäll och märken som förblir rent gula även efter torkning. De pyttesmå glandlerna på bladundersidorna är också ett säkert kännemärke men de kan vara svåra att få syn på utan stark förstoring.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för nickfibbla

Länsvis förekomst och status för nickfibbla baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för nickfibbla

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Nickfibbla är inte känd från mer än ett tiotal lokaler i landet, i Dalarna, Härjedalen och Jämtland. De flesta uppgifter är närmare ett århundrade gamla men under senare år har arten knappast eftersökts och det är osäkert hur stort mörkertalet är bland de äldre uppgifterna. Nickfibbla förekommer även i södra Norge och är där känd från något fler lokaler, men även om den säkert är bristfälligt eftersökt även där så är den säkert inte vanlig. För övrigt förekommer arten i Mellaneuropas höga berg men det är inte fullt klarlagt om det där rör sig om exakt samma form som i Norden eller om det är frågan om morfologiskt snarlika former med olika ursprung.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Asterales - asterordningen 
  • Familj
    Asteraceae - korgblommiga 
  • Släkte
    Pilosella - stångfibblor 
  • Art
    Pilosella sphaerocephala(Froel.) P. D. Sell & C. West - nickfibbla
    Synonymer
    Pilosella peteriana (Käser) Holub
    Hieracium subcernuum Dahlst.
    Hieracium herjedalicum Dahlst.
    Hieracium peterianum Käser
    Hieracium cernuum Fr.

Nickfibbla har i Norden främst rapporterats från fäbodvallar och torra slåttrade ängsbackar i lågfjällsmiljö men kunskapen om artens ekologi är mycket bristfällig. Sannolikt är arten tämligen konkurrenssvag och beroende av en låg och gles ängsvegetation. I mellaneuropas berg växer nickfibbla nära trädgränsen på kalkfattiga gräsmarker med stagg Nardus stricta.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Öppen fastmark

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
De fjällnära ängsmiljöer där nickfibblan växer hävdas numera nästan aldrig och växer långsamt igen vilket kan antas utgöra ett stort hot mot artens överlevnad.

Påverkan
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
Nickfibblan bör eftersökas på sina gamla lokaler och om den återfinns bör eventuell igenväxning hejdas och lokalerna bör hävdas.
I likhet med nästan alla andra arter i släktet stångfibblor är nickfibblans avgränsning och taxonomiska ställning omtvistad, men i förhållande till övriga Nordiska arter är nickfibblan relativt särpräglad och mycket enhetlig. Sannolikt har arten uppkommit ur en hybrid mellan gråfibbla och någon annan art men det kan ha skett för mycket länge sedan. Sannolikt har nickfibblan i likhet med sina närmasta släktingar förmåga att bilda frön på asexuell väg men i vilken utsträckning så sker och om eller i vilken utsträckning även sexuell förökning är av betydelse för fortplantningen är okänt. Utländska namn – NO: gaffelsvæve.

Samuelsson, G. (†). 1954. Maps of a selection of Scandinavian Hieracium species. Kungl. Sv. Vet.-Akad. Handl. serie 4, bd 5 nr. 3.

Tyler, T. 2001. Förslag till ny taxonomisk indelning av stångfibblorna (Pilosella) i Norden. Svensk Bot. Tidskr. 95: 39-67.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Torbjörn Tyler. © ArtDatabanken, SLU 2006.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Asterales - asterordningen 
  • Familj
    Asteraceae - korgblommiga 
  • Släkte
    Pilosella - stångfibblor 
  • Art
    Pilosella sphaerocephala, (Froel.) P. D. Sell & C. West - nickfibbla
    Synonymer
    Pilosella peteriana (Käser) Holub
    Hieracium subcernuum Dahlst.
    Hieracium herjedalicum Dahlst.
    Hieracium peterianum Käser
    Hieracium cernuum Fr.
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Torbjörn Tyler. © ArtDatabanken, SLU 2006.