Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  kalklansmossa

Organismgrupp Mossor Didymodon fallax
Kalklansmossa Mossor

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Arten bildar luckra, gulgröna till brungröna, lösa tuvor som ibland har röda inslag. Skotten blir upp till 2 cm höga och är till skillnad från de flesta andra lansmossor ofta grenade. Bladen är ca 3 gånger så långa som breda, nedtill äggformiga och hastigt avsmalnande till en smalt triangulär spets. Bladkanterna är smalt tillbakaböjda och saknar tänder. Fuktiga blad är regelbundet bågböjda (squarrösa). Bladnerven är 60-90 µm bred närmast bladbasen, och cellerna på nervens översida är avlånga och släta. I bladets övre halva är cellerna tjockväggiga, oregelbundet runda eller femkantiga och ej eller otydligt papillösa. I bladbasen är cellerna kvadratiska och närmast nerven kort rektangulära. I bladkanten är cellerna tjockväggiga. Arten är skildkönad och kapslar är relativt vanligt förekommande. Kapseln är cylindrisk, rak och upprätt. Peristomets tänder är relativt långa, 1-1,5 mm, och kraftigt spiralvridna, upp till tre varv. Sporerna är 11-13 µm i diameter. Specialiserad vegetativ förökning är inte känd. Varieteten brevifolius är ganska vanlig och bildar oftast nedliggande, spensliga, ibland trådsmala skott. Bladen är bruna och relativt breda och korta: högst tre gånger så långa som breda.
Kalklansmossa kan likna spärrlansmossa Didymodon ferrugineus, men den senare har kraftigt papillösa bladceller och mer båglikt böjda blad. Arten kan även likna bäcklansmossa D. spadiceus som dock har korta och raka peristomtänder.
Utbredning
Länsvis förekomst för kalklansmossa Observationer i  Sverige för kalklansmossa
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Arten är tämligen allmän i de södra delarna av Sverige och Norge, med avtagande frekvens norrut. Den är allmän i Danmark och sällsynt i Finland. Den finns också på Island, Svalbard och Färöarna. I övriga Europa förekommer arten främst i Centraleuropa men fynd finns också från andra delar av Europa. Arten är även funnen i Nordafrika samt delar av Asien, Nordamerika och Grönland.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Livskraftig (LC)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Livskraftig (LC)
  • 2005 Livskraftig (LC)
  • 2000 Livskraftig (LC)
De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Livskraftig (LC).
Ekologi
Kalklansmossa förekommer på fuktig, oftast lerig och kalkhaltig jord i störda miljöer som lertag, vägkanter, husruiner och murar men ibland även i naturliga biotoper som kalkhaltiga hällar och skuggade branter. Arten växer ofta tillsammans med stor neonmossa Barbula unguiculata, kalkjordmossa Dicranella varia, lerfickmossa Fissidens taxifolius och fagernicka Pohlia melanodon. Sporerna mognar på sommaren.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Urban miljö
Urban miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Blottad mark
Blottad mark
Exploaterad miljö
Exploaterad miljö
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Berg/hårdbotten
Berg/hårdbotten
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Bryopsida (egentliga bladmossor), Ordning Pottiales, Familj Pottiaceae, Släkte Didymodon (lansmossor), Art Didymodon fallax (Hedw.) R.H.Zander - kalklansmossa Synonymer kalk-skruvtandmossa, Barbula fallax Hedw.

Kategori Livskraftig (LC)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Livskraftig (LC)
  • 2005 Livskraftig (LC)
  • 2000 Livskraftig (LC)

Dokumentation De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Livskraftig (LC).
Arten bildar luckra, gulgröna till brungröna, lösa tuvor som ibland har röda inslag. Skotten blir upp till 2 cm höga och är till skillnad från de flesta andra lansmossor ofta grenade. Bladen är ca 3 gånger så långa som breda, nedtill äggformiga och hastigt avsmalnande till en smalt triangulär spets. Bladkanterna är smalt tillbakaböjda och saknar tänder. Fuktiga blad är regelbundet bågböjda (squarrösa). Bladnerven är 60-90 µm bred närmast bladbasen, och cellerna på nervens översida är avlånga och släta. I bladets övre halva är cellerna tjockväggiga, oregelbundet runda eller femkantiga och ej eller otydligt papillösa. I bladbasen är cellerna kvadratiska och närmast nerven kort rektangulära. I bladkanten är cellerna tjockväggiga. Arten är skildkönad och kapslar är relativt vanligt förekommande. Kapseln är cylindrisk, rak och upprätt. Peristomets tänder är relativt långa, 1-1,5 mm, och kraftigt spiralvridna, upp till tre varv. Sporerna är 11-13 µm i diameter. Specialiserad vegetativ förökning är inte känd. Varieteten brevifolius är ganska vanlig och bildar oftast nedliggande, spensliga, ibland trådsmala skott. Bladen är bruna och relativt breda och korta: högst tre gånger så långa som breda.
Kalklansmossa kan likna spärrlansmossa Didymodon ferrugineus, men den senare har kraftigt papillösa bladceller och mer båglikt böjda blad. Arten kan även likna bäcklansmossa D. spadiceus som dock har korta och raka peristomtänder.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för kalklansmossa

Länsvis förekomst och status för kalklansmossa baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för kalklansmossa

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Arten är tämligen allmän i de södra delarna av Sverige och Norge, med avtagande frekvens norrut. Den är allmän i Danmark och sällsynt i Finland. Den finns också på Island, Svalbard och Färöarna. I övriga Europa förekommer arten främst i Centraleuropa men fynd finns också från andra delar av Europa. Arten är även funnen i Nordafrika samt delar av Asien, Nordamerika och Grönland.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Bryophyta - bladmossor 
  • Understam
    Bryophytina  
  • Klass
    Bryopsida - egentliga bladmossor 
  • Underklass
    Dicranidae  
  • Ordning
    Pottiales  
  • Familj
    Pottiaceae  
  • Underfamilj
    Trichostomoideae  
  • Släkte
    Didymodon - lansmossor 
  • Art
    Didymodon fallax(Hedw.) R.H.Zander - kalklansmossa
    Synonymer
    kalk-skruvtandmossa
    Barbula fallax Hedw.

Kalklansmossa förekommer på fuktig, oftast lerig och kalkhaltig jord i störda miljöer som lertag, vägkanter, husruiner och murar men ibland även i naturliga biotoper som kalkhaltiga hällar och skuggade branter. Arten växer ofta tillsammans med stor neonmossa Barbula unguiculata, kalkjordmossa Dicranella varia, lerfickmossa Fissidens taxifolius och fagernicka Pohlia melanodon. Sporerna mognar på sommaren.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Landskapstyper där arten kan förekomma: Urban miljö

Biotoper där arten kan förekomma: Människoskapad miljö på land, Öppna gräsmarker, Öppen fastmark, Blottad mark, Exploaterad miljö

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Berg/hårdbotten (Viktig)
Mineraljord/sediment (Viktig)


Påverkan
  • Igenplantering (Viss negativ effekt)
Etymologi: fallax (lat.) = bedräglig, vilseledande, falsk.
Uttal: [Didýmodon fállax]

key facts False Beard-moss. Forms lax, yellowish-green to brownish-green tufts. Shoots to 2 cm high and, unlike other members of this genus, often branched. Leaves squarrose when moist, c. 3 times longer than wide, ovate at base and abruptly tapering to a triangular apex. Leaf margin entire, narrowly recurved. Capsules common; cylindrical, straight, erect. Peristome teeth relatively long (1-1.5 mm), strongly spirally coiled (up to 3 × 360º). Spores 11-13 µm. - Grows on moist, typically clayey and calcareous soil. Frequently found in disturbed habitats such as clay-pits, road embankments, walls and ruins, but also in natural habitats such as calcareous flatrocks and steep, shady slopes.

Hallingbäck, T. 2008. Didymodon fallax kalklansmossa s. 106-107. I: Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Bladmossor. Kompaktmossor - kapmossor : Bryophyta : Anoectangium - Orthodontium. Artdatabanken, SLU, Uppsala.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Tomas Hallingbäck 2008

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Bryophyta - bladmossor 
  • Understam
    Bryophytina  
  • Klass
    Bryopsida - egentliga bladmossor 
  • Underklass
    Dicranidae  
  • Ordning
    Pottiales  
  • Familj
    Pottiaceae  
  • Underfamilj
    Trichostomoideae  
  • Släkte
    Didymodon - lansmossor 
  • Art
    Didymodon fallax, (Hedw.) R.H.Zander - kalklansmossa
    Synonymer
    kalk-skruvtandmossa
    Barbula fallax Hedw.
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Tomas Hallingbäck 2008