Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  ängsskära

Organismgrupp Kärlväxter Serratula tinctoria
Ängsskära Kärlväxter

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Ängsskära är en flerårig, upp till 1 m hög korgblommig ört med kantig, kal, glänsande stjälk som oftast är grenig upptill. De mörkgröna bladen sitter strödda där de nedre är helbräddade medan de övre oftast är parflikiga. Bladen saknar tornar med är skarpt och fint sågade. Korgarna som sitter i en klase- eller kvastlikställning är cylindriskt avlånga och har tegellagda, brunvioletta holkfjäll. De rörlika blommorna är rödvioletta, sällan vita. Frukten är kal och har en pensel av både enkla och fjäderlika hår. Ängsskära blommar i juli-augusti och är svår att förväxla med andra svenska arter.
Utbredning
Länsvis förekomst för ängsskära Observationer i  Sverige för ängsskära
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Ängsskära förekommer i de södra och mellersta delarna av Sverige, främst i kusttrakterna. Den minskar kraftigt i flera landskap, medan den i andra troligen är mera stabil. Antalet lokalområden i landet har uppskattats till omkring 5000. Minskningstakten har beräknats uppgå till omkring 15 % under de senaste 30 åren och den minskande trenden bedöms öka något i framtiden. I Skåne förefaller den har förlorat uppemot hälften av sina lokaler under andra halvan av 1900-talet och tillbakagången har fortsatt i oförminskad takt. I Danmark är ängsskära en ovanlig art som även här är klassad som Nära hotad (NT). I Norge växer den endast på någon enstaka lokal och är här bedömd som Sårbar (EN). I Finland saknas arten helt. I övrigt har ängsskära en utbredning från Spanien och England i väster till de centrala delarna av Ryssland i öster. Mot söder når den de södra delarna av Spanien och Italien.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
A2ac+3c+4ac
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
Ängsskära förekommer i södra och mellersta delarna av landet samt på Öland och Gotland. Denna kalkgynnade art växer på frisk, näringsrik mark i örtrika betesmarker, på fuktängar, i lövdungar, på åkerholmar, och vägrenar. Arten är känslig för intensivt bete och arten växte förr oftast i slåttermarker. Den klarar första igenväxningfasen bra - oftast ökar den i ett skede för att sedan på sikt minska starkt eller försvinna. Minskar kraftigt i vissa landskap, troligen mera stabil i andra. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Antalet lokalområden i landet skattas till 5000 (2000-10000). Utbredningsområdets storlek (EOO) och förekomstarean (AOO) överskrider gränsvärdena för rödlistning. En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Minskningstakten har uppgått till 15 (10-30) % under de senaste 30 åren. Under de kommande 30 åren förväntas minskningstakten uppgå till 20 (15-40) %. Under en tidsperiod om 30 år, som sträcker sig både bakåt och framåt i tiden, så bedöms minskningstakten uppgå till 20 (15-40) %. Bedömningen baseras på direkt observation och minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). Minskningstakten för den svenska populationen bedöms vara nära gränsvärdet för Sårbar (VU). (A2ac+3c+4ac).
Ekologi
Ängsskära är en kalkgynnad art som växer på frisk-fuktig, måttligt näringsrik mark. Förr hade den sina flesta växtplatser i slåtterängar, medan den idag uppträder som en typisk brynväxt som främst förekommer i gränsen mellan traditionellt hävdad mark och skogsmark. I takt med att arealen hävdad mark avtagit har även arealen med sådana gränszoner minskat. Idag finner man främst ängsskäran på extensivt betade marker, i måttligt igenväxta högörtsängar, på åkerholmar, i lövskogsgläntor och utmed gärdsgårdar och renar. Många av dess växtplatser idag är utan tvekan restbiotoper från den tidigare markanvändningen i form av slåtter. Även om ängsskära klarar en ganska kraftig igenväxning är den beroende av någon form av hävd för sin långsiktiga överlevnad.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Trädbärande gräsmark
Trädbärande gräsmark
Buskmark
Buskmark
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Magnoliopsida (tvåhjärtbladiga blomväxter), Ordning Asterales (asterordningen), Familj Asteraceae (korgblommiga), Släkte Serratula (ängsskäror), Art Serratula tinctoria L. - ängsskära Synonymer Ängsskärda

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier A2ac+3c+4ac
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)

Dokumentation Ängsskära förekommer i södra och mellersta delarna av landet samt på Öland och Gotland. Denna kalkgynnade art växer på frisk, näringsrik mark i örtrika betesmarker, på fuktängar, i lövdungar, på åkerholmar, och vägrenar. Arten är känslig för intensivt bete och arten växte förr oftast i slåttermarker. Den klarar första igenväxningfasen bra - oftast ökar den i ett skede för att sedan på sikt minska starkt eller försvinna. Minskar kraftigt i vissa landskap, troligen mera stabil i andra. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Antalet lokalområden i landet skattas till 5000 (2000-10000). Utbredningsområdets storlek (EOO) och förekomstarean (AOO) överskrider gränsvärdena för rödlistning. En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Minskningstakten har uppgått till 15 (10-30) % under de senaste 30 åren. Under de kommande 30 åren förväntas minskningstakten uppgå till 20 (15-40) %. Under en tidsperiod om 30 år, som sträcker sig både bakåt och framåt i tiden, så bedöms minskningstakten uppgå till 20 (15-40) %. Bedömningen baseras på direkt observation och minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). Minskningstakten för den svenska populationen bedöms vara nära gränsvärdet för Sårbar (VU). (A2ac+3c+4ac).
Konventioner Typisk art i 6510 Slåtterängar i låglandet (Boreal region (BOR) och Kontinental region (CON)), Typisk art i 6530 Lövängar (Boreal region (BOR)), Typisk art i 9070 Trädklädd betesmark (Boreal region (BOR) och Kontinental region (CON))
Fridlysning Fridlyst enligt Artskyddsförordningen (SFS 2007:845), enligt paragraf: 8. Ängsskära (Serratula tinctoria) är fridlyst enligt 8 § i Västra Götalands län.
Ängsskära är en flerårig, upp till 1 m hög korgblommig ört med kantig, kal, glänsande stjälk som oftast är grenig upptill. De mörkgröna bladen sitter strödda där de nedre är helbräddade medan de övre oftast är parflikiga. Bladen saknar tornar med är skarpt och fint sågade. Korgarna som sitter i en klase- eller kvastlikställning är cylindriskt avlånga och har tegellagda, brunvioletta holkfjäll. De rörlika blommorna är rödvioletta, sällan vita. Frukten är kal och har en pensel av både enkla och fjäderlika hår. Ängsskära blommar i juli-augusti och är svår att förväxla med andra svenska arter.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för ängsskära

Länsvis förekomst och status för ängsskära baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för ängsskära

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Ängsskära förekommer i de södra och mellersta delarna av Sverige, främst i kusttrakterna. Den minskar kraftigt i flera landskap, medan den i andra troligen är mera stabil. Antalet lokalområden i landet har uppskattats till omkring 5000. Minskningstakten har beräknats uppgå till omkring 15 % under de senaste 30 åren och den minskande trenden bedöms öka något i framtiden. I Skåne förefaller den har förlorat uppemot hälften av sina lokaler under andra halvan av 1900-talet och tillbakagången har fortsatt i oförminskad takt. I Danmark är ängsskära en ovanlig art som även här är klassad som Nära hotad (NT). I Norge växer den endast på någon enstaka lokal och är här bedömd som Sårbar (EN). I Finland saknas arten helt. I övrigt har ängsskära en utbredning från Spanien och England i väster till de centrala delarna av Ryssland i öster. Mot söder når den de södra delarna av Spanien och Italien.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Asterales - asterordningen 
  • Familj
    Asteraceae - korgblommiga 
  • Släkte
    Serratula - ängsskäror 
  • Art
    Serratula tinctoriaL. - ängsskära
    Synonymer
    Ängsskärda

Ängsskära är en kalkgynnad art som växer på frisk-fuktig, måttligt näringsrik mark. Förr hade den sina flesta växtplatser i slåtterängar, medan den idag uppträder som en typisk brynväxt som främst förekommer i gränsen mellan traditionellt hävdad mark och skogsmark. I takt med att arealen hävdad mark avtagit har även arealen med sådana gränszoner minskat. Idag finner man främst ängsskäran på extensivt betade marker, i måttligt igenväxta högörtsängar, på åkerholmar, i lövskogsgläntor och utmed gärdsgårdar och renar. Många av dess växtplatser idag är utan tvekan restbiotoper från den tidigare markanvändningen i form av slåtter. Även om ängsskära klarar en ganska kraftig igenväxning är den beroende av någon form av hävd för sin långsiktiga överlevnad.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Landskapstyper där arten kan förekomma: Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Trädbärande gräsmark, Buskmark, Öppen fastmark

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Ängsskära är en beteskänslig art som minskar och försvinner på intensivt betade marker. Å andra sidan tål den inte för stark igenväxning, utan försvinner med tiden om vegetationen blir alltför sluten.

Påverkan
  • Igenväxning (Viss negativ effekt)
  • Intensifierat jordbruk (Viss negativ effekt)
Ängsskäran bör skyddas mot alltför intensivt bete. Där arten växer inom reservat eller områden som omfattas av biotopskydd och skötselavtal, bör åtgärder som gynnar ängsskäran tas upp i de föreskrifter som upprättas. På växtplatser som håller på att växa igen alltför mycket kan hjälpåtgärder i form av röjningar och måttlig hävd, helst slåtter, vara lämpliga åtgärder för att gynna arten.
Ängsskära är, som det latinska artnamnet antyder, en färgväxt. Den kan användas för att färga tyg med en citrongul färg.

Anderberg, A. & Anderberg, A.-L., 2007. Den virtuella floran. ]http.//linnaeus.nrm.se/flora/welcome.html[. Nordiska Riksmuseet.

Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.). 2007. Smålands flora. SBF-förlaget, Uppsala.

Georgson, K. m.fl. 1997. Hallands flora. Lund.

Olsson, K.-A. 2009. Ängsskära i Skåne. Bot. Not. 142:4

Pedersen, A. 1961. Kurvblomsternes udbredelse i Danmark. Bot. Tidsskr. 57: 187.

Tyler, T. m.f. (red.). 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Kjell-Arne Olsson 2011. © ArtDatabanken, SLU 2011-04-19

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Asterales - asterordningen 
  • Familj
    Asteraceae - korgblommiga 
  • Släkte
    Serratula - ängsskäror 
  • Art
    Serratula tinctoria, L. - ängsskära
    Synonymer
    Ängsskärda
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Kjell-Arne Olsson 2011. © ArtDatabanken, SLU 2011-04-19